jag vill, jag kan, jag ska

Pratade med Linus på förmiddagen. Bland mycket annat samtalade vi om vikten av att vara envis. Min egen envishet kan både vara min främsta styrka och eventuellt också största förbannelse. Mest är den dock av positiv art. Utan den hade jag inte varit den, och där, jag är idag.

När jag vaknade i morse och såg solen lysa bakom persiennerna (som jag lyckades komma ihåg att fälla ner, i nattmörkret) bestämde jag att detta skulle få bli en dag av altanhäng. Före tolv är det dock inte mycket sol på altanen så medan jag och Linus kommunicerade telefonledes passade jag på att frukostera, diska, plocka lite och rigga solsängen på altanen.

Det var då det började gå snett. Jag kan ju, som sagt, inte alltid få som jag vill. Men jag kan försöka! Jefflar, vad jag kan försöka!

Först försökte Sixten ockupera solsängen. Men... jag tog debatten, som det brukar kallas...

Efter solstolsdebaclet firade jag min seger på bästa sätt - horisontellt och njutningsfullt med solgasset hällandes över mig...

Ja, i säkert tjugo minuter låg jag där och liksom bara... triumferade. Jag läste också. Och lyssnade på Sommar i P1 med Anna Mannheimer och Peter vahetterhannuiefternamnhennesman... ajusteja... Apelgren! Lite småroligt program! Jag kände mig helt enkelt en smula välförtjänt och kanske också lite självgod. Ni vet... lite sådär där-jag-är-är-det-alltid-bäst-självgod. Men synden straffar, som bekant, sig själv...

Det där molnet höll vad det lovade, kan jag säga. Jag fick omgruppera mig och dra in solstolen under altantaket, och det snabbt. Kallt om benen blev det också. Men... har jag bestämt mig så har jag...

Till slut vräkte regnet ner och det började stänka på mig, trots att jag befann mig under tak. Då surade jag ihop, helt hastigt, och gick in.

Men bara för att sätta på en kanna kaffe och skeda upp lite tröstande glass. Glass när den är som bäst är i halvsmältande konsistens, gjord på grädde (inte fuskig smörolja) och har en enkel, naturlig smak av äkta vanilj. Just sådan glass åt jag.

Strax därpå sprack det upp igen men...

Lilla Spöket sitter givetvis under solanordningen.

Torsten vill göra allt som Sixten gör. Han är mycket läraktig. 

Dock: 

rond 1 Torsten - Magda 

0 - 1 

... och jag fick till 30 mycket njutbara solminuter...

... innan det mörknade på och jag gick in för att fylla på kaffemuggen.

När jag kom ut sken solen och även ryggen kunde få sig en hastig duvning av heta UV-strålar. Alla bekvämligheter inom armlängds avstånd, också. En är väl proffs, liksom.

Nu har molnen tagit över för återstoden av dagen och jag låter det vara så. Dags att fixa något ätbart och så vira in mig i en filt, dra på raggsockar och sitta ute en stund och läsa vidare, lyssna på någon bra musik och kanske ha en mugg hett te inom räckhåll. Det är ju altanhäng, det också. 

Mind

___________

Matter

Eders,

vinnare. ;)

O - Damien Rice