Swoosh, så var helgen över. Tre arbetsdagar kvar och sedan semester. Jag har varit i Bunkeflostrand en sväng, och bara myst med Sigrun och hennes föräldrar. Linus och hans tjej dök förbi på lite fika i gröngräset, igår. Idag har jag sålt mitt köksbord, med stolar, och nya ägarna har varit här och mätt för tapeter och sådant. De bad nästan lite om ursäkt för de förändringar de ska göra. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag kan vara sentimental med saker och med människor men inte med hus. De är bara något man bor i. Visst tycker jag om mitt hem, visst vill jag ha det trivsamt och inbjudande omkring mig och visst gillar jag att fixa och dona, men... det är fortfarande bara ett skal. Wherever I lay my hat osv.
Det jag funderar på är däremot hur jag ska palla bo i storfamilj ett par månader. Det blir Matilda, Mike, Sigrun, Barbara (Mikes mamma), Brenda (Barbs syster) och Sigruns kusin Ciaran. Och sedan kommer Ciarans mamma Deb och hans bror Aidan. I mitten av september åker alla amrisarna hem, och då blir det nog lugnare. Som tur är ska jag ju ha en liten egen del av huset och jag får väl dra mig tillbaka dit. Eller ta en sväng med cykeln.Tre dagar kvar på jobbet, alltså. Saker ska plockas ihop, elever lämnas över och lösa ändar knytas ihop. Samtal ska föras och avsked tas. Blandade känslor.
2 kommentarer:
Stora förändringar, men det blir så bra ska du se!
Åh, jag hoppas det! Verkligen! Kanske är det mest nu, när jag står inför faktum, som det känns läskigt?
Skicka en kommentar