mitchum och jag

Dessa onsdagar

En synnerligen ordinär dag. Vackert höstväder, förvisso. Underbart, rentav. Men inget stort har hänt. Däremot många små saker. När jag skulle skrapa vindrutan i morse och varken hade någon skrapa eller ett kassettfodral (those were the days...) hittade jag en djungeloljerollon i handskfacket och det avskruvade locket funkade fint som substitut. Men så var det ganska fluffig frost, också. Måste skaffa en bättre pryl. En trevlig pratstund med en kollega. Effektiv planering av vad jag hoppas ska bli några roliga, och intressanta, lektioner.

Ett foto på ett foto

Besök hos tandhygienisten. Där såg jag Robert Mitchum. Han stajlade sig lite. På en fransk strand. Jag tycker han är lik min far. Eller om det är tvärtom? Och jag hann bläddra i en tidning, några minuter, och hittade ett recept som jag tror jag ska testa en vacker dag. Fast varför den heter "mormors" och vad "sumo" ("umo" rentav?) är vet jag inte.

Funkar säkert med mandel- eller kokosmjölk 
också? Lite kanel... kardemumma... mmm...

Det verkar som förgjort att lämna jobbet i tid de två dagar i veckan då jag slutar tre. Idag hann jag till och med starta bilen, när vår administratör kom rusandes med andan i halsen och telefonen i handen. Chefen ringer från Berlin och vill fråga något. Mottagningen är kass så jag går in igen. Sedan måste jag leta upp en elev och prata med hen en stund, också. Till slut kom jag mig dock iväg till gymmet och körde marklyft och chins och hantelpress och sånna goa grejjer. Urladdning De Luxe.

Jag antecknar varje träning.

Till middag fräste jag ihop kycklingfilé, böngroddar och svamp. Helt åkej. Andra maskinen tvätt surrar i tvättstugan och jag längtar till läggdags. På köksbordet brinner värmeljusen och på radion är det följetong om en flykt från Nordkorea - Käre ledare.

En synnerligen vanlig, och helt åkej, dag.

Melancholy Road - Fuchsia

frozen

Utsikt från min säng, 06:04

Minus nollkommasju när jag tassar förbi termometern där den ligger i köksfönstret. Himlen är lite allvarligare blå. Dags att ta in chilisarna och leta upp vantar för promenaden till jobbet. Kängorna får vänta. Det lär bli varmare under dagen. TISdagen. Jag ska gilla den även idag. Och efter jobbet ska jag springa.

Sov i mitt sovrum i natt, för första gången sedan i mitten av juli. Det kändes bra, även om jag sovit väldigt gott i gästrummet också. I kväll ska jag flytta runt lite möbler och anpassa mer efter egna behov, samtidigt som jag vill att det ska finnas plats för Sigrun med entourage närhelst de vill komma och vara här.

Kikar i min almanacka och ser trevligheter. Flera stycken. Det ska nog gå bra det här.

It's In Our Hands - Björk

la famiglia revisited

Sprang en kringelikrok på festival-
området/neonparken också, igår.

Gå upp mitt i natten för att titta på månen är ungefär som att ge mig ut och springa i ottan. Det händer bara inte. Kanske om någon hade väckt mig och släpat ut mig, med en mugg rykande hett, svart kaffe till hands. Men nu var det ju inte så. Jag kan kolla nästa gång. Det är ju bara 18 år dit. Fast jag har sett många fina bilder på Facebook. Och en del som ser ut som att någon plåtat ett självlysande knappnålshuvud på en oändligt stor sammetsgardin. Typ.

Men jag var ändå uppe före sex och njöt en klar, vacker morgon. Och den där muggen nybryggt java. Efter en stund kom Matilda och Sigrun ner och jag fick finsällskap. De andra (mina två systrar och Mike) for igår förmiddag, men tjejerna stannade tills idag så Sigrun fick träffa barnahälsovården igen.

Syrrorna har alltså varit här ett par dagar och tillsammans med nydanskarna har vi promenerat och varit på The Tea Room (igen!) och grillat ute (ätit inne) och pratat och slappat och gullat med Sigge och i största allmänhet tillbringat en trivsam helg tillsammans.

Ögonstenen!

Väldigt mycket familj på sista tiden, alltså. Och mer blir det. Kommande helg ska jag dock tillbringa ensam och det känns väl rätt åkej. Nästa helg blir det både Köpenhamn och Helsingborg.

När alla försvinner känns dock ensamheten ännu mer påtaglig. En plan börjar försiktigt ta form. Jag har ingen brådska, men en försiktig förändringens vindil kan anas. Mer om detta längre fram. Kanske.

True To You - Weeping Willows

Strax dags att göra som Sixten och inta horisontalläge...

[non-]sleeping beauty

Torsdag. Det går an. Det hade varit så mycket skönare att ligga kvar i sängvärmen och lyssna på regnet där utanför, och jag önskar att jag hade ett jobb där det ibland skulle få gå an att komma in lite senare...

Jag har betat av ännu lite mer av det jag föresatt mig här hemma och i kväll ska jag bara baka matbröd och snitsa ihop en het soppa och sedan kan det få bli helg, ungefär. Helgen blir besök av båda mina syrror och dessutom nydanskarna, med Sigrun i spetsen. Det blir nog inte så mycket sömn för min del eftersom Sigge Siggelito (hennes gangstaalias) inte låter sina föräldrar sova. Alls. Varken på natten eller dagen. Så jag har lovat att om hon bara är fullmatad ska jag hänga extra mycket med henne så de får slagga ordentligt. Det gör jag så gärna, både för att osjälviskt avlasta parenteserna och för att supersjälviskt få rå om lilla kärleksungen!

Bidar min tid och funderar fortfarande mycket på Möjligheter. (Klart bättre än tänka på ensamhet och självhet.) Möjligheter, Sigrun och skålen med utsökta, söta plommon som rara grannen B kom över med igår kväll. Och kaffe, då.

Dina blåa, blåa ögon...

Caught Out In The Rain - Beth Hart

har du läst...

…en bok med snö på omslaget? Fröken Smillas känsla för snö - Peter Høeg
…en bok som handlar om krig? Fall of Giants / Winter of the world - Ken Follett
 …en bok som är skriven av en finsk författare? Kollektivt självmord - Arto Paasilinna
 …en bok som är över 800 sidor? Shantaram - Gregory David Roberts
…en bok med ett spöke som har en stor roll? Lilla spöket Laban - Inger & Lasse Sandberg
…en bok där någon huvudkaraktär äger en affär? Kärlek, vänskap och choklad - Alexander Mccall Smith
…en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik? Pippi Långstrump av Astrid Lindgren.
…en bok som handlar om djur? Life of Pi - Martel Yann
…en bok vars titel innehåller ordet ”En”? Dotter till en dotter - Inger Alfvén
…en bok som utspelar sig på hösten? I vargens tid av G.R.R. Martin.
 …en bok som handlar om bröllop? Stjärnlösa nätter - Arkan Asad
…en bok som handlar om häxor? Avalons dimmor - Marion Zimmer Bradley
…en bok som utspelar sig på en ö? Miss Peregrine's Home For Peculiar Children - Ransom Riggs
...en bok med en karaktär som jag känner igen mig i? Borta med vinden - Margaret Mitchell
…en bok som utspelar sig i rymden? Liftarens Guide till galaxen - Douglas Adams
…en bok som det finns ett mycket gammalt hus i? The Historian - Elizabeth Kostova
…en bok som handlar om en bokhandel? Läsarna i Broken Wheel rekommenderar - Katarina Bivald
…en bok som i titeln innehåller något av de fyra elementen (eld vatten luft jord)? Händelser vid vatten - Kerstin Ekman

Ja, jag fick en liten skickavidareutmaning av Anna. Ibland svarar jag på sådant.

det tar sig

Jag fortsätter med mina dagsbeting. Igår, efter jobb och ett fetingpass på gymmet, kom förvisso Erica förbi på te- och kanelbullefika men när hon dragit vidare körde jag en maskin tvätt och sorterade upp lite i skafferiet. Nu råder årminstone en hyfsad ordning, sådär så att jag hittar vad jag har där. Idag, efter långdag och en löprunda uppåt skogen och bort runt den lilla sjön i Byn, har det blivit mer tvättat och nu är pannan uraskad och pelletsen påfylld. Pannan mullrar gott nere i källarregionerna och borgar för att jag inte behöver frysa.

De senare åren har mina jobbtisdagar av någon skum anledning varit extra obstinata och strävhåriga och har kommit att bli veckans mest fruktade dag. Förra veckan bestämde jag mig för att börja gilla tisdagar. De kan ju i alla fall inte bli värre än de redan är. Och idag tycker jag att det har varit en visserligen lite seg dag men allt som allt har den varit helt åkej. Det här gick ju riktigt bra! Jag tänker gilla nästa tisdag också.

Winter Winds - Mumford & Sons

den stora tomheten

Utsikt från en gästrumssäng

I mer än två månader har mitt hus bubblat över av liv och rörelse. Matilda & Mike har bott här, amerikaner har hälsat på, bebis har fötts och vi har haft besök av Johanna och Stitch och Linus och Ida (nu i helgen). Det har diskuterats och grillats och städats och skrattats och pysslats och gosats och lagats mat och spelats musik.

Femrätters på Villa Lindås i fredags.

Filmer och teveserier har setts och soptunnan har varit överfull och ICAs omsättning har gått upp och det har hängts på altanen och med katter och det har skajpats och fejstajmats och tvättats och det har varit stopp i avloppet och gräsmattan har klippts och det har druckits enorma mängder kaffe.

Lördagsförmiddagspromenad!

Liten snorig Sigrun har burits omkring och älskats och pussats på och sjungits för och vi har promenerat och tränat och sprungit och roadtrippat. Vi har fikat ute och ätit på finkrog (i fredags) och utflyktat. Vi har bakat och hängt tvätt och samtalat och skojat och varit allvarliga.

Sigrun är stammis på The Tea Room, nu.

Butternutpumpa blev god middagssoppa

Och nu. TYSTNAD. I morse for Matilda, Mike och Sigrun till sitt nya liv i Köpenhamn och vid lunchtid drog Linus och Ida tillbaka till Falkenberg. Kvar blev jag. Och Sixten som belåtet breder ut sig över hela soffan. Torsten och Lilla Spöket sover i varsin stol ute i solen, på altanen. Jag börjar plocka i ett hörn och jobbar mig fram genom huset. Nedervåningen först. När jag passerar datorn vid stereon slår jag igång en Spotifylista för att slå hål på tystnaden. Fortsätter plocka. Slänger i en tvätt. Knaprar i mig några rökta mandlar. Polerar ljuslyktor och fyller på ljus. Städar ur kökshyllor och skräpgömmor. Sorterar och organiserar. Slänger en massa jag sparat i åratal, av helt obegripliga skäl och alldeles i onödan. Gör mig ett par mackor. Fiffar och moffar. Inte så mycket för att det behövs (jo, det gör det ju egentligen...) som för att jag inte står ut med att bara sitta och läsa eller sådant. Snart är jag klar med dagens uppgifter. Då kommer jag att vara dödstrött och somna ovaggad. Så får det vara.

Söndagsmorronhäng med Sigrun.

You Got Me Singing - Leonard Cohen

torsdagsmorgontröttheten och livet

Morgonen är ljusgrå och våt och jag är så trött, så trött, så trött. Och då har jag ändå sovit mer än åtta timmar i natt. Jag försöker väcka mig med dusch och kaffe. Vitaminer och andra tillskott. Ja, till och med en macka. Tända ljus på mitt köksbord. P1-morgon. Det går sådär... men bara jag kommer iväg mot jobbet så brukar jag ändå få igång även hjärnan. Jag vet inte hur det är för er, men för mig är nyckeln god planering. Av jobbet, alltså. När jag vet att jag har planerat upp mina närmaste lektioner blir hjärnan glad och ännu mer kreativ.

Matilda och Sigrun fick en härlig överraskning igår. Jag textade att jag var på väg hem från gymmet så när det knackade på köksdörren trodde Matilda nog att det var jag som glömt nycklarna men när hon öppnade var det Mike som stod där! Två dagar tidigare än tänkt! Jag kom hem några minuter efter honom men såg ju en danskregistrerad hyrbil på gatan så jag hann dra mina slutsatser. Det är roligt att ha honom här igen!

Gräsmattan börjar täckas av gula björklöv. "Häcken" in mot grannen skiftar i orange och rött. Kvällar och morgnar är mörkare. Mina växter på altanen börjar se ledsna ut och möblerna ser ut att vilja bli inplockade. Kanske måste jag klippa gräsmattan en sista gång, för året. Höst. Me likes.

Jag tänker på Livet. Det enda. Fick nästan till ett smått filosofiskt samtal igår, över fikabordet på jobbet. Inget är så osäkert som Livet. Det måste helt enkelt levas. Nu. Det går inte an att hålla på och spara och vänta och tänka att "sedan...". Det är här och nu som gäller. En del fattar. Andra inte. Pensionssparande är hyfsat oviktigt. Låt var dag ta hand om sig själv. Jag har förmånen att leva i ett land där en, oavsett, inte lär tillbringa ålderdomen under en bro, eller i en trappuppgång. Så varför sejfa så förbenat? Jag tar ut en del av sparpengarna och gör något galet och roligt! För att jag vill! För att jag kan!

Och i eftermiddag ska jag springa!

Love Love Love - Of Monsters And Men

[Tänk in valfri bild här!]

tankar om havet vid havet och långt därifrån

När jag springer där vid havet föds så många tankar. Känslor bubblar upp till ytan. Saknad. Längtan. Sådant jag i efterhand grunnar på och försöker reda ut. Ska jag verkligen stanna här i Byn så länge till? Tänk om jag fick ett jobb närmare havet (det Riktiga, alltså... det åt väster)? Skulle jag ta språnget? Sälja huset och dra upp rötterna, som ändå hunnit en bit ner på djupet, och plantera om mig? Jag vet inte. Väl hemma igen känns det ganska hypotetiskt, men jag har bott här i ganska exakt nio år nu och det är en väldigt lång tid. I min värld.

Jag tänker på vad jag skulle sakna om jag lämnar den här trakten och om det skulle vara värt det? Jag gillar ju verkligen både min arbetsplats och mitt jobb men... det finns fler skolor och andra arbetskamrater. Skogen? Nja, det finns ju definitivt andra skogar... Vännerna? Givetvis, men... dem jag verkligen umgås med här är lätt räknade. Och vänskapen skulle ju förbli. Jag ser mig själv i ett annat hus, kanske ett lite mindre, med havet så nära att jag kan höra bruset av det. Det är dock enbart en dröm. En fantasi. Lika gärna kunde jag bo i en bokskog och ta bilen ner till havet. Jag vet inte... jag längtar helt enkelt någon annanstans. Och jag gör det rätt ofta.

Eller... så känner jag mig bara ensam. Men jag kanske hellre är ensam någon annanstans...

"Ensam" är ju också ett relativt ord. Jag har en skön familj och jag har fina vänner. Det är ovärderligt. Men jag har också sociala behov. Och jag är så jeffla trött på att oftast vara den som ordnar, fixar, bjuder in om det överhuvudtaget ska hända något. Det finns undantag, det finns det, men... de är få. Troligen skulle det vara precis likadant någon annanstans. Det fattar jag. Men... alltid detta "men"...

Det är sådant havet gör med mig. Väcker en saknad, en längtan och tankar på något annat. Kanske är det bara rastlöshet? Eller... kanske en önskan om ett annat slags liv?

Det är tidig eftermiddag. När en har en bebis i huset blir det ganska tidiga morgnar, även om jag vaknade alldeles av mig själv. När klockan var tolv hade vi ätit frukost, långpromenerat, städat huset och varit på affären och handlat. Nu sovs det middag. Bara jag som är vaken. Jag tror jag ska göra Sixten sällskap...

Dazed and Confused - Led Zeppelin

stryk skulle jag väl ha

Idag blev det en roadtrip tvärs över, till bästkusten, så att Sigrun och hennes morfar kunde träffas. Jag har inget intresse av att hänga med honom, och det är ömsesidigt, men jag kan roa mig bra ändå. Skulle fikat med vännen R och sedan sprungit en liten runda på stranden, innan häng med Linus, var planen. Men R har åkt på en mansförkylning så jag omgrupperade mig och sprang en längre distans, längs havet. Mycket längre. Jag hoppas ingen skvallrar för naprapaten,

Det blev en bit över en mil men... det var liksom så roligt! Jag vet att många som springer trail gör så när de springer i skogen, men jag hittar för dåligt här, och fegar för vildsvin. På strandängarna och klipporna söder om Falkenberg, däremot, hittar jag som i min egen garderob och jag liksom bara löper på. Följer människo- och kaninstigar genom strandråg, nyponbuskar och björnbärssnår. Uppför klitterna och nerför dynerna, runt fiskebodar och uppdragna båtar. Över havsbotten där ebben dragit sig ut och ut på små holmar.

När jag känner för att vända har jag sprungit över en halvmil. Ren njutning. Ingen tidspress. Stannade och tog lite kort. Sprang vidare.

Sedan lånade jag Linus dusch, körde ner på stan och köpte mig en bok, svängde inom en liten krog för att krama på en fin vän som var en fantastisk stötta för mig när jag hade det ensamt och jobbigt efter skilsmässan och som nu själv går igenom en tuff tid, och har flyttat tillbaka till stan, och sedan till Stålboms (en gång mitt andra hem) för en god macka och kaffe.

Efter en stund kom Linus förbi, efter att ha ätit lunch med Sigrun & Co, och vi fick en bra pratstund och kikade  på sköna bilder från hans och flickvännens semesterresa.

Nu är vi åter i Hemmaboda, katterna har alla kommit in och ätit, och resten av kvällen får gå i lugnets tecken. De griniga musklerna värker endast måttligt. Kanske var det jävligt korkat att springa den där härliga milen och troligen borde jag ha smisk. Det får jag nog i natt, när värken sätter in. Eller kanske inte, ändå. Jag har gjort det mesta av mina föreskrivna övningar idag. Och... hur eller hur - det var värt det!

Bra skit att springa till när en ska hålla ett lugnt och fint tempo:

Gangsta's Paradise - Coolio

Skönt svettig och ganska slut! :)

on the mend

Naprapaten igår. Äntligen. Ibland gör det så ont i mitt högra ben att jag skulle vilja skruva av det. Smärtan sitter hela vägen från höften, ner längs utsidan av låret, förbi knät och ner över vaden. Det händer att jag vaknar om natten och inte kan somna om på många länge, för att jag inte hittar en sovställning som inte gör ont (då trycker jag i mig panodil, och så somnar jag ändå). Igår var det då äntligen dags för ett besök hos den naprapat jag blev rekommenderad i somras, men som var så fullbokad. En kvinna som specialiserat sig på sportrehab och framförallt då löpare. Själv löpare, vilket känns viktigt. En som fattar att det inte bara är att sluta och hitta på något annat, som att kasta varpa eller spela minigolf. Carina - en hjältinna!

Hon intervjuade mig noggrant, jag fick göra en massa olika rörelser medan hon tittade på och dessutom klämde/punktmasserade hon (hårt!!!) på mina ömma muskler. Vi pratade skor och löpteknik och jag fick prova ett par stretchövningar att göra de dagar jag inte springer. Och för en tid framöver absolut inga långpass. Det var väl väntat, men samtidigt lite störigt. Det är ju de långa passen jag gillar bäst. Men kortare rundor på 6-8 kilometer är helt okej (med lite inlagd löpskolning) och jag lär nog smyga in den älskade milen emellanåt, i alla fall. Återbesök lite längre fram, för uppföljning.

Lättnaden var att mina bekymmer är helt muskulära. Det är inget som helst fel på min höftled, vilket jag varit orolig för, i hemlighet. *phew*

Du sköna nya sko! Vi ska springa långt, och snyggt, ihop!

Planen från början var att också se mig om efter ett par nya löparskor. Ja, jag har en liten kollektion här hemma, men varje par har sitt eget användningsområde och det par som har mest dämpning och pronationsstöd och som jag använder allra mest har sjungit på sista versen ett tag. Så ett par nya skor var en del av mitt Kalmarbesök, också. Med Carinas råd i ryggen och mina gamla pjucks i en kasse knatade jag in på en sportbutik med löpband, filmkamera och kunnig personal och fick först provspringa på bandet och sedan lät jag säljaren, efter analys av löpsteg (där jag kunde se det jag känt - att jag springer helt knas med ena foten... vilket troligen är orsaken till det onda), välja ut några skor som han ansåg jag skulle ha, Sedan provade jag dem i tur och ordning, dissade ett par för att de helt enkelt inte kändes bra på fötterna och sedan lät jag en ny filmning avgöra vilket par jag skulle köpa. Redan när jag sprang på bandet kände jag vilket par som funkade bäst men sa inget utan lät killen visa vilket par som gav mig bäst steg. Det blev de jag själv känt var bäst också. Och... inte särskilt förvånande: samma märke som alla mina andra skor...

Sedan körde vi hem. Sigge Siggelito (Sigruns gangstaalias) sov hela vägen och så åt vi en god fiskmiddag (inte Sigrun, då), kollade ett avsnitt av Vikings (inte många kvar nu, av senaste säsongen) och så fick det bli tidig läggning. Skönt att komma i säng tidigt och ligga och läsa en stund. Jag är snart klar med Markus Torgebys Löparens hjärta som gett mig förnyad längtan ut, Ut i naturen. Den Riktiga Skogen. En vän till mig har ett kul projekt med sin sambo; de campar ute en natt i månaden. Året om. Det skulle jag vilja prova!

Fredag idag. Som vanligt bestämmer jag mig för att det ska bli en Fin Fredag. I det lilla livet. Hur det ser ut i det stora vet både jag och ni.

Industrial Silence - Madrugada

supertöntigt

De där ögonen...

Jag har inte för avsikt att översvämma bloggen med suddiga bebisbilder (svårt att få dem skarpa med mobilkameran när hon hela tiden rör sig, skiftar ansiktsuttryck, men... what the heck, liksom?), sådär supertöntigt, mormorsmalligt... men... en ny liten människa är en ljuvlighet. Jag kan inte riktigt smälta att jag får vara med, så nära, de här första veckorna och se varenda litet framsteg, känna varje litet hekto hon lägger på sig, när jag bär henne på min arm och få snusa med näsan i hennes kalufs och dra in den milda bebislukten. Någonstans, för några år sedan, såg jag att ett av de större parfymhusen tagit fram en parfym för bebisar. Say WHAT? När bebisdoft är så ljuvligt i sig självt? Vem skulle vilja dränka in sin lilla människa i artificiell doft???

If I Had a Heart - Fever Ray

morronkaffe

Sitter vid köksbordet. Lyssnar på P1-morgon. Kaffet är nybryggt och hett. Ute är himlen blekblå och gräset grönt, träden lummiga och solstolarna breder ut sig på grannens altan. Ändå går det inte att låta sig luras. Det både syns och känns att det är höst nu. Obevekligt, påträngande och... jo... ganska fint. Nu rullar allt på. Alla kurser är bra igång, på jobbet, och träningen flyter på. Igår njöt jag den oerhörda lyxen att ha gymmet helt för mig själv i nästan en halvtimme. Vete fåglarna hur det gick till...

Sigrun växer så det syns och är bara en helt ljuvlig liten människa. Hon börjar bli mer varse omgivningen nu och studerar oss uppmärksamt med lite lätt rynkad panna. Vaknar såklart om nätterna och käkar men verkar somna om ganska snabbt igen. Det är en fantastisk förmån att få ha henne i huset några veckor, nu när hon är så ny...

Annars börjar antalet invånare i huset krympa. Mike reste till Saudi i fredags, för att jobba sina sista dagar och fixa ett final exit visa. En grannlaga uppgift som bl a innebär att t ex avsluta lånekort på bibliotek etc - annars fryses slutlön och sparkonton. Only in Saudi? Idag återvänder Barbara till Denver. Det känns tufft, såklart, att lämna lilla barnbarnet kvar här, men när lilla familjen etablerat sig i Köpenhamn blir det ju så mycket enklare även för Barb att kvista över och hälsa på.

Så när jag kommer hem ikväll är vi bara tre kvar. Och katterna då. Men först ska jag tugga mig igenom ännu en hårig, motsträvig tisdag...

Drive Home - Steven Wilson

värde

Ett litet barn på en strand, uppsköljt av vågorna. Jag har sett bilden, trots att jag försökte undvika det. Jag behöver liksom inte se bilder av den kalibern för att greppa vad som händer. Min fantasi fungerar alldeles utmärkt, tack. Det skär i mig när jag tänker på barnet, på föräldrarna - och på alla andra som överlever eller dör på flykt undan krigets fasor.

Vem sa att vi alla är lika mycket värda? Vem sa att livet någonsin är rättvist? Vem kan påstå att det skulle finnas en högre makt, någon som kallas Gud och ska föreställas vara allsmäktig, som bryr sig det allra minsta? Bah, säger jag bara. BAH!

I det lilla livet, här i Byn, skiner solen från blå himmel och jag känner att det snart är dags att dra igång värmen i huset. Än står träden gröna och lummiga men det är bara en tidsfråga innan de börjar skifta färg och gräsmattan frostnyps. Om kvällarna ser vi Vikings - och gullar med Sigrun -  och igår kväll åt vi tårta också. Matilda fyllde 33! På jobbet har vi, jag och kollegan Mie, dragit igång en friskvårdsutmaning (som om vi inte hade tillräckligt att göra ändå...). På hundra dagar ska en träna/motionera motsvarande 300 km. Lite som Jennys och Kristofers 69 Days som jag är med i för...femte (?) gången, men inte samma snygga, strikta upplägg och inga insatser eller avdrag för alkoholintag. När utmaningen är klar (11 dec) ska vi göra något kul ihop!

Mera på jobbet: en bautagrupp (TRETTIOSJU elever i en grupp) har äntligen delats. Fördel: eleverna. Själv fick jag, för resten av terminen, se min tidiga fredag gå upp i rök (men min stress minskar, så det känns ändå lugnt) och eftersom jag då hamnat på fel sida av ramtiden så blir det att sluta lite tidigare några dagar i veckan - eller ta en seriös sovmorgon. Jag tror jag väljer att gå hem tidigare. Just idag går det inte, eftersom jag har lektioner hela vägen, men jag har ändå packat gymväskan för ett fetingpass. Under ett antal dagar har jag inte tränat (sist var nog i... hm... fredags?) eftersom jag prioriterat fina långpromenader med Johanna och mystid med Sigrun, Linus och de andra. Men nu får det vara nock!

Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me - Weeping Willows