blähörk

(Fina Johanna)

Det behövs inte så mycket för att jag ska känna mig äckelmätt och falla i paltkoma. Föresatsen var att bara äta lite av varje och bara det jag verkligen tycker väldigt mycket om. Och det gjorde jag. Ändå mår jag snudd på illa. Jag tror jag har ätit färdigt. För i år.

(Fannys saffranstårta - galet mäktig och ljuvligt god!)

Nu ser små- och mellankussarna på Kalle Anka med mamman, pappan, farmorn och hennes Helge. Andra kusiner spelar datorspel eller ringer flickvänner. Jag slösurfar och Cia diskar och torkar och plockar undan. Business as usual.

(Viggo, Johanna och Leo spelar Sims)

Skymningen faller därute och snart kommer en rastatomte att landa med julklappar till de små. Jag tror inte Leo kommer att känna igen mina glasögon och min röda halsduk och dreadsen har Tomten gömt i luvan - men måtte Tomten inte öppna munnen för mer än något enstaka HO HO HO, för den örebrodialekten skojar man inte bort i första taget...

(Det drar ihop sig...)