utan tvivel är man inte riktigt klok

Att, efter en absolut fullpetad dag (där jag ägnade lunchen åt att vara hos tandhygienisten), komma hem (lätt frusen) och snabbt svida om och ge sig ut i mörkret och fuktkylan för att springa en runda fanns inte på kartan för ett år sedan. Icke!

Men nu är det något jag till och med kan sitta på ett arbetsplatsmöte och se fram emot. Jag kan tycka att det är lite motigt att ge mig ut, tungt och tröttsamt att springa och komma på att jag glömt ladda med ett mellanmål och samtidigt känna bubbel och glädje över att den här kroppen är med mig, och inte emot. Jag springer där och tänker på helt andra saker än själva springandet. Saker som hänt på jobbet, vad jag ska ha på mig på julfesten, helgen som gick och vad jag ska laga till middag på fredag. Typ. Jag möter andra reflexvästförsedda springare, blir omsprungen och springer själv om någon. Jag blir varmare än jag varit på hela dagen och jag blir jätteförbannad på sladden till ljudet som envisas med att trassla in sig i luvan på jackan.

Detta är förunderligt. Märkligt. Jag såg det inte komma och nu är det en alldeles naturlig del av min vardag, som gör den lite gladare, lite roligare, lite mer energisk.

Jag säger som Tage D: "Utan tvivel är man inte riktigt klok."

Turn Me On - Norah Jones