in i kaklet

Visst blev det en vända till gymmet. Kanske lika bra att lägga fredagarna till rutinen och låta dem bli... f-dagar (fredag, feelgood och... öhm... fys)? Så himla gött att liksom blåsa ut veckan ur systemet och sedan hålla helg. Idag blev det mer belöning eftersom jag och Annhelen hade bokat sen långlunch, efter träningen. Bubbel och babbel i timtal över synnerligen goda hamburgare med smaskiga tillbehör.

Nu ligger jag i soffan, slölyssnar på På spåret (mest för att jag inte orkar rigga den andra laptopen till stereon) och tänker på... ensamhet. På olika slag av ensamhet. Den självvalda avskildheten. Utanförskapet. Den ensamhet som vill något annat. Saknaden. Och - den hemskaste av alla ensamheter - den ensamhet som kan finnas i en tvåsamhet och som jag aldrig, aldrig mer vill uppleva. Och så tittar jag på Torsten och Sixten som showar. Vilma spanar. Ringer Jenny och pratar en stund. Älskade unge. Dricker ett glas rött. Betraktar de tända ljusen som brinner i mitt stora fönster ut mot gatan. Avser att krypa ner under duntäcket tidigt ikväll. Sova tills jag vaknar. Med katter. För nu sover både S & T i min säng. Vilma bor fortfarande under soffan och jag undrar hur hon mår. Men hon äter och går på lådan och har blank fin päls, så jag antar att hon bara är lite... tillbakadragen.

Eders [något fredagssega],
-M.

Down In The Tube Station At Midnight - The Jam