härlig är jorden

Jag är hemma från kören nu. Ikväll blev det lite mer slipande på julrepertoaren. Härlig är jorden är fin. Sprid ditt ljus också. Jag vill minnas att vi sjöng Dagen är kommen, också. Oavsett vad vi sjöng är det helt underbart att för ett par timmar släppa precis allt och bara ge sig hän i musiken. Lyssna, läsa noterna, få det att stämma. Inget annat får plats i huvudet de där timmarna. Åtminstone inte mycket annat. Möjligen en och annan superviktig sak - men då enbart av behagligt slag. Bekymmer och stress göre sig icke besvär.

mcab

Man har systersöner som figurerar i media.

Jag säger som Bob: "Vem ringer man om det är polisen man är rädd för?" (ur Bräcklighetens poetik).

kontemporärt retrospektiv

(Hiroshige)

Det Förflutna är nu ständigt närvarande.
Just som jag önskat mig.
Cirklar ska slutas.
Nya ritas upp.

mörkret

Det är tydligen så att vintertidens införande medför att man upplever morgnarna som ljusare. Det gör säkert någon glad. För min del känner jag mig snarare lite lurad. Jag har ju vant mig vid de svarta morgnarna och trivs med dem. Men jag bidar min tid i upphöjt lugn. Snart hinner mörkret ifatt oss igen.

Kompetensutvecklingsdag idag. Förmiddagen viks åt arbete med det nya betygssystemet och eftermiddagen åt workshopen i engelska, för lärare från de lägre årskurserna. Jag känner mig inte det minsta nervös. Jag har lite didaktiskt godis att bjucka på, och det har Catharina också. I övrigt förväntar jag mig att de som ska vara med har med sig eget att bjuda varandra på och att de är generösa. Om inte - tråkigt för dem, då.

Nu blir det mera kaffe!

bara en basker från poesin

Söndag kan innebära skrivarkurs i gulliga Åfors. Vi samlas i ett hus så nära ån att det kallas Åstugan. En brasa sprakar välkomnande och runt bordet i det hemtrevliga rummet sitter vi åtta kvinnor (varför inga män?) och delar med oss av några av våra innersta tankar, om än inte alla. Jag skriver varje dag och vet att i runda slängar etthundra personer följer mitt bloggande här. Det känns bara trevligt. Men att läsa upp sitt skriv för andra, om så bara några stycken, är läskigt. Jag blir torr i munnen, matt i händerna och rösten känns som att den inte ska bära.

Atmosfären är dock tillåtande och den feedback man får, eller ger, är konstruktiv men samtidigt vänlig och i en anda av uppmuntran. I halvtid fikar vi. Chai med mjölk, nybakade scones och två sorters hemgjord tomatmarmelad. Småpratar om skrivande, tipsar om böcker och spinner planer på en skrivarresa. Det känns lite lockande. Att resa bort någonstans och skriva en hel vecka under coachning av en erfaren författare. En idé tar sakta form i mitt huvud. Eller snarare; en struktur tar form. Idén har legat där och skavt några år, men nu börjar jag skönja hur den skulle kunna låta sig göras. En förhoppning är väckt, att jag kanske faktiskt kommer att genomföra ett längre skrivprojekt.

En haiku kom till mig när jag körde norrut, på eftermiddagen:

Gråvägen norrut
ett möte i rondellen.
Lövskogen brinner.

Töntig, jag vet. Jag skulle naturligtvis virkat mig en svart basker.

Men Tomas Tranströmer.Han kan han.

”Kraftledningarna
spända i köldens rike
norr om all musik”

den riktiga tiden

Nu är den Riktiga tiden här, då. Vintertiden. Sovmorgonen till följd av detta blev minimal, men eftersom jag kom i säng på rätt sida midnatt så gjorde det inget. Jag sov gott och drömde rätt bra även om just drömmen om skolans östersjöprojekt nog hör hemma i genren Nightmares Light.

Äppelträdens gulorange står snyggt mot den jämngrå dishimlen därutanför fönstren och jag bestämmer mig tvärt för att ägna mig åt inomhusmys. Här finns att göra. En soffklädsel ska krängas på. Dammsugaren måste rastas. Det finns ett par klänningar att stryka. Katter ska lekas med. En mössa ska virkas på. En väska ska eventuellt sys. Och så ska jag skriva en text kring ett fotografi... Jag har redan börjat och i den mån det går att skriva det färdigt ska jag göra det alldeles nu.

man pysslar lite

En röd basker har i alla fall tillverkats idag. Den virkade jag ihop på inte alltför lång tid. Och nyss påbörjade jag en lila mössa à la Kask, till en Anna. Lois är fortfarande rätt spak men har ätit, druckit och kissat på lådan så jag tror hon mår okej. Just nu sover båda systrarna bredvid mig, här i soffan.

Jag har en skön självkväll. Catharina var lite sugen på att komma över för en stund sedan, men jag känner mig lite seg så vi kom överens om att ses imorgon, i stället. Efter skrivarkursen, då. Vilket påminner mig om att jag fortfarande inte skrivit det som var min uppgift. Imorgon förmiddag ska jag göra det, till ackompanjemang av en kanna svart kaffe. Ikväll är det pyssel som gäller...

... pyssel och teve. För ikväll står planeterna på rad och såväl sol som måne har gjort halt; inte bara är det säsongsstart för ljuvliga Downton Abbey utan direkt därefter är det premiär för ännu en serie - Boardwalk Empire. You just gotta love it.

(Alltid rött - alltid rätt!)

skrämskott

Linus och jag var på djuraffären (där man säljer djurgrejer och ammunition, men inte djur...) och köpte Piss Off så att de uppenbarligen könsmognande systrarna inte ska kissa i min soffa och hittade en kul leksak på en pinne. Vi köpte den också och sedan lekte Linus med katterna medan jag pysslade lite med annat. Katterna, särskilt Lois, blev som galna och lekte oerhört intensivt i kanske fem minuter - inte mer. Jag gick upp på övervåningen för att hänga lite tvätt när Linus ropade att jag skulle skynda mig ner för att Lois uppförde sig konstigt. Jag skyndade mig ner och hittade en skräckslagen Linus och en katt som bara låg helt okontaktbar och krampade. Fullständigt vidöppna pupiller och inget fokus. Det såg ut som ett epilepsianfall och hon dreglade och kissade på sig och när hon till slut kom ur kramptillståndet hyperventilerade och hässjade hon i flera minuter. Jag var säker på att hon skulle dö där på golvet. Så jamade hon plötsligt - eller snarare råmade... - och sedan reste hon sig plötsligt och var som vanligt igen. Skitskumt. Kan katter ha epilepsi?

Nu är hon genomgosig igen men av förklarliga skäl dödstrött och sover mest. Har druckit lite vatten också. Men DÄM vad vi blev rädda. Linus allra mest för han trodde det var hans fel först, men så hårt lekte de ju ändå inte. Och en katt som inte vill längre drar sig ju bara undan. Jag får ha henne lite extra under ögonen ett tag nu.

Linus har kört hem igen, jag har planterat klätterhortensiorna och plockat lite. Pysselinspirationen kommer smygande...

linus, jag & shanti roney

Vi dricker kaffe och skrattar oss harmynta åt Shanti Roneys skoluppsatser...

(Nej - det är inte Linus...)

det stillsamma

Det blev en lugn och stillsam kväll igår. Något annat hade jag inte väntat mig. Linus kom från Karlskrona med öm och kladdig överarm, men genom plasten kunde man se att det blir en snygg tatuering. Jag blir lite sugen, jag också.

Ugnsstekt kyckling, fylld med citron, vitlök och färska örter blev gott tillsammans med klyftpotatis, grönsaker och en kall vitlökssås. Några timmars avspänt och förtroligt prat på det. En fin kväll.

Nu sover han gott i gästrummet och jag dricker morgonens första mugg kaffe tillsammans med Twisted Sisters. Någon faktadokumentär i repris på ettan och ute lovar det att bli en vacker dag. Jag tror jag ska dra med sonen på en liten tur till dels Miljöstationen för lite återvinningstjofräs och dels för att hämta ett par klätterhortensior (Hydrangea anomala ssp. petiolaris) som ska växa vid verandan på framsidan. Med lite tur kommer de att ta sig och rama in den på ett mycket vackert sätt, så småningom.

(Bilden är såklart norpad)

Frampå eftermiddagen kör Linus hem igen och då är väl min plan att kanske pyssla (fick just en idé till ett nytt projekt!), bara. Soffklädseln ser ut att behöva en tvätt också och detta kan vara en bra dag att göra det. Trist göra men resultatet blir fint så det får vara värt det.

Nu: mera kaffe! Sedan: väcka Linus!

manic friday

Strax innan jag går hem från jobbet fejsbokar jag en liten kvart och ser en vän lägga upp ett MSP-klipp. Det är då jag inser hur mycket jag hjärtar dem och hur längesen det är som jag körde en mara med dem. Så jag går hem, via Glasbanken (två flaskor merlot och en shiraz) och Konsum, och matar in några plattor i CD-växlaren och krämar på med brutalvolym sådär så att katterna smyger undan som vore det självaste dammsugaren som vore ute efter dem. Äter lite (och jag menar lite) smågodis och smuttar på ett glas rött då jag erinrar mig att jag nog måste pyssla om pelletsbrännaren också, och fylla upp med pellets. Gör det snabbt och river av disken och känner mig sedan helt fredagsavslappnad. En styck älskad son in da house (fast han har inte kommit tillbaka från Rille och SickBoys än) och då är det mysigt och roligt att laga mat vilket jag ska göra om en stund. Något med en hel kyckling blir det. Vi får se vad.

Vi får se vad när det gäller hela kvällen. Inga planer. God mat. Kanske teve. Kanske musik. Garanterat prat. Garanterat mys. Garanterat katter. Räcker så.



Jo, förresten. Det blir lite längtan också.

stormys med lillmys

Igår lagade jag lasagne högt och lågt i mitt kök. Förutom formen som var avsedd för omedelbar förbrukning donade jag till sex lite mindre formar som Linus ska ta med sig hem, är det tänkt. Peter undrade, på fejan, om jag är en curlingmorsa. Skulle inte tro det - men när ens barn är vuxna och självförsörjande och självständiga är det särskilt roligt att pyssla om dem och skämma bort dem lite. Fåglarna vete om jag inte skulle ta och baka en laddning kanelbullar också?

Fast det får nog bli i morgon då, för jag vet hur seg och trött jag brukar vara på fredagarna och den här veckan har sugit musten ur mig på ett synnerligt sätt. Planerna för kvällen är att helt enkelt göra så lite som det överhuvudtaget är möjligt - efter att jag/vi lagat till något riktigt smarrigt till middag, då. Jag är sugen på något med kyckling men tänkte höra vad Linus kan tänkas ha lust på.

Jag har liksom ett sådant där galet pysselsug också och funderar på att helt frångå mina principer och påbörja något nytt utan att ha avslutat den där helt oinspirerade sjalen. Den kanske jag kan avsluta på tåget upp till Stockholm nästa vecka. Vi får väl se. Förutom att gräva ner ett par buskar ska jag i alla fall inte göra något med trädgården, den här helgen.

Men än är det fredag morgon och även om den Fina Fredagen är inledd så dröjer det ju något med själva helgkänslan. Lite bit kvar innan jag är inne i kaklet. Nylackade naglar, vit blus och svart kjol. Det funkar. Och nu: mera kaffe! Samt betala räkningar...

Och ikväll fortsätter Linusmyset!

bonus på kortet

(Linus och Shaboo)

Just nu ligger jag fett på plus, ekonomiskt. Lönedag, ju. I morgon vid den här tiden har jag betalt mina räkningar och då är det väl ungefär som vanligt igen. Men det funkar och det är det viktiga.

Betydligt viktigare och roligare är att Lillmysen a k a Linus kommer hit i kväll! Sweet! Han har beställt lasagne så då vet jag vad jag ska ägna den tidiga kvällen åt. Matlagning. Så jämrans trist när jag är själv - så vansinnigt roligt när jag gör det för, eller tillsammans med, någon annan! Eftersom han stannar tills lördag nångång blir det mer matlagning i helgen! JÄJ! Det vete fåglarna om jag inte rent av skulle ta och baka bullar?

Lång dag idag. Klasskonferensen kan nog dra ut till bortåt sextiden. Men det får väl gå, det också. Lektioner och Kandidaten och arbete med ett otal inlämningsuppgifter som ska gås igenom fyller dagen i övrigt.



Nu: mera kaffe!

att bli berikad

Till skillnad från en del andra möten jag deltar i, på ett eller annat sätt, lämnar jag alltid ninjornas möten med mer energi än jag hade när jag kom dit. Samtidigt känner jag att jag gett av mig själv. Intressant ekvation det där. 1+1+1 kan faktiskt bli typ 5. Ikväll var vi i Åfors, men av den underbara lilla byn såg jag ingenting. Det var kolmörkt och det tunga regnvåta sög upp vad belysning som fanns. Ska ut dit på söndag igen (annat möte då - skrivarkursen jag går på!) och då kommer det i alla fall att vara dagsljus!

Nu: sängen!

någons människa

Semla sitter bredvid mig i soffan och inte för ett ögonblick kan jag tänka att hon är min katt. Ånej, jag är hennes människa. När hon sätter sig bredvid mig och [nästan] ordlöst befaller mig att killa henne under hakan och gosa med henne är det bara att lyda. Om jag inte gör det lägger hon tassarna på min skrivarm för att förmå mig sluta skriva och ägna mig åt henne i stället. Lyder jag fortfarande inte ställer hon sig upp med tassarna på min axel och skriker åt mig, rakt in i örat. Hur eller hur får hon efter en stund det mys hon vill ha.

Lois är mer diskret med sitt ägande. Hon bara lägger sig tvärsöver datorn, om hon kommer åt. Men jag är hennes människa ändå.

Jag kollade mina olika mejladresser mot den här igår (scrolla ner en liten bit). En av dem (som jag inte använder till något särskilt viktigt alls och som dessutom har ett specifikt lösenord, vilket de allra flesta av mina inloggningsställen har) var med på listan så jag bytte snabbt lösenord. Men det är skitjobbigt att ha en massa olika lösenord till alla de ställen man använder.

Totalt jävla mörker ute betvingas med det sedvanliga batteriet: tända ljus, starkt kaffe en masse, tevenyheter och katter. Gossig kofta utökar arsenalen nu när morgnarna är lite kyliga. Och vill jag bli ännu varmare kan jag ju dansa mig varm:

sons of perdition

Catharina var här en stund i kväll. Vi skissade upp måndagens workshop lite. Fikade förstås, och pratade. Najsigt värre!

Resten av kvällen har jag ägnat åt Sons of Perdition. Jag kände ju till dem sedan tidigare, men att se dem skildrade så här lämnar avtryck...

men vakna då, tuppjävel!

Ha! Idag vaknade jag inte bara före katterna - jag lyckades väcka dem också. Det gav mig en viss inre tillfredsställelse. Vaknade alltså före fem och kände mig... utvilad. Faktiskt. Låg och kände efter lite och lät tankarna vandra vida så som de så ofta gör nuförtiden och sedan klev jag helt enkelt upp. Kan ju lika gärna sitta i soffan med tända ljus, kaffe och katter som att ligga i sängen och spekulera. Så det har jag gjort en god stund redan.

(Inte alla här i Huset som har ett glatt morronhumör...)

Funderar över dagen och vad jag ska göra av den. Egentligen ligger den ju redan rätt planerad men det handlar ju också om hur jag väljer att ta vara på den. Arbetsdagen i sig självt är ganska full av aktiviteter och utöver det som ligger i min kalender har jag en del förberedelser inför såväl torsdagens klasskonferens som utvecklingssamtalen veckan efter det s k "höstlovet" (där eleverna är lediga, men vi lärare arbetar större delen av veckan). Allt ryms inte ens inom arbetstiden på själva jobbet så ikväll ska jag och Catharina ägna oss åt lite gemensamt planeringsarbete inför en halvdags workshop nästa vecka, här hemma. Det blir fika och allmänt snack också, så det känns inte alltför plågsamt - men jag lär väl vara trött efter denna tidiga uppstigning...

Igår hade jag anledning att besöka Mödravården här i Byn. Och nej - jag är inte gravid. Hursomhaver måste jag alltid läsa när jag sitter i väntrum och det enda som fanns att tillgå - förutom käcka broschyrer - var en tidskrift vid namn Mama. Jag studerade den ganska ingående och kunde konstatera att det har hänt en del på föräldratidskriftsfronten sedan Vi föräldrar. Och jag anser att det inte varit till det bättre. Behöver verkligen blivande och [ny]blivna föräldrar glossiga magasin - riktade till enbart mammorna dessutom? - med modelliknande mammor som ger läsaren komplex eftersom de flesta bebisföräldrar varken orkar eller hinner vara sådär lyckade och tjusiga i supertrendiga kläder (för såväl mor som barn), svalt minimalistisk heminredning i fläckfria hem, modebloggandes och ätandes enbart ekologiska, kravmärkta matvaror - drickandes örtte - och med barnkamrar fyllda av designerleksaker - och allt detta helst i SoFo? Eller vad säger du, Lilla gumman?

En del saker var nog bättre förr, ändå. Eller så var de inte alls.

inga droger behövs...

... när man kan sjunga! De två timmarna på kören ger mig en kick som är helt fantastisk! Jag blir seriöst hög!

Idag var det lite (för några av oss, däribland jag) nytt material, som t ex Py Bäckmans Sprid ditt ljus och så ett nytt arr av Betlehems stjärna. Vi övade Piu Jesu igen och idag satt stämman som en fet spik genom hans fötter. Galet vackert kommer detta att bli!

Nu ska jag dricka upp mitt te och sedan begrunda det faktum att det i morgon är en annan dag. Jag ska ladda för den genom att krypa ner under det fluffsiga duntäcket med Tomas Tranströmer. Det är en sådan kväll!

monday morning, park lane

Åh, vilken natt. Jag har nog sovit ganska exakt åtta timmar och har dessutom sovit så otroligt gott. Helt underbart. Nu taggar jag för ännu en fullpetad arbetsdag och dito vecka. Det är lektioner, handledningar, jobbmöten, Kandidaten, repetition med kören, ett styrelsemöte (tror jag - får kolla kalendern), lite mer trädgårdsgrejande, kattlek, promenader och fikor och i slutet av veckan hägrar mer samvaro med finaste, goa Lillmysen! Vilken vecka det blir! Jag firar det med att ha lite Fin Måndag också. Baföratt. Typ lite fin kjol. Nothing fancy, really.

(Morgonsoffan väntar på mig...)

you're gonna reap just what you sow...

... sjunger Lou Reed på den alltigenom fantastiska plattan Transformer som kom 1972 (och som jag inte hörde förrän två år senare, 1974, när min kompis Eva just hade köpt den och vi körde den på repeat i veckotal - och jag givetvis köpte den själv också) - i den alltigenom ljuvliga Perfect Day. Som troligare handlar mer om en vanlig dag på heroin och Reeds dåvarande förkärlek för denna drog - vilket scenen i Trainspotting antyder (det börjar förresten bli dags att de denna sjukt bra film igen!) - än om en picknick i någon New Yorkpark...

Strofen kom jag helt självklart att tänka på när jag spanade in årets skörd av saftiga, röda höstäpplen.

(Jag låter fåglarna få resten också...)

Och egentligen var det ju den här låten jag tänkte erbjuda er som en lämplig avrundning på en snudd på perfekt dag:

i skymningslandet

(Framsidan)

Nu kurar vi skymning, Semla, Lois och jag. Fast vi fuskar lite. Vi har teven på och kollar Babel och sedan ska vi se Människans planet. Jag dricker Darjeeling och Systrarna sover - så kulturellt intresserade är de. Ute är himlen dovt gråblå nu och snart försvinner det sista av dagsljuset. Det blir en kall natt igen. På mina trappor brinner ljus i lyktor ackompanjerade av ljung i krukor, och en kaxig lavendel.

Efter en lång och trevlig brunch tillsammans åkte vi för att hämta de små, totalt ljuvliga missarna utåt Långasjö. En liten bror och syster som nu ska bli storstadsbor. Jenny och Kenneth kommer att skämma bort dem något alldeles odrägligt. Stort kramkalas på gården där och sedan drog Jenny, Linus och Simon västerut - och jag körde åt andra hållet. Som vanligt svider det när vi skils åt men nu ses vi ju snart igen. Linus kommer tillbaka på torsdag och Jenny och jag ses senast vid jul.

Tog itu med att plocka undan sängkläder, slänga in en tvätt till i maskinen, dammsuga (fadringen vad det blir skräpigt när man äter pistagenötter fast man har en skål för skalen) och så småningom gå ut i trädgården för att se om något skulle hända. Det gjorde det. Linus hade redan varit en ängel och burit ner den tunga agapathuskrukan till källaren och jag tog ner resten där också. De kvarvarande pelargonerna ser ut att ha klarat frostnätterna bra. Hängmattefåtöljen jag fick av kusin Anna är nu inlagd för vinterförvaring.

(Nej, det ska inte kantgrävas. Gräsmattan ska växa in en bra bit. Breda rabatter är en styggelse.)

Och min själ om jag inte tog tag i den stora rabatten på framsidan också. Grävde ur den ordentligt. Klippte ner de numera vissna och frusna pionerna och den stora, vildsådda solrosen. Sedan kände jag mig rätt nöjd och spankulerade ett varv på ägorna innan jag gick in, slängde in dagens sista omgång tvätt i maskinen, rostade lite mackor och lagade mig en mugg te.

It's all in a day's work.

(Kökstrappen)

huset fullt

Jag tycker om att vakna och känna att det finns människor runt omkring mig i huset, som också sover. I arbetsrummet snusar Linus, i gästrummet Simon och i vardagsrumssoffan Jenny - och Twisted Sisters of Mercy, som för övrigt hade gos-galore igår kväll. Det hade jag också.

Jag lagade en vidunderlig lammgryta som fick stå och puttra på eftermiddagen och den åt vi tillsammans med ett gott vin (Lindemann's Bin 40, ett Merlot). Sedan tillbringades kvällen med skönt prat, godis, musik, lite mer vin och en show med Eddie Izzard, där vi skrattade så tårarna rann. SÅ min humor! Ja, och så systrarna då som gosades med i än det ena och än det andra knät.

Utanför mitt lite kondenssuddiga sovrumsfönster smiter solen upp bakom grannens björkar. Himlen ser ut att vara skönt blå bakom morgondimman. Man vet aldrig - kanske blir det idag jag höstgräver rabatterna? Det man vet är att jag ska tassa ner i köket och sätta igång kaffebryggaren, så tyst, så tyst. Inte väcka folket riktigt än.

reseminnen

Jag tog en kort bloggpromenad och hamnade hos en kär vän som jag ser för lite av. Det är delvis mitt fel. När jag inte fick konsertbiljett valde jag ju att banga på Londonresan vecka 44. Han skriver så fint om pendling i sitt senaste inlägg. Fick mig att tänka i liknande banor.

(Inte i Boomland - men väl i ett blekingst partytält på midsommar - Patric och jag. Jag är suddigast.)

Jag kan fortfarande tänka på några pendlare jag mötte i Stockholm. Just det där förtrogna - och ändå inte - som uppstår när man delar samma morgontåg varje dag. Jag tänker ibland på mannen med kort skägg som alltid såg så trött och ledsen ut, som alltid nickade vänligt emot mig när jag satte mig på min vanliga plats mitt emot honom och som sedan klev av vid Skogskyrkogården. Om han någon morgon inte var med funderade jag på om han kanske var sjuk eller bara tagit sig en sovmorgon. Jag undrar om han någon gång tänker på mig?

Jag minns den lille "iraniern" (ja, han var väldigt liten, knappt tre äpplen hög) som så ofta tog samma buss som jag från hållplatsen vid Sköndal, mot tunnelbanestationen vid Hökis. Hans beiga jacka och ryggsäcken som såg så tung ut. Jag brukade fantisera om hur hans ännu mindre iranska fru hade packat ner en god lunch till honom och hur hon sedan vinkade av honom, genom köksfönstret, när han gick iväg till sitt dagliga kneg - för att försörja både den lilla frun (som också arbetade hårt) och deras enda barn, deras drömmars hopp... sonen... som studerade naturvetenskap vid universitetet. Ibland var jag lite sen till bussen och då kunde jag se att han spanade efter mig, nästan lite oroligt. När han sedan fick se mig hälsade vi varandra vänligt "godmorgon" och satte oss i varsitt hörn av bussen. La han märke till att jag plötsligt slutade åka med den där bussen?

Eller den strama, snart pensionsfärdiga, damen som var så lik Magdalena Ribbing. Som klev på vid Hötorget och sedan klev av samtidigt som jag, i Vällingby. Som alltid var så välklädd och hade förståndiga skor (och ett par inneskor i en liten plastväska med tryck av Toulouse-Lautrec på) och en tjock bok under armen. Hon hälsade aldrig, men satte sig oftast precis mitt emot mig. En gång såg jag henne på lunchen, vid Vällingby torg. Hon kom ut från en läkarmottagning tillsammans med en annan kvinna. Jag tänker att hon kanske jobbade som läkarsekreterare. Men vad vet jag? Och jag tror inte hon skänkt mig en tanke. Men jag minns henne.

(Le Divan Japonais. Henri de Toulouse-Lautrec.)

Jag minns också de random människor jag pratade med. Eller rättare... som pratade med mig. Jag har någon slags magnetisk dragningskraft på lite udda existenser, om man säger så. P påstår alltid att de fattar att jag är en lantis som inte lärt mig att stirra rakt igenom folk, eller ut genom fönstret, och fetignorera dem. Kan ju vara så. Och så är jag vänlig och inte ett dugg rädd för att prata med dem. Det blev en del både roliga och intressanta samtal där.

kura gryning

Jag fick sova till strax efter sju. Sedan började Systrarna krafsa på dörren och bära sig åt, för att få mig att vakna till liv. De är rätt framgångsrika om man säger så.

Å andra sidan kan jag nu sitta här och se hur nattmörkret sakta viker undan. Dricka mitt kaffe och föra en inre dialog med min mage för att se vad den känner om livet just nu och hur det skulle kunna tänkas utveckla sig. Så här långt är vi överens. Livet är som en ständig rörelse. Som en hela tiden pågående resa och det är alltid en fråga om man vill delta i resan, eller kliva av på någon perrong och se tågen dra förbi. Att kliva av. Slå mig till ro. Det finns inte i min bok. Så jag ägnar mig åt lite reseplanering istället. Funderar över mål och oväntade riktningar. Och klunkar hett, svart kaffe av bästa slag medan katterna leker med den sista pingisbollen.

Lösa planer för dagen görs upp också. Lite städning. Proviantering. Laga något gott till middag ikväll när Jenny och Simon kommer och hälsar på lite oförhappandes för att hämta ett par katter som Jenny och hennes homieroomie Kenneth ska ha. Svenska bonnkatter going norska stadskatter, alltså.

I övrigt tänker jag se vad dagen bjuder mig. Ta emot den och göra något av den.

Men än har jag kaffe i min mugg och Naturmorron i min radio. Tända ljus och fötterna på bordet. Njuter min morgon.

detta är slutet

Min Fina och mysiga Fredagskväll avrundas med Depeche Mode-halvmaraton och ett långt telefonsamtal till. Kombinationen gör att tiden plötsligt bara... smälter bort. Klockan är halvett och jag som skulle sova så mycket. Oh well... det gör inget. Livet är för kort för att sovas bort. Men mitt öra glöder.

på kvällskvisten

Helgfriden vilar över mitt även annars fridfulla hem. Tända ljus lite varstans. Till och med ute på kökstrappen. Eftermiddagen har varit produktiv. Stora och mindre dåd har uträttats via datorn. Katter har gosats med. Två Viktiga samtal har hållits via telefon. Sonen och jag gör lite planer för nästa helg.

Ett annat samtal. Det är det Förflutna igen, som letar sig fram till Nuet. Vill min uppmärksamhet. Jag öppnar min famn. Villigt. Välkomnar det.

Och på en strandäng på Österlen kapitulerar björnlokorna inför havet.

(Foto: Peter Wanloo)

nu igen!

Veckan har segat sig fram som en motvillig femåring samtidigt som dagarna haft vingar - och plötsligt händer det igen: Det är fredag. Fin Fredag. Åtminstone halvfin - röda naglar och brun klänning med vita prickar. OK hår och inte Converse. Framförallt: solsken i blick och champagnebubbel i blodet. Det här ska bli fint!

Det är Fin Fredagsstämning i Libyen också. GadaffiKhaddafiSchmaddafi är död. Han fick antagligen den död han förtjänade och själv gav så många andra - efter att dessförrinnan ha förstört det liv de försökte leva. I tevesoffan sitter en välklädd herre och säger att han önskat att GKS kunde tagits levande och sedan fått en rättegång och därefter ett rättvist straff för de brott han begått mot mänskliga rättigheter etc. How very PK. I den bästa av världar skulle det naturligtvis gå till så - men vad skulle vara ett rättvist straff?

Nu återstår det att se vad som händer i Libyen härefter...

Efter arbetsdagens slut ska jag proviantera lite och sedan traska hem, låsa dörren om mig och inte göra ett förbankat dugg. Nå... inte så mycket i alla fall. Det blir väl lite allmänt trivselhöjande plockande och pysslande och sedan ska jag tända ljus, sitta i min soffa och bara se på teve och sticka, skriva lite på min "läxa" till skrivarkursen, killa katterna på magen och... tänka. Jag har en del att tänka på, men kan inte skriva om det här. Pilutta!

Men än är dagen tidig. Jag har just fyllt upp min kaffemugg och lagt de toffelförsedda fötterna på soffbordet. Tända ljus värmer min kropp litegrann och goda tankar värmer min själ. Katterna pustar ut efter sitt morronrejs och en tunn månskära tittar ner på oss jordlingar.



Fin Fredag, hörni!

lakritste

I burken med blandade teer jag fick av Lilla gumman i somras fanns ett lakritste som jag, som salt-bildäcks-nörd, undvikit. Men igår kväll fiskade jag upp en påse ur den fina kattburken och... skådade ljuset! Jag hade en påse till - den avnjuter jag just nu och jag har banne mig ärligen förtjänat det, som efter en sedvanligt lång arbetsdag ilade hem, käkade lite snabbt och sedan begav mig till ett styrelsemöte i (v) som varade i fyra timmar...

Ett ljuvligt lakritste var just vad jag behövde för att landa lite i soffan, läsa ett efterlängtat mejl och besvara detsamma.

Nu känner jag frid och närvaro och kommer att somna gott.

det händer sällan

Det är verkligen inte ofta jag känner ett oemotståndligt behov av att snooza när telefonen börjar spela Aisha några minuter i sex, på morgonen. Men idag var det så. Jag var helt omtöcknad när jag "vaknade" och låg och drog mig en liten stund. Jag tror tröttheten kommer av att jag drömt precis hela natten (åtminstone känns det så). En massa förvirrade drömmar om allt och alla och jag minns inga detaljer, bara att jag vaknade upp mitt i en. Det är som att jag inte blivit riktigt utvilad, helt enkelt. Nå. Det är bara en morgon kvar den här veckan och sedan är det lördag morgon och jag kan sova precis hur länge jag vill. Åtminstone i teorin. I praktiken blir det säkert så att jag ändå vaknar galet tidigt och inte kan somna om. Men då får jag väl passa på och kura gryning, dårå...

Mitt schema har, troligen av en slump, blivit sådant att det eskalerar under arbetsveckan. Börjar oerhört soft på måndagen för att klinga ut i ett jätteackord mot slutet. Full speta idag, alltså. Book talk med en klass. Skrivarbete med en annan och så religion (kolla en kort film, arbeta med texter och diskutera en del) i eftermiddag. Dessemellan läsa och kommentera inlämningar, arbeta med Kandidaten och hinna med något litet möte. Och det blir ingen städa-och-pyssla-hemma-torsdag efter jobbet heller. det blir i stället hem, fixa något snabbt att äta och sedan tillbringa kvällen på styrelsemöte med (v). In i kaklet!

Jag har dåligt samvete för min trädgård just nu. Jag tror det är hög tid för höstgrävning, men jag har liksom inte haft varken lusten eller den riktiga orken att ta itu med det under eftermiddagarna och helgerna har ju gått åt till en del annat. Måste bestämt göra ett ryck i helgen. Kanske klippa gräset en sista gång innan vinter. Gräva rabatten på framsidan och trycka ner perukbusken bredvid pionerna. Ställa in cykeln i garaget. Tunga grejer...

Men just nu är det torsdag. Morronkaffet ska drickas och sedan ska jag ta en kort, men skön, promenad till jobbet och kicka igång där. Tröttheten är redan på väg att blekna bort. Nu kör vi!

rakt in i kvällen

Händelserik och rolig arbetsdag idag. Igen! Massor av fina möten och samtal med elever och kollegor. Intervjuad blev jag också och det gick fint. Tror jag? Studenten som gjorde intervjun ska göra en analys på den. Jag hoppas det går bra.

Jag tänkte att jag skulle pysslat lite med ett par små uppdrag i kväll, men har inte fått de verktyg jag behöver så det får snällt vänta till en annan dag. Läser folk inte sina mejl, eller?

Men det gör inget. Jag kan nog sysselsätta mig ändå. Sticka och skriva är väl inga högoddsare, direkt. Lyssna på musik. Dags för en trippel med Opeth, Jan Johansson och... Leonard Cohen, tror jag. Laga en het soppa, kanske?

Johanna smsar från Thailand. Flygresan gick fint och Bangkok är sunkigt men spännande. I morgon tar de bussen vidare. Första anhalten blir något som heter Koh Samet. Jag googlade det. Det ser ju inte alltför plågsamt ut att vistas där...

schack matt

I teves morronsoffa sitter två ursöta och vältaliga schacknördar till tjejer och gör mig helt matt. De är tvillingar och har fyra syskon till och alla spelar schack och alla är jurister och alla tävlar mot varandra hela tiden. Jag får en känsla av att de är klonade hela bunten, samt går på speed. Och jag blir väldigt nyfiken på deras föräldrar... Men antagligen är det bara som jag billar mig in. De är säkert reko och helylle och älskar varandra djupt allihopa.

Jag har vant mig vid morgonmörkret nu. Att det är nermörkt när jag vaknar och sömndrucken vacklar ner för trappan till köket, medan jag försöker undvika - hittills med framgång - att inte snubbla över två ivriga katter som sover i arbetsrummet och som får glädjefnatt när jag öppnar sovrumsdörren och sedan liksom slingrar sig runt benen på mig, hela vägen ner till matskålarna. Om jag låter väckaren låta ett par sekunder (vanligen vaknar jag strax innan den sätter igång) börjar Semla ropa på mig. Otåliga små kritter.

Sagda morgonmörker är som en välbekant, lite nopprig filt som jag sveper in mig i och njuter av. Det känns mysigt att sakta se dagsljuset erövra morgonhimlen, medan de tända ljusen och morronkaffet värmer både min själ och min kropp. Fan vet om jag inte ska kliva upp supertidigt på lördag morgon också, bara för att njuta av känslan att vaka in gryningen utan att sedan behöva bege mig ut i den.

Jag tänker på dagen som ligger framför mig. In på jobbet och kolla lite mejl, förbereda lektioner och i största allmänhet dra igång. Prata med Kandidaten och gemensamt komma fram till ett bra upplägg av resten av terminen, vad beträffar vad han vill och ska göra. I eftermiddag ska jag bli intervjuad av en tidigare elev, som gör något arbete på uni. Det blir lite kul - om inte annat blir det fint att återse henne igen! Och så ska jag försöka inte närvara på en klasskonferens som jag inte ska behöva närvara vid. Sena eftermiddagen och kvällen ligger orörda bakom arbetsdagen och jag får se vad de kan erbjuda mig.

Susanne undrade om jag arbetat något med skrivuppgiften till skrivarkursen. Det har jag inte. Nästa träff ligger en bit in i framtiden och jag tänkte skriva på fredag kväll. Men jag bär med mig det där foto i mitt huvud och tänker mycket på det. När jag träffade mina föräldrar i helgen pratade vi lite om den där tiden och om Kandinskyn som hängde på väggen bakom, på fotot, och som nu stod bredvid soffan och mamma sa att vi systrar kunde få ta med oss tavlor om vi ville, eftersom de har för många för att kunna hänga alla. Och så gav hon Kandinskyn (inte ett original, naturligtvis) till en av mina systrar. Så mycket lyssnade hon...

Men jag förstår att tavlan givetvis kan betyda precis lika mycket för min syster och unnar henne den. Verkligen. Det blev bara så snopet att inte bli lyssnad på. Och ändå... inte. (Vasily Kandinsky)

öken

Jag ser just Kobra. Om öknar. Fascinerande platser. Jag vill uppleva en.

Livet är annars allt annat än öken. Det spirar, blomstrar och frodas. Vänskap, pyssel, kärlek, arbete, engagemang, höst, katter... Jag har förmånen att njuta allt detta från alla möjliga universa och jag gillart!

in och ut...

Fast mest ut.

Jag tänker på Migrationsverkets snygga arbete med att utvisa en gammal dement dam på 91 år, till Ukraina. Snyggt jobbat. Eller inte.

Och apropå sagda verk ska jag in till Växjö idag för information och för att ordna med lite formaliteter för den pojke jag är god man för, och som nu faktiskt fått PUT (permanent uppehållstillstånd). Innan dess ska jag in till jobbet och sätta igång en lektion för en sjuk kollega (många sjuka nu). Och eftermiddagen ska tillbringas med handledning av elever och Kandidaten och så någon lektion uppe på det.

Arbetsmöte med emmaninjorna ikväll, här hemma hos mig. Fika till det, förstås.

Full sluring rakt in i kvällen.

Men än har jag en stund för mig själv med tända ljus, ljuvligt gott kaffe (Zoegas Hazienda), katter, nyheter och ett par mejl som lyser upp den gråmörka, lite kulna oktobermorgonen.

Det är gott att leva.

råkallt

Jag skulle nog ändå grejat med värmen igår kväll. Råkallt i Huset när jag klev upp idag. 15 grader i köket. HUH! Men jag har fyllt på lite pellets och satt på resten av elementen och ikväll ska jag aska/sota och fylla upp och sedan ska här eldas som fan. Just nu värmer jag mig med tända ljus, en varm, go sjal och hett kaffe. Det funkar, det också.

Idag ska Kandidaten komma in på jobbet. Det ska bli roligt! Det är ju så att det blir en vinna-vinnagrej av en sådan här sak. Han får omsätta sin utbildning i praktik och jag får tillfälle att reflektera över min egen undervisning och dessutom kanske få en del nya idéer av honom. Elever brukar också uppskatta att få lite omväxling. Så det blir bra, tänker jag.

Bilen ska ombesiktigas idag. Och så ska jag äntligen - efter två gångers bortavaro på grund av bråkig hals och förkylning - repetera med kören ikväll! Sweet! Om jag orkar och hinner efter det ska jag bara sitta i soffan, dricka te och sticka på den där sjalen. Garnet är mjukt och härligt och mönstret superenkelt och ändå är det som det gått små fula troll i projektet. Jag blir liksom aldrig färdig. Men jag gör ett ryck nu. Vill ju göra något annat sedan! Och så börjar det, minst sagt, bli dags för stickcafé igen. Jag ska höra med Susann om det kanske kunde vara läge om två veckor - den måndag då eleverna har lov och vi har kompetensutvecklingsdag.

Apropå kompetensutvecklingsdagarna har jag nu fått en formell förfrågan om att, tillsammans med två andra lärare, hålla en workshop för engelsklärare. Tanken är att vi ska dela, och prova, olika tips och handfasta verktyg för kreativ språkinlärning. Men så fick jag veta, av personen som frågade mig, att det handlade om låg- och mellanstadiet och då blev jag väldigt tveksam. Jag sa som det var att det jag själv har och gör ju handlar om äldre elever, främst gymnasiet men att det funkar för högstadiet också. Då får jag veta att "det är väl ändå ungefär samma saker, även på de lägre stadierna". Öhm. Nej. Det är det faktiskt inte. Det krävs helt andra skills för att arbeta med nybörjare. De idéer, övningar och verktyg jag använder bygger på att eleverna har några års engelska i bagaget. Så nu tror jag att jag ska be att få säga "tack, men... nej tack" till det uppdraget. Jag ger mig inte gärna in i något som på förhand lovar att inte bli särskilt bra. Det finns andra som är mycket duktigare än jag på att undervisa nybörjare. Jag tycker att de ska ta hand om detta.

Nog om detta. Idag hoppas jag få se att alla mina ettor lämnat in sina Uppdrag i engelska, dvs sina Sommarprogram. Några gjorde det redan i fredags och det jag hann lyssna på var galet bra! Spännande!

Men än är timmen tidig. Jag fyller på min kaffemugg och fortsätter uppdatera mig på morgonens nyheter.

Det blir en bra dag, det här.

höstresa

Jag körde hemåt genom ett svidande vackert höstlandskap. Sol från klarblå himmel och de där klara, självlysande färgerna i träden. Jag blir bubbligt lätt om hjärtat och jag vet inte vart tiden tog vägen - men plötsligt var jag hemma i Byn igen. Hemma hos Semla och Lois som hade vaktat Huset med den äran. Lite kallt i kåken. Snål som jag är tokeldar jag ju inte om jag ändå inte är hemma. Men nu är det dags att dra igång värmen på allvar.

Fast ikväll vilar jag i soffan och värmer mig med varsam tankevandring - och med tända ljus lite varstans. Ljus och te. Katterna sitter helt tätt intill mig och vi småpratar med varandra. Fast någon särskilt intelligent konversation blir det ju inte. Tur för mig då, att jag får det behovet tillgodosett på annat håll.

brunch

En strålande morgon i Örebro. Sträck av gäss flyger över hustaken. På frukostbordet nybakade scones, äggröra, bacon, marmelader, yoghurt, müsli och kaffekaffekaffe. Tända ljus och massa prat. Just nu diskuteras arbetskamraters oförmåga till personligt ansvar. Det är lite märkligt att man irriterar sig på exakt samma sak på arbetsplatsen som man bråkar om hemma. Vem som glömmer mat i kylen, aldrig nånsin ever plockar i - eller ur - diskmaskinen eller ständigt missar att ta hem använda lunchlådor. Vuxna människor, liksom...

Gårkvällen innebar att jag kom ännu en bra bit på väg med mitt stickprojekt. Jag ska försöka bli klar den här veckan, så jag kan göra mig en klarröd basker sedan!

Om en stund kör jag hemåt. Med solen i ögonen. Hem till Twisted Sisters of Mercy som vaktat Huset ett par dagar. Jag saknar de små monstren. Lite.

(Semla & Lois)

ujujuj...

Örebro. The bält of the Gnäll.

Men jag klagar inte. Jag hade en skön bilfärd upp genom ett höstsprakande Småland och Östergötland med chåkla och ljudbok och ett par fina telefonsamtal. Kvällen och halva natten tillbringades sedan vid syrrans köksbord med ostar, vin och syrresnack. Det finns saker som enbart syskon till fullo kan förstå. Sådant talade vi om. Vi delar också några andra gemensamma erfarenheter. Även det talade vi om.

Idag var det lunch hos våra föräldrar. De börjar bli gamla, men är så pigga och hittar på många trevligheter. Pappa är helt otrolig - han hade koll på 15-åriga rappare, Liam Gallagher (och att gruppen heter Oasis) och pelletseldning och har nyss läst Hertha Müller (på tyska) och nylig hjärnforskning...

Vi syrror använde sedan resten av eftermiddagen åt stadsstros (jag har köpt garn till en knallröd basker!), fika på Wayne's och lite sent eftermiddagshäng på Bishop's. En god Örebro Bitter (fruktansvärt god ale!) och minsann om det inte blev a wee dram (Caol Îla) också! Jag lyckades också övertala Malin att åtminstone smaka på en Macallan.

Nu sitter vi vid köksbordet. Har ätit pastamiddag. Vi äter lite ost, pratar vidare och... stickar!

Livet är gott. Bättre än ni tror!

Finfredagsfundringar

(Marilyn Ljugholt?)

Fin Fredag. Jag känner mig faktiskt knappt halvfin. Jag är så jeffla trött på min garderob - för att inte tala om vad som finns inuti den. Varför fanns det inte en sketasnygg knallröd klänning, med lite tungt fall, där idag? Det undrar jag. Men något vettigt svar lär jag ju inte få.

Men annars är det bara fint. Naglarna är glitterröda och håret ser ut att arta sig och jag antar att jag får vara glad för det. Kaffet är gott, ljusen är tända och Lois ligger i mitt knä och spinner. Sämre mornar har jag haft.

Två feta lektioner i religion idag och sedan tar jag helg. Det blir en syrrehelg. Det var längesedan och jag tänker att det blir fint att ses och prata. Hur eller hur så finns det ju mycket som bara ens syskon - i bästa fall - begriper. Vi pratar ofta om sådant. Välbehövligt. Befriande. Och mysigt.

Och så får jag ju ägna en massa timmar åt en favoritsysselsättning - bilkörning! Om bara Gamla Bettan inte bråkar med mig kommer jag att få många sköna timmar på vägen med Mons Kallentofts Den femte årstiden i bilstereon. Och chåkla. Man måste äta lite chåkla när man kör långt. Kanske tar jag rentav med mig Stora Termosmuggen med kaffe. Och så sitta där och lägga milen bakom sig. Låta tankarna flyga högt och fritt. Lyssna på mitt hjärta.

lust

Att drivas av lust och göra saker av glädje. Sådant tycker jag om.
Jag tänker att jag ska göra ännu mer av sådant.
Och mindre av olustiga tristsaker.

man knyter ihop

Veckan börjar gå mot sitt slut. Dagen har varit fylld av lektioner och möten - formella och informella - och ett skönt eftermiddagssamtal med Annhelen så att man fick skratta gott och lite allmänt pyssel av det vi kallar "det andra jobbet på jobbet" det vill säga administrativt pyssel.

När jag kom hem hade jag ambitionen att städa och dona men kom på bättre tankar. Jag städade i alla fall kattlådan och tog ett varv med dammsugaren. Räcker så. Och så har jag försökt komma på vad jag ska ha med mig i helgen. Som vanligt har jag absolut inget att ta på mig och känner mig tråkig och trist i precis allt. Men jag lackar i alla fall naglarna och taggar för Fin Fredag.

Torsdagkväll är också Babelkväll. Det enda program jag verkligen måste se. Babel, tända ljus och te. Lapsang som jag fick av Pia. Det är ju inte bara på morgonen man ska ha det mjukt och mysigt. Eller hur?

I ögonvrån

Hjärnan är ett märkligt ting. Just när jag passerat tavlan i skolcafeterian kom jag på att något inte stämde. I min ögonvrå noterade den grå massan en förändring. Backade några steg och tittade på den igen.

Haha! Just min sorts humor - och en aktuell politisk kommentar, dessutom!

gryning över emmaboda

Kaffe med skummad mjölk. Ljus. Katter. En varm filt. Omvärldsinformation i avvägda doser. Se ljuset sakta smyga fram mellan äppelträden. Känna lite försiktigt på dagen och måla de stora dragen. Låta detaljerna finna sin plats efterhand.

"Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen."

(Tomas Tranströmer)

denna dagen ett liv

En BRA dag. Ett BRA liv. Men fullpetad. Arbete hela dagen så jag glömde äta. Möte på IFO med personal och pojken jag är god man för. Skynda sig hem och hämta bilen. Åka och handla tunga saker som kattmat och kattsand och hämta tungt paket på posten. Vidare till biblioteket för första träffen i skrivarkursen. Skrivapratafikatänkaskriva. Låna en ljudbok till helgens långkörning. Och så föräldrainfo på jobbet efter det. Efter en timme kunde jag smita hem. Fixa te och mackor och sitta en stund i soffan och läsa och skriva mejl. Kolla lite nyheter och diskutera dessa med missarna.

En helt vanlig onsdag, alltså.

Det har blivit väldigt sent de senaste kvällarna. Nu är det slut med det. Ikväll ska jag lägga mig tidigt. För att hinna göra det måste jag göra det typ... nu.

G'natt!

om kärlek

Jag kan nog inte påstå att jag älskar Twisted Sisters of Mercy. Men jag börjar bli väldigt fäst vid de små sötisarna. Inte minst Semla som i skrivande stund gör ungefär allt för att få min helhjärtade uppmärksamhet. Hon pratar med mig, trampar rakt över laptopen, klättrar upp på soffryggen och sätter sig sedan på min axel och tuggar på mitt hår samtidigt som hon spinner så att både hon, jag och soffan skakar. För hennes del handlar det inte om kärlek. Jag gör mig inga illusioner därvidlag. Hon vill bara positionera sig. Och ha mer. Mer av allt. Särskilt vill hon ha mer än Lois.

Lois och jag har en mer laidback relation. En sorts ömsesidig förståelse där hon får minst lika mycket gos som Semlan tar, men på lite andra premisser. Hon stökar omkring mindre, också. Kommer tassande och liksom bara plötsligt är i mitt knä. Utan några större åthävor. Jag är väldigt förtjust även i henne. Men älskar hon mig? Tror inte det, va'?

Det här är ju Simons katt.



Men det kunde lika gärna varit Semla.

lillpotäten

I Röda stens konsthall pågick en konstbiennal. På ett antal lastpallar i "katedralen" låg potatisar utlagda, tillsammans med vita papperspåsar. ILLEGALA potatisar, mind you. Man fick ta med sig om man ville. Så jag tog med mig en gullig liten potät i en tunn påse. Jag har naturligtvis glömt vad detta Förbjudna jordäpple var av för sort, men det var i alla fall ett långt, vackert namn. Det vete fåglarna vad jag ska göra med den. Vänta tills den får groddar och smygodla i garderoben?

Tillsammans med ett bokfynd om Hokusai (som jag köpte i Konstmuséets trista shop) är potätpåsen och det röda läppstiftet den rent fysiska behållningen av resan.

(Joråsåatte...)

kandidaten

Kandidaten som kom bort har nu kommit tillrätta. Han ringde mig i eftermiddags och sa att det är nästa vecka han ska börja. Men vi var ense om att det är superskumt att jag fått info (skriftligt) att han ska vara hos mig v 41-50. En annan superskum sak är naturligtvis att han inte reagerade när vi bestämde tid och plats och sådant och jag (skriftligt) hela tiden sa måndagen den tionde... och han hela tiden visste att det var den sjuttonde som gällde. Nå. Skitsamma. Han låter rolig och trevlig och det blir nog nio bra veckor.

Förkylningen verkar ge med sig - om än med babysteps. Ingen Panodil har knaprats idag. Och jag har jobbat nästan tio timmar. Blev lite lycklig över att få vara Tant på APT:n också. Jag tycker att det är fruktansvärt trist och respektlöst när folk (lärare) lämnar klassrum efter sig som ser ut som om de i all hast fått evakueras under tumultartade former. Tyvärr händer det nästan varje dag. Att få säga vad jag tycker om det kändes befriande.

Om det blir bättre? Skulle inte tro det, va'? Alla tycker ju att just de har så mycket omkring sig att de faktiskt inte har tid med sådana världsligheter. Och det är ju synd. Inte om mig - jag har sett värre - men om eleverna vars arbetsrum det handlar om. Respektlöst är det.

en dag i taget

Det ljusnar ute. Kaffet smakar underbart och missarna har flyttat från sin gosiga korg, till soffan. Man skulle vara katt. Åtminstone idag. Ligga kvar och gona sig i soffan bland kuddarna och bara sovasovasova. Men nejdå, så blir det naturligtvis inte. Idag blir det istället Långdagen Allan. Först vanlig arbetsdag av det mer fullpetade slaget, med inslag av externa godmansmöten bland annat, och sedan har vi konferens och Pedagogiskt Möte. Jag får vara glad om jag är hemma före sex.

Morgondagen har jag inte för avsikt att tänka på. Den får ta hand om sig själv. Det är idag som gäller. Idag.

Just nu är det mera kaffe som gäller. Mera kaffe och små lyckobubblor inuti mig själv. Märker ni hur hösten liksom är självlysande?

en liten gnista

(Älvsborgsbron)

Vilar mig så mycket jag kan. Läser lite, lyssnar på radion och samtalar en lång stund med en av mina äldsta vänner. Tack Mark Zuckerberg för det. Pratar med systerdottern Fanny också, om skolan och om stök. Pratade en liten kvart med Linus. Lillmysen. Å, vad jag längtar efter honom. Drabbades av rastlöshetens gnista och tog itu med ett pyttelitet syprojekt som legat och gnagt mig ett bra tag. Det tog inte långan stund att få färdigt.

Fortsatte lite med nästan-lite-som-en desigual-kappa-projektet (ni trodde väl inte jag glömt?), men insåg att jag var för trött för att det skulle bli bra. Och bra måste det bli.

Vi bygger en bro
där det som varit
flätas samman
med det som ska komma,
via det som är
just nu.

Det är mycket med logistiken.

falling from grace

Det började inte så bra för Kandidaten idag. Han dök inte upp. Han mejlade inte heller. Eller ringde. Eller smsade. Han kan i och för sig ha sänt röksignaler, som jag missat. Han kan ju också ligga på sjukhus, efter att ha blivit överkörd av en cykel. Men det börjar inte bra.

Och för min egen del tyckte jag att det var helt meningslöst att häcka vid mitt skrivbord så jag gick hem, åt lite soppa och ska nu kura under filtar resten av dagen. Semla och Lois kommer att älska det, de små kaminerna.

närvaro

(Finns att beskåda på Hasselblad center, Gbg)

Den yrkeskår jag tillhör består av kloka, välutbildade, professionella, kreativa och intelligenta människor. Och ändå uppför vi oss som miffon när det gäller sjuknärvaron. Det gäller även mig. Man hostar och snorar och käkar panodil och går till jobbet. Inte för att det handlar om att det skulle vara ett kall. Det är det nog ingen som känner längre, får jag hoppas. Men det är så jobbigt att vara hemma och vara sjuk för man förväntas liksom sköta en del av jobbet ändå... Ha lektionsplanering redo för vikarier, till exempel. Det går ju an om man är borta någon enstaka dag, men funkar inte i längden. Och om man missar flera lektioner på raken är katastrofen närmast ett faktum, för då måste man ju ta ikapp allt det som skulle hunnits med där och på en termin, eller i en kurs, har man ju bara så många lektioner.

Därtill kan man ju ha viktiga möten inbokade, som till exempel utvecklingssamtal eller klasskonferenser. Man kan ha lovat vikariera för någon kollega eller - som jag idag - ha en VFU-student på ingående (som jag tänker kalla Kandidaten under de 9 veckor han är hos mig, för det låter mycket trevligare, tycker jag som fortfarande tänker Very Fucked Up, när jag ser bokstavskombinationen...).

Summan av kardemumman är alltså att det oftast är jobbigare att stanna hemma än gå till jobbet. Det är därför lärarkåren hör till de yrkesgrupper som har högst sjuknärvaro. Det är därför jag börjar även den här veckan med Panodil och pappersnäsdukar en masse, i handväskan. Oerhört kontraproduktivt, naturligtvis. Jag kommer att vara sjuk längre tid och dessutom lyckas smitta ner en och annan.

Högst troligt kommer jag dock att avstå från min älskade kör-repetition ikväll. Det finns gränser för vad jag pallar. Jag ska sova i soffan med Twisted Sisters of Mercy på magen.

Nog med gnäll nu. Egentligen är jag på himla gott humör! Har solsken i blick och ett lite hemlighetsfullt leende i mungipan. Livet är gott och minsann om det inte ler tillbaka mot mig.

Kaffe! Nu kör vi!

the winner takes it all

Efter att ha tillbringat eftermiddagen och den tidiga kvällen i dvala på soffan, under dubbla filtar, har vi nu tagit tag i våra liv, Twisted Sisters of Mercy och jag. Jag har fixat mig ännu en stor balja te och så har vi haft dragning om shoppingkassen som jag lottade ut häromdagen.

Det var roligt att så många ville ha den och någon gav mig till och med en fin motivering till varför just h*n skulle ha kassen, men nu gjorde vi i stället så (eftersom jag lovat utlottning) att jag skrev alla namn på varsina små lappar och med Lois som enväldig domare valde sedan Semla ut vinnaren. Rättvisare än så kan det inte bli.

And the winner is...

Gabriela!

Härligt, tjejen! Jag skickar den i veckan!

(Tårtan. Jan Lööf)

samtal pågår

(Laglig drake vid Röda sten)

Ute: underbart höstväder.
Inne: förkylning och feber.

Jag ligger i soffan efter att ha städat och fiffat ett par timmar. Deltar i ett samtal som är lika långt och levande som livet självt. Vilar en stund för att sedan ta upp tråden på nytt.

(I vårt offentliga rum ska det finnas plats för alla röster)