kanske

Den lilla handen, på den lilla magen...

Kanske mår jag lite bättre nu. Kanske. Efter tre dagar på några skivor rostat bröd, te och vatten och allmän matthet (vi körde till IKEA i lördags, för att köpa lite roliga attiraljer till "nya" badrummet, och jag blev tvungen att sova efteråt och igår fick jag ta mig en rejäl gubblur, också) var jag såpass kaxig igår eftermiddag att jag vågade mig på att provsmaka resterna av den fantastiskt goda Thanksgivingmiddagen Matilda trollade ihop i lördags. Jag blev åtminstone inte sämre av det... och gott var det.

Stormen väsnades inatt så jag inte kunde sova. Somnade vid elva, vaknade strax efter tolv och klockan var nog bortemot tre innan jag somnade om igen. Då började det lugna sig lite. De kraftiga byarna fick hela huset att knaka och knirka och den stora björken vajade betänkligt. Soptunnelocken slog och det var ett fasligt slambang. Jag vet att både träd och hus lär stå pall ett bra tag till men mitt i natten verkar alla katastrofscenarier fullt möjliga. Det är för mörkt än, men innan jag går till jobbet får jag gå en runda och inspektera så inga takpannor blåst ner. Det är väl egentl.igen det enda som skulle kunna hända, förutom en och annan vält pinal.

Mike hann över Bron igår kväll, precis innan den stängdes, och Matilda och Sigge är kvar åtminstone tills i morgon. Sigge ska få sina första vaccinationer idag och jag tycker så synd om henne. Stackarn. En av livets första tuffa lektioner; du ler och är rar mot sköterskan och hon tackar dig genom att sticka dig. Två gånger. Men om jag betänker alternativet (alla tomtar som vägrar vaccinera sina barn och därmed riskerar livet på både egna och andras barn) så är det ju ändå ett bra beslut hennes föräldrar fattat.

Idag blir det intressant att se om rörmokaren behagar visa sig. Han ringde i torsdagskväll för att försäkra sig om att jag ställde upp dörren på fredagsmorgonen (han har ingen nyckel), så han kunde komma in vid halvåtta. Det gjorde jag. Sedan dök han inte upp. På hela dagen. Och inte hörde han av sig heller. Tur i oturen att Matilda var hemma, annars hade det ju stått olåst och inbjudande hela dagen...

Startar min morgon med stjärna och ljusstake i köksfönstret, nyheter i radion och te i muggen. Jo. Eller hur. Te.

Stormy Weather - Etta James