nördarna regerar

Jag ser ett program på teve om nördar. Intelligenta killar som berättar hur de, i skolan, aldrig vågade high-fivea sig själva eller ens se särskilt glada ut när de fick tillbaka sina prov eftersom de visste att de antagligen fått bäst betyg i klassen... Att lyckas i skolan var töntigt. Nördigt.

Igenkänning. Big time.

Fast... jag var nog mer töntig än nördig. Alltså... själva ordet "nörd" fanns inte ens då. Men hade det funnits hade jag nog varit det - och töntig. En töntig boknörd.

Och det är jag stolt över. Att vara en boknörd. En som fortfarande "vinner" när en ska fylla i sådana där listor som "Hur många av dessa 100 böcker har du läst?"... En som kan dra paralleller mellan olika böcker och författare. Som kan få syn på intertextualitet och fnissa gott åt litterära referenser som andra missar.

En annan sak jag är stolt över är min goda vän Martin som om en liten vecka bokdebuterar med Martins stora röda. Enligt eventinbjudan på Facebook är det "en tankebok om livet, kärleken, gudinnor och politik... En tänkvärd och berörande bok som med kåserier, tankeord, sagor och satir på ett självutlämnande sätt handlar om det i vardagligt tal kallar livet." Underbart! Jag kommer att lägga allt annat läsande åt sidan när jag får boken i min hand!

Och Martin... du är en nörd. Den nördigaste människan jag känner, tror jag. En religionsvetarnörd. En historienörd. En socialistnörd. En hårdrocksnörd. En livnjutar-, debatt- och kärleksnörd! Härligt!

Och... just när jag lägger upp den här bilden... så kommer jag på hur många associationer en kan göra. Börjar skratta högt för mig själv. Men... jag låter den ligga kvar. Ett vet jag - detta är inte den kroppsdel du främst tänker med. Ett vet jag inte - om den kan länkas till titeln på din bok...

Ännu ett verk av Bertil Vallien...

det är höst på min planet

Jag har sovit tio timmar i natt. I ett enda sträck. Jag har drömt. Jag har glömt drömmarna. Alla utom den sista. Jag stod i ett badrum. På väg hem till min älskling men kvardröjd av olika anledningar, så där som det kan bli i våra drömmar. Jag skulle bara sminka mig och sedan åka iväg. Men hur jag än donade och tog bort och fixade igen så såg mina ögonbryn ut som Breznjevs i alla fall. Under tiden jag stod där och försökte lägga makeup kom min moster in i badrummet. Hon ville föreslå en annan man till mig. En fin, kristen man. Lyckligtvis vaknade jag där.

När jag kom ner i köket för att sätta på kaffet visade termometern -7.6 grader. Frosten har tagit ett hårt tag om alla vackra, flammande löv och gräsmattan ser ut att vara gjord av silverstrån. Då är det gott att lyssna på pelletsbrännarens mullrande nere i källaren, dricka sitt kaffe och ha några ljus tända vid bordet. En morgon som gjord för min höstlåt framför alla andra höstlåtar.

åh... snaaart... downton abbey...

Hos rara, sköna Anna blir jag påmind om en av de bästa serier jag någonsin sett - Downton Abbey. Och jag upptäcker att den nya säsongen börjar sändas i SVT1 redan nästa lördag, den tredje november. Can't wait!

bokprat och en bit på väg

Bokprat i två grupper idag. Treorna som läser EngC håller på med Toni Morrisons Beloved och de tycker den är jobbig, svår och... bra. Och i Sve01 har alla läst en valfri bok som de idag har reflekterat och samtalat om i grupper. Allt från vampyrer och äventyrsböcker till Utvandrarna och Vargbröder. Bokvalen må vara spännande i sig, men det verkligt intressanta är alla sköna samtal som blev! Och det är minsann inte bara Zlatan som kan få killar att vilja börja läsa. Det kan Game of Thrones också göra, fick jag veta idag. Sweet!

Efter arbetsdagens slut, traskade jag hem hämtade bilen och körde några ärenden. Handla lite mat, ifall jag skulle få lust att äta något i helgen. Fyllde på vinstället. Lånade ett par filmer på bibblan - Igelkottens elegans (jag har läst boken och älskade den!) och CousCous. När jag ändå hade bilen med mig passade jag på att köra bort till Miljöstationens second handbutik för att se om det fanns något skrivbord där. Om inte ett som matchade mitt fina, gamla så åtminstone något som skulle trivas tillsammans med det. Och i samma ögonblick jag klev in fick jag syn på det! Snabbt som en iller letade jag upp en passande stol och betalade. Det var då en väldans tur, för när jag burit ut stolen till bilen och kom in igen för att kånka ut bordet så stod där en snubbe och fingrade på det. Men han häll god min och höll till och med upp dörren åt mig när jag bar ut det. På väg hem svängde jag inom färgaffären och köpte nagellack och färg. Här ska fiffas och moffas i helgen!

jag hjärtar hösten

A Room With a View. Kl 09:58

nanowrimo - en spännande utmaning för skrivande

Häromdagen tipsade Kina mig om något som heter NaNoWriMo och sa att det vore något för mig. Jag har aldrig hört talas om det så jag kollade upp det och det visade sig vara ett slags event för människor som tycker om att skriva och som dessutom vill utmana sig själva. Komma igång med sitt skrivande. Komma en bra bit på väg.

NaNoWriMo står för National Novel Writing Month och går ut på att en, mellan 1-30 november skriver minst 50000 ord. Ni läste rätt: FEMTIOTUSEN. Det innebär ca 1666 ord om dagen. I runda slängar fyra A4-sidor. Kanske fem. Varje dag.

Å andra sidan handlar det inte om att skriva något färdigt, eller ens bearbeta sin text. Det kan en göra i december. Eller januari. Eller varför inte under resten av 2013, om en så önskar. I november ska en bara skriva. Och skriva mer. Hur svårt kan det vara, liksom? För att citera Hemingway:

"There is nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and bleed."

Så... utmaningen är antagen. Alea iacta est. Och det var det inte Hemingway som sa.
Någon annan som är på, kanske?

TJOHEJ! Typ.

glassigt i glasriket

Bubbelbordet

Jag är förvånansvärt pigg denna mörka och kalla snöströsslade morgon. I synnerhet om en betänker att jag kom hem lååångt efter vad som vanligen är läggdags för mig, en vardag. Men jag tankade glad energi av en trevlig kväll och värmen... ja, den finns inuti mig.

När vi skulle sätta oss i Susannes bil för att köra bort till Folkets Hus upptäckte vi att framrutan var täckt av en illasinnad isbark. Och hon hade ingen isskrapa. Tur då att jag hittade en gammal, blå kam i min väska med vars baksida jag kunde skrapa bort eländet. Susanne hade framgång med ett gammalt ICA-kort.

På Folkets Hus var det stilenligt förberett med röd matta och marschaller. Glada, uppklädda människor och, vilket Susanne noterade, en jämn fördelning mellan män och kvinnor. Annars brukar det ju vara ett överskott på kvinnor på kulturtillställningar... Det minglades, dracks bubbel och sorlades och sedan åts det en riktigt god, bosnisk buffé innan det var dags för invigningstal av VD:n för svenska filminstitutet, Anna Serner, som sedan förklarade Film i Glasriket 2012 öppnad, tillsammans med regissören Jan Troell, vars nya storfilm Dom över död man vi därefter fick se. Ett nära porträtt av en man, Torgny Segerstedt, vars integritet som journalist och sanningssägare skildrades utan att fördenskull väja för att han också var en man som behövde sina kvinnors (mamman, hustrun och älskarinnan) stöd för att hålla samman. Också en påminnelse om den totala flathet som Sveriges regering uppvisade gentemot Tyskland, Hitler och den nazistiska regimen under andra världskriget. Att applådera efter en filmpremiär hör ju till, men det är inte ofta en kan rikta applåderna direkt till en närvarande regissör - åtminstone inte här i Byn!

Johnny Cash underhöll under buffén. Eller snarare Peter Olsson, med basist.

mingel mangel

Här är vi nu, jag och vännen, tillika kollegan, Susanne:

det ser ljust ut

Av solen förjagas den mörkaste natt... och himlen är åter så oskyldigt blå.

Arbetsdagen fortsätter. Planeringsmässigt har den blivit lite kullkastad, eftersom jag vid ett par tillfällen täckt upp för sjuka, eller av annan anledning frånvarande, kollegor. Och ett utvecklingssamtal som jag visserligen hade noterat, men glömde tänka på i morse. Dock var jag förberedd när det var så dags.

Jag jobbar lite på övertid just nu. Ingen egentlig idé att gå hem innan filmevenemanget. Så jag stannar kvar här. Det finns liksom alltid att göra. Men jag skulle vilja ha mig en macka. Det skulle jag. Jag får ge mig till tåls och hoppas att kvällens buffé stillar värsta hungern. I stället leker jag med Google Translate och ett par texter, för att visa elever att det egentligen är en ganska kass idé att använda det i stället för att göra jobbet själv. Jag kunde säga det till dem, men det är bättre att jag ger dem lite att arbeta med och att de sedan, utifrån uppgifterna, själva fattar... Lite show - don't tell, typ.

förberedd för invigning

Invigning av Film i Glasriket 2012, alltså. Jag är förberedd - har min allra längsta kultursjal på mig. Fem meter, är den. Ge eller ta några centimeter.

Fan... måste nog försöka få till stånd ett gardinbyte...

if it's not broken... don't fix it

Hos läraren och bloggaren Paul Bogush läser jag ett intressant inlägg om hur vi lätt tänker, och pratar, kring elever som att de exempelvis är slarviga, ofokuserade, oorganiserade och rentav... lata. Och hur vi hela tiden själva glömmer bort (pun intended) att det ofta handlar om hur vi tolkar deras beteende utifrån vår egen horisont - och försöker förändra dem så att de passar oss. Det tål att tänkas på. Hur är vi själva? Hurdan är du? Jag? Finner vi inte väldigt ofta ursäkter för vårt eget sätt att handskas med livet och dess olika uppgifter - men har svårare att göra detta även för andra?

Här tänker Paul vidare, i ytterligare en tänkvärd bloggpost. Hur tänker... du?

A Room With a View. Kl. 09:04

ni sköna och fina...

Det är så här det är...

invigning i glasriket

Efter jobbet ska jag gå på invigningen av Film i Glasriket 2012. Det ska bli intressant. Jag brukar vanligen inte mingla omkring på dylika tillställningar, men är så glad att den här bygden lever och frodas. Här finns så många sköna eldsjälar! Det vill jag gärna både uppleva och stötta! Säkerligen blir det ett par biobesök under festivalveckan, också! Programmet till festivalen ser spännande ut!

morgon i glasriket

Det är tungt att vakna, nu när mörkret ligger så kompakt. Jag har ordnat det så att sovrumslampan tänds en kort stund innan jag vaknar, så att jag kan påbörja uppstigningen mot vakenhet i lite sakta mak. Regndropp mot altantaket tränger in i mitt medvetande. Första signalen från telefonen stänger jag av, men sätter på radion. Där flyter pratet sakta och stilla. Vid andra signalen kliver jag upp. Jag vet inte vad som skulle hända om jag inte gick upp då. Antagligen skulle jag sova fortfarande...

Arbetsdagen väntar. Handledning, uppföljning, planering, återkoppling och undervisning är i fokus idag. Men inte än. Än är det tända ljus, nybryggt kaffe och morronteve. Just nu är samtalet inriktat på våld mot kvinnor. Våld i nära relationer. Sorgligt nog är det ett ständigt lika aktuellt problem. (Och ja, våld förekommer även mot män - men inte alls i samma utsträckning och på samma vis...) Och något som angår oss alla.

shit goofy translation*

Mom samtal rynkor
consumerhealthguide.co.uk

Lokalt svenska Mamma
avslöjar sin hemlighet för
att minska rynkor. Läs mer
.



Just så ser en del av annonserna ut på högersidan av min facebooksida. Och så finns det de som tycker att Google Translate är en fullt tillförlitlig översättningsstjänst? Jag översätter tillbaka, mha samma eminenta tjänst...

Mom talks wrinkles
consumerhealthguide.co.uk

Local Swedish Mom
reveals his secret
to reduce wrinkles. Read more
.



Just to see some of the ads on the right side of my Facebook page. And then there are those who think that Google Translate is a fully reliable översättningsstjänst? I translate back, with the help of the eminent service ...


Oh well. Också ett ondagskvällsfördriv. Och en lektionsplanering!


*skitfånig översättning

favoritcitat

Ovanför fläkten i mitt kök har jag en griffeltavla. Där brukar jag skriva skitbra citat. De citat som hamnar på tavlan är olika Frank Zappacitat. Den mannen har sagt så vansinnigt bra grejer och jag har svårt att bestämma mig för vilka som är bäst. Just idag är det jämnt skägg mellan...

“A mind is like a parachute. It doesn't work if it is not open.” 

och

“If you end up with a boring miserable life because you listened to your mom, your dad, your teacher, your priest, or some guy on television telling you how to do your shit, then you deserve it.” 

En annan dag kan det vara helt andra klokord från honom.

Jag gillar litterära citat också. Men jag tenderar att glömma dem, emellanåt. Tokfavoriten nummer ett är i alla fall "Här ligger jag och duger!", vilket är titeln på en av Bob Hanssons diktsamlingar. Ett annat jag ofta använder är "I morgon är åter en dag" ur Margaret Mitchells Borta med vinden. För att inte tala om Groucho Marx: "Those are my principles. If you don't like them... I have others."

Vad har du för älsklingscitat?

Detalj, Bertil Vallien

jag känner mig reslustig

Jag vill resa någonstans. Inte nödvändigtvis nu, men... snart? Jag tänker... London. Dit vill jag.

en blir citerad

Christina Walla har citerat ur min blogg. Jag känner mig hedrad!

Åfors...

en skrivplats

En bild på BookRiot på FB och ett tips om @write_place på Twitter får mig att fortsätta fundera på den där skrivplatsen jag vill ordna mig, här hemma. Så här ser det vanligen ut där jag sitter och skriver, oavsett om jag bloggar eller skriver annat.

Jag kan inte sitta vid köksbordet längre stunder för då blir jag stel i nacke, axlar och skuldror. Det är helt enkelt lite för högt - eller så är stolarna lite för låga. För skrivande. Att sitta och äta eller fika vid bordet funkar alldeles utmärkt - även för riktigt långdragna pratfrukostar. Det testades ju senast i helgen.

Men jag vill alltså ha en bra skrivplats, i mitt arbetsrum. Dessutom ska den vara vacker och inspirerande. Kathleen Alcott har ordnat sin skrivplats på det här viset.

Är du nyfiken på hur hon bor i övrigt är det bara att klicka på bilden. Hon har till och med förverkligat en av mina tankar - att ha en kaffebryggare, med timerfunktion, vid sängen! JÄJ!

synapser

När jag går ut med soppåsarna kör glassbilen förbi med sin tutande melodi och jag erinrar mig, högljutt fnissande för mig själv, samtalet häromveckan där vi just pratade om glassbilen. Jag vet inte vilket som var roligast; farsan som sagt till sin unge att den bara tutade sådär när glassen var slut, eller han som sagt att det var... fiskbilen!

Heh.