villhöver

Det är hit man kommer när man kommr hem - Euskeferat

vin och vatten

Nej, något vin har jag inte druckit den här helgen. Heller. Möjligen blir det väl att knäcka ett par flaskor kommande weekend, när Erica kommer ner från Emmajävlaboda. Men bildligt talat har det varit dagar av såväl vin som vatten. Ensam kontemplation och socialt umgänge. Mestadels har jag stickat. Mässan förra lördagen och detta att jag plötsligen stickar till mig själv har gett mig en nytändning på stickprojekten och efter att ha stickat mig två par vantar, en mössa och en låååång halsduk i mjukaste mohair har jag nu gripit mig an en uppgift jag länge ryggat för. I stickvärlden går det mode i grejer, ibland. Att sticka plagg uppifrån och ner har varit inne i typ 7-9 år. Jag är ju aldrig först med det sista så nu har jag börjat sticka mig en kofta på det viset. Mjukt grått garn utan några som helst krusiduller, brutet av en härva blåmelerat garn som jag köpte i Hillerød. Det ska bli spännande att se om jag går iland med detta, då beskrivningen (den klassiska från Tant Kofta) är väldigt vag. Jag måste själv räkna ut stickfasthet, antal maskor etc. Men nu är jag igång, i alla fall!

I lördags var jag och köpte en hundbur till Floyd och sedan var jag hembjuden till väninnan M. i Nybrostrand. Jag körde tvärsöver Österlens sydöstra hörn och njöt av landskapet som just där är flackt och öppet. Härlig sopplunch, gott prat och en syndigt god toscakaka blev min lördagsgeftermiddag. Igår skulle Matilda och barnen kommit över, men vi fick skjuta på det tills idag, efter jobbet. Men i kylen står en lasagne och gottar ihop sig och en mustig sallad på rödkål, likaså. Det känns fint att ha något att se fram emot efter arbetsdagen. Idag har jag en sådan där morgon, igen, då jag ifrågasätter mina livsval...

Blackwater Park - Opeth

ändrade planer

Det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Idag skulle jag ju kört upp till Klippan och hämtat hem lilla Floyd över helgen, men tydligen ska det bli snöoväder på söndag med risk för att jag inte kan köra honom tillbaka. Nu vet ju inte jag hurpass jag kan lita på smhi, yr m fl vädersiare men jag vågar faktiskt inte chansa. Jag har bra däck på bilen, men inte dubbade. Det känns ledsamt, men så får det bli. Som salt i såren känns det ju också att jag inte, som planerat, kan se Hans Arnoldutställningen på söndag, vilket var min plan. Nåväl. Jag hinner. Kanske om ett par veckor, då Floyd ska hit, igen.

Annars är det fredag och jag känner mig just nu sjukt nöjd och tillfreds då det idag är sista dagen att ha skrivit omdömen om samtliga sina elever (jag har 167) inför ämnessamtalskvällen (där vårdnadshavare kan boka in sig, och sina telningar, för samtal med respektive ämneslärare). Och jag blev klar igår. Till yttermera visso har jag uppdaterat all återkoppling - även på de aktiviteter vi avslutade så sent som igår. Jag befinner mig alltså på scratch vad gäller eleverabeten etc. Idag. Nästa vecka är det väl antagligen som det brukar...

Och så har jag en kandidat hos mig. Hon var hos mig förra året också och det känns utvecklande, inte minst för mig själv.

Fredagskvällen får bli som de flesta sådana; en omväg hem, så jag får rejäl motion, och sedan stickning och netflix. Det räcker gott. Får jag tråkigt kan jag kolla de små filmerna M & M skickar från Hemsedal där Sigrun på bara några dagar lärt sig åka utför. På skidor. Inte illa för en som inte ens är treochetthalvt, tycker jag. Jag är måhända en smula partisk.

Perpetual Black Second - Meshuggah

kulturell appropriering

Den nya idrotts-, kultur- och demokratiministern hinner knappt säga "statsråd" innan jag ser henne anklagas, i sociala medier, för att ha en ytterst olämplig frisyr, som förde tankarna till kulturell appropriering.

Jag tror jag förstår vad KA är och vad det uppfattas som ett uttryck för, men var går gränsen?

Att ha dreads kan alltså uppfattas som KA. Men om man lyssnar på reggae, eller rentav spelar det? Vem som helst kan ju fatta att det inte går an att köpa en samedräkt och ränna omkring i. Men köpa samiska ullsjalar från Stoorstålka? Är det åkej? Att inte iföra sig sari och leka indiska, likaså. Men lyssna på bhangra/punjabi? Digga bollywood? Äta indiskt flera dagar i veckan? Hur är det med tribaltatueringar (om nu folk fortfarande gör sådana)? När man reser omkring ute i världen kan man ju frestas att köpa mycket typiska smycken, eller kanske något vackert, traditionellt tyg. Och hur är det med alla keffiyeh (palestinasjalar) som jag fortfarande ser många bära, om än inte arrangerad som huvudbonad, men kanske lite nonchalant slängd runt halsen? Jag vill gärna ha en riktig kimono. Inte ute bland folk, men som vackert hemmaplagg. När det gäller fina inredningsdetaljer i hemmet, vad kan anses vara okej? Om jag inreder mitt vardagsrum helt i mellanösternstil? Eller balinesiskt? Kan jag fortsätta röka vattenpipa och lyssna på Amr Diab?

Jag vill inte roffa åt mig någon annans kultur och göra till min egen. Men... jag, som så många andra, är genuint intresserad. Vill upptäcka och förstå. Och... vem äger kulturen?

Nej, jag raljerar inte. Inte så mycket i alla fall. Jag vill verkligen visa respekt för mina medmänniskor. men hur mycket ska jag anpassa mig? Det vore ju lite ledsamt om jag, på grund av min bakgrund, bara kunde bära vadmal och lyssna på Evert Taube (men inte hans tangos, då...).

Ya Rayeh - Rachid Taha

dagarna som gick

I lördags for jag till Hillerød, på sy- och stickmässa, med en vän från stickcaféet. På vägen slog vi följe med två färgstarka och konstnärliga kvinnor och frågan är om inte mötet och samtalen med dem smällde högre än själva mässan, även om den också var bra arrangerad och full av inspiration. Vilka sköna människor det finns, och om man har ett gemensamt intresse så spelar ålder och annat ingen som helst roll. Det finns så mycket kul och intressant att samtala om!

Söndagen var en mycket medvetet planerad egendag. Sovmorgon, stickning, ljudbok, te, tända ljus och ljuvliga tulpaner. Ett par maskiner tvätt kördes och jag bakade en rejäl laddning brödbullar. Pysslade runt. Nystade några av mohairhärvorna jag fyndade i lördags. Fick på mig kläder och körde ner till havet för en ordentlig långpromenad. Temperaturen var neråt nollan, men det var helt vindstilla och det kändes inte alls kallt. Bara skönt. När jag vänt, borta vid Nybroåns mynning, kände jag mig varm i kroppen och jag fick för mig att jag kanske skulle försöka "springa". Jag sprang med mycket korta, nästan trippande, steg och det gick faktiskt alldeles väldigt bra. Jag trippade en liten distans till. En stilla lycka. Hopp! Hurra!

Så hemma igen. En varm dusch och lite sobanudlar i svampbuljong, bara. Var tvungen att teststicka mohairet. Efter månader av finlir med tunna stickor och mönsterstickning bestämde jag att det ska bli en alldeles vanlig jeffla halsduk. Stickor nr 9. Sweet! Kurade skymning under en filt i soffan, med Leonard Cohens You Want It Darker på stereon. Sedan stickade jag på min mönstrade mössa en stund, också. Tittade på de sista avsnitten av Case. La mig ganska tidigt. Somnade gott. Och [eftersom det var natt mot måndag] vaknade vid ett. Kunde inte somna om förrän vid fyra...

Ljudbokssällskapet i helgen har varit... Ulf Lundell. Vardagar. En smågrinig ensamvarg. Jag tycker han är trött, desillusionerad och gubbitter. Kommer fnissande på mig med att vi kanske är rätt lika. Och hans ensamma vandringar vid Stenshuvud kunde vara mina, ett par mil längre söderut. Men jag tycker om att umgås med mina barn. För min egen skull. Han verkar ha kopplat bort sina. Tycker att efter att han gett dem en bra start i livet får de nu själva komma underfund med livet. Om och om igen återkommer han till Barbros självmord. Tungt. Jag gillar det här sällskapet. Han resonerar med sig själv och jag tjuvlyssnar.

Treaty - Leonard Cohen

vantarna

Nu har jag två par vantar som jag gjort själv. De är fint stickade och jag känner mig nöjd med dem. Tyvärr blev de grå lite stora (storleksangivelsen på mönstret var lite luddig) och trots att jag tvättat dem och grejat så krympte de inte tillräckligt. Jag får ge bort dem till någon med stora händer.

Jag kom på att jag kanske skulle göra mig en mössa som passar till de vita. Får räkna på om garnet räcker. Annars gör jag fler vantar. Väldigt roliga att sticka, ju!

Slentbjenn - Hoven Droven

sömnen, pt 2

Det funkade alldeles utmärkt. Att lägga mig tidigt, alltså. Fast det blev dock lite senare än i tisdags. Jag stickade klart tummarna på ett par vantar och fäste en liten miljon trådar, medan jag tittade på Shtisel (bara ett avsnitt kvar nu, på sista säsongen, och det är sorgligt för en nörd som mig). Halvtio var jag ändå i säng och somnade tämligen tvärt. Vaknade före väckarklockan, strax före sju och kände att det var åkej att gå upp. Nio timmar. Sömn är magiskt. Jag ser världen ljusare när jag fått sova gott. Det blir en bra dag, idag, och efter jobbet ska jag gå mig en lång omväg hem, i skymningen, och få in ett bra motionspass.

En regering verkar vi få, också. Håhåjaja. Vi får väl se hur detta blir. Det känns som en ytterst skör nödlösning, helt utan silvertejp.

The Edge of Glory - Lady Gaga

sömnen, pt 1

Jag var trött igår. La mig så tidigt att vore jag inte vuxen, och faktiskt får bestämma själv, så vore det pinsamt. Halvnio. Somnade nästan genast. Vaknade strax efter sju, idag (börjar inte jobba förrän tio). Jag har alltså sovit minst tio timmar i ett sträck. Och om jag kan tänker jag göra detsamma ikväll...

Det får gärna bli lite ljusare snart.

Homeward Bound - Simon & Garfunkel

snafu

Situation Normal, All Fucked Up, som militären brukar säga... Första jobbveckan avverkad (tack-o-lov för sköna kollegor!) och nu siktar jag på sportlovet. Seriöst... jag gör det. Och samtidigt försöker jag hålla balansen. Lagom mycket jobb, lagom annan aktivitet. Typ. Det är lite tomt efter Floyd, som är hos uppfödaren ett par veckor, men han kommer ju tillbaka!

I fredags hade jag pysselkväll. Lagade några grejer åt Matilda och barnen och stickade klart Mikes lovikkamössa (den han fick i julklapp var alldeles för liten). Körde någon maskin tvätt. Igår körde jag ut till Börringe efter morronkaffet och stannade tills idag på eftermiddagen. Vi har hunnit leka och mysa och gå på bio (Matilda och jag såg Bohemian Rhapsody - äntligen - och jag blev påmind om varför jag älskar Queen i allmänhet så mycket, och Freddie Mercury i synnerhet) och äta pizza och se en kvällsfilm (First man) och gosa och testa VR och diska och måla och en fet powerwalk i det regngråa landskapet. Hemma igen nu kör jag ytterligare en maskin tvätt och har snabbt plockat bort adventsstjärnor och sådant. Egentligen skulle jag vilja ha dem uppe en månad till, för att jaga mörkret på flykten, men jag har timers på fönsterlamporna, i alla fall, och har tänt ljusen i de stora lyktorna som står i fönstren in mot gården.

Resten av kvällen ska jag ägna åt att sticka klart ett par vantar (till mig själv... jag stickar till alla andra, men har själv ett par fingervantar för 19:90, från Börjes i Tingsryd, haha!) och se någon bra film eller serie.

Sedan kan väl veckan få komma.

Flick of the Wrist - Queen

hej, hej, hemskt mycket hej

Här är han. FLOYD.

Han följde med hem igår och han är så lugn och trygg. Det är jag också. Hela natten har han sovit och vi har varit ute två gånger nu på morgonen, med önskat resultat. Han är cool, pigg och följsam. Följer mig i hasorna vart jag går. Det blir nog bra, det här!

Om en stund kommer Sigrun och hälsar på. Lika bra att de vänjer sig vid varandra på direkten.

Dogs - Pink Floyd

avslut, testiklar och en liten överraskning

Så många summerar sitt år. Mitt är väl inte så mycket att säga om. Det var det här året jag mestadels var nere och deprimerad. Det var det här året jag insåg att jag kanske aldrig återfår min forna arbetsglädje. Det var det här året min fina pälskling Sixten slutade sitt kattliv. Men det var också det här året lilla Torvald föddes. Denna lilla glada, förnöjda och gosiga människa. Det var det här året jag blev Ystadsbo på riktigt. Jag tillbringade en god del av sommaren på ljuvliga Öland, jag hade en absolut fantastisk vecka i Grövelsjön med Netti, jag fick uppleva en grym konsert med Roger Waters, jag tillbringade massor av tid med Sigrun, jag hjälpte Johanna flytta till eget, jag var i London två gånger och hade en himla kul vecka i Barcelona, med Johanna. Ett par dagar i slutet av sommaren stod alla solsystemets planeter uppställda på rad och alla mina fyra barn befann sig på samma plats - och jag var där! Familjen blir allt viktigare - inte bara barnen utan mina systrar, kusiner och andra. Jag har också förmånen att ha några väldigt sköna vänner (typ tre?) som lyst upp mitt liv.

Och så har jag ju bestämt mig för att bli med hund. Kenneln jag besökte i fredags hade överraskats av den tilltänkta mamman som plötlsigt börjat löpa betydligt tidigare än förväntat - och dessutom tjyvparat sig - och får därmed valpar alldeles för tidigt (från min horisont räknat). Men... de hade en liten kille på elva veckor vars köpare ångrat sig då den ena av hans testiklar inte trillat ner (valpens, alltså!) som den ska (det är ingen som helst fara, men han måste kastreras för att undvika framtida problkem med tumörer), vilket gör att han inte kan användas till avel eller utställning. Den kan givetvis trilla ner, men för varje dag som går minskar sannolikheten. Hur eller hur... han är mycket kavat och pigg, proportionerlig, har en lysande härstamning och en fantastisk päls. Kort sagt, han vore en perfekt hund för mig som vill ha en fin och kul vän och som vill ha honom med ute i skog och mark och låta honom jobba med sök och nose work och annat man kan göra utan de där testiklarna. Problemet är ju bara tajmingen. Jag kan omöjligen ta hem honom förrän tidigast till påsk. Och även då är tiden lite för tajt, för att vänja honom vid att vara här, utan sin mamma och syskon, och... ja, allt sådant.

Lillkillens mamma!

Men jag är ju väldigt lösningsfokuserad och uppfödaren verkar ha ett öppet sinnelag. Så... jag får låna honom så mycket jag bara vill, på helger och liknande! Lite som att jag blir fodervärd på min egen hiund. På så sätt hinner vi lära känna varandra, jag hinner se om det funkar bra, han kan präglas på mig och jag får socialisera honom, koppelträna och liknande. Trillar kulan ner är han min till vanligt pris, och gör den det inte men han i allt annat visar sig vara allt det han lovar får jag avdrag på köpesumman med vad en framtida kastrering kostar. Och givetvis betalar jag inget nu - det tar vi när jag verkligen tar över honom.

På onsdag åker jag och en väninna och hämtar hem honom! Han stannar till söndag och det ska bli så vansinnigt spännande och roligt!

Get It On - T. Rex

mellandagar

Julen kom och gick. Och minsann om det inte blev vitt också! Snön började falla på söndagen och det blev pulkaåkning och snögubbsbygge och julaftonen var vit och kall, som på beställning! Börringekollektivet fick verkligen leva upp till sitt epitet; vi var 20 personer där, inalles. Mest vuxna, men också ett par tonåringar, två 4-månaders bebisar och så Sigrun, då. I det stora huset kunde vi sprida ut oss och pussla, sticka, prata, vila, se på film, spela tevespel, läsa och whatnot. Visst låg det många klappar under den tre meter höga och seriöst dekorerade granen, men de var mest till de små. Maten hade vi alla hjälpts åt med och diskmaskinen verkade gå dygnet runt, och på det hela taget var det verkligen trivsamt och vilsamt och avkopplande. För att minska på sovplatstrycket körde jag, Jenny och Kristofer hem till Ystad på julaftonskvällen (de var bara här ett dygn, då de hade släkt i Falkenberg & Halmstad att träffa också) för att sova. Vi fick en fin pratstund i julnatten och på juldagsmorgonen en skön promenad i Ystads gulligaste gränder, innan vi körde tillbaka ut till Börringe för brunch och mer umgåsing. De åkte hem till Oslo på juldagskvällen och på annandagsmorgonen kom Linus och Nathalie (som tillbringat julen på varmare breddgrader) ut en sväng för att träffa la famiglia innan alla drog hemåt. Eller ja, de flesta... Johanna och Barb var ju kvar.

Själv åkte jag hem till mitt på annandagseftermiddagen och det var både ledsamt, vemodigt och skönt att sitta här i tystnaden, sticka klart på julstickningen (ett par vantar till mig själv!) och binge-titta på Vår tid är nu. Igår tog jag bilen till havet och gick en skön promenad längs stranden, lyssnandes på vågbrus och vind, och idag ska jag strax köra till Klippan för att hälsa på en... hunduppfödare! Om allt går som jag tänkt blir det verkligen en liten valp, till sommaren!

Förutom den här dagen har jag nio lediga dagar till. Ett par av dem ska tillbringas i Emmaboda, hos en god vän, och i övrigt har jag faktiskt inga planer alls. Mer än att gå långa promenader och fundera över mitt liv och vad jag ska göra av det.

Häxprocess - Opeth

lugn och fin

Sigrun och jag tar kort på varandra.

Det är julledighet på gång. Bara tre dagar till, med lektioner - och så avslutningsfredagen. Metodiskt och inte utan viss framförhållning har jag nu det mesta i box. Min plan är att ha skrivit in omdömen (inga kurser slutar nu vid jul, för min del) för samtliga mina elever innan jag tar ledigt. Det går planenligt. Och julen, då? Jotack, det är likadant där. Jag ger inte jättemånga julklappar men det blir en del stickat. Allt från fina lusetröjor till de små till härliga, värmande raggsockar och annat till mina barn. Jag började i tid, vilket nu ger mig tillräckligt med slack för att hinna myssticka ett par sockar till Jennys sambo Kristofer, också. I frysen ligger saffransbullar och mina bidrag till julmaten, i Börringekollektivet, tänkte jag laga på söndag. Själva provianteringen gör jag efter jobbet idag. Så det är lugnt på alla plan. Fortfarande snorig och lite seg efter förra veckans förkylningssläng, med det går väl över.

Humöret är inte på topp, men jag har varit djupare ner också.

Allt ordnar sig. Nog.

Mountain of the Sun - Greta Van Fleet

vilsamt

Jag mediterar varje kväll nu, och somnar fint. Sover tungt och hårt. Gör jag ingen annan träning tar jag mig en riktigt rask långpromenad varje dag. Ibland väljer jag mitt eget sällskap framför andras - även när det kanske är mot bättre vetande, eller jag missar något roligt - för att jag bara inte orkar med. Jag stickar, jag läser och jag pysslar här hemma. Lyssnar ganska mycket på musik. Den energi jag har lägger jag framförallt på min familj. Det är ibland ett lite ensamt liv, och ibland känner jag mig asocial. En som kan välja att ställa sig utanför. Men jag tänker att det kanske ändå kommer att vända framöver. Att jag ska bli mer energisk igen. Att saker och ting ska bli roliga. Till dess hushållar jag med mig själv. Ägnar mig åt stillsamma nöjen och aktiviteter som skapar mer energi än de ger.

Helgen har varit mycket egentid, men också övernattningsbesök och heldagsskoj med Sigrun och ett besök på adventskonsert i Börringe kyrka, med kollektivet. Till Sigges lycka sjöng de, till slut, We Wish You A Merry Christmas som hon gått och sjungit på hela helgen. Den ska tydligen också framföras på förskolans Luciafirande, nästa vecka. Sigrun säger också att hon ska sjunga "Halluja". Jag sjöng Cohens ljuvliga låt för henne och hon såg helt oförstående ut. Men när jag sedan drämde i med Händels Halleluja lyste hon upp. Om förskolan har gett sig på att framföra den med knattar mellan tre och sex år blir det sannerligen minnesvärt...

Cloud Connected - In Flames

dessa tisdagar

Tisdag morgon. Kolmörkt ute. En endaste stjärna blinkar klart över taket till grannkåken. I mitt fönster svarar ett par tända ljus. Trots att jag redan är klar att gå till arbetet håller jag långa invecklade förklaringar för mig själv om varför jag inte kan klä av mig och bara krypa ner i sängen och sova ett par timmar till. Jag är så trött, så trött. Mörker, deppighet och på över en månad har jag inte kunnat köpa mina vanliga D-vitamintabletter. Nu finns de i lager igen och jag har beställt. Förhoppningsvis leverans i morgon (jag blundar hårt för den miljöpåverkan dessa små snabbleveranser till dörren har...).

Annars är ju allt egentligen rätt åkej. Jag har haft en lugn och trivsam helg med mina systrar. Jag är snart klar med lusetröjorna (montering väntar) till de små och har påbörjat ett par raggsockar (också julklapp) i blå-gröna-turkos-akvamarina nyanser som jag blir glad av att se. Efter en äventyrlig kväll med testning av julstjärnor och sådant - där jag smällde av en säkring i köket och sedan inte hittade elcentralen (den här lägenheten har två pga sammanslagning) för att den satt ute i trappuppgången i ett olåst skåp - är det snart dags att småpynta. Jag fick sortera och välja bland sakerna. Inte för att jag haft ett överflöd tidigare, men det är ändå skillnad på att ha 10 fönster, varav några riktigt stora, och en altandörr, och att ha 6 mindre fönster. Arbetet är också i en lugn fas just nu, dels med ett par grupper på APL och dels med tre grupper som förbereder olika former av muntliga presentationer. Jag använder den frigjorda tiden (APL) till att tänka på, och planera för, teman och aktiviteter för vårterminen som ska vara smarta och låta eleverna göra jobbet...

Tisdag kväll. Jag gick tidigare till jobbet så jag kunde ta en ordentlig omväg och få både motion och lite dagsljus. Det har jag levt på hela dagen. Märkligt att en så liten insats kan göra så stor skillnad. Jag har arbetat, umgåtts med kollegorna, promenerat hem, tagit bilen till affären för lite tyngre inköp, pratat med god vän i telefon och smågrejat här hemma och jag är fortfarande rätt pigg och uppåt. Det är hopp om'at. Kanske. Jag får väl se hur det känns i morgon.

Life Is Golden - Suede

happy b-day to me

Avdelningen saker man gör för de små: tårta, när man fyller år.

Sigrun älskar tårta. Eller... egentligen gillar hon nog mer själva den festliga idén om tårta än bakverket i sig självt. Så när jag, igår, bjöds på en vidunderligt smarrig lasagne (lakto-vegetarisk vilket medgav tre sorters ostar, varav en chèvre) hos Matilda och Mike hade Sigrun beställt tårta. Mycket bestämt hävdade hon att detta skulle vara en melontårta. Inte en tårta med melon uppepå, utan en tårta gjord av vattenmelon. Så... då fick det bli en sådan. Vi gjorde tårtbottnarna av skivad vattenmelon, la hårt vispad grädde (lär vara väldigt gott med kokosgrädde, för en helt vegetarisk tårta) mellan skivorna och ovanpå. Sedan garnerade vi med hallon, blåbär och physalis och flagad mandel och BAM! så hade vi gjort en melontårta. Eller kanske en fruktsallad på höjden? Hur eller hur blev Sigrun nöjd och glad och åt upp hela sin portion. Mission complete!

Nu är det fredag och efter arbetet ska resten av helgen tillbringas i sällskap av mina två systrar.

Leaving the Table - Leonard Cohen

måndag, igen

Helgen flöt förbi. Börringekollektivet dök in på lördagseftermiddagen och innan de for tillbaka, ett barn mindre, fikade vi på en honungsäppelkaka efter mammas gamla recept.  Dessförinnan hade jag faktiskt tagit mig för att städa hela hemmet. Dammtorkning, undanplockning, dammsugning, skura badrummen (ja, lägenheten har två - om än små) och tvätta golven. Gå ut med återvinningsgrejer. Gömma några tänkta julklappar. Bädda rent.

Så när vi blev själva kvar, Sigrun och jag, klädde vi på oss och gick ut i skymningen. Trädklättring var beställt och jag hade span på några klättervänliga träd i en närbelägen park. Vi blev kvar där tills mörkret fallit, vilket naturligtvis var spännande för en treåring, och sedan gock vi till affären och köpte mjölk till pannkakorna. Resten av kvällen var pannkakor, sagor och lite Fem myror... innan sovdags. Jag såg en dokumentär om Henry VIII och sedan var jag rätt klar för sängen, jag också.

Igår kom vi iväg tidigt, eftersom Sigrun går på dansskola (nej, det är inte så ambitiöst som det låter, men ungarna rör sig till musik och verkar ha kul) i Svedala. Sedan åkte vi till Börringe för second breakfast, det blev bebisgos och en sväng till det stora glågula varuhuset för inköp av en mängd ljus och för min del avslutades söndagen med mysig samvaro, och god middag, hos Linus och Nathalie i (på) Limhamn. När jag kom hem var det sovdags, igen.

Tja, det var den helgen, det. Nu är det arbetsvecka igen och jag misstänker att det blir påställt. Håhåjaja. Typ.

The Seduction of Sweet Louise - Louise Hoffsten

fredag

Skön känsla i kroppen. Veckan har flutit på, på ett tillfredsställande vis, och nu har jag ett par avkopplande dygn framför mig. I kväll blir det väl julklappsverkstad (alltså stickning - jag har bara lite av oket kvar, och ärmarna, på Sigruns lusekofta), något glas vitt och en film, eller teveserie, om jag hittar något jag kan tänkas gilla. Jag borde kanske dammsugit, men det kommer fungera alldeles utmärkt att göra det i morgon förmiddag. Nu har jag tänt många levande ljus, efter en fin hempromenad och lite skapande vid spisen.

Jag hade en del rotfrukter, lite småledsen broccoli, en halv, lätt desperat purjolök och jag strimlade det mesta, fräste upp det med olivolja och vitlök och lät det sedan puttra i lite buljong och krydderier. Det blev en god grönsaksgryta. Så strax häller jag upp ett glas Alsace åt mig och tar itu med stickorna. Ska bara hitta något sevärt.Eller så blir det ljudbok. Just nu lyssnar jag på Becoming av, och med, Michelle Obama.

Buddha Time - Brant Bjork

in the eye of the storm

Tiliqua scincoides

Just nu, just idag, har jag inte en endaste liten jobbgrej som ligger och skaver i medvetandet. Allt, säger allt, är rättat och/eller återkopplat och lektionerna är planerade några dagar framöver. När jag la sista handen vid den sista av 64 arbeten, igår eftermiddag, önskade jag mig en app som kan spela de första takterna av Halleluja-kören i Händels Messias, via en enkel knapptryckning. På brutalvolym. Men jag fick nöja mig med ett varv i korridoren för att laga mig en mugg te.

På kvällen var det öppet hus och det är naturligtvis roligt att se att intresset bland niorna verkar stort, men som funktionär är det inte så stimulerande. Det blir dryga timmar, som dock livas upp av att se hur duktiga våra elever är på att ta hand om besökarna. Och mot slutet brukar naturbrukseleverna glida förbi med några små skyddslingar. Igår fick jag träffa en kackerlacka, modell gigantisk, och en blåtungad skink. Kackerlackan höll jag ett betryggande avstånd till (jag har verkligen svårt för skalbaggar och liknande insekter, jag tycker ju till och med att nyckelpigor är lätt äckliga), men skinken hängde jag med, en stund. Reptiler är trevliga.

Idag ska jag njuta av att inte ha något som hänger över mig. Eller... jag har blivit ombedd att vara med, och bli intervjuad, när Skolinspektionen* kommer på visitation. Men i övrigt är allt hunky dory, idag. I morgon är en annan dag. Då går jag hem med 31 nya arbeten liggandes, väntandes på uppmärksamhet.

Walk - Pantera

* Eller som en av kollegorna sa, i en sann freudian slip: Skolinfektionen.

mozarteffekten?

Godmorgon!

Ni vet hur det kan vara när man får en melodislinga i skallen men inte reder ut vad det är för låt? Man hummar och visslar, men det vill inte lossna och man får tillbringa sömnlösa nattimmar med att vrida och vända sig och fundera. Naturligtvis finns det nuförtiden en app som kan reda ut det hela åt en. Man bara öppnar appen och så lyssnar den en liten stund och sedan föreslår den, oftast med häpnadsväckande ackuratess, melodi, kompositör, artist osv.

Men i söndags förmiddag hade Matilda och Mike en sådan gåta och de frågade mig om jag visste vad det var. Jag kände ju igen den på första takten, när Matilda nynnade på den, men sedan var det stopp. Tusan, också! Och appen var helt likgiltig (och då är Matilda ändå tonsäker). Men man ska inte underskatta mina google-skills. Vi var helt överens om att det var ett stycke som använts i film, eller någon teveserie. Vi hade till och med liknande bilder i huvudet, när vi tänkte på musiken. Så jag googlade tre ord i följd och... tadaa! Det var den här:

Suite for Variety Orchestra: VII. Waltz No. 2 - D. Shostakovich 

(Brandenburgisches Staatsorchester Frankfurt, Howard Griffiths)

Ett vackert stycke musik, vilket jag gått och grunnat lite på ett par dagar, och som fick mig att se över mitt klassiska musikbibliotek. Nej, inte mina CD, även om jag har några, utan på Spotify. Jag betalar för tjänsten men utnyttjar den ibland i underkant. Så igår kväll satte jag mig ner och började snickra på vad som kan bli en av mina längsta spellistor, där. Det finns så fantastiskt mycket själavårdande, lugnande, uppmuntrande, energigivande musik därute! Och för mig, som gillar musik i nästan alla genrer - "allt från handklapp till helvete", som en av mina vänner brukar säga - är himlen gränsen (jag vet, kackig svenskifiering av lysande engelskt uttryck). Det blir min längsta lista!

PS. Visst har stycket använts i film- och seriessammanhang, bl a i Eyes Wide Shut, Mr Robot, Bad Santa och House of Cards.