utmattad

Idag tror jag att jag faktiskt körde slut på reserverna, när jag cyklade. Efter skön bastu och dusch körde jag inom affären för ett par saker jag glömt. Knäna var alldeles skakiga. Nu har jag ätit lite middag och jag är fortfarande så trött att jag knappt kan sitta upp. Men om jag lägger mig i soffan vet jag vad som händernnnnzzkkknnnnzzzzzzzzzzz............

Golden Slumbers/Carry That Weight - The Beatles

fiiiiiiiiiiiiint!

Veckans bästa dag alla kategorier. Det är inte så mycket helgens lediga timmar som förväntan inför dem. Den lite pirriga känslan av att vad som helst kan hända - och troligen också gör det.

Förberedelserna för dagen. Nylackade naglar, snygg kjol och... glada ögon. Lektionerna planerade och det mesta av andra förberedelser är också i box. Träningsväskan står packad i hallen och nu trappar jag upp fredagsnjutet med en låååång sittning i bastun efter cyklingen. Provianteringen rev jag av redan igår, innan bion, så det är bara att komma hem, prata med katterna och hänga i soffan. Bästa, bästa, bästa....

Keep It Simple - Keb' Mo'

lite torsdagstordön

Morronkaffe. Ljus. Nyheter. Räkningar betalda.

En är kollegial och täcker upp för kollega som inte kommer den här veckan. Har jag bara någorlunda tid för egen planering är det en sak jag gärna gör. Och det har jag idag och i morgon. I övrigt är det precis som vanligt. Lektioner, efterarbete, elever som kommer in för att komplettera, rätta något omprov, en kaffe här och där, lite IKT-pysslande och så vidare. Efter jobbet får det bli en runda till gymmet och jag skulle nog behöva proviantera lite också, men det kan nog vänta till i morgon. Bio Kontrast ikväll: Renoir.

En del torsdagar känner jag för... smör. Extrasaltat:

A Better Man - Thunder

nattfrost

Hokusai

Morronkaffe. Grannens tak är vitt av frost. Tända ljus. Lunchlåda med god fiskrätt. Lätta steg. Glada ögon. Halvvägs till helgen!

A Thousand Kisses Deep - Leonard Cohen

panodil

Jag lärde mig, för en stund sedan, vad uttrycket "cisperson" betyder. En cisperson (cisman/ciskvinna) är enligt wikipedia en person som:

"... entydigt är, och alltid har varit, antingen man eller kvinna. Alla könsmässiga faktorer har genom livet varit och är tydligt manliga eller kvinnliga. En cisperson är således en person med ett linjärt kön, där det biologiska, juridiska, sociala och kulturella könet, könsuttrycket och könsidentiteten pekar (och av andra uppfattas peka) entydigt åt ett håll. Ett exempel på en cisperson kan vara en person som känner sig som och definierar sig som kvinna, ses av andra personer som kvinna, är uppfostrad som kvinna, är sedan födseln biologisk kvinna (med kvinnliga könsorgan och könskromosomer), är registrerad som kvinna i myndigheternas register, och beter sig i stort sett utefter en kvinnlig könsroll. /.../ Cis är latin för "på samma sida" medan trans betyder "på andra sidan om".

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min nya kunskap. Men jag känner att jag vill dela den. Typ.

Kaffe och allt det där, ni vet. Men jag har fortfarande huvudvärk. Det är nog inte hälsosamt att bli så arg, tänker jag. Jag, en cisperson.

Jóga - Björk

PS. Jag har just ringt det där samtalet. En uppskruvare dyker in här i rappet.

¤#%=)(&%iks9fnhp8&/)=/(=

Målning från Qajar-dynastin, Iran.

Men ÅH! HELVETES ALLA GLÖDHETA SMÅDJÄVLAR OCH FAN OCH HANS ***SUGANDE MORMOR! Jag tänkte avstå långpromenaden ikväll enbart för att jag 1, skulle aska/sota ur pannan därför att jag 2, skulle ta in en pall pellets SOM SKULLE LEVERERATS IKVÄLL. Men det KOM ingen jävla förbannad pellets och när jag då tänkte åtminstone förbereda pannan för ny omgång då har den *beeeeep* service*beeepen* dragit åt två skruvjävelmojänger SÅ INIHELVETE JÄVELHÅRT ATT JAG INTE FÅR UPP DEM ENS MED EN ****ig HOVJÄVLATÅNG!!!!! AAAARRRGGGGHHHH!!! HAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAATA GREJER SOM BRÅKAR!!! 

BRÄNN! SKÖVLA! SPRÄNG! 

Så jag drog på mig gåskorna och tog en 45-minuters kvällspowerwalk och gick sedan inom affären och köpte lite middagsmat. Men jag var så fruktansvärt arg att jag knappt kunde gå och det dunkade hårt där ögonbrynen hade mötts OM jag hade haft en unibrow.

Nu har jag dock lugnat mig (jämfört med tidigare, åtminstone) men jag har huvudvärk och imorgon bitti ska firman få skicka hit någon för att ta loss de där skruvarna och jag tänker FAN inte säga tack.

Scum - Napalm Death

no rest for the wicked

Filmen är lite skakig och suddig men den illustrerar rätt bra varför det blivit jobbigare än vanligt att se på teve...

Rosarödskimrande soluppgång. En antydan till blå himmel när mörkret viker ner sig. Ett par plusgrader. Ledigheten är slut och en tuff period börjar. Åtta veckor till påsk och allt, precis allt, måste hinnas med. Jag laddar med frukost och kaffe och sömn.

Det blir en bra dag. För det har jag bestämt.

Så enkelt är det faktiskt.

Wake Up - Arcade Fire

moving on

Höst? Vår?

Jag var uppe i tid för herrarnas femmil. Det hade de inte mycket för, men jag fick en spännande morgon vid mitt köksbord. Det blev ju inga fler medaljer i det där loppet men jag har all respekt för alla som kan åka fem mil på skidor och dessutom göra det på mindre än två timmar! KUDOS till er!

När kaffet var urdrucket och loppet kört var det dags för mitt eget fyspass. Powerwalk i februarisol är en av mina bästa grenar! Så även idag. Jag kom på mig med att gå där och... le. Svårt att inte när solen värmer så gott, kroppen samarbetar och andra jag möter är lika glada de.

Jag umgicks med vissa funderingar på att se hockeyn men hade inte riktigt ro att slå mig ner och bara titta. Jag tycker inte hockey är sådär jättekul. Men en finalmatch i ett OS kan ju ändå vara ganska underhållande så jag kompromissade. Lät datorn stå på, med hög volym, och sedan städade jag. I höjd med att tredje perioden började hade jag städat badrummet och lilla toan, dammtorkat, dammsugit och våttorkat golven. Hann minsann bädda rent och få igång ett par tvättmaskiner under tiden, också. Och lika bra var ju det med tanke på att det inte bidde något guld. Silver är å andra sidan inte kattskit det heller vad än en del surkärringar av båda könen tycker. (Nej, Jenny min älskling... du är inte en surkärring... du är söt när du är arg, bara... PUSS! ;))

Nu är det söndagskväll i mitt hus. Katterna sover, lite utspridda, och det brinner ljus lite varstans. Kanske ser jag lite på teve ikväll, eller så fortsätter jag läsa Karin Wahlbergs Än finns det hopp. En... lasarettsroman... Hehe...

I morgon börjar jag arbeta igen. Livet går vidare. Hur det känns? Jag vet inte. Har faktiskt inte tänkt på det förrän nu. Tänker inte göra det heller. Än är tiden min!

Heartbreak Warfare - John Mayer

i djupaste skogen

Skruvgölen

Erica lockar med fika och promenad så jag kör rakt ut i skogen och sedan en bit till. Där bor hon i det röda torpet med två katter och vedspis. Vi går en smal skogsväg och pratar om granskogens inverkan på oss. Helt eniga om dess vemod och mörker även om jag tycker att det kan bli ganska beklämmande efter ett tag, jag som älskar havet och fritt blås ut mot horisonten. Vi är också överens om att en aldrig behöver känna sig ensam i skogen...

Mordet i grottan - Sörskogen

hotter than hell

Jag sitter i den glödheta bastun, lyssnar på aggregatets knäppanden och funderar. Över livet. Jag kommer fram till att jag är precis där jag ska vara. Ja, inte enbart i bastun (även om det kändes fantastiskt skönt efter 90 minuters cykling) utan liksom... här. I Byn. På den här hyllan i livet. Jag ska vara här, och nu, för att jag gjort aktiva val som lett fram till det. Jag går snabbt igenom olika situationer jag ställts inför i livet och kan bara konstatera att jag är rationell; jag har gjort de val som vid varje givet tillfälle varit det jag bedömt såsom varande det bästa.

Det är ju inte som att jag kom på detta just idag, i bastun, eller ens på träningscykeln. Jag har länge vetat att jag väljer mitt liv. Skapar det. Böjer det efter min vilja, om så behövs. Om mina val inte får önskat utfall kan jag alltid välja om. Pröva en annan väg. Jag kan inte bestämma hur andra ska göra, tänka eller känna men jag kan alltid välja hur jag hanterar det när det korsar mitt spår.

Jag behöver bara påminna mig själv om det, ibland.

This Wheel's On Fire - The Band

just nu...

... ingenting.

Fredag, förstås. En stillsam och avkopplad sådan. Men... ingenting. Planerna är få och kraven färre. Jag har gott om tid att tänka. På saker och... ting. Det behövs. Tror jag.

Way To Blue - Nick Drake

dit och hem igen

Så roligt att vara iväg några dagar. Byta miljö, njuta storstadsliv och träffa sköna vänner. Trängas i tunnelbanan, gå på muséer, fika och ta in en triljard intryck. Och så skönt att komma hem. Till katterna och soffan och den mullrande pannan.

Eller som jag brukar säga:

Ett tidsfördriv att dö för - Kent

i'm on a mission from... no... not god... from my... belly, rather...

Haha... gårdagens halvmara sitter i precis hela kroppen. Jag är så seg att det inte är sant och musklerna värker...

Men jag utmanar mig själv och startar upp en ny dag. Ändå. Idag promenerar jag in till Fotografiska och kollar in vad som finns där. Jag ska köpa en fin skrivbok jag sett och jag ska fika med härliga Anna!

Dagens uppdrag är i övrigt att finna den största, smaskigaste och mest mandelmasse- och gräddfyllda semla som står att uppbringa i stan! Because I'm worth it! Och äter en bara en semla om året får den vara precis hur kaloribombig som helst. Bara så ni vet!

Annat att rapportera är att solen skiner från klarblå himmel och att det är några härliga plusgrader, därtill!

 

I'm Gonna Be - The Proclaimers

stadsvandring

Almarnas kulle...

Vilken helt underbar dag det har varit i Stockholm idag! Sol, sol, sol! Blå himmel! Som gjort för något av det bästa staden har att erbjuda... promenader!

Jag gick först till Skogskyrkogården. Hittade snabbt den där takten som jag kan hålla i evigheter. Nästan, i alla fall.

Minneslunden. Det påstås att P finns där och jag har haft ett litet skav i mitt medvetande... att jag borde gå och hälsa på honom. Men, som jag misstänkte, var han inte där. Jag förstår inte vad han skulle göra där någonsin och i synnerhet inte en dag som denna då han antagligen vandrar ute på Gålö eller kanske längs Stenstranden nedanför Nynäshamn... med Öja där ute i det blå, glittrande och längtan om en ny fiskesäsong. Nå. Nu vet jag. Skavet är borta.

 

Från Skogskyrkogården gick jag in till Skanstull och vek sedan ner mot Eriksdalsbadet för att så följa Årstaviken bort till Hornstull där en varm veganmacka hägrade, på Vurma. Att sitta där, på en blå bänk mot solväggen, och känna vårsolen värma mitt ansikte... vårkänslor! När en går långt kan en inte bli sittande för länge för då riskerar musklerna att stelna till så jag fortsatte vidare längs vattenkanten. Förbi Långholmen och följande Söder mälarstrand till Slussen och sedan över till Skeppsbrokajen, förbi slottet och över Strömbron, förbi Grand och ut på Skeppsholmen och vidare runt Kastellholmen och så tillbaka in mot Sergelstorg och ett pit stop på Wayne's på Drottninggatan för en flat white och lite benvilande. Sista svängen tog jag upp mot, och runt Hötorget för att eventuellt träffa Frida för middagsdejt, men tiden var inte på vår sida och jag var för trött och hungrig för att vänta så vi kom överens om att ta det nästa gång och sedan gick jag tillbaka ner till Skanstull där jag hittade ett trevligt sushiställe och beställde in tio vegetariska. Misosoppa och hett te fick jag till och jag fick äta snabbt och sedan skynda ner i tunnelbanan - annars hade jag nog somnat tvärs över bordet.

Malin är på Operan och jag dricker te och häckar i soffan. Jag ska försöka hålla mig vaken en timme till, men jag får se om jag orkar...

I morgon är det en ny dag. Med skidskytte och... promenad. ;)

Stadsvandringar - Dungen



Eniros mätare säger drygt 22 km.



Stegen stämmer, men inte sträckan.
Den mäter alltid lite för kort.
Jag har ställt in stegen fel.



moules islay

Resterna...

Akkurat på Hornsgatan bjuder inte bara på god musik och ett generöst utbud av öl- och whiskysorter. De lagar också till musslor to die for. Den här gången (igår kväll) valde jag, lite inspirerad av vännen Maries bloggskriv, Islayvarianten med maltwhisky, bacon och lök. Och jag blev inte besviken. Gudagott var det!

 

Efter en lång och trevlig middag tog vi den långa vägen hem, det vill säga vi valde att promenera tillbaka till Årsta. En mild, skön kvällspromenad med massor av skönt prat blev det. Lite stickning och hockeyglimtar (Malin gillar!) och highlights från herrstafetten (GUUULD!) och mer prat fick avrunda en riktigt mysig söndag.

 



Jumpin' for joy!

Idag är Malin på jobbet och jag är redan uppe. Jag tänkte mysa i soffan med kaffe och skidskytte men den är framflyttad igen, till halvett. Då är jag ute på annat, skulle jag tro, så Ferry och de andra får göra som skidherrarna igår (som ju tog GULD!)och försöka klara sig utan mina hejarop. Putin är en skitdiktator som inte ens kan lätta på lite dimma...

 

Måndag, då. LEDIG måndag, i Stockholm. Vad göra? Jag tror på en låååång promenad och så Fotografiska. Det kan kanske bli en middagsdejt med en Frida också. Hur eller hur - här är jag aldrig sysslolös!

 

Face in the Snow - Opeth

 

jag vill ha en egen måne

Närmre än den verkar...

Om natten lyser Globen blå som en främmande måne över söder om söder. Jag tänker att det vore en fin utsikt även från mitt sovrumsfönster hemma i Byn. Kan detta gå att ordna, tro?

 

Dagen idag. Sovmorgon. Kaffe. Frukost och så småningom Älvsjö för den stora Syfestivalen, som också har mycket godis för stick-, virk- och pysselsugna! Avslutning på dagen med musselmiddag på Akkurat. Söndagar är fina grejer! Inte minst i Stockholm. Nyss sken solen.

 

Come Together - The Beatles

 

 

andlöst spännande (sportig blogg)

Skärmdump is da shit!

Jag har ont i halsen. Jag skrek så högt, när Charlotte Kalla kom ikapp och gjorde en fullständigt fantastisk och sensationell spurt, att katterna sprang in under soffan och min röst sprack. Tur jag kan vara tyst ända till kvällen...

Jag ser reprisen efter en stund och blir lika tagen. FATTA att skidåkning är något av det mest spännande och underhållande som kan ses på teve!

Vilken BRAGD! Givetvis av hela laget men... utan Kalla hade det inte blivit någon medalj alls. Nu bidde det en av GULD!

We Are the Champions - Queen

stillsamma planer

Young beauty and cat.
Ogata Gekko

Sitter vid mitt köksbord. Nybryggt kaffe i en stor mugg. Tända ljus och Lundströms bokradio på P1. Ute faller lite glesa snöflingor. I källaren mullrar pannan.

Jag har sovit så länge och så tungt att det nästan är läskigt. Tror jag kan ha somnat vid halv elva. Vaknade strax före åtta. You do the maths. 

Idag blir det vilodag. Första på veckor. Ingen träning idag. Greja här hemma. Åka ner till affären och köpa hem tung låda med kattsand och en stor påse kattmat. Vika tvätt. Titta på damernas stafett. Ta fram resväskan och packa lite lättsamt. Inte glömma bok (Neil Gaimans The Ocean at the End of the Lane), musik (i telefonen) och stickning (tar med råckenrållvantstickningen). Så småningom ta tåget upp till Stockholm och Malin där.

Three cats.
Katsushika Hokusai

Jag tror jag ska ta en bloggpaus några dagar. Orkar nog inte dra med laptopen. Eller... äh, jag får se. Jag kanske använder Instagram lite mer. Kan blogga med telefonen också, men det blir något märkligt raster över bilderna jag lägger upp då. Men jag ska ta med riktigt sköna skor för om det är något en ska göra när en är i Stockholm så är det att... gå. Massor. Världens bästa och finaste promenadstad?

Stockholm - Olle Ljungström

... när jag behöver det som mest...

Woman reading.
Kitagawa Utamaro

När jag vaknade i morse var jag mer än lovligt låg. Mycket lägre än jag valde att visa i morgonskrivet. Jag kan inte riktigt svara på varför. Det finns outredda... ofärdiga, snarare... saker i mitt liv, men vanligen låter jag dem inte dra ner mig på det viset. Även om jag gaskade upp mig frampå dagen, och tyckte jag fick ur det sista av depp ur systemet när jag jävelcyklade en timme på gymmet, och dessutom fick ett telefonsamtal från mokaren som berättade att det brunnit i min panna... alltså.. där det inte ska brinna, så att en kabel brunnit av... men att han fixat allt och att den nu brummar fint igen... så förstod jag inte förrän jag läste en elevs blogg... hur skör jag kanske ändå var...

Eleven, som jag känt några år nu har det mycket jobbigt med sin dyslexi, men har - som jag sett det - alltid kämpat. På sistone har hen börjat blogga, bland annat om sitt kämpande med, och i, skolan och när jag läste det här började mina tårar bara trilla. Jag skiter egentligen högaktningsfullt i att det är Alla Hjärtans dag men om en ska få något en dag som denna... ja, då är det att få läsa något sådant här:

"Jag har två lärare som velat hjälpa mig från början /.../ och på gymnasiet min engelska lärare, jag har alltid fått all hjälp jag velat ha, och aldrig några problem att fråga. Bara fråga så får du. Och er tackar jag till tusen. 

Idag är det ju alla hjärtans dag och jag tänker ge er en kram från mitt hjärta till er, för ni har fått mitt självförtroende att gå uppåt. 

Hösten 2013, alltså förra terminen, hade jag en svaka, jag mådde inte alls bra, var trött på att /.../ varje vecka, fråga om hjälp, men fick den aldrig, jag gav upp hoppet, jag fick höra, tror tyvärr du inte kommer att fixa den här kursen /.../ att höra det kan sänka en till borten, jag valde att ge upp, jag valde att inte gå till skolan, mitt hopp tog slut, mamma och pappa vet hur mycket jag kämpar, men de kanske inte vetat om alla dagar jag varit hemma. 

Men jag tappade hoppet och glömde bort det viktiga. Jag hoppade gärna två dagar i veckan och dröjde ut på körlektioner för jag ville inte tillbaka, jag ville bara inte dit. 

Det ligger i mitt borten fortfarande, men jag har valt att gå ifrån det. Min största anledning är mina föräldrar, de finns där alltid, hjälper mig alltid och vill alltid att jag ska klara mig. 

Men en stor anleding är även min Engelska lärare, hon såg att jag inte mådde bra, hon såg mig. Hon tog in mig på sitt rum och pratade med mig, hon fick mig att inse att jag kommer att fixa det här, hon var där för att vilja hjälpa mig. Och därifrån hämtar jag min styrka varje dag."

Och nu rinner de igen... av glädje! Tack, K!

Saknade vänner - Kapten Röd

(Och naturligtvis har jag fått elevens tillåtelse att publicera ur bloggen.)

lite upphämtning att göra

Beauty at her toilet.
Kitagawa Utamaro

Fredag. Lite trött, naggad i kanterna, lite nedstämd. Veckan kommer liksom ikapp ibland. Det blir bättre bara jag får igång dagen och sedan kommer den liksom sluta okej i alla fall.

Gårkvällen med kollegorna var himla trivsam och dessutom föredömligt tidig. Det skulle säkert vara kul att gå ut och slamra rejält någon gång, men för nu känner jag mig mer än nöjd.

Fredag. Jag ser en film med en grupp. Finfikar med kollegorna. Rättar ett par prov. Plockar ihop. Håller ett vakande öga på herrarnas 15-km. Gör några ärenden. Kanske cyklar någon timme på gymmet? Tvättar ett par maskiner. Får höra mokarens dom över pelletsbrännaren (som inte är tre år gammal... *phew*). Landar i soffan så småningom.

Turn Me On - Norah Jones

totalt jävla mörker

Ur One Hundred Famous Views of Edo
Ando Hiroshige

Totalt jävla mörker även denna morgon. Men härinne är det ljus och kaffe och en viss förväntan... snart helg och en veckas ledighet! Då går det mesta. Lite trevligheter planerat för en av mina grupper och så är det full speta med handledning, ett par prov, en lärarstudent som ska komma och intervjua mig, en muntlig presentation av en distanselev och samtal med kollegorna och kanske någon liten quizkamp med elever och förberedelser för dagarna efter lovet (så jag kan gå på ledighet totalt avkopplad) och så avsluta dagen med after work. Någonstans i denna massa av saker som ska göras tänkte jag mig också smita iväg för en stunds träning. Det är ju t-dag och även om jag kanske inte hinner köra ett lika långt pass som vanligt så vill jag ändå göra något.

Det är något fel som är trasigt med min pelletsbrännare. Den är... död. Jag trodde att kanske en propp hade gått men elen i pannan funkar ju (så jag har värme). Idag har jag inte tid att rådda med det men jag får ringa hit mokaren som satte in åbäket och så får han kika på den. Jag misstänker att det är Murphy som varit framme... jag tror att jag i dagarna haft den i tre år och kollar jag i pappren lär det vara... just det... tre års garanti...

Nåväl. Det bekymret tar jag helt enkelt i morgon. Jag prioriterar. Nu koncentrerar jag mig på Byns bästa, på nyheter i P1-morgon och på dagen som ligger framför mig. Lite så jag jobbar.

Silver - Nina Persson 

morronkaffe eller hur jag lärde mig strunta i badrumsvågen

The lovers. Utamaro

Just innan mina fötter landade på sovrumsgolvet, för en stund sedan, tänkte jag tanken. Att jag skulle dra fram vågen och kolla. Jag tror faktiskt inte jag har kikat på den sedan sent i augusti, eller möjligen tidigt i september. Men... så ändrade jag mig. Jag vill inte jinxa något. Jag vet att jag sakta, men synnerligen säkert, gått ner en del. Räcker så. En annan morgon. Kanske.

Kolmörker än så länge. Värme och ljus inomhus och tills det är dags att gå till jobbet hinner det ljusna. Vi får väl se vad som händer idag. En grov plan finns alltid utlagd men finliret blir improvisationer ur stundens behov. Igår fick en av engelskagruppernas temaarbete kring OS en lite oplanerad, men rolig, avrundning genom att vi kollade på kvarts- och semifinalerna i sprintloppen på storbild i undervisningssalen. Vad det blir idag vet man aldrig riktigt, men troligen inget OS eftersom det är helt andra grupper. Däremot tror jag att eftermiddagens fysiska aktivitet inte blir snabb långpromenad. Jag behöver absolut göra något, men måste vara tidseffektiv, så jag tror jag drar en runda till gymmet och bara tokcyklar 45 minuter. Sedan kvickt hem och lägga sista handen vid middagen.

Förutom såar av Byns bästa och simultanlyssnande på P1-morgon har den här morgonens tankar kretsat kring min kloka, välformulerade och spännande vän Fridas ruggigt fina och tänkvärda statusuppdatering på FB:

Människor vill inte bara ligga. 

Ibland vill de prata också. 

Om du har tur slänger de sina strumpor i tvätten

 och försöker plocka ner månen åt dig 

om du ber om det.

Things Behind the Sun - Nick Drake

ur min navel...

Utagawa Kuniyoshi

Jag är verkligen inte rolig alls i veckorna. Upp tidigt, följer sköna och vilsamma, men tysta, rutiner. Jobbar, tränar eller långpromenerar och grejar lite med sådant där som tvätt och disk... ja, ni fattar... Sedan kollar jag teve eller läser eller något annat inteaktivt (jo, jag stavade rätt... det ska inte vara något 'r' där...) och försöker komma mig i säng allra, allra senast halvtio. Somnar vanligen på en liten kvart. Det är nog tur att jag lever själv. Eller så skulle jag vara roligare om jag hade någon att somna - och framförallt vakna - med? Eller... kanske skulle detta tänkta "vi" leva så i alla fall? Kanske är det så att många andra lever som jag? Jag har seriöst ingen aning, men jag uppfattar att andra ser teveserier och debattprogram och whatnot som jag dömer ut för att de, enligt min mening, börjar alldeles för sent, dvs efter klockan nio... så jag har kanske väldigt tidiga vanor? Skitsamma. Det är mina vanor och jag har dem för att jag behöver dem. För att jag behöver sömnen. För att jag inga bättre alternativ har, just nu?

Sedan har jag inget emot att bryta mönstret emellanåt. Som till exempel i morgon, då ett par vänner kommer över på middag (vi ses en onsdag i månaden och turas om att stå för värdskap och mat) eller på torsdag då det är AW med jobbet. Sådana trevligheter vill jag inte missa!

Idag är det t-dag. En trevlighet i sig, faktiskt!

Och nu: kaffe.

Ruby Tuesday - Melanie

stissigt

Jag har en tendens att verkligen köra ihop en triljard grejer innan ledigheter. Denna den sista veckan innan sportlovet är inget undantag. Det är särskilda prövningar och middagsklubb och extra handledning och dubbelbokade möten och träning och katter och after work och bli intervjuad av lärarstudent och whatnot. Och så givetvis business as usual med planering och lektioner och efterarbete... Att jag aldrig kan lära mig.

Dock hittade jag en uppmuntrande länk igår, på FB, som handlar om framgångsrika människors morgonvanor. Jag betraktar mig som tämligen framgångsrik i det som är mina mål och drömmar i livet och jag är inte förvånad att se att jag också tillämpar flera av dessa tips:

1. Do prep work at night - CHECK
2. Rise and shine earlier - CHECK
3. Make me time - CHECK
4. Get into a positive mindset - CHECK
5. Get your blood pumping - (njäh... morgonträning är inte min grej)
6. Eat breakfast - CHECK (åtminstone de flesta dagar...)
7. Tidy up your space - CHECK
8. Make time your new bff - CHECK
9. Get some sunshine - (nej, inte hela året... men jag är i alla fall ute de flesta av veckans dagar)
10. Forget how to procrastinate - (erhm... här finns en del utrymme för förbättringar...)
11. Take a step out of your comfort zone - CHECK
12. Read more - CHECK
13. Be grateful - CHECK (ja, jag har så mycket gott och fint i mitt liv nu...)

Dock är jag väldigt PAFF över att inte en balja kaffe nämns någonstans? Hmm...

Blood, Fire, Death - Bathory

genusanalysen, för tjyvingen

Söndagen driver vidare. Skiathlonet var galet spännande och silver blev det för Hellner. Jag har unnat mig en svettig powerwalk. Snart är det damernas tur att bjuda på spänning och underhållning i skidskyttet. Unga kvinnor och män som fungerar som schyssta rollmodeller för en uppväxande generation (och föralldel för oss andra också, med det fokus och den målmedvetenhet som gör att de når sina mål).

Jag fick ett roligt filmklipp av en kollega. Bakom det söta och rara ligger allvaret och skaver. En annan ung, musikaliskt mycket begåvad, människa som vågar sticka ut och göra sin grej och som det dessutom går ruskigt bra för verkar kännas hotfull för många... i Sverige 2014...


Fortsätt njuta söndagen. Ät gärna en semla, eller kanske två?! Jag har inte ätit årets än och det vete tjyvingen om det blir någon alls. Just idag är jag svårt sugen men då är inga fik öppna.

No Escape - Seremedy

på längden i längden

Bara regn hos mig - idag...

Skidor utför är fruktansvärt ointressant, if you ask me. Oavsett om det är backhoppning eller slalom eller störtlopp så kan jag omöjligen engagera mig i det. Tro mig, jag har försökt.  Men på längden! Där har vi en vinnare! Spännande, medryckande och riktigt roligt att titta på! Just nu har herrarnas 30 km skiathlon startat och jag och Sixten har bänkat oss i soffan med gosiga filtar och kaffe. Ute är vädret allt annat än vinterlikt. Jag vaknade av regn mot sovrumsfönstret och det är grått och lite halvdisigt. Men det är också milt och jag tror att eftermiddagens långpromenad blir en skön historia!

Torsten håller koll!

Igår var jag flitig. Städade, tvättade och donade. Idag kan jag ägna hela dagen åt det jag har lust med. Skidor, powerwalk, kaffe, kattmys och kanske lite filmtittande (1900) framåt kvällskanten (efter damernas skidskytte, dårå... ;)). Så blir min söndag. Utan minsta reflektion över morgondagen. Den är ju inte förrän... i morgon.

Blå himmel över Byn, igår!

Muffin Man - Frank Zappa

kommer ut

OK. Jag erkänner. Allt är visserligen Charlotte Kallas fel, men... jag har just skaffat viaplay. Ingen bindningstid. 279 kronor och tro mig - efter OS kommer jag säga upp abonnemanget. men nu kan jag se det jag vill. Och strunta i resten. Vilket jag givetvis kommer att göra.
Nu slänger jag in en ny tvätt i maskinen och tar en rask promenad så jag hinner tillbaka till en av dagens höjdpunkter: skidskyttet! WOOP!

Make Up - Lou Reed

konflikt

Kaffe i stor, drickvänlig mugg på mitt köksbord. Kattdansen går runt, runt i huset. Under bord, upp och ner för trappan, över stolar och upp i fönster. Konflikt direkt från Iran i P1. Spännande grejer. I Lundströms bokradios bokcirkel diskuterades Marguerite Duras Älskaren tidigare i morse. Jag har läst den, men det var ett bra tag sedan och den här gången hakar jag inte på. Jag koncentrerar mig på VMG läser, istället. En grupp på bokcirklar.se som våra eminenta svensklärare dragit igång! Just nu en novell av Jonas Karlsson.

Men jag ska vara lite aktiv idag, också. Huset är i behov av en lite större städinsats igen, ett par maskiner tvätt behöver köras och jag behöver, efter det, ta en lång promenad och tanka dagsljus. Som lördagsplan känns detta ganska lagom och skulle andan falla på så har jag lånat hem Bertoluccis 1900 på DVD, från bibblan.

Längdskidor och skidskytte på P4 känns inte som ett alternativ.

Wearing The Inside Out - Pink Floyd

in i kaklet

Visst blev det en vända till gymmet. Kanske lika bra att lägga fredagarna till rutinen och låta dem bli... f-dagar (fredag, feelgood och... öhm... fys)? Så himla gött att liksom blåsa ut veckan ur systemet och sedan hålla helg. Idag blev det mer belöning eftersom jag och Annhelen hade bokat sen långlunch, efter träningen. Bubbel och babbel i timtal över synnerligen goda hamburgare med smaskiga tillbehör.

Nu ligger jag i soffan, slölyssnar på På spåret (mest för att jag inte orkar rigga den andra laptopen till stereon) och tänker på... ensamhet. På olika slag av ensamhet. Den självvalda avskildheten. Utanförskapet. Den ensamhet som vill något annat. Saknaden. Och - den hemskaste av alla ensamheter - den ensamhet som kan finnas i en tvåsamhet och som jag aldrig, aldrig mer vill uppleva. Och så tittar jag på Torsten och Sixten som showar. Vilma spanar. Ringer Jenny och pratar en stund. Älskade unge. Dricker ett glas rött. Betraktar de tända ljusen som brinner i mitt stora fönster ut mot gatan. Avser att krypa ner under duntäcket tidigt ikväll. Sova tills jag vaknar. Med katter. För nu sover både S & T i min säng. Vilma bor fortfarande under soffan och jag undrar hur hon mår. Men hon äter och går på lådan och har blank fin päls, så jag antar att hon bara är lite... tillbakadragen.

Eders [något fredagssega],
-M.

Down In The Tube Station At Midnight - The Jam

hej vad det går!

Förra fredagen...

Rosa naglar idag. Svart i övrigt. Fin Fredag. På programmet står argumentative writing för en grupp. Finfredagsfika med kollegorna. Se till att måndagen och tisdagen är uppstyrda. Fylla på lite i förråden här hemma och kanske köra ett cykelpass på gymmet? Jag har i alla fall med mig träningsväskan och bilen.

Kvällen... får bli lite fredagsmys på egen hand. Kanske en film? Jag skulle kunna säga en del om ensamhet, men eftersom min den här helgen är helt självvald så avstår jag. Jag är inte ensam - jag är bara själv. Det är en enorm skillnad.

Men... det är märkligt att det är så svårt för kretsar att vidga sig. Mina empiriska studier har också gett vissa, lite överraskande, resultat vad gäller vilka grupper som faktiskt öppnar upp för nya bekantskaper. Som om inte detta vore nog är jag ju en smula picky själv och vill inte umgås med vem som helst. Jag vill umgås med människor jag kan slappna av med. Sådana som inte går mig på nerverna, till exempel. Eller som delar ungefär samma värderingar som jag själv. Som jag har ett utbyte av. Livet är för kort för att jag ska vilja lägga tid på människor som tar mer än de ger, tycker jag... Så jag kan gott ha det. ;-)

Med blandade känslor delar jag en av mina favoritlåtar, när det gäller cyklingen. Rejäl belastning och så bara köra, som fan! I övrigt vet jag inte om jag klarar att ta Helloween på allvar. Vi skojade för mycket om dem, jag och P (som jag fortfarande tänker på... så ofta... #hatadöden).

If I Could Fly - Helloween

vittring

Längtan efter somrigt altanhäng...

Torsdagar. Bra dagar med vittring av den annalkande helgen. Mycket är inplanerat idag men inte mer än att jag har styr på det. Lektioner, efterarbete, lite pyssel inför nästa vecka, möte med någon elev... det vanliga, alltså. Och så är det ju t-dag. Träningsdag. Märkligt hur jag på knappa sex veckor fått det att inte bara bli en vana utan något jag dessutom ser fram emot. Väskan packade jag redan igår kväll med fräscha kläder. Knäet bråkar inte alls längre. Det enda som märks är en liten stelhet om jag suttit stilla för länge, men den försvinner så snart jag rör mig.

Om kvällarna, den här veckan, har jag lyssnat på 438 dagar om Martin Schibbyes och Johan Perssons upplevelser i Etiopien. Jag har redan tidigare funderat över att det nästan enbart är Schibbye som intervjuas eller uttalar sig och nu läser han sin egen del av berättelsen, i radioföljetongen, medan en skådespelare läser Johan Perssons... Av de båda har jag hela tiden tyckt att Johan Persson är den mest intressanta och att han inte är lika offentlig som Schibbye gör honom än mer fascinerande. Varför han inte läser själv kan jag enbart spekulera i och vad jag tror är inte särskilt relevant i sammanhanget, så jag håller det för mig själv.

Nu kör vi!

One More Cup of Coffee - Bob Dylan

os

Mycket med OS, nu. Det är tjerkesser och Putin och [avsaknad av en del] mänskliga rättigheter och korruption och protester och miljöproblem och övervakning och whatnot. Det känns verkligen som att själva idrotten kommer i skymundan. Idrott och politik hör ihop - det är liksom bara att gilla det läget. Frågan är bara när aningslösheten ska vika ner sig för verkligheten och sådana här jippon blir ett minne blott...

Dessutom verkar det som att hela OS ska gå i TV3 som jag inte har - och inte tänker skaffa. Säkert går en del att se på nätet. Om en betalar. BAH! Inte för att jag bryr mig jättemycket - men det är ju det där med skidorna och skidskyttet, då...

Temperaturen ute har fallit igen. Minus 3.1 och antagligen halt som fan. Kvarteret, och troligen hela Byn, ligger inbäddat i tjock dimma. Jag får skrida med viss värdighet, till jobbet. Lång dag idag igen. Gott om tid för planering och förberedelser. Och snart en veckas ledighet. Den kommer faktiskt att sitta fint - sedan börjar de verkliga oxveckorna. Det är nästan åtta veckor mellan sport- och påsklov och ett gammalt lärarordspråk säger att det som inte hinns med innan påsk hinns inte med alls. Så det blir spikskorna på, då...

The Needle & The Damage Done - Neil Young (unplugged)

alltid redo?

Den där Quizkampen, alltså. Det finns ju ett skäl till att jag aldrig spelar dator- eller tevespel eller ens sådana där som brukar finnas (fanns?) i telefoner. Aldrig. Någonsin. Men så hamnade jag i QK-träsket (ja, uttala det gärna just så...) och den lilla självbehärskning jag har for åt pipsvängen. Vanligen brukar jag kunna lägga ner före tio på kvällen och sedan ta upp det om morgonen igen (bra sätt att starta upp hjärnan innan jag går upp) men igår... fan... klockan var över elva innan jag lyckades lägga ifrån mig telefonen och inte kika på vem av mina med/motspelare som svarat (en av dem tror jag jobbar natt eftersom hen enbart spelar väldigt sent och väldigt tidigt (och börjar när jag behöver sluta....).

Jag har alltså inte fått mina sju i natt, och det känns. Det blir mycket kaffe idag och ett heligt löfte till mig själv att släcka och somna klockan nio ikväll. Vi får väl se hur det går med det.

Blue Moon Revisited - Cowboy Junkies

tankarna

En rejäl promenad efter jobbet är en skön nollställare av hjärnan. Medan jag bara går och går, så fort som underlag och knä tillåter, lyssnar jag på musiken och låter tankarna bara fara. På så vis sorterar sig allt. Även det jag inte tänker på. Och utrymmet för det som känns mer angeläget utvidgas. Och jag har så mycket att fundera över. Jag befinner mig i en, på sätt och vis, ny situation. Jag behöver öva att inte vara i dået lika lite som jag kan vara i framtiden. Om jag inte ogillade det så mycket, på grund av exploatering, skulle jag kunnat peta in mindfulnessordet här. Men det det handlar om är i all fall att vara i nuet. I stunden. Ta en dag i taget. Och så funderar jag på bröllopet. Hur ska jag resa ner? Flyga till Paris och så hyra bil och köra resten av vägen? Hyra bil här - eller köpa en nyare - och göra en roadtrip? Själv? Ptja. Jag har rest själv förr. Och vad ska jag ha på mig? Jag vet att klänningen ska vara lång, elegant och mörkröd. Mer vet jag inte. Jag måste verkligen inte bestämma mig nu, men det är ganska roligt att strosa omkring på nätet och kika på modeller och varianter. Fundera över skor. Liten väska av clutchmodell..? Och såvidare...

Snyggt liv. Ännu snyggare i mörkt rött.

Jag spelar Quizkampen mot (med!) elever. De bad om det och det är kul. Jag låter dem inte vinna men jag anstränger mig inte direkt, heller. Jag... vinner ändå. ;-) Det är glada ögon och trevliga, lite retsamma men gemytliga samtal i förbifarten en grå morgon.

Sonen ringer. Alltid lika välkomna samtal. Vi pratar arbete, relationer, planer och så  hatar vi Försäkringskassan en stund.

Slow Dancing In A Burning Room - John Mayer

here we go again

Alla har vi varit små.

Måndag morgon. Kolmörker. Dis och plusgrader. Tända ljus, Nyhetsmorgon i P1 och Bob Dylan i mitt kök. Det känns som om jag sovit två timmar. I själva verket är det närmare sju. Ett par stora muggar svart kaffe ska nog staga upp mig inför dagen.

Vecka som ligger framför mig är det vanliga; lektioner, förberedelser, möten, träning... en vanlig vecka, alltså. Men det är februari och vi är på väg mot ljuset, även om det stretar emot ett tag till.

Chilin jag lagade igår blev... god! Het men på det bra sättet. Som tillbehör gjorde jag chilistuvad majs och en salsa med svarta bönor, så som rekommenderades i receptet. Nästa gång (jo, det är klart det blir en nästa gång - det var enkelt och roligt att laga till den och jag gillar konceptet med något som efter lite inledningsomsorger sköter sig självt) ska jag testa lite andra tillbehör. Och flera matlådor blev det! Dock inte för idag. Det är ju måndag, för tjyvingen. Köttfri måndag!

Förfärliga rapporter från Homs, i Syrien. Kaos och våldsamheter i Bangkok. En öppning i Iran - eller bara en skenmanöver?

Meet Me in the Morning - Bob Dylan

kyndelsmäss

Godmorgon, Vilma!

Bröddeg på jäsning (det långjästa med mycket kummin som jag så ofta bakar), många tända ljus, Godmorgon, världen på P1, Nina Persson i högtalarna, plusgrader ute och en rejäl kanna nybryggt av Byns bästa. Bra start på en bra dag.

Idag tänkte jag också, efter långt om länge, ge mig på att laga veckans luncher och eftersom jag dels råkade ha en stor bit fransyska (kött, alltså, inte en dam av franskt ursprung) i frysen och dels gott om chili så köpte jag upp mig på resten (blekselleristjälkar hör inte till stapelvarorna i mitt kök...) och ska nu äntligen ge mig på att laga en Riktig chili. Det blir intressant! Jag är ju liksom sällan först med det sista och allt tjat om chili och om pulled pork har fått mig så anti att jag helt enkelt inte velat prova att laga det själv. Men... chili är ju gott så varför inte göra en själv?! Dessutom kan jag hiva in långkoket i ugnen när jag tar min långpromenad och låta den sköta sig själv.

I övrigt... långpromenad, vika tvätt, kolla Vinterstudion kanske (med ett getöga), ösa bra musik, läsa, leka med katter, ringa barn och på allehanda vis njuta helgen hela vägen rakt in i måndagen.

Highway Chile - Jimi Hendrix

lördag stundar helgen till

Och helgen... den har ju knappt börjat. Min fredagskväll efter proviantering, träning och lite småstädning blev en lättsam historia med pastamiddag och ett par glas ekologiskt rött. Lite slösurfande på det och vips så hade jag fått ett par verkligt schyssta versioner av House of the Rising Sun, The Animals gamla dänga.

Idag, då? Blidväder. Frukost och så strosa i Växjö ett par timmar. Sedan får vi se vad jag kan tänkas hitta på.

House of the Rising Sun - The White Buffalo
(helt jävla grym. Jag har nog en countryperiod just nu... )

House of the Rising Sun - Five Finger Death Punch 

(Ennio Morricone möter dödsen)