oxveckorna

Idag börjar jag jobba igen, efter arton lediga dagar. Arton livsnödvändiga dagar, kändes det som innan ledigheten. Och så känns det fortfarande. Jag var så trött efter hösten och behövde verkligen de här dagarna av vila och återhämtning. Mixen mellan familje- och socialt liv och självhet har varit alldeles lagom. Igår var jag nästan handlingsförlamad och det brukar betyda att jag behöver komma igång med arbetet igen. Och det gör jag nu. Enligt gamla talesätt går vi nu in i oxveckorna. Den långa period som föregår påsken. En tid av enbart arbete - hårt arbete - och inga extra helger eller andra förlustelser.

Lyckligtvis är det inte riktigt så för mig, som lärare. Arbeta hårt - ja. Givetvis. Men oxveckorna bryts av sportlovet. För det har jag ännu få planer. Enda som hittills är bestämt är att jag ska se thrashorkestern Vexator live. Jag har ju funderingar på Istanbul också, men vill egentligen hellre till Saudi över påsken. Bådadera låter sig inte göras... Lyxproblem, jag vet.

Fast jag behöver lite muntrationer för att ta mig igenom de här veckorna, oavsett. Något trevligt helgnöje att se fram emot. Som en fikadejt eller en kul utflykt. Jag ska se vad som kan tänkas finnas runtomkring att hitta på. Och så ska jag givetvis fokusera på mina mål. Vågar jag hoppas på fortsatt barmark och lite hyfsade temperaturer så jag kan springa ute några gånger till? Nu när jag har riktigt, riktigt bra träningsrutiner har jag börjat fokusera på kosten. Inte så att jag ätit skräp förut. Det är mer att jag har svårt att hitta balansen för vad och hur ofta/mycket just när jag tränar 5-6 dagar per vecka. Har ju fortfarande lite vikt jag vill bli av med, samtidigt som jag ska orka springa och styrketräna osv.

Och så har jag ju läsningen. Jag fick tipset (igen...) att föra journal över böcker jag läser. Jag borde börjat ungefär 1964 med det... men tänker ändå ge det en chans. Om inte annat får jag ju anledning att köpa ännu en fin anteckningsbok. Igår läste jag Arkan Asaads Stjärnlösa nätter. Ett angeläget ämne och en intressant berättelse men jag kände mig ändå inte över hövan imponerad. Det är något med språket i boken. Kanske skulle han vunnit på att inte hitta på fingerade namn utan bara skrivit det som öppet självbiografiskt, vilket det ju ändå är, om jag uppfattat saken rätt? Hur eller hur ger jag honom en chans till och om ett litet tag (jag köar på bibblan) ska jag också läsa hans Blod rödare än rött.

Av signaturen "romantiker" får jag återkoppling på söndagens skriv, i kommentarsfältet. Inte det minsta aningslöst. Bara intressant och till eftertanke manande. Jag funderar på det hon säger. Svarar. Tänker vidare om rädslor. Är det så att det finns en utbredd rädsla för det som kan komma efter en förälskelse? Och om så är fallet - vågar då folk ens bli förälskade? Kommer fler och fler att gömma sig bakom uttalanden om hur himla skönt och fritt och bra singellivet är, döljandes sina rädslor för såväl åtaganden som misslyckanden? Och bli allt ensammare, allt mer isolerade? Något att fundera på.

Jag har nytt schema perioden som börjar nu. Fler lektioner. Nya kurser. Jag är, just den här tidiga morgonen (ja, det tog emot lite att kliva upp idag - det erkänner jag gärna), väldigt glad att jag, trots den där stora tröttheten, planerade de första arbetsdagarna noggrant innan jag gick på ledighet. Om en stund kan jag gå ner till jobbet, slänga på en mugg kaffe, hälsa på vår nya administratör (?) och plocka fram ett par dagsaktuella artiklar att jobba med under fösta arbetspasset. jag vet att jag kanske låter både kaxig och dryg, men... arbeta på min ledighet? Nejtack. Icke. Eller som en liten en brukade säga förr: "Inte aldrig alls".

Men nu är det alltså dags. Spikskorna PÅ!

Winter Is All Over You - First Aid Kit