Jag har lyckats sova nio timmar igen. Lite drygt, till och med. Hård, drömlös sömn fullmånen till trots. Pilutta alla som tror att fullmånen påverkar ens sömn. Jag har ändå inte sovit hårdare än att jag vaknade av ett nattligt sms. Efter lite utväxling somnade jag gott igen.
Utanför mitt sovrumsfönster gryr dagen. Tredje advent. Trädens grenar är nästan helt stilla, så jag tänker att blåsten gett med sig, för den här gången. Himlen är grågul och taken i mitt kvarter glittrar vita. Frostgrader, alltså. Men här inne under mitt duntäcke är det varmt och gott. P1 ger mig en omvärldsutblick och i min mailbox ligger fina mejl och väntar på att bli lästa. Min mugg är full av Byns godaste.
Program för dagen? Jodå. Jag har faktiskt ett. När jag mornat mig ordentligt ska jag - för sista gången! - måla samma ytor som igår. Sedan ska jag änteligen riva bort täckpappen som legat på golvet i säkert två månader nu (om det räcker). Städa och dammsuga. Montera upp fästen till en gardinstång och faktiskt ha ett par tunna, skira (och givetvis vita!) gardiner även i hallfönstret. Släpa upp korgfåtöljen som stått på altanen i sommar, och som nu står [i vägen] i mitt vardagsrum och ställa in i ett hörn. Rulla ut en vit matta. Om jag hinner. Så småningom tänkte jag väl lägga upp någon bild, också.
Vid fyra är det nämligen samling i metodistkyrkan i byn, för vår första julkonsert. Det blir spännande! Nu är det ju kyrkan som bokat oss så jag antar att de har koll på att det verkligen kommer folk. Men... under alla mina år här i Byn har jag då aldrig sett en enda människa gå in där. Å andra sidan brukar jag ju inte hänga i de krokarna om söndagarna.
Även den här dagen ska fyllas med ett soundtrack. Först ut får Velvet Underground bli.
2 kommentarer:
Jag känner av fullmånen, och det är INTE inbillning eller självuppfyllande profetior, det har jag kollat av. Du kanske inte är så permeabel/känslig för sånt bara?
Eller skojade du kanske bara, jag är för trött för att förstå sånt efter tre dagar i plugget...
Antagligen helt okänslig. Hur kollade du?
Jag skojade inte. Jag känner aldrig av sådant. Och har aldrig haft PMS heller. På sanning.
Skicka en kommentar