Jag har fyllt min dag. Nu är jag trött. Trött och besviken. Jag hade verkligen sett fram emot att kröna den här fina, flitiga lördagen med Downton Abbey. Jag hade behövt det. För jag känner mig så bedrövligt ensam och tom och full av saknad. En timmes sammetsklädd verklighetsflykt invirad i skiraste sidenspets och stiff upper lips hade räddat en kväll så fylld av längtan att det smärtar fysiskt.
Någon fattas mig. Mitt livsvittne.
1 kommentar:
Jag är nästan förbaskad över att förvägras Downton Abbey. Det var ju inte tv jag ville se, eller nåt bra, utan precis just det!!! Grrrmmmf. Håller Nobel på att bli den nya slalom/hockey/fotbollen som man kan flytta runt i tv-tablån för hur som helst?? VA?
Allvarligt ville jag länka till nåt, igen. Nåt för Emmaboda? :)
http://candychang.com/before-i-die-in-nola/
Skicka en kommentar