På måndag börjar jag arbeta igen. Jag måste kicka igång hjärnan. Den har hela semestern matats med ljudböcker (hela Game of Thronesserien och några krimböcker av Arnaldur Indriðason) och naturupplevelser, samt umgänge med familjen (och några få vänner). Det är just vad jag behöver under sommaren, men nu måste jag bli strukturerad, fokuserad och börja planera och vara kreativ, igen. Som vanligt tog jag med några viktiga böcker att läsa, vid läsårsslutet. Och som vanligt har jag inte ens öppnat dem. Men det är ju flera dagar kvar! Jag hinner! Jag har fått mitt schema också och det ser ganska vettigt ut, även om jag inte ännu kollat upp grupper och räknat på utlagd tid.
Resten av ledigheten ska jag alltså sakta skruva igång mig. Och måla badrumsfönstret. Jag ska lättsamt dra igång mina träningsrutiner och komma mig i säng i hyfsad tid så jag pallar släpa mig upp om morgnarna. Jag tror inte på chockterapi i det avseendet. Och jag tror att jag måste lyssna lite på radio, och kolla tevenyheter, så jag blir uppdaterad på vad som händer i världen. För jag har faktiskt avskärmat mig en hel del, och det alldeles medvetet. Jag har liksom tagit semester från det mesta. Fast ikväll ska jag in till Kalmar en sväng och träffa några kollegor på en uteservering. Det kanske kan få mig att spåra in på "rätt" frekvens?
Annars, då? Status: Quo. Jag får fylla hösten med saker att se fram emot. En helg med mina systrar. En långweekend i storstad, med Johanna. Opeths nya. Sigge, då. Och såklart mina sköna barn och deras hjärtevänner. Dejtingsajt? Nope. Never. Ever. Orka, liksom.
Nåväl. Solen skiner. Himlen är mestadels blå. Men i vinden ligger hösten på lur. Sommaräpplena faller och jag måste ut och plocka upp dem och slänga dem på ristippen. Det känns som ett förfärligt slöseri men jag har inte en chans att ta vara på dem alla och ingen verkar vara intresserad av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar