En sorglig sak med mitt yrke är avskeden. Det finns många sköna unga människor där jag arbetar. En del kommer extra nära mitt hjärta med sin nyfikenhet, sina passioner och sin sårbarhet. Även om jag kanske bara arbetar med dem något år hinner vi lära känna varandra och vi kämpar hårt mot ungefär samma mål. Och så kommer den där dagen... då våra vägar går isär. De drar vidare ut i sin ljusa framtid och kvar, med vägdammet i halsen står jag. Vi. Vi som har förmånen att få arbeta med dem.
Än är det några veckor till studenten. Men ikväll gav estettreorna (inriktningar: media och musik) den sista föreställningen, på Ystads Teater. Och vilken jävla show de bjöd på. Glöm kulturskolans blockflöjtsensembler. Här var det proffsproduktion från början till slut. Röda mattan, mingel och konstutställning. Grymma, visuella installationer som konstnärliga backdrops, ljus och ljud av hög klass och ett gäng unga människor som sjöng, spelade såväl andras som eget material. Det var pop, musikallåtar, oldies som Hotel California, funkiga käftsmällar, feta gitarrsolon, slappiga basgångar, utlevelse och alldeles fantastiska sånginsatser. Det finns några i klassen som alla som var där i kväll bör lägga på minnet och i framtiden veta - och skryta lite om - var de såg dem först.
ES20 - I salute you! Och jag saknar varenda en av er redan - fast ni inte sprungit ut än!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar