all by myself

Jag drog ut på dagens långpromenad. Kollade Gilmore Girls, körde tvättmaskin, kaffade, funderade på packning, pysslade lite med mitt arbetsrum. Bestämde mig för att jag faktiskt kunde få lov att springa det mesta av promenaden, om knät inte protesterade och om jag tog det lugnt. Inte ens det gjorde mig särskilt entusiastisk. Till slut fick jag ut mig, ändå. Efter lite uppvärmande promenad började jag springa men det var jobbigt för jag tänkte alldeles för mycket. En av grejerna med att springa är att man inte ska tänka. Det tog mig en god stund att släppa tankarna och sipåfan om det inte sedan gick allt lättare att få upp lite fart. Sedan tänkte jag inte alls, mer än på hög klar luft, underbart ljus och fantastiska färger. Väl hemma igen kände jag mig lite bättre till mods.

Och lilla Sigge är bokstavligen på nästan andra sidan jordklotet. Cape Town. Bröllop. Hon är redan en liten globetrotter. Mamman är på möhippa och Sigrun och pappan upptäcker tillsammans. Han whatsappar somriga bilder, med ett blågrönt hav i bakgrunden. Solstrålar.

All By Myself - Eric Carmen

det här...

... är minst lika bra.

Idag är det en Suededag, förresten.

She's In Fashion - Suede

självmedicinerar

När lakritspolly skrämt bort magkatarren vet jag vad som är bäst för mig. Det här...

Forest of October - Opeth

pollyeffekten

Det finns ljuspunkter!

Vaknade med ont i magen. Ont på ett svullet och magkatarrigt vis. Det är inte riktigt känt bland allmänheten, men jag har faktiskt svart bälte i magkatarr. Någonstans i gömmorna. Troligen dammigt och lite malätet för jag har nog inte haft någon känning på den här sidan 1981. Men jag känner igen det och när jag kom på det föll en del andra skumma måendebitar på plats också.

Hur eller hur är tisdagar inte särskilt bra dagar för magkatarr. Lyckligtvis hade kollegan Lena lite medikamenter så jag tog mig igenom dagen. Att ge mig ut och springa, som var min plan, fick jag dock stryka. Medan jag plockade och fixade lite i köket och funderade på hur jag skulle överleva kvällen (ja, jag gnäller och ynkar när jag inte mår bra, för jag är inte van att inte känna mig frisk, men å andra sidan är det ju bara Sixten som hör och han bryr sig inte) hittade jag den tunga påsen med lakritspolly som Matilda gav mig i söndags. Lakritspolly är verkligen galet gott. Magkatarren kunde ju knappast bli värre så jag tog en liten näve och smaskade i mig. Efter bara fem minuter var symptomen borta. Vem hade kunnat ana det? Inte jag i alla fall. Men sedan sa min lillasyster (den yngre) att all saltlakrits är bra mot magkatarr. Jag må säga att forskningen har gjort framsteg sedan 1981.

Men. Vakna om nätterna. Ha svårt somna om. Magkatarren med ett antal olika symptom. Olust. Glädje ligger tappad lite här och där. Inget höstdepp. Det vet jag inte ens vad det är. Något annat. En slags stress. Jag behöver... förändring. Får klura vidare på det...

Waiting For The Miracle - Leonard Cohen

slut som artist (triggervarning: långt, surt och grinigt rant)

Ett ljus i tunneln.

Fifan. Detta har förbanne mig varit alla måndagars måndag. Allt som har kunnat gå snett har gjort det. En vind och skev dag där en av höjdpunkterna var när jag gav helt fel feedback till en elev. I mina anteckningar hade jag - under "att tänka på"-kommentarerna - bara skrivit "tiden!!!". Eller... nej... jag hade faktiskt också skrivit att talet varat mellan 12:50-13:01 vilket var fem minuters överdrag... men när jag skulle renskriva min återkoppling för att göra den begriplig för hen lyckades jag med konststycket att läsa FEL och tro att det enbart var TRE minuter kort (vilket var under den stipulerade tiden) och sedan svävar jag ut i tankar kring hur gott om tid det var att fylla på med mer intressant info... Snälla? Skjut mig, någon? De andra höjdpunkterna, och lågvattenmärkena, går jag inte in på här. Det är tur att jag brukar ha ordning på saker och ting och att mina elever vet det och visar prov på oändligt tålamod sådana här dagar...

Jag sov ju dåligt i natt. Hade svårt att somna om. Stressymptom. Till morronkaffet får jag ett sms från Johanna som blivit överfallen, tillsammans med en vän, på väg hem i natt. Hon klarade sig oskadd men vännen hade fått ta emot flera slag och sparkar. Tack och lov inga knivar och skjutvapen inblandade (ni tror väl inte att Oslo bara är gensere, olabukser och syttende mai?) och vännen lever och kommer klara sig. Johanna chockad, förstås. Och vad detta innebär för att våga röra sig fritt ute (vilket en måste om en jobbar om nätterna...) vill jag inte ens tänka på. Min första, ytterst primitiva, reaktion på sådana här händelser är att jag genast vill ta hem barnet. Fast... barnet är en ung kvinna på 29 år och vill nog inte.

Och så sådant som bubblar under ytan på arbetsplatsen, elever som kommer och går enligt egenhändigt ihopsnickrade scheman, nästa veckas kompetensutvecklingsaktiviteter där jag sytt ihop en eftermiddag (inte helt själv, men jag hade en idé och yppade den och då går det som det går - jag fick dra det...) och föreläsaren har fortfarande inte hört av sig om innehåll etc och så behöver jag läsa in en bok om digital literacies och hur fan stänger man ner chattfunktionen i Google drive? Sedan lite annat så som ett stabilt och kärleksfullt par, i vänkretsen, som plötsligt annonserar för omvärlden att de går skilda vägar...

Summan av den här grovmortlade kardemumman blev att jag bokade av resten av dagen. Ställde in resten av måndagen, helt enkelt. Ringde en person som jag skulle ha ett [privat] möte med på onsdag och sköt upp det två veckor, ringde och bokade ny sotartid (ja, för jag glömde lägga ut nyckeln...), struntade i gymmet och körde hem. Fyllde på pellets och askade ur pannan (ännu en sak som jag annars kan jaga upp mig för om natten när jag börjar tänka på skenande elmätare), tände många, många ljus och lite rökelsepinnar, wokade nudlar och tog in Lilla Spöket, som fortfarande är vilsen efter att bruschan försvunnit ur tillvaron samt ringde mina föräldrar (ännu en sak som kan skruva upp mig nattetid - det Dåliga Samvetet). Strax ska jag koka en balja te, vira in mig i en filt och fly denna grymma verklighet med några avsnitt Gilmore Girls.

Ny platta (CD) inköpt. Det blir sällan nu. Men givetvis Opeths senaste. Intrikat. Delikat. Och så idag... en man vars texter, musik och röst följt mig hela mitt vuxna liv. Fatta hur jag fasar för budet att han lämnat oss...

On the Level - Leonard Cohen

PS. Det har dock hänt trevligheter också. En 3Dprintad Buddha på mitt skrivbord, i morse (kollegan skulle skriva ut en byst av... Batman, men så bidde det fel...). En bestämd te- och soffhängsdejt med en rar väninna. Och samtalet med pappa. Det var bra, de mår fint och de blev glada, båda två. Jag också.

hmm...

Ofta vaknar jag på natten. Ungefär vid halv fyra. Hjärnan drar på i hundranittio och jag hittar ingen stilla plats att gå till, i mina tankar, så att jag kan koppla av och bort och somna om. Allt jag försöker tänka på är jobbigt. Vanligen somnar jag om ändå men det kan, som den här natten, ta över en timme. Måste ta tag i några lösa ändar och knyta upp...

Kevlarsjäl - Kent

wooosch!

Det var den helgen, det. Mysig och rolig men också helt utmattande. Som tur var somnade Sigrun före mig igår. Men när hon gjort det orkade jag bara se något avsnitt av GG på Netflix innan jag slutade streta emot och ramlade i säng. Tänk att en enda liten sötunge kan ta så slut på en och få en att gilla det dessutom. Hur pallade jag att ha fyra små? Visserligen var jag yngre - och de var ju inte ett år samtidigt - men samtidigt ägnade jag mig inte åt lyxpassning då. Det var städning och tvätt och matlagning och veckohandling och planering och hundpromenader och aktiviteter och sagor och lekar och trädgård och socialt liv och skolor och jobb och allt...

Jag saknar henne redan, men är så slut att jag knappt orkar krypa upp till sovrummet. Gör dock ett försök från baslägret här i köket.

G'natt.

Pancho and Lefty - Townes Van Zandt

denna veckan... ett liv

Den här veckan, alltså. Måndag jobbade jag över en stund, men hann ändå med en cykeltur. På en träningscykel, då. Tisdag var jobb, sedan möte med utvecklingsgruppen och så, som grädde på moset, lök på laxen, smör på fläsket... nätverkskväll på uni i Växjö om språkekonomi. Kom hem så sent att jag bara inte pallade släpa mig till gymmet i svinottan, på onsdagsmorgonen. Av bara farten glömde jag att jag ju börjar lite senare på onsdagar, kom till jobbet trekvart för tidigt och hann kvista över till högstadiet för ett impromptumöte med IT-gurun Hanna och en första titt på GAFE. Sedan planering och grejer och en fullständigt lysande, rolig idé för att ge eleverna som läser religion möjlighet att visa vad de kan och så blev det en stunds mertid på jobbet och sedan hem och byta om och ut och springa i fallande skymning och dito duggregn och inte ha det minsta ont och liksom bara springa där och fånflina av glädje och hem och göra vad som mycket väl kan vara Världens Godaste PotatisMos och se sista avsnittet av Fångade och ett litet avsnitt av Gilmore Girls (jag är på säsong 6, nu) och däcka i sängen och vakna idag, köra mjuka morronrutinen och sedan till jobbet och därifrån köra till gymmet och dessemellan återkoppla till tretusen elever, ha lektioner, vara badvakt för en klass som hade simning på idrottslektionen och skriva mötesprotokoll och fila på den bra idén och peppa och handleda och till slut sätta igång diskmaskinen och ta med kompostpåsen på väg ut till bilen, på min väg mot träningsanläggningen och så hem och greja med pelletsen och köra en maskin tvätt och sno ihop något ätbart (ja, jag var så totalt fantasilös att det fick bli VGPM idag, igen) och se tre avsnitt av GG medan jag renoverar mina naglar (helgens färg blir den matta Caviar black), hänga tvätten och så stupa isäng och i morgon är det Fin fredag och fullt med lektioner och om jag trodde att jag skulle få slappa i helgen trodde jag fel för jag ska ju "passa" Sigrun medan hennes fader är på killhelg i Budapest och hennes moder är på tjejhelg någon annanstans. Och det ska bli så ljuvligt men troligen också minimalt med sömn för hon somnar ganska sent, kliver upp väldigt tidigt och vaknar några gånger dessemellan.

Men... snart är det ju jullov!

Evening Raga - Ravi Shankar & Ali Akbar Khan

vågräta längder

Jag har en fin vän. Vi må ha våra olikheter men när det gäller hur en bäst tillbringar en stillsam helg så är vi på samma våglängd. Vi har förvisso gått hundpromenader i blåsten, och njutit färger och dofter, men i övrigt har vi mestadels bara... varit. I varsin soffa/fåtölj. Läsandes, kaffandes, lyssnandes på musik och småpratandes, om livets stora och pyttesmå frågor. Väldigt vilsamt och välbehövligt. Det behöver helt enkelt inte vara mycket märkvärdigare än så.

Nu är det dags att köra måndag. Mycket på gång den här veckan. Spännande grejer. Och alldeles vanliga.

You're So Vain - Carly Simon

va? va? va? såg ni?

I mitt förra inlägg länkade jag till en favoritlåt med Bob Dylan. Dagen INNAN han blev tilldelad Nobels litteraturpris. Jag borde antagligen köpt en lott, eller något. Fast... i min fantasi var han inte en av de nominerade. Jag hoppades på Murakami, Oates eller Auster. Men blev så himla GLATT överraskad av att det blev Bob, då. Han är verkligen inte min favorit, annars. Hans lyrik är fantastisk och visst skriver han bra låtar, som dock vanligen blir bäst i någon annans tolkning. Men det finns några jag aldrig tröttnar på - både för texterna och, faktiskt, för hans eget framförande av dem. Desolation Row är en sådan, liksom Shelter From the Storm.

Den här är inte så dum, den heller:

Tomorrow Is a Long Time - Bob Dylan

god fortsättning

It's a start.

Det där med sovrummet, då. Jag har börjat ordna till det lite varmare. Mjukare. Mer inbjudande. Jag tror det kan bli fint. Alltså... "fint" var det ju redan. Om en gillar klostercellsstuket. Men nu kan det vara ett rum jag vill göra mer än enbart sova i. Kanske läsa. Fundilera. Drömma...

Eftersom det ena ofta ger det andra har jag också börjat reclaima mitt arbetsrum som ett drygt år nu mer sett ut som en barnkammare, med resesäng, lekmatta, babykläder, leksaker... Nu har jag städat undan och röjt plats och kan faktiskt sitta och jobba vid det vackra gamla skrivbordet. Jag har ju lite idéer som visserligen är jobbrelaterade men som det absolut inte finns tid att göra inom ramtiden (den tid lärare måste vara på jobbet), så då får jag väl utnyttja mer av förtroendearbetstiden (de tio timmar per vecka som lärare förfogar över själva och tillbringar, och använder, som de finner bäst). Och mitt arbetsrum. Med det fina skrivbordet.

Det kan ju också vara så att jag döstädar. Eller förbereder huset för framtida visningar?

To Fall In Love With You - Bob Dylan

scream for me örebroooo

Jag funderar på att prova en ny sak. I stället för att avsluta allt på nedervåningen och sedan bara gå upp till sovrummet, dyka ner under täcket, starta ljudboken och släcka lampan kanske jag skulle försöka avrunda mina kvällar lika snällt som jag startar dagarna? Ta med mig en mugg te upp. Tända några ljus. Läsa lite. Fundilera och sedan, så småningom, släcka och sova? Det innebär i och för sig att jag kanske måste "mysa till" sovrummet lite. Det är annars en stilstudie i less is more, ungefär. En minimalistisk dröm i fyra nyanser av vitt.

Helgen gick fort. Fredagskväll landade jag i Örebro vid åttatiden och tillbringade sedan kvällen med mina systrar. God mat, vin och musik. Skönt prat. Lördagen blev lite sovmorgon och sedan en lång fin promenad ut till Naturens Hus där en het soppa värmde gott i höstrusket. Det blev en liten runda på stan också och en fika och sedan bestämde vi oss för att äta hemma och jag lagade en wok till oss och så var det lite mer prat och stickning och vin och vi var alla tre rätt trötta så det blev åtminstone inte toksent. Idag hemfärd genom ett brinnade landskap i grådiset. När jag tar över världsherraväldet kommer en av mina första åtgärder bli att varannat träd som planteras måste vara en lönn.

I morgon är det måndag igen. Jag har ambitioner för veckan som kommer.

Warrior On The Edge Of Time - Hawkwind

i love my brain

Jag har nyputsade fönster! Det händer så sällan att jag helt enkelt bara måste dokumentera det i skrift. Jag har inte putsat dem själv. Det blir liksom bara inte bra när jag gör det. Dessutom går det långsamt och blir ett heldagsprojekt, allraminst. Tills nu har Linus fixat det åt mig, men nu var det längesedan. Vi har haft så mycket annat att greja med, eller bara latat oss, när han varit här. Så jag tog helt enkelt tag i saken och bokade ett lokalt företag. Värt varenda krona, if you ask me. Jag får välan spara in på något annat, men det här ska jag se till att få gjort regelbundet. Jag tror det blir fint väder och jag skulle vilja vara hemma och liksom bara spankulera omkring och se ut genom mina rena fönsterglas och njuta!

Igår var jag på en intressant föreläsning om hur våra hjärnor fungerar. Det var spännande att få lyssna till hur hjärnforskningen tagit grymt stora kliv bara de senaste 15-20 åren och hur man nu vet att vi kan utveckla våra hjärnor precis hela livet! Att vi själva leder den processen och allså kan styra 86 miljarder hjärnceller att bygga nätverk, hela tiden, med vår vilja, vårt mindset. Och med träning för hjärnan. Ta hand om den. Äta rätt, träna osv. Jag har ju länge levt efter devisen att "det är inte hur jag har det utan hur jag tar det" och nu finns det alltså forskning som stöder att en kan göra/tänka just så och få hjärnan med på noterna och därmed faktiskt må bättre.

Inte så new ageaktigt som det kanske låter utan också mycket kemi. Signalsubstanser, tomrum mellan hjärncellerna och strålande synapser. Användbara tips om hur en kan fylla på signalsubstansförrådet i sin vardag. Och så vidare.

När jag kom tillbaka till Byn hann jag knappt se att fönstren var så fina, för jag hivade in alla äpplena (hann också plocka med mig en stor pappkasse till) i bilen och körde dem till musteriet i Arby. Gött! Om ett litet tag kan jag hämta dem i fem- och trelitersbibbar och då ska det bland annat göras cider på ungefär 20 liter. Mikes och mitt projekt. Jäskärl och andra attiraljer står redan här hemma och väntar.

A Woman Left Lonely - Janis Joplin

4 oktober

Jag bakade bullar igår kväll. Avsikten är att bjuda på dem alla. Inte till kollegorna, utan till eleverna. Två grupper förbereder TEDx Emmaboda 2016 (i klassrumsversionen... fast jag önskar att jag kunde fått dem att köra det för en lite större publik...) och kan behöva en liten uppmuntran. En annan grupp jobbar med en annan, lite krånglig uppgift i REL2 och de är så få att jag kanske rentav kan fixa lite chailatte, till bullarna. Blir det några bullar över sätter jag dem i personalrummet och, precis som allt som sätts i ett lärarrum kommer de att fösvinna som en avlöning... Gratis är uppenbarligen gott. Och ja, de här veganska kanelbullarna är to die for. Det törs jag säga.

Jag började också peta lite med min skol- och lärarblogg igår. Den kan nog bli bra, vad det lider.



För övrigt är jag trött idag. Det var tungt att ta sig ur sängen och då är det ändå bara tisdag. Dock tror jag det blir en ljus och solig dag och kanske ska jag ta mig ut på lunchen för en lite promenad. Kanske.

Beautiful Day - U2

fäng schöj?

Vi chillar, Assistenten och jag, efter ännu en [semi]flitig dag.

Det blev ingen promenad idag. Men... jag har, med viss hjälp av Assistenten, strukit klart badrumsfönstret och av bara farten, när jag liksom ändå hade kluddkläder på mig, tog jag köket också. Inte fönstret utan väggarna, då. Ingen lär märka det utom jag eftersom jag målade det vitt igen, men nu är det fräscht och snyggt. Skrap- och stötmärken och kaffestänk är borttrollade. Och det räcker alldeles utmärkt att jag märker det.

När jag ändå hade stökat omkring alla grejer tog jag tag i surdegarnas surdeg. STÖKLÅDORNA. Jag har tre kökslådor i vilka jag, under de fem och ett halvt år jag bott i huset, tryckt ner precis allt. FUZZ Opethspecial, mynt, mjukbeten för fiske (jo, det är sant... de är snygga och jag hade en idé om att göra örhängen av dem), laddsladdar, gamla telefoner, viktiga papper, oviktiga papper, frimärken, adaptrar, hårspännen, säkerhetsnålar, snören, kvitton, vykort (skrivna och oskrivna) och en triljard andra saker . Och så idag, då. Out of the blue. BAM. En stor papperskasse fyllde jag med skräp. Nu är det fanimej fengshuiat av bara tusan i de där lådorna, och på köpet fick jag plats för det som vanligtvis flyter omkring på bänken ovanför.

Utöver detta har jag mealpreppat lite till och kört tre maskiner tvätt, packat bilen med kassar till återvinning och pant samt dammsugit vilket gör att jag inte har det minsta dåligt samvete för att jag satt i morronrocken till tolv och drack såar av kaffe och åt scones och såg massor av GG-avsnitt. Vilket jag gör nu igen. Assistenten är ute och går en inspektionsrunda, Lilla Spöket jamar efter brorsan (oavsett om hon är ute eller inne och det går mig på nerverna för hon skriker så högt och grannarna tror antagligen att jag torterar henne) och Torsten... har inte synts till idag heller.

I mitt huvud har också en annan idé legat och puttrat ett tag. Arbetsrelaterad. Jag tror jag ska ta upp en lärarblogg, igen. Jag trivdes med att blogga om skolrelaterade frågor, förut. Ja, jag har rentav saknat det. Men någonstans mellan tidsbrist och sviktande självförtroende, bland alla sjukt smarta, pålästa och skolpolitiskt korrekta bloggare med rätt kompisgäng, försvann det. Nu tror jag det är dags att ta upp det igen. Det ska bli roligt!

Peruvian Skies - Dream Theater (live in Paris)

all hail seitan!

Lördagar är veckans bästa dag för att göra allt sådant där hemikring som jag liksom måste göra. Trädgårds- och husägarförpliktelser. Hushållssysslor. Annat. Så det är ju bara att kavla upp ärmarna och sätta igång. Eller snarare komma mig ur myskostymen och lyfta ur tevefåtöljen och lämna Gilmore Girls som hållit mig sällskap till morronkaffet, frampå förmiddagen. Då, när alla grannar, som enligt en hemlig överenskommelse, redan kastat sig ut och snickrar, klipper gräs, gräver. Jag faller för trycket, eller kanske mer utnyttjar det för att komma igång, och tar itu med badrumsfönstret. Går vidare med att laga lite tapeter där Torsten* behagat vässa klorna, när han var nyinflyttad. Jag återkommer till det under dagen och slutresultatet är riktigt bra.

Ute på baksidan av huset står en pall pellets, som levererades i torsdags kväll, och jag tar in den medan jag sneglar på de mindre söta, men väldigt goda, röda höstäpplena som blåste ner för ett par nätter sedan. De är så mycket tåligare än sommaräpplena och kommer bli bra must, så jag plockar upp alla som är fina. Det blir nog en 50-60 kilo. Lika många blir över, men duger bara till kompost. Jag ringer till mobila musteriet och det verkar funka att jag kör och lämnar dem i veckan. Musten ska sedan bli cider. Mike och jag ska brygga!

Vädret är skönt och efter en stund i solen, med en mugg kaffe, rensar jag först upp bland krukodlingarna på altanen och slänger vissna plantor på komposten. Sedan fyller jag en hink med vatten och lite såpa och skurar rent räcket på verandan på framsidan. Det doftar gott av såpan.

Linus och jag har ett projekt inför jul. Vi ska göra den ultimata, veganska julskinkan, På varsitt håll har vi köpt glutenmjöl och börjat experimentera. Inte direkt med julskinka utan mer med att tillverka seitan, vilket visade sig vara plättlätt. Linus gjorde igår och vi körde både telefonkonferens och lite bilder över messengern och i eftermiddags var det min tur. Jag tog varning av hans tips och hade i ganska generöst med kryddor och resultatet blev två smakliga "stekar" och en rejäl batch "grytbitar".
Nu gäller det bara att, så småningom, få till lite mer salt, skinkig smak. Troligen mindre ajvar och lite mer salt och liquid smoke, så är vi hemma. Eftersom jag redan hade lagat seitan kokade jag ris i spadet och sedan ugnsbakade jag brysselkål och morötter och vips! hade jag mealpreppat för ett tag framöver, också. Ja, jävlar...

Efter att ha plockat undan efter dagens dont (Har ni tänkt på hur mycket grejer det plötsligt dyker upp när en pysslar? Penslar, burkar, klädpersedlar, disk, sandpappersblock, handskar, bunkar, skor, katter, påsar...) kommer jag på att jag, förutom lite smakande på seitanet och en morot, inte har ätit något och att jag är vansinnigt sugen på äppelkaka. Sådan där med tunna skivor av höstäpplen, smaksatt med kanel och kardemumma och toppad med smul av havregryn, honung och... här hade jag nästan skrivit "smör" men det blir såklart margarin. Mjölkfritt. Milda gör ett anständigt som fungerar fint och sådant gör jag toppingen av och låter det sedan puttra ihop en god stund i ugnen innan jag smarrar i mig härligheten med en len vaniljsås. Inte den sämsta middagen i mitt liv.

Och nu, då? Ptja... det blir väl som det brukar om lördagarna här i Byn.

Dance Me To The End Of Love - Leonard Cohen

*Jag är orolig för T. Han tar sig en tvådagarsrunda, ibland. Men nu tror jag inte jag sett honom sedan i tisdags, eller rentav måndags. :(