in the eye of the storm

Tiliqua scincoides

Just nu, just idag, har jag inte en endaste liten jobbgrej som ligger och skaver i medvetandet. Allt, säger allt, är rättat och/eller återkopplat och lektionerna är planerade några dagar framöver. När jag la sista handen vid den sista av 64 arbeten, igår eftermiddag, önskade jag mig en app som kan spela de första takterna av Halleluja-kören i Händels Messias, via en enkel knapptryckning. På brutalvolym. Men jag fick nöja mig med ett varv i korridoren för att laga mig en mugg te.

På kvällen var det öppet hus och det är naturligtvis roligt att se att intresset bland niorna verkar stort, men som funktionär är det inte så stimulerande. Det blir dryga timmar, som dock livas upp av att se hur duktiga våra elever är på att ta hand om besökarna. Och mot slutet brukar naturbrukseleverna glida förbi med några små skyddslingar. Igår fick jag träffa en kackerlacka, modell gigantisk, och en blåtungad skink. Kackerlackan höll jag ett betryggande avstånd till (jag har verkligen svårt för skalbaggar och liknande insekter, jag tycker ju till och med att nyckelpigor är lätt äckliga), men skinken hängde jag med, en stund. Reptiler är trevliga.

Idag ska jag njuta av att inte ha något som hänger över mig. Eller... jag har blivit ombedd att vara med, och bli intervjuad, när Skolinspektionen* kommer på visitation. Men i övrigt är allt hunky dory, idag. I morgon är en annan dag. Då går jag hem med 31 nya arbeten liggandes, väntandes på uppmärksamhet.

Walk - Pantera

* Eller som en av kollegorna sa, i en sann freudian slip: Skolinfektionen.