ställtid

Jag ser på min almanacka, den som hänger på väggen här i mitt kök, och jag ser att det verkligen är ett lååångt tag sedan jag tillät mig att sova tills jag vaknar av mig själv. Arbetsveckorna är en sak, men även mina helger har varit fulla av det som gjort att jag inte riktigt sovit färdigt. Angenäma saker som att umgås med min familj, men... ändå. Inte ens förra helgen ville jag ha sovmorgnar eftersom jag så gärna ville utnyttja mina dagar på Island. Fast idag... sov jag tills kroppen tyckte det var nog. Inte är mina sovmorgnar som i fornstora dagar då jag kunde sova hela förmiddagar men det är inte heller det jag vill. Jag vill bara känna hur det känns att vakna av mig självt. Och det gjorde jag idag. Hur det känns? Inte så väldigt annorlunda eftersom  jag nästan alltid lyckas få till mina åtta, men min första tanke när jag slog upp ögonen idag handlade inte om att få gå och lägga mig till kvällen igen, utan bara att det var lite ljust i rummet och vad jag vill göra av den här dagen. Jag ska göra det i morgon, igen.

Mycket att göra idag. Veckan har varit späckad av allt möjligt och jag har inte ens hunnit med det mer grundläggande, bortsett från att jag hållit undan disken, hela tiden. Idag ska jag ta makten över mitt hus igen. Och jag ska inte tänka på nästa vecka, utan bara vara här och nu. Saker som ska hinnas med är givetvis städning och plockande och körande av några maskiner tvätt och så ska jag springa. Och läsa. Och just det... hiva in en pall pellets. Funktionell träning. Typ.

Men inte nu. Jag ska sitta här, njuta mitt morronkaffe till tända ljus och Lundströms bokradio och prata med Linus en stund, i telefon, bara låta dagen komma. Ställtid, liksom.

Jag var förresten på bio igår. Film i Glasriket avrundas och man visade Roger Waters The Wall. Jag har medvetet inte rest iväg någonstans utan väntat tills filmen skulle visas här. Jag blev inte besviken. Snarare tvärtom. Jag blev väldigt berörd av såväl konsertdelen som de insprängda avsnitten med Waters utflykter. Inte så mycket för det som hände på duken, kanske, som för tankar och känslor som väcktes.

Vera / Bring the Boys Back Home - Roger Waters (The Wall)