kvalitetstid

Efter 4 mil på träningscykel i fredags... Oldboyen till vänster om mig ser på siffrorna på displayen på min cykel, där den - alldeles av sig självt - avger rapport efter genomfört pass.

- 900 kalorier. Det var som fan!
- Ah, det missade jag, säger jag. Jag håller ju som bäst på att torka svidande svett ur ögonen.
Favvo-oldboyen till höger flikar in...
- Du kan ju ha en ny karriär som fitnessmodell. (Men HJÄRTEGULLET då...)
- Erhms, skrattar jag. Jag är nog minst 25 år för gammal för det. Minst. Troligen 30, till och med. Men TACK!

En måste ju älska dem. Även om en varken räknar kalorier (jag har istället koll på watten och skulle jag ha kalorikoll så kunde jag ändå inte gå efter cykelns mätare... vad vet väl den?) eller har en kropp som skulle funka som modell för andra. Alltid lika uppmuntrande och peppiga! Sötgubbar!

Understundom träffar jag Annhelen för en sen fredagslånglunch, i Nybro. Vi beställer alltid samma, vanvettigt smaskiga hamburgare med goda tillbehör och lyckas alltid sitta bortåt en sisådär tre timmar, avhandlandes det mesta. Till dessert har vi nu sakta jobbat oss upp så att vi tar två kakor till kaffet. Så också i fredags. Stället vi äter på är inte särskilt trendigt (men vilka ställen kan göra anspråk på att vara det, där?) fast å andra sidan är det varmt, välkomnande och trivsamt. Eftermiddagar jag ser fram emot!

Annat trivsamt är ju The Tea Room i Ällebäck. I går var det Alsboafton (lokal konstrunda) och vännen Cina ställde ut just på The Tea Room så jag körde dit och såg hennes alster och drack te med kollegan Susanne. Brasan sprakade och knastrade vänligt och jag som var lite småfrusen efter en långpromenad, i blötvädret, njöt mer än vanligt av gott samtal, mjuka fåtöljer, varmt te och härliga scones med clotted cream och sylt. Underbart, helt enkelt.

Sedan fick det bli hemmakväll med katter, te och så småningom Downton Abbey. Gott så.

Mask, av Christina Walla

Söndagar är vilodagar. Då brukar jag, med en snudd på religiös nit, helga dagen. Som fan. Ibland innebär vilan att jag faktiskt hänger i morronrock och raggsockar från morgon till kväll. Läser och dricker såar av kaffe. Ser på film och slöar. Så gott som aldrig varken träning eller söndagspromenad (det brukar jag göra om lördagseftermiddagen). Ibland kör jag någon maskin tvätt och tar ett varv med dammsugaren. OCH latar mig. Så blev det idag. Att skapa ordning runt omkring mig är också ett sätt att vila. Känna ro. Inga synliga borden eller måsten. Men altanen är nu hopvikt och undanplockad inför vintern och på köksbordet står en radda matlådor på avsvalning. Ute ligger diset över mitt kvarter och faller kvällen tyst. Inne sover katter och ljusen brinner varmt. Te och tankar.

Ramble On - Led Zeppelin