Någonstans hörde jag, kanske i morse, att man inte ska hålla på och önska sig att få något, vare sig mindre arbete, bättre hälsa eller fler resor. Önskningarna är orimliga i det att de inte går att uppfylla på det vis man så ofta tror, det vill säga att ta några nya, käcka vanor och trycka in i sitt befintliga liv.
Så mycket bättre att bestämma sig för vem man vill vara. Om jag exempelvis vill vara en människa som verkligen tar hand om sig själv, eller som har mer tid för kreativa projekt blir somliga val enklare att göra; jag kommer att avböja tidskrävande extrauppdrag på jobbet, jag kommer göra klokare kostval och jag kommer att se till att jag kommer ut och rör mig med bättre kvalitet. Vill jag vara en människa som ägnar sig åt natur- och friluftsliv kommer jag att välja bort helg- och semesteralternativ som går åt annat håll och vill jag vara en kreativ människa kommer jag låta färger, symaskin och garnlådor vara redo och oftare ha teven eller datorn nedstängd. Och så vidare. Så jädrans enkelt. Egentligen.
Vem vill jag vara? Jag funderade lite på det på dagens sköna mitt-på-dagen-runda med hunden. En runda som gick genom parken, ner till småbåtshamnen och ut på en lång brygga. Sedan vidare västerut över stränder och promenad vägar längs havet till det kändes som dags att vända hemåt, fast en annan väg. Gott att komma hem och värma spenatsoppan och slå mig ner i fåtöljen och tänka vidare. Jag har ju en aning, en idé. Jag ger den tid att ta mer fast form.
2 kommentarer:
Tänk, jag tycker att du verkar vara en prefekt person som du är. Det är så trist att vi aldrig någonsin tycks få vara nöjda, någonsin. Var den du är, det finns ju ingen annan mer du, än du.
Tack! Men... Jag "blir aldrig färdig och det är som det skall..."
Möjligen är jag,en riktigt bra dag, "art in progress"? ;)
Skicka en kommentar