Jag körde hemåt genom ett svidande vackert höstlandskap. Sol från klarblå himmel och de där klara, självlysande färgerna i träden. Jag blir bubbligt lätt om hjärtat och jag vet inte vart tiden tog vägen - men plötsligt var jag hemma i Byn igen. Hemma hos Semla och Lois som hade vaktat Huset med den äran. Lite kallt i kåken. Snål som jag är tokeldar jag ju inte om jag ändå inte är hemma. Men nu är det dags att dra igång värmen på allvar.
Fast ikväll vilar jag i soffan och värmer mig med varsam tankevandring - och med tända ljus lite varstans. Ljus och te. Katterna sitter helt tätt intill mig och vi småpratar med varandra. Fast någon särskilt intelligent konversation blir det ju inte. Tur för mig då, att jag får det behovet tillgodosett på annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar