i skolans tysta vrår

När alla (nästan, i varje fall) gått hem för dagen blir skolan spännande tyst. Det enda som hörs är suset från ventilationen och ibland en dörr som gnisslar eller steg från någon annan senarbetande kollega som passerar i korridoren.

Det är då jag verkligen får arbete uträttat. Inte undervisning, förstås. Eller jo... ofta är det vid den här tiden på dagen jag gör flippgrejer och laddar upp till mina elever... Men jag tänkte mer på allt det andra. Nu har jag suttit i snart två  timmar och läst och gett återkoppling på olika texter mina elever lämnat in. Samtidigt gör jag mentala noteringar om vilka som inte lämnat in och tänker att jag måste prata med dem. Ta reda på om det finns någon särskild anledning och om jag på något vis kan vara dem till stöd i skrivandet - mer än jag redan är, alltså.

Snart är det ändå dags för mig att plocka ihop och gå hem för dagen. Först ska jag bara se över att jag har allt i ordning som jag behöver i morgon förmiddag. Sedan ta vägen om affären och proviantera lite. Det skymmer redan. Jag ska tända ett doftljus och koka te till mig.

~~~~~~~~~~

Idag hade förresten chefen lönesamtal med mig (och med andra, antar jag). Avtalet är ju klart och tanken är väl att vi så snart som möjligt ska få höjningarna exekverade - inklusive det retroaktiva. Inte blev det några 10.000. Men jag är ganska nöjd ändå.

veckans bibliotek v 43

RWI Bibiothek, Zürich

målsättning

mörkertankar

Om det inte vore för gatlyktan jag ser genom mitt stora fönster, den som till och med står på en angränsande gata, skulle jag kunna tro att jag bor ute på landet - ja, alltså riktiga landet - mitt i en svart skog. Det är verkligen mörkt nu och kommer så att förbli ett tag, innan snön kommer och allt blir ljust igen.

Tisdagsmorgonen är tyst och samlad. En arbetsdag väntar. Jag låter den göra det ett tag till. Jag har ingen brådska. Dricker mitt kaffe och funderar på livet och kärleken och universum och allting.

slutet... döden...

Tredje och sista delen av Torka aldrig tårar...

Jag bjuder mig själv på en bit ädelost och ett glas gott rött, fast det bara är måndag. Eller kanske just därför? Vinet kan ju - ska ju! - vara en av livets fina guldkanter. Och egentligen är det väl just en vanlig måndag som någon gång emellanåt kan behöva en gyllene liten rand på gränsen mellan dag och natt, hellre än en vacker lördag med brinnande bokskog, goda samtal med kloka och reflekterande vänner och innerliga kramar. Med... liv.

Jag höjer mitt glas för kärleken, livet och... för de som inte längre är bland oss. En måndag som behöver en skimrande kant.

i hemmets lugna vrå

Landar i soffan efter en dag fylld av aktiviteter. Jag avrundade med att gå ner i källaren direkt och aska/sota ur pannan och pelletsbrännaren och fylla upp pelletstanken. En tvätt fick finna sig i att bli hängd och en annan tryckas in i tvättmaskinen.

Allra största temuggen är fylld med lapsang, mjölk och lite råsocker. Fascinerat bläddrar jag i en katalog som låg i brevlådan när jag kom hem. Jag känner mig inte så lite förnärmad över att få en katalog full med rediga TANTkläder, stödstrumpbyxor och... inkontinenstrosor..? Hallå, eller?



Kläderna är så förfärligt käringaktiga att jag blir mörkrädd, nästan. Jag funderar allvarligt på att ringa upp företaget och be dem flyga och fara. Om inte in i nästa århundrade, så kanske in i detta, åtminstone? Vem tror de köper deras grejer? Inga damer jag känner - inte ens de som är bortåt åttio...

 

korkat, ju!

Att kommunicera muntligt (a k a "prata") på målspråket (a k a "engelska") är en viktig del av undervisningen och/eller lärandet. Jag vill att eleverna ska inleda så gott som varenda lektion med att åtminstone säga något och ofta verkar de förvänta att jag ska vara den som ger förslag till samtalsämne. Det gör jag också. Ofta. Men det blir ju så mycket bättre om de själva väljer vad de vill prata om, utifrån intresseområden, omvärld, förkunskaper och whatnot.

Numera har en av mina grupper en stående uppgift till varje fredagslektion: Var och en tänker ut, och föreslår, ett samtalsämne. En snackis. För att underlätta för de som kanske är lite blyga, och för att slippa ha en massa små handskrivna lappar så kör vi numera med post-it-lappar. Online.

Verktyget heter CorkboardMe och är löjligt enkelt att använda! En behöver inte ens ha ett konto. Det en behöver tänka på är att spara länken, bara, så en hittar sin anslagstavla igen. Om en betalar för tjänsten (vilket jag inte anser nödvändigt i nuläget) kan en nita upp bilder och annat också!

Adressen är corkboard.me och så snart du skrivit in det i adressfältet får du en sida där det bara är att köra igång. Jag har sparat några olika att använda för mina olika klasser och grupper. Så här fint ser det ut:

kalle om sanningen bakom vårt utbildningssystem

"As you can see, I have memorized this utterly useless piece of information long enough to pass a test question.

I now intend to forget it forever. 

You’ve taught me nothing 

except how to cynically manipulate the system.

 Congratulations."

måndag morgon

Så är jag här igen. Så också måndagsmorgonen. Efter en fin helg känner jag mig taggad för veckan som kommer. Sista veckan innan elevernas höstlov. Några avslut och några börjor.

Det var svårt att somna i natt. Antingen var det för varmt (täcke av) eller för kallt (täcke på). Men jag fick å andra sidan möjlighet att tänka igenom helgen med Malin. Fundera över våra samtal och hur Byn och trakten visade sig från sin finaste sida. Som en slags samarbete med mina önskningar. Jag hade tillfälle att fundera över en del annat också. Lösa ändar som måste pockar på att knytas upp. Till slut somnade jag ändå, efter vad det verkar. För jag var ganska långt borta när lampan tändes och telefonen så småningom väckte mig.

Nu: kaffe och sedan försiktigt ta tag i dagen...

Detalj, Bertil Vallien

jag vänder och vrider på min bild av verkligheten

Och får helt nya perspektiv.

te och fniss

Knappt har Malin rest hemåt mot Stockholm förrän Catharina kommer förbi en sväng. Te, mera ostkaka och samtal, fniss och skratt. Vi samtalar om jobb och mammor. Om livet och om kreativa projekt. Faktiskt pratade vi inget alls om vildsvinsjakt idag. Hm.

det goda livet

Det lilla livet. Det nära, personliga. Jag tänker att det egentligen är det som är det... stora.

En promenad längs höstliga stigar. En sällsam musikslinga. God sömn. En bra bok. En varm kram. Kravlös kärlek. Samvaro med varma, sköna människor. Att visa ett genuint intresse för varandra. Utbyta inte bara ord utan också tankar och funderingar. Bolla idéer med varandra. Stötta och skratta. Lyssna och berätta. Våga fråga.

Sådana saker.

(Detalj, Bertil Vallien)

sköna söndag

Jag vaknar inte alltför sent och smyger ner till köket. Hoppas att trappans knarrande inte ska väcka Malin. Sätter på kaffet och plockar lite. Malin kommer ner efter en stund och vi dricker kaffe, pratar om gårdagen och äter en långsam frukost. Vi har så mycket att samtala om.

Så drar vi på oss sköna skor och går ut i solen. Vilken dag! Vi promenerar uppåt Krysseboda och njuter av färgerna och dofterna från skogen. Hejar på hästar i en hage och tittar på spår efter vildsvinens härjningar i en trädgård. Följer Bjurbäcken fram till den lilla sjön med det fula namnet och kikar sedan på de fina trähusen på Storgatan.

På Konsum köper vi sötpotatis och går sedan hem. Vi pratar om konst och jag visar Malin, via Google, ett par av de konstbekantskaper jag gjort det senaste året; Karin Broos och Patrick Molteberg. I viss mån även Lars Lerin.

Till middag blir det småhet sötpotatissoppa och ostkakan får utgöra efterrätten, tillsammans med kaffe, innan det är dags för Malin att resa hem till Stockholm igen. Det har varit en riktigt supermysig helg! 

Men jag undrar om Malin möjligen råkade få med sig solen, för det fantastiska vädret är plötsligt helt borta och ersatt av en lite småsnål vind och grå moln?

nära döden

Sakta går vi genom byn. På vår vänstra sida ett hägn. Jag tror det är för hjort. Vid hägnet finns ett garage. En man är på väg in och vi tänker att han kanske kan ge oss besked. Vi kikar in i garaget. Ond bråd död ångar från en ännu varm älgkropp.

Jovisst, det är ett dovhjortshägn och det är inte konstigt att vi inga djur ser eftersom hägnet är 45 hektar stort och visst får vi ta en bild på den fina ett-och-ett-halvtåringen om vi vill. Han till och med hissar upp den tunga älgkroppen någon decimeter till. Ett riktigt fint exemplar. Säger han. Den stolte skytten dyker strax upp i en annan fyrhjulsdriven bil, tillsammans med en annan karl. Han får beröm av kamraterna och blir flera centimeter längre. I fickan har han en oöppnad ölburk.

Vi gratulerar dem till en fylld frys och promenerar vidare. Vi passerar en järngrind där en smal orm av smide ser ut att vara på rymmen ur lustgården. En plåtkatt betraktar oss med sina gula ögon.

mera mys...

Från Åfors körde vi genom skogar och förbi hagar över Algutsboda med målet Ällebäck och The Tea Room. Där hade vi tänkt dricka afternoon tea. Och det gjorde vi.

Te, scones, sylt och clotted cream. En brasa knastrade i den öppna spisen och värmde både kropp och själ där vi sjunkit ned i mjuka, sköna soffor. Småprat och smidande av en del planer. En så harmonisk plats. Ljuvlig för själen. Egentligen ville vi inte lämna den, men det blev till slut stängningsdags.

 

åfors i mitt hjärta

Malin kan ju bara inte åka ända hit och sedan missa Åfors. Så vi körde dit. Gick och kikade i shopen/utställningen och tog sedan en vilsam promenad genom byn. Njöt av den milda, lite disiga dagen som gav höstfärgerna en sällsam lyster. Fina, fina Åfors.

hat

Malin har köpt en iPad. Men den bråkar och trilskas. SIM-kortet fungerar men den vill bara hitta nätverk. Vi får rådet att stänga av WiFifunktionen. Men det verkar inte går att göra för den vill bara ha nätverk hela tiden. Vi läser installationsguiden och blir inte klokare ändå. Så vi hatar den en lång stund. Sedan äter vi frukost.

kaffet är klart

Hela veckan har jag längtat till lördagens sovmorgon. Och så vaknar jag åtta. Och kan inte somna om. Det känns som om jag blivit snuvad på något.

Å andra sidan är det en morgon som väntar. Väntar på att diset ska lätta och på solvärmen. Kaffet i muggen väntar på att bli drucket och skorna väntar på fötter och en promenad.

hoppsan...

En sådan där kväll när samtalet bara flyter på. Inte en massa kallprat om ingenting. Bara varmt, ärligt och intressant. En sådan kväll...

... och plötsligt är natten här.

what's cooking?

Malin är på väg. Hon kommer med tåget om ungefär 1½ timme. Huset är snyggt och prydligt. Pellets påfyllda. Växter vattnade och kylen fylld.

I kväll blir det en tomat- och ostpaj med oliver. En enkel sallad med ruccola till det. Något glas rött kompletterar det hela.

Någon gång under helgen ska vi också begå den här:

Ostkaka, alltså.

För övrigt skulle det inte förvåna mig om det blir många och långa samtal, stickning och virkning, promenader, lite skön musik och kanske också altanhäng om vädret håller vad smhi lovat. En fin helg väntar!