Fast... också något annat. En spänstig inre klinga av obrytbart, eldhärdat stål. Bakåtskjutna axlar och en rak rygg som inte tolererar svekfulla hugg. Förmågan att ordna för sig själv. Styrkan att inte vända sig om. Modet att kapa multnande band. Inte tveka. Gå vidare. Unna sig värdig vänskap och kärlek. Veta sitt värde.
tisdag 27 december 2011
som spikhål i min själ
Det här livslånga utanförskapet. Att inte riktigt höra till. Att inte vara en självklar del av någonting alls. Inte självklart välkommen - ens bland somliga som bedyrar sin vänskap. Att vandra på ensamma vägar. Trampa upp sina egna stigar. Inte riktigt ute men heller aldrig helt inne. Spikarna som drevs in i min själ är sedan länge utdragna. Men hålen finns kvar.
Fast... också något annat. En spänstig inre klinga av obrytbart, eldhärdat stål. Bakåtskjutna axlar och en rak rygg som inte tolererar svekfulla hugg. Förmågan att ordna för sig själv. Styrkan att inte vända sig om. Modet att kapa multnande band. Inte tveka. Gå vidare. Unna sig värdig vänskap och kärlek. Veta sitt värde.
Fast... också något annat. En spänstig inre klinga av obrytbart, eldhärdat stål. Bakåtskjutna axlar och en rak rygg som inte tolererar svekfulla hugg. Förmågan att ordna för sig själv. Styrkan att inte vända sig om. Modet att kapa multnande band. Inte tveka. Gå vidare. Unna sig värdig vänskap och kärlek. Veta sitt värde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är härdad Magda! Dessutom så har du många du tycker om, som tycker om dig tillbaka. Alltså är du en vinnare av världens bästa pris :)
Puss, Lilla gumman! <3
Skicka en kommentar