 |
| Middag! |
Jag tog nät- och bloggvännen
Ming på orden (hon tyckte att jag skulle göra mer som katterna och liksom bara rulla omkring och lata mig på altanen) och ångrade mig på parkeringen utanför gymmet. Vände bilen och körde hem. En snabbis inom ICA för att tjacka upp mig på ett par förnödenheter och så jordgubbar till middag! La mig i solen på altanen ett par timmar och njöt sol och värme och den inre tillfredsställelse som kommer av vetskapen att allt är i box! Alla betyg jag kunnat sätta är satta och inrapporterade. Betygssamtal med alla intresserade elever hållna. De virtuella rummen uppdaterade. I prydliga, namnmärkta plastfickor på mitt arbetsbord ligger delar av prov som ska göras av elever som inte är med i England. Ett par andra i tjifens fack. Mejl besvarade och materialet som ska med på resan (vi gör den muntliga delen av nationella när vi är i Scarborough) är uppkopierat och ligger på mitt köksbord fvb resväskan. Repetition inför en religionstenta som ska gå av stapeln samma morgon jag kommer hem är initierad och tentan utskriven och inlåst. Lektioner under min bortavaro uppstyrda och till och med kaffet är inköpt (se: förnödenheter). Jo, men vi köper med oss kaffe för det märkliga bruna blask som serveras på vårt logi - som för övrigt är hur trivsamt som helst - är svårt att få ner om morgnarna. Dessutom är vår värd, Stewart, inte riktigt van vid att folk dricker kaffe i sådana
mängder... Ja, jag har till och med hunnit skoja lite med eleverna genom att uppenbara mig i
abayah och
niqab... Inte alla fattade först vem jag var vilket ju inte gjorde det mindre roligt. ;) Det gav också upphov till några bra samtal, både i klassrummet och cafeterian. Och så fick jag utbyta arabiska hälsningsfraser med en elev och jag kom
inte av mig. ;)
 |
| Soool! |
En kväll som denna skulle jag egentligen sitta på altanen och spela Leonard Cohen och dricka vin till långt in på natten, men dels har katterna varken dammsugit eller diskat medan jag varit på jobbet och dels knaprar jag ju paracetamol och är rädd om min lever. Till yttermera visso äter jag, sedan tidigt i morse, penicillinkuren Allan.
BE GONE, HAMPSTERFACE! Men jag tänker att om jag gör ett rackarns ryck om en stund och diskar och röjer och dammsuger i racerfart, och ja... kanske packar lite också... så hinner jag nog sitta i den ljumma kvällen med en stor... kopp te. Det är ganska fint, det också!
Sedan ska jag lägga mig ganska tidigt och kliva upp i ottan för att fara min väg. Det blir en trevlig och rolig resa, det vet jag, men det blir ingen picknick, direkt. Den som tror det kan ju prova att fara iväg med
FYRTIO stycken härliga, egensinniga och levnadsglada 17-19åringar... Tackålov så är vi fem kollegor som reser tillsammans!
Jag
VILLVILLVILL att Mumford & Sons ska göra en version av den här, men i avvaktan på att detta ska hända så tycker jag vi avnjuter en nästan lika bra variant:
1 kommentar:
KRAM :)
Skicka en kommentar