forcerar eventuell något litet

På promenaden

Jag har varit hemma några dagar nu, njutit värme och sol, åska och ösregn. Rört på mig och dessemellan suttit på altanen och läst. Jag har ju Bodil Malmstenvecka och har hunnit igenom Priset på vatten i Finistère, Kom och hälsa på mig om tusen år och Det är ingen ordning på mina papper. Eventuellt forcerar jag läsningen något litet, men... det funkar för mig - i synnerhet när det handlar om omläsning.

Nu är det dags för lite nya äventyr. I väskan har jag packat ner Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. Den nya, fina jag köpte häromdagen. Väskan, alltså. Den är härligt rymlig. Ser jag inte upp kanske Kung Sixten I smiter ner i den och följer med på turen...

När jag gick på en sval, skön kvällspromenad igår kväll lyssnade jag på Athena Farrokhzads sommarprat. Sist jag kollade var programmet uppe i över 70 anmälningar till Granskningsnämnden. Nu har jag hört programmet och undrar vad anmälningarna kan bestå i? På vilka portvinstår och liktornar kan hon ha trampat så till den milda grad? Jag tycker det var ett mycket klokt och väldigt vackert sommarprat som förtjänar att lyssnas på igen. Och igen! Om ni inte har gjort det så låt det bli er hängmatte-, strand- eller promenadkamrat idag!

När jag la mig igår kväll smattrade regnet mot altantaket och fjärran blixtar och muller mumlade mig till sömns. När jag vaknade sken solen från blå himmel och det ser ut att bli en väldigt fin dag. Igen!

Igår spelade Kansas i Göteborg. En spelning jag gärna hade varit med om, men som jag av olika skäl valde bort. Jag ångrar det inte även om vänner som var där intygar att det var en helt fantastisk konsert. Man kan inte vara på alla fronter alltid. Framför allt inte samtidigt.

Dust In The Wind - Kansas

mississippi-ett... mississippi-två...

På mitt sängbord...

Igår eftermiddag, just när jag kom hem från gym och diverse ärenden och plockade in från bilen, föll de första stora, tunga dropparna. Jag hann precis få in mina pinaler innan det ökade på och efter några minuter var gatan en grund, men forsande, å och sedan brakade åskan lös. Äntligen och med besked! Annhelen och Filippa kom förbi för att hämta min soffa men det regnade något så sanslöst att vi blev "tvungna" att dricka kaffe i en timma minst, innan det lät sig göra att kånka ut den. Sedan höll det upp medan min nya soffa levererades. Fortfarande uppehåll när jag gick och la mig och fönstren fick stå öppna på övervåningen och det var lätt att somna i svalkan. Trots det alltför sena kaffedrickandet.

Vid halvsex vaknar jag och hör muller på avstånd. Det kommer närmare och jag lyssnar på P1:s tidiga morgonprogram och åskan, simultant. Ovädret går fram och tillbaka. Än är det nära, än långt bort. Kanske är det rentav två? Jag känner att jag kanske sovit ganska klart och tänder lampan. Ligger en stund och läser vidare i Bodils Kom och hälsa på mig om tusen år. Hon är så allvarlig, så skarp och så befriande... rolig! Ibland skrattar jag högt för mig själv, här. Sedan kliver jag upp, går ner i köket, klappar om Sixten i förbifarten, fixar kaffe och tar sedan med mig en rejäl mugg (och laptopen) upp till sängen och kryper ner igen. Nu sitter jag här och lyssnar på Mona Sahlin som pratar om våld och nazister och poliser och rädsla för att anmäla och åskan har dragit vidare men regn smattrar mot altantaket och min gräsmatta skulle ta glädjeskutt om den inte vore så fast rotad.

Det var ett bra tag sedan jag körde lat morgonrutin men snart är det höst och dags att ta upp det igen, på mer reguljär basis (läs: lördagar och söndagar). För ändamålet inhandlade jag igår en alldeles fantastisk, gräddvit, fluffig, silkesmjuk morgonrock. Eller snarare: jag insåg att det liksom var meningen att jag skulle hitta plagget i fråga, eftersom jag inte letade efter det (shoppinglogik...). Ända sedan tidigt i våras har jag, i klädbutiker, förföljts av ärmlösa blusar/skjortor, vilka vanligen får mig att se ut som Tamara Press (google is your friend) men efter att ha skärskådat mina något mer tonade överarmar i ljuset av några månaders målmedveten träning samt begrundat väderprognoserna bestämde jag mig igår för att det var just en sådan blus jag ville ha, till min enkla, raka svarta linnekjol. Svalt och fint. Tänkte jag. Här i Byn finns det bara en butik om en vill köpa kläder men de har ett ganska varierat utbud så jag beslöt mig för att ge den en chans. Men ni kan ju själva lista ut hur det gick. En, säger en, ärmlös blus. I en omöjlig färg. Och storlek. Däremot halva priset på precis allt och så fann jag mig lämna butiken med en härligt röd solklänning, en ny riktigt trevlig handväska (modell: stor) och... morgonrocken, så. Så nu får vädret fortsätta att göra som det vill. Jag har fått min tokåska och mitt ösregn och blir det mera värme tar jag på solklänningen och blir det kallt sveper jag in mig i den fluffiga, gräddvita. Lite så jag jobbar...

Love Comes To Everyone - George Harrison

Och i samma stund jag skickar upp detta kommer åskan åter och regnet tilltar. Ljuvligt!

jag går på promenaden

Tack kära bilverkstad för att du sparkar upp mig i tid så jag kan vrida rätt mina dagar. Det är dags för liten service på bilen och jag passade på att ta en ordentlig omväg hem. Där jag går på promenaden kan jag inte låta bli att gilla hur svetten, trots den relativa morgonsvalkan, rinner i ilar nedför nacken (ja, jag går ganska fort) och samtidigt längtar jag till svalare höstmorgnar med klar, hög luft. Jag passerar ett övergivet rymdreservat och drabbas snarare av förväntningar inför egna, kommande äventyr än postfestival depression. Trevligheter väntar därborta i hösten.

Jag funderar på lycka. Är jag en lycklig människa? Jag tycker att jag är det. Inte alltid och hela tiden - det vore nog... olyckligt - men sådär så att jag trivs med mig själv och med livet sådant det är. Det är ett ständigt utvecklingsarbete att känna sig lycklig. Men också förmågan att glädjas åt det som är. Nu. Att inse att det är det lilla livet som är det stora. En stillsam kväll på min altan, med syrsor som gnisslar och en god bok, eller ett gott samtal om en vän kikar förbi en stund. Barnen. Vännerna. Ett arbete jag tycker om. Möjligheten att, ibland, bege mig utanför Byn på kortare eller längre exkursioner. Det faktum att min kropp är med på noterna när jag vill röra på mig och ger gensvar i form av ökad styrka och förbättrad kondition. Sådant gör mig nöjd och tillfreds och därmed, som jag definierar det, lycklig.

Mr Blue Sky - ELO

sömnen

När jag vaknade i morse var jag övertygad om att klockan var halvsju. Det var den inte. Tjugo i tio var mer korrekt. Jag har lyckats sova ifrån både väckaren (som jag hade satt vid halvåtta för att komma mig ut en runda innan värsta hettan sätter in) och stänga av radion, som ofta står på med behagligt vågskvalp om nätterna. Jag tror jag behövde det. Och den där rundan kan jag ju ta ikväll. Dagen får bli antingen en strand på Öland (jag har svårt att bestämma mig) eller Altanen i solen. Jag får se. Semester = inga måsten.

Jag har drömt också. Vaknade mitt i vad som verkar ha varit en lång dröm om en skolstart. Nya elever och vilt främmande, samma skola och kollegor men ändå nytt och annorlunda. Inget särskilt - mer ett konstaterande att jag har drömt. Och minns ungefär vad. Det händer inte så ofta.

Jag har en ny laptop. Present från Mike. Den har stooor skärm vilket gör att jag med ännu större behållning kan se till exempel senaste avsnittet av Rome, vilket jag gjorde igår kväll. Den har också amerikanskt tangentbord vilket funkar kanonbra så länge jag inte tänker efter, utan bara skriver. Fingrarna hittar å, ä och ö och olika tecken av sig själva. Bara jag inte tänker på det.

Helgen var fin. Fredagen var en dag på en öländsk strand och lördagen och söndagen var sol och till stor del mina saudiamerikaner på besök, med altanhäng, prat, skratt och hundratals fina bröllopsbilder. Nu har de dragit vidare och jag har några dagar för mig själv innan nästa äventyr tar vid. De dagarna ska få vara tämligen lugna och händelselösa. Sova, sola, träna och kanske se någon god vän över en fika. Hänga på altanen, dricka massor av kallt vatten och... läsa. Just nu läser jag om böckerna i George RR Martins serie A Song of Fire and Ice, men jag lägger dem åt sidan till förmån för en Bodil Malmstenvecka. Några av böckerna i min trave har jag läst men vill återstifta bekantskapen med, och ett par har jag inte läst alls.

Vad mer sedan sist? Jag har gått med i Kristofers och Jennys 69 Days of Workout Challenge. Lång historia kort går det ut på att en under 69, på varandra följande, dagar ska gå (eller ägna sig åt motsvarande fysisk aktivitet) 300 km. Det låter jättemycket, jag vet, men det är inte ens 4,5 km om dagen. Det kommer jag ju att fixa. Sedan får en avdrag för enheter av alkohol, och det har jag inte heller något problem med, så det här ska bli kul! Slutdatum: 2 oktober!

Innan jag brygger på lite mer kaffe och sätter mig till rätta med Priset på vatten i Finistère vill jag bara ge en hälsning till de av mina vänner som är muslimer:

Was A Sunny Day - Paul Simon

vive la france - en roadtrip utöver det vanliga

K Ä R L E K!

Jag kan liksom inte göra den senaste veckans upplevelser och känslor rättvisa med varken bilder eller ord. Men det har varit en helt FANTASTISK vecka med min familj - den närmaste såväl som den utvidgade - och vänner och underbara landskap och jogging längs en liten bygata och glädjetårar och en vansinnig saknad och baguetter och lavendel och Loiredalen och lata, tjocka vakthundar och Downton Abbeyfrukost och helt fantastisk mat och dans och skratt och flams och kramar och kärlek och värme och fler glädjetårar och världens hittills vackraste, ljuvligaste och roligaste brudpar och nya vänskaper och pastis och ostar och rödvin och samförstånd och återseenden och autobahn och sova i bilen och sniglar som inte ville ur sitt skal (de levde...) och förtroliga samtal och 900 år av våldsam, fransk historia och vin och 18 nationaliteter och vackra klänningar och stiliga smokingar och uniformer och kiltar och barbecue och en pool och djup skugga under stora träd och Normandie och Le Mont St Michel och fisk och Omaha Beach och alla krigs jävliga meningslöshet och moules marinières och gigantiska fyrverkerier på en belgisk strand och trench of death i Flandern och samtal och fniss och små skramliga vägar och ändlösa motorvägar och mänsklig ingenjörskonst  i form av ett avsluitsdijk och glass och bordershop och så småningom komma sig hem till Byn och hänga på altanen och dricka rosé och heja på Erica en sväng och lyssna till nattens ljud borta ifrån festivalområdet och sova i sin egen säng och laga brunch och vinka farväl och veta att man ses snart igen och tvätta bil och göra ärenden och tvätta smutstvätt och boka servis på bilen och aska ur pannan och fylla på pellets och leka med katter och vattna och plantera om och dammsuga och återhämta och hämta upp och uppdateras och oroa sig för god vän i kris och musik på stereon och älskade barn i telefonen och hela tiden denna sol och värme och livslust... och JANSSON*, förstås!

Några bilder...

Selfie på fransk vägtoalett...

Fransk solhälsning

Vi ÄLSKAR Starbucks!

... och bananer!

Linus & Aidan

Kapellet i Le Donjon. Tidig medeltid.

Galleriet och övre salen, där vi åt familjemiddag om torsdagskvällen

Le château...

En småjoggar om morgonen, i La Flocellière!

Obligatorisk fötter-vid-pool-selfie

Poolhäng

Utsikt från mitt sovrumsfönster.
Johanna & Andreas skymtas, på liten romantisk spatsertur!

Slottet sett från baksidan

Två av världens tre sötaste tjejer!

Château de la Flocellière

Man är snygg i natten...

Honnörsbordet

Snöra klänning...

"Gråta på bröllop är mesigt", sa lillebror.
Sedan kom storasyster ut på slottsgården... ;)

Löften avges...

... och ringar växlas
Aidan och Cieran assisterar.

 

Linus & Ellie

Kristofer & Jenny

Andreas & Johanna

Mother of the Bride & Kristofer (med Jenny i bakgrunden)

Hon gjorde det! Höll tal, alltså!

Le Mont St Michel

Omaha Beach I

Omaha Beach II

Omaha Beach III

Trench of Death, Diksmude

Trench of Death...

Afsluitdijk, Norra Holland

Bordershop. Öppet sö-to från 05, fre-lö från 04...

Hemmaboda!

The Way - Fastball

*Min GPS...

en stor och magisk dag

Idag, lördagen den 19 juli, gifter sig Matilda och Mike här på Château de la Flocellière i den underbart vackra Loiredalen. Det känns stort och magiskt och helt underbart! Jag är en stolt mamma och la famiglia är nu ytterligare utvidgad! Kärlek!

För kärlekens skull - Ted Gärdestad

road trip!

Det är alltså hit vi ska! Chateau de la Flocellière i Loiredalen!

Jag vaknar tidigt igen. Det gör inget. Jag kom mig i säng i vettig tid och natten var vilsam. Tankarna snurrar lite lätt. Jag tror det är roadtrippen som spökar lite. Vi är fyra i bilen, men på något vis känns det som att själva transporten är helt mitt ansvar (Kristofer ska köra, han också). Jag tror bilen är i god ordning, jag har byggt på försäkringen med en euroassistans, extra olja finns med (varför jag skulle behöva just olja har jag endast en vag aning om, men hellre safe än sorry) och jag har upplyst mig om vägtullssystemet i Frankrike. Ska bara kolla in så att registreringsbeviset kommer med, också. Det vill tydligen fransoserna att en har. Jag har till och med monterat in lastgallret så vi kan lasta bagaget ordentligt. Vi har ju en brudklänning att vara rädda om! Ja, och så ska bilen tvättas. Att åka iväg med en otvättad är liksom otänkbart. För mig.

Pålitlig och rådig katt- och husvakt är också löst. SKÖNT!

Jag vet att jag var optimistisk igår, men idag ser vädret faktiskt mycket mer lovande ut så kanske får jag en soltimme, eller två, på altanen innan jag kör ikväll. Jag tänker inte riskera något genom att helt övermodigt ge mig ut och springa idag igen. Möjligen en sväng till gymmet under dagen. De kära, rosa, får dock följa med på resan! De, och min röda långklänning är väl ungefär det enda jag hunnit tänka klart kring, när det gäller packning... Men allt är tvättat och själva det praktiska bestyret lär ju gå på en liten kvart.

Medan jag ligger kvar där i sängen intervjuas Gloria Gaynor om sin absolut största hit. Det berättas om hur den kommit att bli en feministisk kampsång, en nationalsång i många gay communities... och hon talar om hur hon själv befann sig i en hälsomässig svacka i livet när hon skrev den, efter en svår ryggskada och hur den egentligen aldrig skulle blivit så stor, eftersom skivbolaget la den på en b-sida. Det är helt enkelt en av de allra bästa pepplåtarna genom tiderna! För mig har den varit det sedan jag hörde den första gången, vintern 1979. Och den funkar fortfarande*!

BRUTALVOLYM och DANSSKOR PÅ!

I Will Survive - Gloria Gaynor

* För mig. Här. Nu. Inte för människorna i Gaza, eller för palestiner vars sista flyktväg ut ur Syrien (den till Libanon) nu har stängts. Inte för våldtagna barn och kvinnor i Kongo och inte heller i Ukraina, eller Sudan... för att bara nämna några. Eller snarare... hundratusentals. Miljontals.

mind over matter!

Idag har jag nått mitt mål! Jag kan nu springa (eller snarare jogga) mer än trettio minuter i sträck utan att ha det minsta ont i knät!

JÄJ och TJOHOO! 

Min försiktiga plan ser alltså ut att ha funkat som tänkt var och det gör mig väldigt, väldigt glad. Sådär att jag smått längtar efter nästa runda!

Nu väntar kaffe och en dusch (fast i omvänd ordning) och sedan har jag en hel hög med saker att fixa inför resan. Himlen ser ut att spricka upp också och jag vill gärna hinna med ett par timmars solande på altanen, om möjligt! Fullpetad dag, alltså, och en dag då jag låter de positiva tankarna ta över igen!

Running Up That Hill - Placebo

ur min thinktank

Sankta Birgittas kapell, Kapelludden, Öland

Kanske tänker jag för mycket, ibland. Men det är vad tystnaden och självheten gör med mig. Det och ett obönhörligt dagsregn som jag tillåter hålla mig inomhus. Jag hinner stanna upp och reflektera över sådant som sker, saker som sägs och det som står att finna i den mellanradiga översättningen. Jag har ibland dåligt samvete för att mitt liv har sådan snurr att jag inte riktigt hinner med de där reflektionerna och då tänker jag att jag ska hyra en enslig stuga med fritt blås mot horisonten. Men när jag sedan väl får tid och ro att stanna upp inser jag att det kanske är lika bra att inte.

För jag märker hur jag i mina tankar tenderar att fastna i sådant som inte gör mig särskilt upplyst eller ens upplyft. Jag börjar tänka på en [tidigare] vän på SRF som säger "hejdå... vi ses nästa år, igen!" och inte "vi ses i sommar/höst/till nyår osv" vilket tidigare var så självklart att göra. Men så är det ju med en del vän- och bekantskaper; de håller inte hela vägen. En har inte så mycket gemensamt som en först trodde. En utvecklas. Eller står stilla...

Jag tänker på småbitska kommentarer (eller uteblivna sådana) från kollegor som inte riktigt gillar att någon i kollegiet plötsligt är förstelärare (det är fler än jag, vill jag påpeka) och jag blir inte klok på om det är lönen som sticker i ögonen, eller det faktum att vi är några som vågade golva Jante och söka tjänsterna? Ska jag bry mig? Ska jag bemöta? Ska jag anstränga mig ännu mer att bita mig i tungan så inget tror jag försöker vara Duktig? Eller ska jag lägga in överväxeln, kanske? Heh.

Jag tänker också på människor som tycker de är så ödmjuka och utanför-boxen-levande utan att de märker hur deras attityd samtidigt tenderar att bli väldigt nedlåtande mot omgivningen... som sätter sig själva till uttolkare av vad det goda livet kan vara... och på att det ibland kan vara ganska ansträngande att hålla igång sitt sociala liv när det nästan alltid ska bero på ens egna initiativ. På män (eller snarare... karlar...) som inte förstår att en rak sanning må smärta hårdare än en undanflykt, eller lögn, men för betydligt kortare tid. (Vill en inte ses så är det väl bättre att säga det än att - tvärtom - säga att "det vore kul att hitta på något trevligt tillsammans under semestern" och sedan inte göra det?) På fullfjädrade skitsnackare och på människor som sviker på ett hyfsat fegt vis genom att liksom bara... försvinna. På huruvida jag själv uppfattas så och vad jag kan göra åt det? På saker jag skulle vilja göra, i sällskap, men hur jag drar mig för att bara slänga ut en idé på till exempel Facebook eftersom jag då riskerar att någon jag inte har lust att hänga med ger gensvar. Jag är en sådan förfärlig snobb, ibland. Eller bara mån om, och värderar, min tid på jorden?

När jag fastnar i de här banorna tänker jag (också!) att jag lika gärna kunde jobba.

Men... så GER JAG MIG SJÄLV EN FET SPARK DÄRBAK och tänker på sköna, roliga vänner jag umgås med. Som finns för mig så som jag vill finnas för dem. Jag tänker på min härliga familj, som nu utvidgas allteftersom, och jag tänker på trevlig- och äventyrligheter jag ska ägna mig åt, både under semestern och senare i höst. Jag tänker på att de kollegor jag trivs med är guld värda och att det är de som räknas. Jag tänker på mina små joggingturer som blir allt längre nu och jag tänker på att är det meningen att jag ska träffa någon, nån gång, så blir det väl så och om det inte blir så... så får det väl vara så, då. För jag tänker också på hur bra jag klarar mig själv, hur gott det är att vara så fri och vilka enorma möjligheter jag har. Och då tänker jag att... jag nog ska vara ledig ett tag till. Och... att livet ändå är himla gott att leva!

BE GONE SJÄLVGODA SURBOLLAR, FEGISAR OCH TJÔTKÄRRINGAR AV BÅDA KÖNEN! ;)

Beast of Burden - Bette Midler

mellandag

Detalj av Bertil V...

Jag vaknar så tidigt. Senast halvsju. Men det är ganska gott. Jag ligger kvar i sängen en stund. Lyssnar på Naturmorgon medan jag sträcker lite på musklerna. Kollar mejl och facebook. Går upp efter en stund. Fixar kaffe och tar med ut på altanen. En varm kofta över linnet. Det blåser från norr.

Ibland är en mellandag behövlig. Idag får bli en sådan. Vädret är ändå lite vingligt så en tur till någon strand blir det inte. Jag kan ju alltid sola på altanen om andan faller på. Jag ska tvätta också och städa lite och sedan får jag väl se vad jag hittar på. Baka något? Sy? Sticka lite på sjalen jag började med när Malin var här?

Jag får väl se vart dagen tar mig, helt enkelt. Det brukar göra skönt för min själ.

Igår blev det tidig långlunch, med Annhelen, som sedan förlängdes med en gemensam tur in till Kalmar. Jag hade ett par ärenden och de blev uträttade och lite annat shoppande därtill. Inget stort, men några toppar och ett par sandaler. Blingiga örhängen till bröllopet. Och mycket roligt, och intressant, prat!

Hemma, om kvällen, skrev jag ner vad jag tänker ska bli mitt bröllopstal till Matilda och Mike. Jag behöver lite stolpar så det blir sammanhängande och... bra. Slutklämmen har jag ju haft länge, men en början och en mitt är också bra att ha. Jag känner mig ganska tillfreds med resultatet men kommer givetvis att pyssla lite fram och tillbaka med det.

My Silver Lining - First Aid Kit

en g ö r saker

Sjön vid stugan (klicka på bilden!)

Idag är det en månad kvar tills jag börjar jobba igen. Jag har bara haft sex lediga dagar, än så länge. Men vi har gjort så mycket, la famiglia och jag. Varit i stugan och grillat och firat den fjärde juli och tappat en propeller och hittat den igen och umgåsats och eldat och skrattat och druckit lite vin och varit inne i Falkenberg kaffat på Linus balkong och fikat på det som en gång var mitt home away from home - Stålboms - och jag har kramat på inte mindre än tre av mina fyra barn (och saknat det fjärde!) och vi har ätit havskräfor och haft altanhäng här i Byn och gjort rundtur på Öland och sett glasblåsning i Kosta och haft liten mysig grillmiddag med goda vänner och pysslat här hemma och rökt shisha (nu har jag äntligen en egen, vackert röd!) och tränat på gymmet och gått raska långpromenader om morgnarna och lagt sista handen vid bröllopsplanering. Dessutom har det grejats med motorcyklar, jag har en fungerande diskbänksbelysning igen och GPS-appen jag köpte fungerar fint. Till yttermera visso har jag stashat upp med både olja och koncentrerad spolarvätska inför roadtrippen samt en euroassistansförsäkring. It's #thevuxenlife all over!

Igår eftermiddag var jag på Öland och solade och badade och på kvällen åt jag melonmiddag och poppade skön 70-talsmusik. Idag blir det andra äventyr! Först ut: en liten joggingrunda i skogen!

Endless Wire - Gordon Lightfoot

En propellerhämtare som skulle gjort MacGyver grön av avund...

Udda fiskafänge

Havskräfta a k a lejrhommer

Solig lax- och makrillunch i Kårehamn

Glass in the making

M & M