Om kvällen... |
Arbetsveckan ligger framför mig och jag har svårt att uppbåda den stora entusiasmen, men det känns liksom ändå bra. Det är som det är. Att gå utanför sin komfortzon kostar på och jag kan komma på mig med att tänka på hur tryggt det vore att vara kvar på min gamla arbetsplats - och då blir jag arg på mig själv. Jag behövde det här om inte hela mitt liv skulle stelna och jag skulle bli fast i Småland för evigt.
Det var faktiskt roligt när gänget kom tillbaka från Öland, igår kväll. Jag gillar Mikes syster Deb. Hon är rolig, rättfram och lagom energisk. Jag önskar hon kunde stanna längre så vi kunde hänga lite mer. Nu flänger hon mest från sevärdhet till sevärdhet innan hon åker hem på fredag, igen. Men det blir väl fler gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar