pollyeffekten

Det finns ljuspunkter!

Vaknade med ont i magen. Ont på ett svullet och magkatarrigt vis. Det är inte riktigt känt bland allmänheten, men jag har faktiskt svart bälte i magkatarr. Någonstans i gömmorna. Troligen dammigt och lite malätet för jag har nog inte haft någon känning på den här sidan 1981. Men jag känner igen det och när jag kom på det föll en del andra skumma måendebitar på plats också.

Hur eller hur är tisdagar inte särskilt bra dagar för magkatarr. Lyckligtvis hade kollegan Lena lite medikamenter så jag tog mig igenom dagen. Att ge mig ut och springa, som var min plan, fick jag dock stryka. Medan jag plockade och fixade lite i köket och funderade på hur jag skulle överleva kvällen (ja, jag gnäller och ynkar när jag inte mår bra, för jag är inte van att inte känna mig frisk, men å andra sidan är det ju bara Sixten som hör och han bryr sig inte) hittade jag den tunga påsen med lakritspolly som Matilda gav mig i söndags. Lakritspolly är verkligen galet gott. Magkatarren kunde ju knappast bli värre så jag tog en liten näve och smaskade i mig. Efter bara fem minuter var symptomen borta. Vem hade kunnat ana det? Inte jag i alla fall. Men sedan sa min lillasyster (den yngre) att all saltlakrits är bra mot magkatarr. Jag må säga att forskningen har gjort framsteg sedan 1981.

Men. Vakna om nätterna. Ha svårt somna om. Magkatarren med ett antal olika symptom. Olust. Glädje ligger tappad lite här och där. Inget höstdepp. Det vet jag inte ens vad det är. Något annat. En slags stress. Jag behöver... förändring. Får klura vidare på det...

Waiting For The Miracle - Leonard Cohen