När det går bra är det svårt att hålla igen, tycker jag. Jag har i flera år närt en liten dröm; att kunna springa igen. Kanske en halvmil, kanske en mil. Förra gången jag verkligen sprang är nästan fem år sedan. Då kunde jag springa en mil. Med lätthet! Och gjorde det ett par gånger i veckan, minst. Sedan small det till i en muskel (piriformis) och jag kunde varken springa eller ens gå fort på ganska länge och så började jag med annan träning. I perioder, ska tilläggas. Intensiva veckor eller månader då jag i princip tränade varje dag, veckan runt, följda av inaktivitet. Länge. Så där har jag hållit på ett bra tag.
Men sedan slutet av november/början av december har jag faktiskt lyckat hitta en balanserad träningsrutin. Jo, det är sant! Jag tränar två dagar i veckan (tisdag och torsdag) och belönar mig understundom med att också träna en fredag - men det är inget måste, ens i min ambitiösa bok. Jag fick göra ett avbrott under i princip hela jullovet på grund av det där trilskande knäet, men sedan början av januari har mitt schema annars funkat mycket fint. Över fyra månader nu. Efter att ha varit på träningsläger i Saudi har jag, efter moget övervägande, bestämt mig för att också simma en gång i veckan. Onsdagsmorgnar. Detta beslut får jag snart ompröva då simhallen går över till sommarlovstider om en månad och jag får se vilka tider som kan funka (om några - annars får det väl vänta till hösten).
Men så är det den där drömmen om att kunna bara dra på mig ett par sköna skor och springa en runda. Så roligt, så skönt och så enkelt. På I forms hemsida hittade jag ett 12-veckorsprogram för absoluta nybörjare, med löftet att om en startar så lugnt och fint som programmet tillåter så slipper en troligen alla besvär med knän etc. Så jag har bestämt mig för att köra det! Jag har varit ute två gånger hittills, i söndags och igår, och eftersom jag egentligen har riktigt bra kondition (cykling och simning!) går det givetvis kanonfint och jag känner att jag skulle kunna springa lite längre. Eller kanske lite oftare. Lite fortare, rentav?
Det är där balansen kommer in igen. Jag måste lära mig att inte vara otålig. Inte stressa och - framförallt! - inte vara DUKTIG och forcera. Svåra saker, tycker jag. Men... det ska gå! Tre gånger i veckan ska jag träna löpning. Inte mer. Inte mindre. Jag ska följa programmet, som har ett progressivt upplägg (en ökar lite i taget, både tid och distans), till punkt och pricka. Igår fick jag powerwalka fem minuter, jogga en, PW fem, jogga en och så PW två. That's it. Fjorton minuter. I morgon fem minuter PW, jogga två, PW fyra, jogga 1, PW två. Det är så lite att jag inte ens lägger in det i min träningsdagbok. Troligen har det inte heller någon särskild effekt på min kondition, än. Däremot kommer muskulaturen runt knäet ha stärkts och löpningen kommer att vara bra för mitt knä - istället för en potentiell risk.
Och om tolv veckor..? Ja, då kan jag springa den där halvmilen. Minst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar