gäääsp...

Bara för att en har morgonrutiner och går upp tidigt är det ju inte alltid en är på topp. Jag vaknade med en lätt värk i hela kroppen, och huvudet, och vad gäller kroppen handlar det troligen om en liten reaktion på gårdagens träningspass. Så långt är allt i sin ordning. Men huvudvärken misstänker jag på att jag biter ihop, i sömnen. Jag brukar göra det när jag är stressad. Strängt taget har jag inget att vara stressad över men kanske är det systemets sätt att tala om för mig att det är dags att vara ledig, nu? Nå. Bara en och en halv vecka till så blir det fem veckors semester. Det ska bli ljuvligt, det!

Lilla SurVilma fick tillbringa natten ute när hon vägrade att gå in igår. Eller snarare... hon smet in, men bara om jag var utom synhåll och sedan åt hon med ett öga på matrummet så att varje gång jag försökte avancera fram till altandörren hann hon kasta sig ut, snabb som en avlöning en fredagskväll, på krogen. Till slut surade jag ihop och låste. Det är ju inte som att hon fryser ihjäl, det lilla miffot. Men hon beter sig konstigare och knepigare för varje dag.

Blå himmel. Sol. Nybryggt kaffe och soptunnorna utdragna till gatan. Vad mer kan en begära av livet, en onsdagsmorgon i juni? Jo, jag kan komma på en del. Som till exempel att läsa någon timme på altanen. Ta en långpromenad. Vakna nära, nära en varm kropp. Slänga in en väska i bilen och köra dit näsan pekar och åka hem när en har lust. Sova lite extra efter att ha suttit uppe till långt in i natten och småbubblat med en vän. Kramas med alla sina barn. Fuldansa! En del av det där ska jag göra snart. Annat inte, uppenbarligen.

Here Comes The Sun - George Harrison (avd. älsklingar i repris)