måndag 30 juni 2014

spurt

Lite söt, ändå. Hittad på BoredPanda.
Nu är det sista arbetsveckan. Fem dagar till, sedan ska jag vara ledig i fem veckor. Det ska bli väldigt skönt. Samtidigt gillar ju jag att jobba. Så när ledigheten är över kommer det nog att bli kul att börja jobba, igen. Många verkar ha enorm ångest för att gå tillbaka till jobbet - oavsett det är efter en helg eller efter semestern. Det är så ledsamt. För dem, alltså. Vad beror det på? Har de arbeten de vantrivs med, så till den milda grad? Är arbetsuppgifterna så aptrista? Jobbarkompisarna så lama? Skulle en verkligen uppskatta sin ledighet så mycket om en alltid hade den? Jag är inte så säker. Jag menar... jag älskar lediga dagar där jag själv rår över min tid. Jag vill ha massor av sådana. Men jag har ju så kul på jobbet? Och hur skulle det bli om jag hade semester för jämnan? Skulle jag verkligen gilla att ha det så? Jag är ytterst tveksam. Å andra sidan är livet så mycket mer än arbetet. Jag skulle troligen inte ha några som helst problem att fylla mina dagar om jag vore permanent ledig. Men... jag skulle behöva fylla dem ganska ordentligt för att inte bli rastlös och kinkig.

Malin åkte hem igår. Det blir tomt i huset när en haft trevligt sällskap och en sedan inte har det. Jag hade tänkt bege mig ut i motionsspåret men det regnade i spridda skurar hela eftermiddagen så det fick vara. Jag tänkte ta en sväng idag, istället. Oavsett vädret. Fast jag får kanske ränna lite häromkring. Det beror på vilken dom bilverkstan fäller över det där som läcker under bilen. Jag tror inte det är så farligt, men det bör givetvis kollas upp.

Och jag lider av en viss post-läsning-depression. I Am Pilgrim är nu utläst och jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur den och ladda om för annan läsning. Jag får väl låta tiden göra sitt...

söndag 29 juni 2014

lite stillsamt hålligång

Vilken lugn, avslappnad och innehållsrik dag det var igår. Sovmorgon, morgon"jogg" och långfrukost. Så småningom dra sig till Ällebäck (via ÖoB i Nybro eftersom en ny, men redigt billig, sovsäck behövde införskaffas) och sticka och dricka te framför brasan på The Tea Room. Alltid lika mysigt och underbart och avkopplande. Ett nytt rum har de också inrett, som jag tänker funkar alldeles väldigt fint till musikkvällarna, men jag kom av mig och glömde plåta takbelysningen som bestod av kubbar (a k a bowler hats). Kul, originellt och snyggt!

Efter tedrickande, stickning och småprat till brassprak och engelska 40-talsschlagers drog vi vidare i västerled, mot Åfors och sista föreställningen där, av Glasjesus. Jag har sagt det förut och säger det igen: se den i Hovmantorp i augusti - om det inte redan är utsålt! Ljudsättningen fick oväntad assistans av vädrets makter så att ju mer orosmolnen hopade sig över Orrefors bruk, ju högre mullrade åskan och regnet tills de fick göra några minuters avbrott i föreställningen för att det inte gick att höra skådespelarnas repliker. I pausen fanns det enkel fika och det var sådär chosefritt och charmigt som det bara kan vara på landet.

När föreställningen var slut skyndade vi ut i regnet och sedan hem mot Byn för att äta rester (pastasallad, potatissallad och stekt kyckling), dricka rosévin och kolla fopoll (Brasilien-Chile). De som känner mig hittar två "fel" där... ;-) Men det var en mycket spännande och trivsam kväll med straffsparkar och småprat och plötsligt var timmen bara väldigt sen igen.

I natt har jag drömt om ringwraiths. Jag har befunnit mig i någon slags husvagn, model jättestor, med barn och vänner och det har, som vanligt, varit duktigt förvirrat men mot slutet av drömmen satt vi i alla fall och försökte gömma oss för en av nazgulerna bakom en dörr av... glas. Jag tror jag avstår från att analysera detta.

Det rinner något blågrönskimrande under min bil. Det får bli verkstan imorgon. Har verkligen inte tid och lust med något trams när jag ska ut och långköra.

Men idag är det långfrulle på altanen och sedan får jag se. Ikväll ska jag nog "löpträna" igen. Annars göra så lite som möjligt. En arbetsvecka kvar...



lördag 28 juni 2014

nattregn

Vaknar om morgonen. Det är ganska ljust ute och regnet strilar obönhörligt mot altantaket under mitt sovrumsfönster. Kroppen är inte klar med sovandet än och jag sneglar på mobiltelefonens klocka. 04:43. Fint. Jag rullar in mig i täcket (jo, jag har fått ta fram täcket igen - det är priset för att vilja sova med öppet fönster) och somnar om. Vaknar långt senare och vill kliva upp. Det regnar fortfarande och med samma intensitet, ni vet sådär så att en förstår att det inte har för avsikt att sluta inom överskådlig tid. Kliver upp och råddar med kaffe. Smyger lite så att Malin ska få sova tills hon vaknar. Vi har inga planer för förmiddagen utan låter den gå som den vill. Jag vill i och för sig "löpträna" men kanske regnet ger med sig, ändå?

Igår gjorde vi ett nedslag i verkligheten, Malin och jag. Vi åkte till Börjes i Tingsryd. Tydligen ett legendariskt ställe för hästfolk även om jag mest trott legenden handlat om de vidunderliga - och galet billiga - räkmackorna som en köper, och äter, uppe på Hyllan. I hästshopen hittade jag ett par matskålar till mina homies och i en väldigt trevlig garnaffär (det blir återbesök där!) köpte jag en garn härva, handknuten av ett kvinnokollektiv i Turkiet. Inte att betrakta som ett fynd direkt (även om det var nedsatt från 225 till 195...) men härliga färger och med utsikter att bli ännu en sjal - för det har jag ju inga...

Resten av kvällen fick bli middag inomhus och sedan häng på altanen. Kvällen var egentligen ganska mild, så med varma tröjor, sockar och fleecefiltar kunde vi sitta ute länge och låtsas att det är sommar. Inte en mygga, men däremot knott. Först försökte vi med ett vackert husmorstips (nejlikor nertryckta i halverade limefrukter) men det var ganska ineffektivt mot knott (för att inte säga värdelöst, men det kanske har avsedd verkan mot mygg?) så vi gick över till myggspiraler. De luktar faktiskt ganska gott. Inte som shisha, men...


Sixten mår lite bättre nu. Han äter, dricker och går på lådan och igår var han till och med ute på spatsertur ett par gånger. Men dessemellan vilar han mest hela tiden och ynkar sig gärna lite extra. Hoppar inte. Skrider med värdighet.  Det är ändå gott att se att han blir allt raskare. I natt hade han sällskap av både Torsten och Vilma som vi lyckades stänga altandörren efter när hon smet in en stund. Jag sover extra gott när alla katterna är inne om natten. Så är det.

Och nattregnet övergår till dagsregn...


fredag 27 juni 2014

friday morning, park lane

Tomater in the making!
En vacker morgon i Byn är det. Torsten är ute och smyger. Igår, när jag avrundade mitt morronkaffe, kom han galopperandes förbi köksfönstret med en stor fågel i munnen, jagad av två andra. Troligen en unge som höll på att lära sig flyga. Han dök in i skydd av syrénbuskaget och kanske fick han sig ett skrovmål. Naturens lag, liksom, och inget jag bekymrar mig om. Det är mer härligt att se en institutionskatt leva upp, bli vacker och spänstig och njuta ett Riktigt kattliv!

Citrontimjan
Bekymrad är jag däremot för Sixten som inte riktigt är på banan. Han äter och dricker och går på lådan men han går väldigt stelt och försiktigt och ligger mest och vilar. Nosen är kall och våt så någon feber har han inte, i alla fall. Jag får klappa och lättmassera hela honom och inget är jättesvullet eller verkar brutet, men kanske har han stött sitt lilla ben när han hoppat? Eller varit lite för nära en bil? Han verkar inte sämre idag än igår, så jag avvaktar med veterinärbesök. Men oroligt är det.

Malin är här nu. Torsdagskvällen (eller fredagsaftonen, om en så vill) blev samtal och mat och lite skratt och katter och ett par glas rött. Vänskap, helt enkelt. Okomplicerat. Fint.

Och idag är det ju... fredag! Det gillas!

torsdag 26 juni 2014

throwback thursday

Ett populärt fenomen i sociala medier är att lägga upp gamla bilder, om torsdagarna. Jag undrar hur en sådan idé dyker upp? Hur eller hur är den ju lite kul och när jag, häromkvällen, satt och bläddrade bland gamla foton inför det stundande bröllopet hittade jag till och med ett och annat på mig själv, trots att jag aldrig (åtminstone inte sedan jag var 12-13...) har gillat att vara med på bild.

Här kommer en bild från min första charterturistresa, 1980. Turen gick till San Augustin på Gran Canaria och resesällskapet var mina barns far (fast det skulle ju dröja ännu ett par år innan det blev några barn) och hans bror med fru. Jag vill minnas att det var sådär kul. Roligast hade vi när vi lyckades hänga av brorsan/frun och hittade en skum bar i en halvfärdig galleria. Det var bara baren som var klar så det var en intressant stämning bland betong och skräp och byggnadsställningar och de sålde billiga drinkar som vi drack såar av. Jag minns också att den första dagen, på stranden, var det en tysk herre som trotsade varningsflaggorna och simmade för långt ut, drogs ner av strömmarna och drunknade (eller om hans hjärta stannade... han dog i vart fall) och badvakterna drog upp honom precis vid min solstol och där låg han livlös med fradga rinnande ur munnen en lång stund innan en ambulans dök upp och forslade bort honom. Och hotellgrannarna hade inbrott medan de sov. Tanten vaknade av att en man stod och rotade i hennes sängbordslåda och när hon började skrika drog han helt kyligt ut lådan och tog den med sig när han hoppade ut från balkongen... Fler minnen poppar upp, ur detta enda foto, men jag släpper det.

En gång i tiden var jag blond. Alldeles av mig själv.
Jag jobbar vidare på min "löpträning". Igår var första gången (enligt mitt program, dårå) som jag skulle springa 10 minuter i sträck. Knät samarbetade fint, så efter att sedan ha gått ett par minuter tog jag fem springminuter till. Jag vet. Jag skulle ju följa programmet strikt och inte falla för frestelsen. Balans och all that jazz... Men det var en så fin kväll och jag tog det lugnt och nätt och det var bara så himla kul! Ser redan fram emot nästa pass, som får bli i morgon!

Nu blir det jobb och sedan en vända till gymmet, i eftermiddag, innan jag får långväga finbesök, minsann! Bra dag. Nu igen!

Brass In Pocket - The Pretenders (visst kom den 1980..?)

onsdag 25 juni 2014

gäääsp...

Bara för att en har morgonrutiner och går upp tidigt är det ju inte alltid en är på topp. Jag vaknade med en lätt värk i hela kroppen, och huvudet, och vad gäller kroppen handlar det troligen om en liten reaktion på gårdagens träningspass. Så långt är allt i sin ordning. Men huvudvärken misstänker jag på att jag biter ihop, i sömnen. Jag brukar göra det när jag är stressad. Strängt taget har jag inget att vara stressad över men kanske är det systemets sätt att tala om för mig att det är dags att vara ledig, nu? Nå. Bara en och en halv vecka till så blir det fem veckors semester. Det ska bli ljuvligt, det!

Lilla SurVilma fick tillbringa natten ute när hon vägrade att gå in igår. Eller snarare... hon smet in, men bara om jag var utom synhåll och sedan åt hon med ett öga på matrummet så att varje gång jag försökte avancera fram till altandörren hann hon kasta sig ut, snabb som en avlöning en fredagskväll, på krogen. Till slut surade jag ihop och låste. Det är ju inte som att hon fryser ihjäl, det lilla miffot. Men hon beter sig konstigare och knepigare för varje dag.

Blå himmel. Sol. Nybryggt kaffe och soptunnorna utdragna till gatan. Vad mer kan en begära av livet, en onsdagsmorgon i juni? Jo, jag kan komma på en del. Som till exempel att läsa någon timme på altanen. Ta en långpromenad. Vakna nära, nära en varm kropp. Slänga in en väska i bilen och köra dit näsan pekar och åka hem när en har lust. Sova lite extra efter att ha suttit uppe till långt in i natten och småbubblat med en vän. Kramas med alla sina barn. Fuldansa! En del av det där ska jag göra snart. Annat inte, uppenbarligen.

Here Comes The Sun - George Harrison (avd. älsklingar i repris)

tisdag 24 juni 2014

lite av varje

Ung Agneta
Igår. Jag var trött efter jobbet. Jättetrött. Tänkte mig ut och småjogga men fick vila ända tills framåt kvällskanten innan jag kom mig ut en runda. Medan jag försökte uppamma ork (och väntade ut ett eftermiddagsregn) såg jag en förfärligt sorglig dokumentär om Agneta Eckemyr. När jag var i tonåren stod hon på höjden av kändisskap (bl a i ett förhållande med pianosnyggot Staffan Scheja) och modellande och glamour (även om jag aldrig gillade hennes ryschpyschstil på kläderna) och var ofta på bild i Vecko-Revyn (som kom ut på onsdagarna, men som kunde köpas sent på tisdagskvällen, i den lilla kiosken på torget i Sunne, där jag bodde en kort tid). Nu är hon gammal och sjuk och även om hon försörjt sig på skådespelande och kläddesign är hennes liv en kamp... och jag funderar på vilka prioriteringar hon gjort i sitt liv - och jag i mitt...

Se filmen HÄR om ni finner det intressant.

Åh... Donald...
Och så läste jag en stund. Förlåt om jag tjatar men för mig, som sedan länge gett upp hoppet om att det någonsin skulle skrivas en verkligt bra agentthriller igen (tänk Le Carrés The Spy Who Came In From The Cold eller Tinker, Tailor, Soldier, Spy, tänk Ludlums The Bourne Identity eller The Osterman Weekend, Ken Folletts Eye Of The Needle osv...), är det som en uppenbarelse att få läsa Terry Hayes I Am Pilgrim! Trovärdig, välskriven, galet spännande och dessutom med research som känns gedigen! En bladvändare! Den som gillar spänning, politik och terrorism och bara tänker läsa en enda bok i hängmattan i sommar bör läsa denna! Just saying.

Efter regn kan det ibland hända att det kommer solsken och det gjorde det ju så till slut tog jag mig iväg till motionsspåret och det var precis hur gött som helst! Något annat hade jag inte väntat, i och för sig. TJOHEJ, typ!

Fullt ös på sommarskolan den här veckan, annars. Det börjar utkristallisera sig vilka som kan ha chans att faktiskt nå målen. Men alla ska med! Alla lär sig mycket - och mer! Det är intensiva, samlade skoldagar och lite förarbete om morgnarna. Jag har glädje av att vara på plats tidigt eftersom det gör det möjligt för mig att inte behöva hänga mig kvar på eftermiddagarna. Vem hade kunnat tro att jag, världens morrontröttaste och mest nattaktiva människa (nästan, i alla fall), skulle skaffa mig sådana vanor att jag utan vidare mankemang kan, och brukar, kliva upp före sex - UTAN ATT DÖ? Jag såg en artikel i ämnet, i nättidningen The Huffington Post, för någon dag sedan... Rise and Shine: 10 Steps to Becoming a Morning Person. För den som inte orkar läsa hela artikeln kommer kortversionen här:

1.   Se till att få mer sömn [genom att gå och lägga dig tidigare, t ex]
2.   Inga skärmar i sovrummet [varken teve, surfplatta eller telefon...]
3.   Gå och lägg dig när du är trött [och klamra dig inte fast vid uppesittarsoffan...]
4.   Skapa rätt kvällsrutin och dito omgivning
5.   Sluta snooza [för är du groggy är det för att du vaknar upp i REM-sömn och då är det bättre att skaffa en app, som t ex Sleep Time, som håller koll på ditt sömnmönster]
6.   Kom upp och igång direkt [och dröj dig inte kvar i sovrummet]
7.   Gå upp vid samma tid varje dag [så kommer din inbyggda klocka så småningom att ticka igång]
8.   Träna på morgonen [vilket bl a ökar din förbränning, energi och kreativitet]
9.   Se till att få naturligt dagsljus [åtminstone en kvart om dagen, men helst ännu mer]
10. Se till att alltid ha något att se fram emot [även om det bara handlar om att ringa en vän eller testa ett nytt lunchställe]

Tramsigt? Jag vet inte det, jag. Det har funkat för mig - mer av tvång än direkt lust. Året jag bodde i Sth var jag tvungen att kliva upp kvart i fem varje vardagsmorgon för att hinna till jobbet. När jag flyttade tillbaka till Byn gav jag mig själv sovmorgon till kvart i sex och det har jag hållit fast vid sedan dess. Och faktum är att jag, ovetandes, har följt de allra flesta av de där 10 råden.

Den där extra morgontimmen är helig för mig. En timme för kontemplation, kaffedrickande, skrivande och - ibland, numera! - träning. En timme för lite kattmys och vattnande på altanen. En timme för att bara vara i nuet och samla mig inför dagen som får en så mycket bättre, lugnare och skönare start. Min timme. Oavsett.


måndag 23 juni 2014

apropå...

Fniss... ;)

om att sköta sitt...

Sa jag att den är gruvligt bra?
Jag bor i en liten By. Jante är allestädes närvarande. Jag har förstått att även jag är föremål för förvetet tyckande. Det tycks att jag kör en för stor och dyr bil med alldeles för många hästkrafter. "Vad ska hon med den till?" har det tydligen sagts. Nyckelordet, och det som gör det hela så irriterande, är inte ordet "vad" utan "hon". Ingen säger någonsin så om en mans bilinköp. Men om en kvinna köper något annat än en rosa Nissan Micra eller någon annan TJEJBIL så ska det jävlarimej tyckas.
- Up yours, är min kommentar på det.

Det tycks också om min lön, och om mitt förstelärarskap, och det has synpunkter på att jag betalar RUTger för att t ex klippa gräset i min trädgård. "Vad ska man med hus till om man inte ens klipper gräset?" är en kommentar som fällts. Jadu... fattar du inte det så är det knappast jag som äger det problemet.

Egentligen blir jag inte särskilt arg. Inte alls. Men tämligen road och allra mest full i skratt, faktiskt, - här i mitt [alltför stora..!] hus - över små människor med snäva horisonter och stora skygglappar. Jag har inget att bevisa (mer än för mig själv) och inte heller något jag behöver förklara eller försvara. Men så pass mycket kan jag säga att jag gillar stora, starka bilar som går förbannat fort (och hade gärna haft en ännu större och starkare och snabbare, om jag kunnat) och jag har en sådan för att jag kan. Likadant med gräsklippningen. Jag lejer bort det för att jag tycker det är tråkigt och för att jag... kan. Snöskottning om vintern, däremot, det gillar jag. Så det gör jag. Svårare än så är det inte. Jag låter också sakkunnigt folk snickra och rörkröka och serva tvättmaskinen, men jag målar själv, jag pysslar med pellets och panna och jag tvättar själv. Fast en vet aldrig... funnes det en tvätt nere på hörnet skulle jag kanske dumpa mina kassar där, om måndagarna?

Präktiga, duktiga och rediga människor undanbedes, tack.

Ridin' With The King - B.B. King & Eric Clapton


PS. Nu har jag en ny mobil och så gott som alla mina kontakter är återställda. Det blev en Samsung, igen. En VIT. Lite wild and crazy måste jag ju ändå vara.

söndag 22 juni 2014

i valet och kvalet

I min jakt på nytt batteri/ny telefon åkte jag till Kalmar igår eftersom Telenors kundtjänst bedyrade att de skulle ha öppet sin butik i ett av köpcentren där. Det hade de inte. Men det blev lite trevligt ändå eftersom jag plockade upp Annhelen på väg dit. Efter oförrättat ärende tog vi en mysfika. Sedan körde jag ner till Vissefjärda där det ryktades att det kanske skulle finnas en laddare till en gammal vedeldad telefon jag hittade i kökslådan. Tyvärr passade den inte - det slog på någon hundradels millimeter.

Jenny & jag på Hasslö, förra sommaren!
Jag är verkligen beroende av min mobiltelefon. Andra kan raljera om det om de vill, men jag har ju ingen fast telefon. Mobilen är min länk till yttervärlden. Jag kan inte nås eller nå om den är ur funktion. Skajpa funkar ju, men bara om den en vill, eller behöver, prata med är uppe och Facebook är en vinglig samarbetspartner in times of need. Idag ska jag köra ner till Karlskrona och köpa mig ett nytt batteri, eller kanske rentav en ny telefon. Jag har egentligen bestämt mig för en Samsung igen, men Matilda & Mike tycker iPhone så vi kan facetajma. Fast så gott som alla jag känner, som har iPhone, har haft bekymmer med dem och bekymmer vill jag helst undvika. DÄM vad jag inte gillar den här typen av pest- eller koleraval.

Butiken öppnar inte förrän elva så jag har hunnit ta mig en "löptränings"-runda nu på morgonen. I SOLSKEN! (ni får tro mig på mitt ord eftersom jag, av förklarliga skäl, inte kunde ta någon fin bild med grönska och fågelsång). Det känns fortfarande bra med mitt knä och det är så himla roligt! Om allt går planenligt kan jag springa en halvtimme och/eller en halvmil innan jag börjar jobba igen, i slutet av sommaren!


lördag 21 juni 2014

men för tjyvingen...

Det blev en himla trevlig och fin kväll igår. Lite stillsamt kalasande på altanen med sköna vännen Annhelen. Vi pratade och åt. Hela tiden. Det går ju inte att smacka i sig alla godsaker på en gång, utan vi fördelade smarrandet över eftermiddagen och kvällen. Och samtalet. Musik i bakgrunden och kattassande runt våra fötter. Kvällen var inte varm men ändå ganska fin och helt myggfri. Tända ljus i skymningen, varma tröjor och även hos grannarna var det stillsamt firande av att det nu vänder och det blir mörkare igen...

Annhelen tog sista tåget österut och jag hängde en liten stund till, på altanen. Mitt när jag satt där dog telefonen. Bara sådär, liksom. Jag hade laddat den nästan en timme så batteriet var ju inte helt tomt. Och nu får jag inte igång den igen. THE HORRORS! Givetvis ska detta hända vid ett av de få tillfällen på året då Telenorbutiken har stängt. Jag har en tid funderat på att byta mobil, men samtidigt har den ju fungerat utan särskilda problem och då har det inte känts särskilt nödvändigt att byta upp mig. Nå, jag får se. Ska bara försöka ta mig igenom dagen... GAH!

Nu: diska och sedan: kaffe på altanen tillsammans med I Am Pilgrim och en smula sol!




fredag 20 juni 2014

superfinfredag!

Fredag. En ledig sådan. En dag att förvalta efter eget huvud. Så det gör jag. Jag började med att lyckas somna om när jag vaknade vid sextiden. Att kliva upp lite efter åtta kändes mycket bättre. Jag fick på mig träningskläder och tog bilen (ja, det gjorde jag... men mitt knä behöver lite bättre underlag än asfalt - åtminstone emellanåt) till motionsspåret där jag inte bara fullföljde dagens program för min "löpträning" (en slags mesig intervallträning som förhoppningsvis ska bygga upp musklerna runt knät) utan dessutom inte kunde motstå frestelsen att bygga ut det lite. För det är ju så himla härligt att springa (eller... nå... i mitt fall handlar det än s länge bara om att jogga). Särskilt i skogen!

Att sedan sitta på altanen med lite radio och sol och grannar som pysslar i sina trädgårdar och dricka mitt kaffe och mitt hallonbestyckade vatten är en skön belöning. Funderingar över resten av dagen. Erica bjöd mig på hallaballoo ute i djupaste skogen men jag tycker det har varit ganska mycket hallaballo för min del, den senaste tiden, så jag tackade nej, även om jag verkligen uppskattar att någon tänkte på mig. Jag siktar på altanhäng med lite sill och nypotatis och jordgubbar och något glas rött. En smula musik därtill. Och kanske rentav min bok. Jag har ju äntligen hittat en thriller värd namnet! Jag till och med släpade den med mig upp i sängen igår kväll, men jag var så trött att jag somnade tvärt.

Så min fina fredag, eller midsommarafton som den också kallas, blir lugn och... fin. Hur blir din?


torsdag 19 juni 2014

altanliv

Igår eftermiddag och kväll var det minsann dubbelhäng, på min altan. Tur jag hade tänkt ett extra varv och var förberedd med nybakade cappucinomuffins (lite torra eftersom ugnen är lite motspänstig, ibland), cola och te. Samtal om allt mellan himmel och jord. Fniss och förtroligheter, skratt och sanningar, allmänheter och allvar. De där små tingen som gör livet värt att leva.

Och över allt sken en välvillig sol.

Idag är det torsdag. Eller... fredagsafton, som jag tänker. Jobb, träning, proviantering och sedan... får vi se vad som händer!


onsdag 18 juni 2014

tårar... och lycka!

Vilken sjujeffla härlig morgon! Igår, när jag gick och la mig, hade jag en idé om att göra som vi gjorde i England och alltså ta min "löpträning" i ottan. När jag vaknade vid kvart i sex kändes det kanske inte som en fullt lika kul idé (i synnerhet när jag inte har gryningspatrullen Malin & Anders som draghjälp). Men... hur eller hur... jag drog faktiskt på mig träningskläderna och begav mig, innan jag hann känna efter mer. Och vilken grym pepp det var att komma ut i morgonsolen med krispig, klar luft och fåglalåt! Nu tackar jag mig själv, med en klapp på axeln, för att jag gjorde det. Resten av dagen kommer ju bli kanonfin, tack vare denna kickstart!

Selfie. Typ.
Igår hade vi lite avslutningslunchbuffé, på jobbet. Gott, enkelt och avslappnat. Bäst jag satt där och försvann lite in i mina egna tankar, så där som jag kan göra ibland när jag är lite trött (ja, det blev ju inte jättetidig hemgång i måndags kväll...), fick jag se en av våra studenter (jag tänker på dem som "studenter" ett litet tag till). Hon vinkade på mig så jag gick ut i korridoren och... där fick jag en ljuvlig blombukett, med ett hjärtevärmande kort, och en riktigt stor, varm kram! Det är nästan på dagen tre år sedan våra vägar först korsades, på sommarskolan, och den här tjejen har kämpat hårdare än många. Med oddsen emot sig har hon tagit sig igenom tre års gymnasiestudier och kommit ut på andra sidan med inte bara ett gott betyg utan också som en ännu starkare, mer insiktsfull och öppenhjärtig tjej. Att ha fått vara med en liten bit på den resan är belöning nog, i sig självt, men det är klart jag blev både vansinnigt glad och väldigt rörd av den fina gesten med blommorna och kortet. Ja, vi var lite tårögda båda två, minsann... tårar av lättnad... av glädje.

Nu pryder de underbara rosorna mitt matsalsbord och kortet ska jag sätta upp på anslagstavlan vid mitt skrivbord, på jobbet, som en påminnelse om en härlig elev och om att en aldrig ska ge upp. Allt är möjligt - men vi behöver varandra för att klara det!

Fina K... om du läser detta... du skrev på kortet att "det kommer alltid att sitta kvar". Det gör du också - i mitt minne! KRAM igen, till dig! Jag minns att du spelade en låt för mig på en lektion, den där sommaren, och den håller än...



tisdag 17 juni 2014

kan innehålla spår av nötter


I stället för en stor långpanna körde jag två mindre formar
Till trevliga festen hos kollegan P. hade jag i uppdrag att baka en kaka. I gänget finns såväl laktos- som glutenintolerans och när värden, med familj, dessutom är vegetarianer gick jag all in och bakade en gluten- och laktosfri vegangrej. Utan att orda alltför mycket till de devota karnivorerna om att den var vegan, såklart. Inte förrän efteråt, när kakan avsmakats och fått en del beröm. Hehe.

Den blev faktiskt ganska god och är någon nyfiken att testa så gjorde jag såhär:

Jag tog...
175 g mjölkfritt margarin (jag avskyr margarin, men ändamålet fick helga medlet...)
1½ dl mandelmjölk
No Egg (googla!), motsvarande 5 stora ägg
3 dl ekologiskt rårörsocker
3 dl ekologiskt mandelmjöl
2 dl ekologiskt kokosmjöl
1 msk bakpulver

samt...
ca 3 hg ansade rabarber
1 msk potatismjöl
1 msk kanel
1 msk äkta vaniljsocker

Jag skar rabarbern i småbitar, blandade ihop potatismjölet, kanelen och vaniljsockret och mofflade runt rabarbern i det. Sedan lät jag det stå medan jag...

... smälte ner margarinet och hällde i mandelmjölken. Medan det svalnade vispade jag ihop "äggen" med sockret och lät detta ta en liten stund för att uppnå maximal fluffighet (inte riktigt lika enkelt som med riktiga ägg). Så blandade jag ihop mandelmjöl, kokosmjöl och bakpulver och rörde ner det i äggfluffet. Därefter åkte margarinet/mandelmjölken i och så rörde jag alltihop till en jämn smet som jag hällde ner i en smord långpanna och fördelade till ett jämnt lager och strösslade rabarbern över. Jag hade lite extra kanel/vanilj/potatismjöl som jag pudrade över innan det åkte in i 175 graders ugn ca 25 minuter.

Det hela serverades med uppvispad soja"grädde".


PS. Kakbotten blev ganska tung och det tror jag beror på att det inte var riktiga ägg i. För den som så vill går det givetvis bra att baka den på såväl smör och mjölk som ägg.

måndag 16 juni 2014

sommarlov? ånej.


Nu återstår, för de flesta av arbetskamraterna, bara tre dagars arbete innan en lång och välförtjänt, ledighet tar vid. För mig, och tre till, är det dock tre veckor kvar till semester. Sommarskola, alltså. Det blir bra. Jag har en plan och får ändå fem veckor av total egentid innan nästa läsår börjar.

Idag ska jag träffa sommareleverna på förmiddagen, ute i Mundekulla, och eftermiddagen är utvärdering och sånna goa grejer (fika, till exempel), med arbetslaget. I kväll blir det sommarfest hemma hos en av kollegorna. Ibland är vi här men i år har någon annan trätt in och det tror jag kan bli himlans mysigt! Av mig har värden önskat bidrag i form av en kaka, så det fixade jag igår kväll.

Det fina med dessa sommarmorgnar är att öppna altandörren ut mot det svala, fräscha. Katterna springer ut och jag går omkring och vattnar och myser. Flyttar på någon kruka, rättar till en stol eller bara står och hänger vid altanräcket med en kaffemugg och filosoferar om just ingenting alls. Tänker igenom dagen och liksom bara är, en stund.

söndag 15 juni 2014

ett beslut

Sol från klarblå himmel. Ett perfekt spunnet spindelnät glittrar i motljuset, uppe vid takkanten på altanen. Äppelträden är fulla med kart och grenarna vajar lite lagom ansträngt i en loj vind. Katterna är ute på inspektionstur kring domänerna och hos grannen B. är det förmiddagskaffe med gubbsen. De är så söta i den åldern!

Idag är dagen då jag ska göra så lite som det överhuvudtaget är möjligt. Det enda krävande är att bestämma mig för om jag ska vara i solen här...



... eller här:


Jag kollar på läget 12-18 och tror jag väljer det första alternativet. Vinden kan nog vara lite irriterande på Öland och inte verkar det bli mer sol där än här, heller. På altanen brukar det vara, i princip, vindstilla. Så... jag ska bara ligga och njuta sol, musik och I Am Pilgrim. Och ledig söndag.
Framåt kvällen ska jag baka en kaka, att ta med till morgonkvällens fest hemma hos en skön kollega.

I'm going to make this a...



lördag 14 juni 2014

men det är ju också typiskt

Starkt kaffe!
Jag tänker bakåt och funderar över när jag sist hade en helt kravlös och oplanerad morgon, att sova så länge jag vill på, och kommer fram till att det bör ha varit lördagen den 17 maj. Fyra veckor sedan, alltså. Det har varit jobbveckor och Englandsresa och festival och whatnot. Idag äntligen en morgon att bara sova tills jag vaknar. Och vad händer? Jag vaknar strax efter sex och kan inte somna om. BLEH. Men... jag kan välja att antingen ligga kvar i sängen och inte somna om eller att kliva upp, få på en kanna kaffe och sedan envisa mig ut på altanen. Vinden är ganska frisk och lite bitig men himlen är blå och det ligger ett tungt skönt sus i trädtopparna. Jag har raggsockar på fötterna och katterna tassar ut och in.

För en stund tänker jag helt ignorera att mitt hem ser ut som en katastrofzon (och i den mån jag överhuvudtaget bryr mig om att förklara det så är det de senaste fyra veckornas liv som är en del av orsaken...). Jag tänker njuta ohämmat av den här vackra morgonen och när molnen kommer rullande framåt dagen ska här städas, skuras och fejas. Jag hade planer på Öland, för en dags solande, men skjuter det på morgondagen. Om det blir mer stabilt med sol då. Annars funkar ju altanen fint, också.

Jag har andra val idag, också. Psykjunta på Tyrolen, i Alvesta, lockar eftersom jag gillar Dungen och de spelar ikväll. I Långasjö kör Musikfabriken Under bar himmel med bland annat ett par attans bra tjejakter. I grannkvarteret, hos vännen Peter, är det musik- och fölsedagsfest. Jag får se vad jag väljer. OM jag väljer. Även om jag inte riktigt kan styra över min sömn (men jag har sovit som en sten, rakt igenom fullmånenatten) är detta min dag. Min och bara... min!

Så jag börjar här. På altanen, med katter och kaffe, och låter tankarna flyga som de vill. Jag tänker på genrepet i Åfors igår och på hur galet bra det var (knotten till trots). På sommarskolan och att jag nog bör styra upp lite planering där (men inte idag). På ett fint samtal med en skön kollega/vän, över en pint ale på en sunkpub i Scarborough (vi hade ett par timmars ledigt), om livet, möjligheterna och kärleken (och om hur svårt det är att veta hur en gör om en, till äventyrs, aktivt skulle vilja träffa någon). På sommaren, som väntar runt hörnet,  på vänskapen och på... nuet.


Välkommen ombord!

fredag 13 juni 2014

post-termint syndrom..?

Above us only sky...
Fyfan vilken kväll det var igår. Ljuvligt väder med lagom myggdrivande vind och sol, en skön altanfåtölj, världen bästa (och längsta) spåttefajlista på grannvänlig (?) volym och ett visst vemod inrullandes. Små vågor av... sorg? Av besvikelse? Av... önskan? En längtan - men vart? Jag vet inte. Jag försökte dränka det hela i två glas rött men fanskapet kunde ju simma. Antagligen var det bara ett läsårs sorger, glädjeämnen, anspänning och stress som släppte. Eller så är det som Netti säger; jag tänker (och känner?) för mycket.

Idag är en annan dag. En ny dag. Jag fyller den med goda ting och avleder det lite nedstämda. Det är läsårsavslutning för jordens goaste ettor och tvåor, det är kanske äntligen lugn och ro för ett träningspass, det är definitivt dags för en sen långlunch med Annhelen och dessutom genrep på Glasjesus i Åfors, i kväll!
(Det går att läsa lite mer om Glasjesus här, för den intresserade!)

Livet rullar vidare!


torsdag 12 juni 2014

ååå, den ljusnande framtid är...

Blått fick det bli!
Torsdag. Student! Växlande molnighet. Stora förväntningar och glada ögon. Små orosungar, i en del magar, för en framtid som kanske inte alltid känns särskilt ljus. Kramar, tårar och avsked. Skratt och bubbel och lycka över avklarade studier. Bambikliv ut i vuxenlivet. Fina kostymer, vita klänningar, mössor och halsen hes av FY FAN VAD VI ÄR BRA!

För mig är det både en glädje att ha fått vara med på ett hörn och lotsa våra studenter genom både delar av högstadiet och sedan gymnasiet och ett visst vemod vid tanken på att vi troligen inte kommer att ses så mycket mer. Men det är ju så det är, och ska vara - livet!


onsdag 11 juni 2014

en helt vanlig kväll

Snart framme!
Ute är det så mörkt det blir så här års. Det vill säga inte särskilt mörkt alls. I grannarnas fönster lyser det trivsamt och här i köket är det alldeles tyst förutom katternas knaprande kring matskålen. Ikväll är alla tre inne. Samtidigt. Sixten ligger på mattan och slöar och de andra lär följa hans exempel alldeles strax. Själv gör jag upp planer för en rolig hösthelg tillsammans med Netti. Det blir något med musik. Och med båtåkning. Såklart.

Tidigare ikväll, efter att ha varit till Duvemåla igen (för att komplettera med bladpersilja, olivbladsruccola, rosmarin och libbsticka, samt ett par randiga hängpetunior till grindstolparna), vände jag åt sydost mot Skruvgölshägnen och en god vardagsmiddag i gott sällskap, hos Erica. Hon bjöd på en ljummen potatissallad med god dressing och stekt halloumi och till teet en smaskig rabarberkaka. Yngsta middagsgästen var lilla söta Klara, typ ett år och strålandes som en liten sol. Ute hällde regnet ner och på vägen hem såg jag både en stor hare och ett rådjur med ett ganska litet kid. När jag kom hem planterade jag om mina växtinköp till större krukor. I ösregn. Har jag bestämt mig så har jag. Jenny ringde från Malmö och vi pratade en god stund. Kärlek. Massor av kärlek. Och längtan. Saknad.

Imorgon är det student. Allt som kan förberedas är förberett. En festlig och rolig dag ska det bli. Funderar på blått, för egen del. Blått och... liten sovmorgon.

tisdag 10 juni 2014

ut på tur - aldrig sur

Dags för avfärd!
Jag har det väldigt bra på jobbet. Jag vet. Igår och idag har jag sett mina småländska trakter från en annan vinkel än den vanliga. Vi gav oss iväg, fyra lärare och drygt fyrtio elever för en kanottur ner längs en sträcka av Lyckebyån. Strålande solsken - och fullt betalt! Vi la i kanoterna strax söder om Lindås och följde sedan åns vindlingar ner till kanotcampet i höjd med Bromboda där vi slog läger för natten. Vattennivån var låg och på ett par ställen var vi många som fastnade och fick böka oss loss. Såpass högt upp är ån smal och träden bildar ofta en lummig tunnel med fågelkvitter och i övrigt tystnad. Efter grillning och kubbspel och samtal kring elden var det så småningom skönt att krypa ner i sovsäcken och, när allt tystnat, somna gott.

Strax matdags!
Upp tidigt idag för hoppackning, frukost och vidare färd med Fur som mål. Ganska snabbt kom vi ut på Hörnsjön som sedan övergick i Kyrksjön vid Vissefjärda kyrka. Jag och Hanna var eftertrupp och det gick inte så fort för de elever som vi hade att ta vara på, så vi tappade kontakten med resten av gänget och vid ett par tillfällen var det meckigt att veta in i vilken vassrugge ån sedan skulle fortsätta... men det gick bra och här bytte ån lite skepnad. Kanske något bredare men betydligt listigare och slingrigare med knorviga trädrötter som tvinnade sig nerför strandbankarna och luriga stockar och grenar som gjorde färden spännande. 


Plåta under paddling funkade inte igår,
det var för mycket att dona med,
och idag var mobilen död.
När vi så småningom paddlade in mot badplatsen i Fur kändes det som att jag hade orkat paddla en bit till. Vi hade ju inte direkt paddlat fort... Men mat och att sträcka på benen lockade mer.

Väl hemma kände jag att jag verkligen inte ägnat mig åt huset och altanen särskilt mycket i år, så efter en synnerligen välbehövlig dusch, och en stunds chill på Altanen, körde jag ut till Duvemåla för att köpa upp mig på lite grejer till "odlingen". Jag vet. Det är fusk att inte dra upp dem själv, från frön, men det har det liksom varken funnits tid eller möjlighet till den här galna, härliga våren. 

Före...
Nu ska jag däremot vara hemma i flera veckor (en månad kvar till Frankrike... tjohej!) och köpte tomatplantor, några olika chilisorter (Jalapeño, Fatalii, Greek och Jamaica Bell), oregano, två sorters basilika, citrontimjan och vanlig timjan och så en lavendel. Jag får nog ta en sväng imorgon igen för jag vill ha rosmarin, bladpersilja och ruccola också.

En tvätt har körts och hängts, badrummet städats (jag måste göra det ofta när jag delar det med tre katter som fortfarande väntar med att uträtta sina behov, och sprätta kattsand, tills de kommer in...) och jag tog ett innervarv med dammsugaren också.

... och efter! Det börjar arta sig!
Nu känner jag mig slut som artist och längtar till helgen då jag ska göra så lite som det bara är möjligt.

I skrivande stund glider en randig panter, vid namn Sixten I av Parkgatan, över gräsmattan, de skrikande, osamsiga barnen i ett av grannhusen har gått in, solen hänger en bit över horisonten och jag tror jag ska krypa ner under lakanet (täcket har åkt in i garderoben och kommer inte ut igen förrän i augusti) med en bok och sedan somna. Ovaggad.


söndag 8 juni 2014

mellanlandning

Festivaldagarna blev inte bara som jag hoppats. De blev ännu bättre. Det är fantastiskt hur många genuint goa människor det finns och det på en och samma plats! Jag räknar inte upp alla men skulle ni till äventyrs läsa detta vet ni vilka ni är och för er andra är det ju ganska ointressant med namedropping, ändå. Musiken är en viktig ingrediens i samvaron - även utanför själva festivalområdet. Jag har förmånen att få hänga med generösa, musikaliskt begåvade människor som bjuder på sig själva och skapar en underbar stämning. Jammet och hänget i Camp Onedin i fredags natt, tills långt efter att solen gått upp, är svårslaget. Black Sabbath var inte så dåliga, de heller.

Men nu är jag hemma igen och jag har rensat i pionrabatten utåt gatan, tvättat dammiga svarta festivalkläder och tagit ett varv med dammsugaren. Sixten blev glad att se mig och kanske också Torsten. Vilma är på vift men jag ser att hon varit uppe på altanen och försett sig med mat och vatten som jag satt ut (eller så är det någon annan katt, men det håller jag inte för troligt). Prata med Mannen i mitt liv har jag också hunnit med. Han har hittat en superbra gummibåt till Stugan och fått med systrarna och pappan på idén. Och så hade han sett fiskgjuse när han var och fiskade häromdagen med en kompis. Fint. Då vet vi att de fortfarande häckar vid Sjön.

Det är dags för mig att sova. Upp with the tupp i morgon för en ny arbetsvecka. Sista läsårsveckan. Mycket ska hinnas med!

No rest for the wicked.










torsdag 5 juni 2014

seven days in june...

Inte sju dagar, förstås, men väl tre. Den här gången. Nästa år blir det några fler. Eller kanske inte alls? Svårt att veta. Festivalpeppen infann sig inte förrän i förrgår när jag var på plats och fick träffa alla gosiga. För så är det. Ni som tror att hårdrocksfestival är svart med tuffa läderbrudar och stenhårda snubbar med nitar har fel. Det är fina återseenden och uppfylld längtan och kramar och kärlek och skratt och sköna samtal och musik och vin och läder, lack, svart och spikes.

Fast mest kärlek, då.

Och efter jobbet åker jag. Bilen är packad och jag kör bara hem efter jobbet, matar katter och slänger in jobbryggan. Sedan bär det av. Rakt in i världens bästa bubbla. Bra. Jag behöver det.

Mer än på länge.



onsdag 4 juni 2014

dagarna...

Ebb vid Robin Hood's Bay
Dagarna i England bara rullade förbi. Trettiosju elever och fem lärare. Regniga dagar och dagar i strålande solsken. Jag fick till och med ett par timmar i bikini på en strand. Sedan kom högvattnet in.

Små strandhytter vid södra stranden
Vi har gjort det vanliga. Som aldrig blir vanligt. Vädret skiftar. Grupperna är olika. Vinklarna blir nya. The moors: Robin Hood's Bay, Whitby, Goathland. Två dagar i York. Studiebesök här och var. Ätit engelsk mat. Och italiensk. Och indisk. Vi har gått. Gått, gått och gått. Ingen dag under tjugotusen steg (förutom heldagen med muntliga delen av nationella provet), men ofta mer. Umgåtts. Med eleverna (fina och goa!) och kollegorna (trivsamma, de också!). Med våra två polska gäster (två lärare som var med på resan) och med våra guider som vi ju lärt känna genom åren. En blueskväll hann det bli också. Och fantastiskt härliga, supertidiga morgonrundor längs havet med sköna kollegorna Malin och Anders! En av morgnarna måtte alla planeter ha stått på rad för solen sken, det var lågvatten och vi joggade längs hela stranden, och tillbaka i morgonvärmen. Fint minne!

Ja. Det är vackert!
Vi kom hem natten till igår och efter tre timmars sömn var det bara att kliva upp och gå till jobbet. Tenta i religionskunskap. Förberedd till tänderna, givetvis. Idag arbetar jag hemifrån för att hinna rätta alla, tillsammans med elevernas fördjupningsarbeten. Medan jag dricker mitt morronkaffe lyssnar jag på ett inslag i radion, om det nya betygssystemet. Till stor del håller jag med. Det här systemet är mycket bättre än det förra, men det har sina fläckar...

Elevarbete, Art Class, Sixth Form College,
Scarborough
Tanken var att faktiskt smita ner till Sweden Rock idag, bara för att ta emot husvagnen och invänta käraste dalkullorna Netti och Lillis, men som grädde på gårdagsmoset blev jag tvungen att omgruppera mig själv och bränna ner till Blekinge efter arbetsdagens avslutande APT. Ägaren av campingen meddelade nämligen (när jag ringde för att ge honom registreringsnumret på husvagnen så att uthyraren skulle kunna komma in genom gaten och ställa upp den åt oss) att han inte tänkte släppa in vagnen om den levererades på onsdagen. Snabb telefonkonferens med uthyraren som, till skillnad från campingägaren, besitter en viss intellektuell spänst och som lovade vara på plats kl 19. Bara att köra ner, alltså. På plussidan (förutom att jag inte somnade vid ratten när jag körde hem) var att jag fick kramas med en hel hög ljuvliga rockvänner! Och jag behöver inte köra ner idag vilket jag tänker ska ge mig utrymme för lite festivalförberedelser (som att tvätta, handla och tänka ut nödvändigheter) och ett pass på gymmet. Nej, det är varken tisdag eller torsdag men jag kan vara flexibel, jag också! Och i morgon bränner jag ner till festivalen igen, direkt efter jobbet!

Regn i York...
Nu: lite mer kaffe, kattgos och sedan väntar tjugo prov, och lika många uppsatser, på rättning, bedömning och betygssättning!



... och sol över Gryningspatrullens morronPW!

Ebb i marinan, Scarborough.