Semla sitter bredvid mig i soffan och inte för ett ögonblick kan jag tänka att hon är min katt. Ånej, jag är hennes människa. När hon sätter sig bredvid mig och [nästan] ordlöst befaller mig att killa henne under hakan och gosa med henne är det bara att lyda. Om jag inte gör det lägger hon tassarna på min skrivarm för att förmå mig sluta skriva och ägna mig åt henne i stället. Lyder jag fortfarande inte ställer hon sig upp med tassarna på min axel och skriker åt mig, rakt in i örat. Hur eller hur får hon efter en stund det mys hon vill ha.
Lois är mer diskret med sitt ägande. Hon bara lägger sig tvärsöver datorn, om hon kommer åt. Men jag är hennes människa ändå.
Jag kollade mina olika mejladresser mot den här igår (scrolla ner en liten bit). En av dem (som jag inte använder till något särskilt viktigt alls och som dessutom har ett specifikt lösenord, vilket de allra flesta av mina inloggningsställen har) var med på listan så jag bytte snabbt lösenord. Men det är skitjobbigt att ha en massa olika lösenord till alla de ställen man använder.
Totalt jävla mörker ute betvingas med det sedvanliga batteriet: tända ljus, starkt kaffe en masse, tevenyheter och katter. Gossig kofta utökar arsenalen nu när morgnarna är lite kyliga. Och vill jag bli ännu varmare kan jag ju dansa mig varm:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar