inställt

Att planera saker och ting på längre sikt är inget jag sysslar med, just nu. Men jag trodde nog att jag skulle kunna bjuda hem några vänner över en fredagsmiddag, med bara några dagars framförhållning. Det snöt sig. Två av tre hade symptom. Och då blir det inget. Det är så det är nu. Men jag är ju flexibel och fick istället en hel eftermiddag, och halv kväll, i min gula fåtölj och med en bok. Det var ett tag sedan. Ljudbokslyssnandet har helt saboterat mitt analoga läsande. 

Boken jag läste är av det mer självbiografiska slaget och råkar vara skriven av någon jag kände en gång i tiden. När jag läst klart skrev jag till författaren och tackade för det hen delat. Jag fick svar i natt. Hen blev glad för att jag hört av mig och vi har nu bestämt att höras vidare. Vi bor inte så väldigt långt ifrån varandra, nu. Livet är bra märkligt ibland.

Idag är en stilla dag hemma. Men jag fick feeling och lagade mig en smarrig tomatsoppa, med doft av saffran, och bakade bröd. Sedan hörde jag av mig till en vän med hund och vi bestämde att ses vid det gamla soldattorpets skjutbana för att låta hundarna leka och busa loss. Min tanke var att vi sedan kunde köra hem hit och äta en sen lunch tillsammans, men under rådande skitomständigheter (och våra rinnande näsor) får det vänta till en annan helg. När vi skilts åt körde jag till en liten strand väster om stan och så fick hunden springa lite till och sedan for jag hem och åt het soppa med nybakat bröd till. Känner mig rik. Vänskap, soppa och nybakat bröd... mer behövs inte.

Nu ska jag ägna mig åt en del skrivande och när kvällen närmar sig kryper jag in i myskostymen, tar ett glas vin och börjar se nya säsongen av After Life, med Ricky Gervais. Eller så kanske jag skippar vinet så att jag, om himlen är molnfri, kan köra ut på Österlen och spana norrsken? Det är väl tur att jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap, ändå.

Can You Hear Me - David Bowie