lite av varje

Ung Agneta

Igår. Jag var trött efter jobbet. Jättetrött. Tänkte mig ut och småjogga men fick vila ända tills framåt kvällskanten innan jag kom mig ut en runda. Medan jag försökte uppamma ork (och väntade ut ett eftermiddagsregn) såg jag en förfärligt sorglig dokumentär om Agneta Eckemyr. När jag var i tonåren stod hon på höjden av kändisskap (bl a i ett förhållande med pianosnyggot Staffan Scheja) och modellande och glamour (även om jag aldrig gillade hennes ryschpyschstil på kläderna) och var ofta på bild i Vecko-Revyn (som kom ut på onsdagarna, men som kunde köpas sent på tisdagskvällen, i den lilla kiosken på torget i Sunne, där jag bodde en kort tid). Nu är hon gammal och sjuk och även om hon försörjt sig på skådespelande och kläddesign är hennes liv en kamp... och jag funderar på vilka prioriteringar hon gjort i sitt liv - och jag i mitt...

Se filmen HÄR om ni finner det intressant.

Åh... Donald...

Och så läste jag en stund. Förlåt om jag tjatar men för mig, som sedan länge gett upp hoppet om att det någonsin skulle skrivas en verkligt bra agentthriller igen (tänk Le Carrés The Spy Who Came In From The Cold eller Tinker, Tailor, Soldier, Spy, tänk Ludlums The Bourne Identity eller The Osterman Weekend, Ken Folletts Eye Of The Needle osv...), är det som en uppenbarelse att få läsa Terry Hayes I Am Pilgrim! Trovärdig, välskriven, galet spännande och dessutom med research som känns gedigen! En bladvändare! Den som gillar spänning, politik och terrorism och bara tänker läsa en enda bok i hängmattan i sommar bör läsa denna! Just saying.

Efter regn kan det ibland hända att det kommer solsken och det gjorde det ju så till slut tog jag mig iväg till motionsspåret och det var precis hur gött som helst! Något annat hade jag inte väntat, i och för sig. TJOHEJ, typ!

Fullt ös på sommarskolan den här veckan, annars. Det börjar utkristallisera sig vilka som kan ha chans att faktiskt nå målen. Men alla ska med! Alla lär sig mycket - och mer! Det är intensiva, samlade skoldagar och lite förarbete om morgnarna. Jag har glädje av att vara på plats tidigt eftersom det gör det möjligt för mig att inte behöva hänga mig kvar på eftermiddagarna. Vem hade kunnat tro att jag, världens morrontröttaste och mest nattaktiva människa (nästan, i alla fall), skulle skaffa mig sådana vanor att jag utan vidare mankemang kan, och brukar, kliva upp före sex - UTAN ATT DÖ? Jag såg en artikel i ämnet, i nättidningen The Huffington Post, för någon dag sedan... Rise and Shine: 10 Steps to Becoming a Morning Person. För den som inte orkar läsa hela artikeln kommer kortversionen här:

1.   Se till att få mer sömn [genom att gå och lägga dig tidigare, t ex]
2.   Inga skärmar i sovrummet [varken teve, surfplatta eller telefon...]
3.   Gå och lägg dig när du är trött [och klamra dig inte fast vid uppesittarsoffan...]
4.   Skapa rätt kvällsrutin och dito omgivning
5.   Sluta snooza [för är du groggy är det för att du vaknar upp i REM-sömn och då är det bättre att skaffa en app, som t ex Sleep Time, som håller koll på ditt sömnmönster]
6.   Kom upp och igång direkt [och dröj dig inte kvar i sovrummet]
7.   Gå upp vid samma tid varje dag [så kommer din inbyggda klocka så småningom att ticka igång]
8.   Träna på morgonen [vilket bl a ökar din förbränning, energi och kreativitet]
9.   Se till att få naturligt dagsljus [åtminstone en kvart om dagen, men helst ännu mer]
10. Se till att alltid ha något att se fram emot [även om det bara handlar om att ringa en vän eller testa ett nytt lunchställe]

Tramsigt? Jag vet inte det, jag. Det har funkat för mig - mer av tvång än direkt lust. Året jag bodde i Sth var jag tvungen att kliva upp kvart i fem varje vardagsmorgon för att hinna till jobbet. När jag flyttade tillbaka till Byn gav jag mig själv sovmorgon till kvart i sex och det har jag hållit fast vid sedan dess. Och faktum är att jag, ovetandes, har följt de allra flesta av de där 10 råden.

Den där extra morgontimmen är helig för mig. En timme för kontemplation, kaffedrickande, skrivande och - ibland, numera! - träning. En timme för lite kattmys och vattnande på altanen. En timme för att bara vara i nuet och samla mig inför dagen som får en så mycket bättre, lugnare och skönare start. Min timme. Oavsett.

Nobody Does It Better - Carly Simon