Halvvägs genom 2014 är vi nu. Jag är stolt och glad att över ett halvår haft en fungerande träningsrutin, vecka ut och in. Jag började ju redan i december men bråkknäet såg ju till att jag fick vila och göra en omstart vid nyår. Sedan dess har jag tränat 2-3 gånger i veckan. Har jag missat gymmet har jag promenerat eller simmat eller gjort något annat. Jag har helt enkelt lyckats göra det till en del av min livsstil och hur bra det känns är svårt att beskriva. Men jag är, som sagt, väldigt stolt över detta! Det är jag! Ja, jag har ju t o m börjat träna löpning lite försiktigt. Vi snackar andens seger över materien!
Mitt i allt detta fina och glada är en del av mig så sorgsen. Igår fick jag beskedet att en av mina tidigare elever inte längre vandrar bland oss. En smart, vänlig, rar och söt tjej är borta. Bara... sådär. Och det gör så ont, även om jag inte kände henne så väl. Mina tankar går till hennes familj och vänner som har det svårt nu...
2 kommentarer:
Det är riktigt inspirerande att läsa om din träning, kanske skulle en annan också satsa lite mer på det... Jag brukar börja, full av entusiasm, och sen... Keep on going, Magda!
Och tack för att du tonsätter dagarna!
Uriah Heep.. när hörde jag dem sist? Lyckades missa dem på SRF..(!!!)
Här, hoppas jag lyckas med länken..
en gammal favorit, och, liksom passande vädret, som det är just nu. Om fem minuter är det annat väder, säkert.
https://www.youtube.com/watch?v=VrbgbL-iIOY
Jag är ju glad om jag lyckas inspirera någon till något. Själv har jag väldigt kul med träningen och mår så gott av den!
Jag såg dem inte heller på SRF, men det gör inte så mycket... kanske var de bättre förr? ;)
Tack för låten! Ljuvlig!
Skicka en kommentar