om kärlek

Jag kan nog inte påstå att jag älskar Twisted Sisters of Mercy. Men jag börjar bli väldigt fäst vid de små sötisarna. Inte minst Semla som i skrivande stund gör ungefär allt för att få min helhjärtade uppmärksamhet. Hon pratar med mig, trampar rakt över laptopen, klättrar upp på soffryggen och sätter sig sedan på min axel och tuggar på mitt hår samtidigt som hon spinner så att både hon, jag och soffan skakar. För hennes del handlar det inte om kärlek. Jag gör mig inga illusioner därvidlag. Hon vill bara positionera sig. Och ha mer. Mer av allt. Särskilt vill hon ha mer än Lois.

Lois och jag har en mer laidback relation. En sorts ömsesidig förståelse där hon får minst lika mycket gos som Semlan tar, men på lite andra premisser. Hon stökar omkring mindre, också. Kommer tassande och liksom bara plötsligt är i mitt knä. Utan några större åthävor. Jag är väldigt förtjust även i henne. Men älskar hon mig? Tror inte det, va'?

Det här är ju Simons katt.



Men det kunde lika gärna varit Semla.