Någon undrade hur jag hinner allt. Träna nästan varje dag. Sminka mig om morgonen (alltså... det är ju inte som en krigsmålning jag anlägger - det tar maximalt 4 minuter). Läsa. Skriva.Sjukt enkelt: Jag gör tid för det. Går upp tidigare om morgonen. Prioriterar bort annat. Men det är tajt. Det ger inte så mycket utrymme för andra saker.
Ikväll måste jag - utöver springa - fixa med pellets, tömma badrummet på grejer (i morgon kommer byggfirman och blåser ur det!) och något mer som jag redan har glömt (hade behövt skriva lista, igen!). Känner mig faktiskt småstressad för det. Det är obra. Jag liksom väntar och väntar på det där Stora Andrummet som aldrig riktigt vill infinna sig. Ni vet (hoppas jag?) de där dagarna som tillåter en att bara vara. Flera. I rad.
Det är nog semester jag tänker på... Ändå känner jag mig samtidigt ganska ostressad. Till och med när jag tänker på jobbet och allt som ska hinnas med i kurserna innan terminsslutet. Jag tackar löpningen för det. Och mina tidiga morgnar. De är de andrum jag själv skapar. Typ.
Och nu: ännu en tisdag att försöka gilla. Jag börjar få kläm på det!
2 kommentarer:
Om jag bara hade kunnat sova hade det varit roligt att ha en miljon saker att göra och hinna med. Jag är mest orkeslös och då blir det minsta lilla extra en massa ångest...
Mestadels ä r det ju roligt. Väldigt roligt. Skäms nästan när du säger sådär och jag vet med mig att jag sover som en sten om nätterna. Jag tror det har med träningen att göra, det också.
Skicka en kommentar