mississippi-ett... mississippi-två...

På mitt sängbord...

Igår eftermiddag, just när jag kom hem från gym och diverse ärenden och plockade in från bilen, föll de första stora, tunga dropparna. Jag hann precis få in mina pinaler innan det ökade på och efter några minuter var gatan en grund, men forsande, å och sedan brakade åskan lös. Äntligen och med besked! Annhelen och Filippa kom förbi för att hämta min soffa men det regnade något så sanslöst att vi blev "tvungna" att dricka kaffe i en timma minst, innan det lät sig göra att kånka ut den. Sedan höll det upp medan min nya soffa levererades. Fortfarande uppehåll när jag gick och la mig och fönstren fick stå öppna på övervåningen och det var lätt att somna i svalkan. Trots det alltför sena kaffedrickandet.

Vid halvsex vaknar jag och hör muller på avstånd. Det kommer närmare och jag lyssnar på P1:s tidiga morgonprogram och åskan, simultant. Ovädret går fram och tillbaka. Än är det nära, än långt bort. Kanske är det rentav två? Jag känner att jag kanske sovit ganska klart och tänder lampan. Ligger en stund och läser vidare i Bodils Kom och hälsa på mig om tusen år. Hon är så allvarlig, så skarp och så befriande... rolig! Ibland skrattar jag högt för mig själv, här. Sedan kliver jag upp, går ner i köket, klappar om Sixten i förbifarten, fixar kaffe och tar sedan med mig en rejäl mugg (och laptopen) upp till sängen och kryper ner igen. Nu sitter jag här och lyssnar på Mona Sahlin som pratar om våld och nazister och poliser och rädsla för att anmäla och åskan har dragit vidare men regn smattrar mot altantaket och min gräsmatta skulle ta glädjeskutt om den inte vore så fast rotad.

Det var ett bra tag sedan jag körde lat morgonrutin men snart är det höst och dags att ta upp det igen, på mer reguljär basis (läs: lördagar och söndagar). För ändamålet inhandlade jag igår en alldeles fantastisk, gräddvit, fluffig, silkesmjuk morgonrock. Eller snarare: jag insåg att det liksom var meningen att jag skulle hitta plagget i fråga, eftersom jag inte letade efter det (shoppinglogik...). Ända sedan tidigt i våras har jag, i klädbutiker, förföljts av ärmlösa blusar/skjortor, vilka vanligen får mig att se ut som Tamara Press (google is your friend) men efter att ha skärskådat mina något mer tonade överarmar i ljuset av några månaders målmedveten träning samt begrundat väderprognoserna bestämde jag mig igår för att det var just en sådan blus jag ville ha, till min enkla, raka svarta linnekjol. Svalt och fint. Tänkte jag. Här i Byn finns det bara en butik om en vill köpa kläder men de har ett ganska varierat utbud så jag beslöt mig för att ge den en chans. Men ni kan ju själva lista ut hur det gick. En, säger en, ärmlös blus. I en omöjlig färg. Och storlek. Däremot halva priset på precis allt och så fann jag mig lämna butiken med en härligt röd solklänning, en ny riktigt trevlig handväska (modell: stor) och... morgonrocken, så. Så nu får vädret fortsätta att göra som det vill. Jag har fått min tokåska och mitt ösregn och blir det mera värme tar jag på solklänningen och blir det kallt sveper jag in mig i den fluffiga, gräddvita. Lite så jag jobbar...

Love Comes To Everyone - George Harrison

Och i samma stund jag skickar upp detta kommer åskan åter och regnet tilltar. Ljuvligt!