Jag har nyputsade fönster! Det händer så sällan att jag helt enkelt bara måste dokumentera det i skrift. Jag har inte putsat dem själv. Det blir liksom bara inte bra när jag gör det. Dessutom går det långsamt och blir ett heldagsprojekt, allraminst. Tills nu har Linus fixat det åt mig, men nu var det längesedan. Vi har haft så mycket annat att greja med, eller bara latat oss, när han varit här. Så jag tog helt enkelt tag i saken och bokade ett lokalt företag. Värt varenda krona, if you ask me. Jag får välan spara in på något annat, men det här ska jag se till att få gjort regelbundet. Jag tror det blir fint väder och jag skulle vilja vara hemma och liksom bara spankulera omkring och se ut genom mina rena fönsterglas och njuta!Igår var jag på en intressant föreläsning om hur våra hjärnor fungerar. Det var spännande att få lyssna till hur hjärnforskningen tagit grymt stora kliv bara de senaste 15-20 åren och hur man nu vet att vi kan utveckla våra hjärnor precis hela livet! Att vi själva leder den processen och allså kan styra 86 miljarder hjärnceller att bygga nätverk, hela tiden, med vår vilja, vårt mindset. Och med träning för hjärnan. Ta hand om den. Äta rätt, träna osv. Jag har ju länge levt efter devisen att "det är inte hur jag har det utan hur jag tar det" och nu finns det alltså forskning som stöder att en kan göra/tänka just så och få hjärnan med på noterna och därmed faktiskt må bättre.
Inte så new ageaktigt som det kanske låter utan också mycket kemi. Signalsubstanser, tomrum mellan hjärncellerna och strålande synapser. Användbara tips om hur en kan fylla på signalsubstansförrådet i sin vardag. Och så vidare.
När jag kom tillbaka till Byn hann jag knappt se att fönstren var så fina, för jag hivade in alla äpplena (hann också plocka med mig en stor pappkasse till) i bilen och körde dem till musteriet i Arby. Gött! Om ett litet tag kan jag hämta dem i fem- och trelitersbibbar och då ska det bland annat göras cider på ungefär 20 liter. Mikes och mitt projekt. Jäskärl och andra attiraljer står redan här hemma och väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar