Det spelar ingen roll att jag vaknar tidigt när jag gör det av mig själv. Ligger kvar en stund och ser ut på den ljusgrå himlen. Manövrerar mig nerför trappen medan Sixten snirklar sig fram och tillbaka runt mina fötter och gör sitt bästa för att fälla mig. Får på kaffebryggaren och startar inte datorn utan sitter en stund och bara... tänker. Länge.
Igår sken solen hela dagen och jag var ju mestadels inne för att greja med sådant jag kände för. Idag behövde ännu en triljard nerfallna Transparente Blanche plockas upp och forslas bort. Grejen var bara att det åskade och regnade rätt friskt i förmiddags. Jag drog ut på frukosten och sedan fyllde jag på pellets och askade ur pannan. Bra tänkt. Regnet höll upp och jag gick ut och började räfsa ihop äpplena. Sixten övervakade arbetet från en gren. Sedan kom regnet Allan. Så jag gick in och letade upp min gamla knallgula festivalregnrock och fortsatte. Jag gillar regn. Så till den milda grad att jag sedan, trots att mer regn såg ut att vara på väg, bytte jacka och fick på mig torra brallor och skor och gick ut på min söndagspromenad. För säkerhets skull tog jag med mig ett paraply. Givetvis hann jag bara någon kilometer innan det sprack upp och solen började skina. Som fan. Så där fick jag gå i mer än en mil i en lång jacka och släpa på ett paraply, därtill.
Nå. Promenaden blev skön ändå. Jag gick en sväng ner till en sjö och så smygspanade jag lite efter kantareller. Såg inte en enda. Däremot väldigt mycket sopp. Plockar folk inte sopp längre? Det som är så gott! Fast jag plockade inga. Hade inget med mig att plocka i och en vet ju hur det är - tar en med sig en liten kasse hittar en inget ätligt alls.
Fick lite mer köksflow när jag kom tillbaka efter promenaden. Antagligen för att jag var hungrig. Jag brassade b*ff stroganoff med en liten twist, och pasta. Och eftersom det tar marginellt längre tid att laga mycket mat än lite så blev det plötsligt ett gäng matlådor till. Nu har jag lunch och middag klart till kingdom come, ungefär. Bra. Ungefärlig kökstid i tre veckor blir två. Minuter. För att diska.
Mer rutiner: film, ju. Fast jag ser inte film utan har bestämt mig för att se om hela Gilmore Girlsserien. En gammal seriekärlek som jag började se med Johanna, när vi bodde på Nygatan och... det känns som en mindre evighet sedan, trots att det kanske bara är... tio? år sedan. Nostalgi. Farliga saker. Jag har sett två avsnitt nu och känner en sorg över att inte den här Byn kan vara åtminstone lite som Stars Hollow. Och... jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men... jag önskar jag kunde äta middag med mina föräldrar en gång i veckan...
Ute ösregnar det igen, det är kolmörkt (fast klockan bara är halvnio), i fönstren och på bordet brinner ljus och i soffan sover katterna. Naglarna är nylackade, träningsväskan packad och jag har raggsockar på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar