Jag fick sova till strax efter sju. Sedan började Systrarna krafsa på dörren och bära sig åt, för att få mig att vakna till liv. De är rätt framgångsrika om man säger så.
Å andra sidan kan jag nu sitta här och se hur nattmörkret sakta viker undan. Dricka mitt kaffe och föra en inre dialog med min mage för att se vad den känner om livet just nu och hur det skulle kunna tänkas utveckla sig. Så här långt är vi överens. Livet är som en ständig rörelse. Som en hela tiden pågående resa och det är alltid en fråga om man vill delta i resan, eller kliva av på någon perrong och se tågen dra förbi. Att kliva av. Slå mig till ro. Det finns inte i min bok. Så jag ägnar mig åt lite reseplanering istället. Funderar över mål och oväntade riktningar. Och klunkar hett, svart kaffe av bästa slag medan katterna leker med den sista pingisbollen.
Lösa planer för dagen görs upp också. Lite städning. Proviantering. Laga något gott till middag ikväll när Jenny och Simon kommer och hälsar på lite oförhappandes för att hämta ett par katter som Jenny och hennes homieroomie Kenneth ska ha. Svenska bonnkatter going norska stadskatter, alltså.
I övrigt tänker jag se vad dagen bjuder mig. Ta emot den och göra något av den.
Men än har jag kaffe i min mugg och Naturmorron i min radio. Tända ljus och fötterna på bordet. Njuter min morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar