ur min navel...

Utagawa Kuniyoshi

Jag är verkligen inte rolig alls i veckorna. Upp tidigt, följer sköna och vilsamma, men tysta, rutiner. Jobbar, tränar eller långpromenerar och grejar lite med sådant där som tvätt och disk... ja, ni fattar... Sedan kollar jag teve eller läser eller något annat inteaktivt (jo, jag stavade rätt... det ska inte vara något 'r' där...) och försöker komma mig i säng allra, allra senast halvtio. Somnar vanligen på en liten kvart. Det är nog tur att jag lever själv. Eller så skulle jag vara roligare om jag hade någon att somna - och framförallt vakna - med? Eller... kanske skulle detta tänkta "vi" leva så i alla fall? Kanske är det så att många andra lever som jag? Jag har seriöst ingen aning, men jag uppfattar att andra ser teveserier och debattprogram och whatnot som jag dömer ut för att de, enligt min mening, börjar alldeles för sent, dvs efter klockan nio... så jag har kanske väldigt tidiga vanor? Skitsamma. Det är mina vanor och jag har dem för att jag behöver dem. För att jag behöver sömnen. För att jag inga bättre alternativ har, just nu?

Sedan har jag inget emot att bryta mönstret emellanåt. Som till exempel i morgon, då ett par vänner kommer över på middag (vi ses en onsdag i månaden och turas om att stå för värdskap och mat) eller på torsdag då det är AW med jobbet. Sådana trevligheter vill jag inte missa!

Idag är det t-dag. En trevlighet i sig, faktiskt!

Och nu: kaffe.

Ruby Tuesday - Melanie