|
De där ögonen... |
Jag har inte för avsikt att översvämma bloggen med suddiga bebisbilder (svårt att få dem skarpa med mobilkameran när hon hela tiden rör sig, skiftar ansiktsuttryck, men... what the heck, liksom?), sådär supertöntigt, mormorsmalligt... men... en ny liten människa
är en ljuvlighet. Jag kan inte riktigt smälta att jag får vara med, så nära, de här första veckorna och se varenda litet framsteg, känna varje litet hekto hon lägger på sig, när jag bär henne på min arm och få snusa med näsan i hennes kalufs och dra in den milda bebislukten. Någonstans, för några år sedan, såg jag att ett av de större parfymhusen tagit fram en parfym för bebisar. Say WHAT? När bebisdoft är så ljuvligt i sig självt? Vem skulle vilja dränka in sin lilla människa i artificiell doft???
2 kommentarer:
åh! jag dog just sötedöden. Min favvo är nog fossingarna... eller nacken! och doften uppe på skulten :)
Mmm... nacken... kinderna... och de små, små händerna som griper tag med sådan styrka...
Skicka en kommentar