fredag gör jag vad jag vill...

Bilden har jag knyckt.

Bio igår kväll. Först fika och sedan film. Bara så ni vet, ni som bor här i krokarna, så kostar ett medlemsskap i Bio Kontrast bara några tior och sedan pyntar en sextio spänn för biobiljetten och blir dessutom bjuden på te eller kaffe och gott tilltugg, en stund innan filmen.

Ibland är det roligt att gå på bio tillsammans med någon. Ibland är det bättre att gå själv. Just igår gick jag själv och det blev lite trivsamt småprat till fikat. Men efter filmen var jag glad att jag satt mig helt själv och inte behövde öppna munnen en enda gång innan jag somnade, under mitt fluffsiga. Inte behövde höra vad någon annan tyckte om den. För The Broken Circle Breakdown berättar en lycklig historia som helt enkelt måste gå åt helvete, och det med besked. En berättelse om... livet. Om hur allt bara skiter sig, i alla fall. Och... hur vi ändå måste ta vara på det vi får. Våga närhet, kärlek och... livet. Varmt, kärleksfullt, roligt, förbannat och hjärtskärande sorglig. Inte en massa trams. Bara... livet.

Se den.

If I Needed You - The Broken Circle Breakdown Bluegrass Band

torsdag sitter jag i tankar...

Jag går på promenaden...

Tänker, det gör jag ju jämt. Ibland för mycket. Ibland tänker jag att människor som aldrig kan vara tysta, som alltid måste prata, eller kommentera, eller vissla, eller brista ut i sång - som kort sagt låter hela tiden - kanske är rädda för sina tankar och att det är dem de försöker överrösta? Jag vill säga till dem: "var inte rädda, det är inte farligt att stänga munnen och låta hjärnan arbeta".

Jag pratar också. Ofta för mycket. Många gånger alldeles för bestämt. Inte sällan rakt ur hjärtat. Men dessemellan tänker jag. Tänker jag...

När jag går min efter-jobbet-promenad, som jag gjorde igår, går jag där väl påpälsad med musik i öronen och så snart jag fått upp pulsen (och därmed också värmen) glömmer jag väder och vindar och snönålstick och lyssnar in musiken, texterna... funderar... tänker. Tänker på innehåll, på gjorda erfarenheter och understundom på någon jag skulle vilja dela någon av låtarna med.

Det snöar hit och dit. Efter promenaden igår varvade jag ner med en stunds rask snöskottning. När jag, senare på kvällen, kikade ut syntes det inte. Nya drivor hade blåst upp över trappen och bilen och infarten. Inte mycket lönt att försöka fösa tillbaka den snön då, så jag får väl ta ett litet ryck innan jag kör ner till jobbet. Ja... kör. Bil. Till jobbet. För idag är det ju t-dag! Väskan packad och jag är taggad!

Emerald - Thin Lizzy

En får saker av sina barn...

onsdag går jag ut och vankar

Nu är vi mitt i veckan, igen. De går fort de här oxveckorna...

Det har blåst i natt. Det har tjutit och visslat och dundrat och knakat. Katterna ligger lågt sådana nätter. En massa snö har virvlat omkring men jag är tveksam till huruvida det kommit ner något nytt eller om det bara har flyttats omkring. Nå, jag ska inte ha ut bilen nu på morgonen och jag snyggade upp lite efter träningen igår, så det får klara sig. Jag ägnar mig i stället åt kaffe, havregrynsgröt och P1-morgon.

Vädret lockar inte till något uteliv egentligen, men med mössa och lovikkavantar funkar det ändå och efter jobbet tänker jag ta mig en ordentliger runda.

Nina Persson släpper soloplatta och jag, som älskar hennes röst och texter, njuter. Tror det får bli ett köp (jo, jag köper skivor)!

Animal Heart - Nina Persson

Dreaming of Houses - Nina Persson

tisdag ser jag mej omkring, mej omkring, mej omkring...

Tisdag. Igen! Nå, inget att gnälla om. Bara att gripa sig an verket och veta att till och med tisdagar kan bli väldigt bra. Jag gillar ju mina tisdagslektioner. Det är bara det att de kommer så tätt inpå varandra att det känns som att jag inte hinner landa mellan dem. Och fler än en gång har jag inlett en religionslektion på engelska (vilket förvirrar en del elever) just för att jag måste byta fokus så totalt... Men det ska nog gå bra. Idag ska vi (på religionen) diskutera kring Nietzsches "Gud är död". Lite ivansk nihilism. Och möjligen också Stefan Arvidsson ("Gud är en pseudonym").

Och så är det ju t-dag! Tisdagar är träningsdagar! Och eftersom jag igår, helt rätt, prioriterade en mysig fika med Erica framför att ta en duktig promenadrunda (balans is da shit!) så är jag lite extra taggad idag. Väskan står redan packad i hallen!

NSA kan alltså spionera via mobilappar som Angry Birds (som jag f ö bara känner till namnet)? Jag undrar vad de kan få ut av det? I och för sig kan en också bli smugen på via Facebookappen men jag förstår fortfarande inte vad de kan få ut av detta? Min sexuella läggning, påstås det. Mmmkay..? Hur? Och... vad ska de med den informationen till? Frågor, frågor, frågor.

Nu ska jag lyssna på Tankar för dagen...

Pass This On - The Knife

måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting...

Nu ljuger jag. Jag har gjort massor. Morgonskottning. Räkningsbetalning. Förberett. Oroskonfererat med kollega. Druckit kaffe. Fejsbokat å jobbets vägnar (kika in på vår FB-sida!). Lunchat med kollegor. Haft lektioner. Gått hem. Skottat lite mer. Mysfikat med en fin Erica. Lekt med katterna. Chattat med systerdottern Fanny om böcker. Neil Gaiman, Uglies och zombies var ämnena för dagen...


Haft det bra, helt enkelt. Nu ska jag plocka ihop och leta upp min bok. Krypa ner under duntäcket med den en stund. Sedan... sova.

Andy's Chest - Lou Reed

sammanfattningsvis

Bilden på Sixten sammanfattar min söndag ganska väl. Jag har gjort det jag föresatte mig, dvs dammsugit och gått långpromenad. Eftersom snöandet tilltagit har jag skottat lite, också. Lär få göra det imorgon, innan jobbet, igen. Och i övermorgon. osv... Det ska, enligt yr.no, bli snö varje dag fram t o m fredag, nu. Sedan blir det mildare igen.

I övrigt har dagen varit händelselös och jag har haft tid för mina tankar.

Karenina - Thåström

dessa söndagar

Sovit mycket, hårt och länge i natt. Vaknade vid något tillfälle av att en kattass duttade på min hand. Torsten! Men den enda av katterna som har synpunkter på att jag tar mig en sovmorgon är Sixten som jobbar hårt för att väcka mig så snart klockan passerat sju...

Soffläge just nu. Kaffe i muggen och raggsocksfötter på bordet. Tända ljus. Katt bredvid mig. På teven Vinterstudion men jag bläddrar nog bort den för jag tycker utförsåkning är ganska trist.

Planer för dagen? Få. Ytterst få. Dammsuga (igen). Jag gillar inte tussar av katthår. Ta en lång promenad ute i det gråkalla. Sedan... äh, jag vet inte. Läsa? Städa kylskåpet? Sticka ett par vantar? Kanske ösa musik och dansa som om ingen såg en? Jag har haft funderingar på att gå och se Hästmannens sista strid, men har svårt att bestämma mig. Jag tror inte jag ska se något sorgligt idag. Nå... det ååååårnar sig!

Where Are We Now - David Bowie

kroppskontakt

När dagsljuset börjar vika ner sig och de fallande snöflingorna blir allt större tassar jag runt i mitt hus, på raggsocksfötter, och tänder ljus. I ugnen lite rotsaker och i kylen ett par biffar. Katterna sover lite här och var och huset andas frid.

Jag har varit lite flitig ändå, idag. En pall pellets är inburen och pannan uraskad, Det brummar varmt och gott och i tvättmaskinen går dagens sista tvätt. Allt är i sin ordning och en timmes skön vinterpromenad, i lätt snöfall, har det också blivit.

Ytterligare genombrott på kattfronten: i morse, vid frukosten, smög sig Torsten fram och duttade med tassen på min bara fot. Sedan drog han sig snabbt undan. Men... det var kroppskontakt!

All By Myself - Eric Carmen

t.f.f.a.d.ä.f!

Här i fönstret brukar en liten skräpmatshög Buddha trona...

Tacka FAN för att det är Fredag! Mjo. I min bok funkar det precis lika bra som TGIF. Nästan bättre. Fast... jag säger som di brukar på diverse galor (som jag sällan orkar se)... Jag vill tacka mina barn... mina vänner... elever... kollegor... för att jag kom igenom den här veckan också - och dessutom gjorde det som en gladare, piggare och... fnissigare människa.

... men Någon har prydligt fått ner den i sin skokartong på golvet..?

Jag säger bara det... det är gott att leva. Ibland lite godare!


Fredag idag, alltså. Jag tänker jobba. Vi ska ha lite "roligt" på dagens enda lektion. Det betyder på skolspråk att läraren (jag) tycker att uppgiften är rolig medan det inte alls är säkert att de andra (eleverna) håller med. hur eller hur har jag gjort en gap text av Black Eyed Peas Where Is the Love och när eleverna löst ut den ska de få analysera texten lite. Det är den värd.

Annat idag: möte, samtal, finfredagsfika med kollegorna, kanskekanskekanske en liten belöningsvända till gymmet och sen ska jag fredagsmysa som FAN (där är han igen!)!

För övrigt tycker jag att samtycke vid sex, som de pratar om i min radio as we speak är en absolut självklarhet. Frågan är hur samtycket ska dokumenteras..?

Where Is the Love - Black Eyed Peas

men... jaaa!

Efter att ha läst, och sett, Torka aldrig tårar... har jag tänkt en hel del på de Benjaminar och Rasmusar jag kände... då... och som liksom bara försvann... från vänkretsen... från byn... från småstaden... till Stockholm... till Göteborg... Jag har tänkt att många av dem måste ha drabbats AIDS och HIV... det var ju sådana tider... och inga bromsmediciner fanns ännu....

... och så fick jag veta alldeles nyss... att en av dem jag allra oftast tänkt på, inte bara lever utan lever ett rikt och gott liv i en, som det verkar, underbar relation med en partner sedan många, många år.

Jag blir så jävla GLAD!.

jag går runt en liten sjö eller om det är en stor damm

Två varv runt sjön blir det

Ibland tänker jag, så här om morgonen, att jag ska blogga lite under dagen. Men jag hinner aldrig. Så tänker jag att jag ska göra det när jag kommer hem på kvällen. Men träning och annat fyller mina sena eftermiddagar och tidiga kvällar och det blir liksom inget. Ibland funderar jag på att lägga ner bloggeriet. Eller pausa det. Men jag vet inte... morgonskrivet har jag hållit på med i så många år att det skulle kännas mycket märkligt att inte...

Musik. Vilken tidsmaskin det kan vara. När jag, igår kväll, gick den rejält snabba och hyfsat långa kvällspromenad jag tagit för vana att gå de dagar jag inte är på gymmet dök en låt upp i lurarna...

... en annan kväll, i en annan tid. En annan tideräkning. Fredagskvällsstädjobb på en stämpelfabrik i Sunne. I den nya maskinhallen, där gummivalsar som ska trycka exklusiva tapeter mönstras med laser, städar jag. Ensam. Jag skyndar mig lite för kompisar från västkusten är på väg upp och vi ska ha en rolig helg, tillsammans. En stereo dånar med något musikprogram. Plötsligt far den ut genom högtalarna och... fast det är första gången jag hör den är det som om jag hört den så många gånger tidigare. Jag blir bara stående... lyssnar med liksom hela kroppen. Senare på kvällen, när kompisarna anlänt berättar Freddie att hon hört en så fantastisk låt i bilen, på väg upp. "Det var som om jag hört den förut, fast den är alldeles ny", säger hon. Också. och så var det. I dess allra mest positiva bemärkelse. Ny, fräsch och... som en älskad och sedan länge saknad vän. Bandet blev sedermera ett av de verkligt stora. Jag blev aldrig något fan, men den första låten av dem jag hörde... den älskar jag än.

Sultans of Swing - Dire Straits

starstruck

Vilken fantastisk stjärnhimmel jag såg igår kväll, när jag kom hem. Helt prosaiskt slängde jag in ryggsäcken och träningsväskan och gick för att dra ut soptunnorna till gatan och blev bara... stående. Det var en sådan kväll då det känns som att det går att nudda vid stjärnorna om en bara sträcker sig tillräckligt högt. Jag ville bara stå kvar och stå kvar, men att göra det i tunna träningstajts är inte optimalt så till slut började jag frysa ordentligt och gick in och tog den där långa, riktigt varma duschen*.

Lite pyssel, lite slösurfande och ett fint samtal med min nu 25-åriga älsklingsson (om träning, vänskap och... dresscodes) och sedan var det lagom tid att krypa ner under det ganska fluffsiga duntäcket (jag har två jag alternerar mellan och det andra är mycket fluffsigare - men också varmare...) och glida bort. Med ett leende inuti huvudet.

Jag trodde det skulle bli tokkallt nu, när det blir klarare väder, men temperaturen håller sig kring fullt rimliga 3-4 minus. Det är bra. Det funkar. Måste bara komma ihåg att beställa en pall pellets idag... Men det ska nog gå. Onsdagar är något lugnare. Långa (varannan) men lugnare. Dagens fokus får bli på arbetet och sedan en lång kvällspromenad. Inuti det där huvudet jag har tänker jag redan på helgen. Så har det blivit och jag påminner mig att det faktiskt är det normala. Hur mycket jag än gillar mitt jobb är det ändå min fria tid som är... jag. Som är... min.

You Are the Beginning - Soundtrack of Our Lives

*duschar på gymmet gör jag bara om det är lugnt och stilla. Igår var det trängsel.

full speed ahead

WoopWoop! En fullständigt späckad tisdag ligger framför mig. Lektioner i en enda räcka rakt in i eftermiddagen, sitta in för en kollega på matteprov, hinna uppdatera de virtuella kursrummen, arbetsplatsmöte och sedan direkt vidare till gymmet. Inte optimalt att komma så sent till gymmet (en stund efter fem) eftersom det är rätt fullt då, men alternativet är att inte... och det är inget alternativ.

Jag kommer att vara hyfsat mör framåt kvällskanten och dammsugaren får jag rasta imorgon kväll, tror jag, även om det skulle behövas en vända med den (tack så mycket för det, katterna). Apropå katter... jag tror Torsten gillar rårakor, eller snarare doften av dem, eftersom han smög sig framända till soffbordet när jag satt och åt middag där igår kväll. Men han fick inte smaka. Ånej. jag har inte för avsikt att lära dem några dumheter...

Nu: hett svart av Byns bästa och vakna till liv ordentligt. Jag gjorde några bilburna ärenden efter jobbet igår men sedan fick det bli en riktigt rask och skön promenad. Jo, det är sant! Den var verkligen skön! Bra musik och dito kläder gör vilken som helst prommis njutbar - även när den företas i bitsk motvind! Efteråt värmde jag mina rårakor i ugnen och åt dem med rårörda lingon. resten av kvällen gick åt till att hålla mig upprätt en stund tills jag gick och la mig och tvärsomnade och lyckades sova så hårt att jag fortfarande är lätt groggy...

Förresten... så fyller Mannen I Mitt Liv år idag! Det är på dagen 25 år sedan våra ögon möttes för första gången och det var kärlek direkt!

*hjärta* GRATTIS LINUS! *hjärta*

Jag vet inte riktigt hur vädret kommer att arta sig idag, det är fortfarande beckmörkt ute, 2,5 minusgrader och vinden har avtagit. Kanske blir det sol? Det var det faktiskt igår, om än ytterst flyktigt...

Sun Comes Up It's Tuesday Morning - Cowboy Junkies

vinden

Jag innehar just nu Sveriges i särklass snyggaste diskduk!

Det har verkligen blåst i natt. Rätt vad det är kommer en riktig vindil och hela huset knakar. Med lite fantasi är det bara att krypa djupare ner under täcket och vänta på att taket ska lyfta. Med lite mer sunt förnuft är det bara att krypa djupare ner under täcket och veta att huset, och taket, har hållit i 76 år och troligen kan stå i 76 år till... Sixten gillar inte blåsten, men i natt har han inte farit omkring och härjat utan istället legat på mitt täcke, tätt tryckt mot mig och helst med nosen i mitt öra.

Som väl är har ingen mer snö fallit. Gutt, som di säger på sina ställen här i Småland.

Igår eftermiddag kom jag faktiskt loss och fick lite stickat. Jag har tänkt göra det så länge, men tröskeln har varit alldeles för hög. Nu gjorde jag i alla fall klart en härligt röd och varm sjal och av bara farten stickade jag mig en svart luva också, med ett par varv instickat reflexgarn. Jag valde att sticka den på två stickor så den behöver bara sys ihop för att sedan vara klar att användas. Vem vet... kanske gör jag klart råckenrållvantarna också, av bara farten?

Medan jag stickade såg jag på teve. Spännande skidskyttestafett! Ett coolt program om grizzlybjörnar. Partiledarsamtal, med Jonas Sjöstedt. Jonas framstår, som vanligt, som klok och jordnära, men jag vet inte om jag gillar själva programformen. Lite för mycket terapisamtal över det hela. Lite udda grepp, men vad ger det egentligen?

Måndag, då. Ganska fullt i planeringen. Dock inte värre än att jag tänker gå hem vid fyra och ta mig en lång promenad. Gott så.

Thank You - Led Zeppelin

jag går på promenaden

Med världens bästa, och troligen också bredaste, spotifylista i öronen blir ingen promenad tråkig eller kall. Jag la ihop Kryssebodarundan med Hälsans Stig och ni som gått där vet att det blir en ganska hyfsad liten runda. Ungefär åtta kilometer. Jag blev varm och go och kinderna röda i vinden. Så attans gött, ändå!

Medan jag gick där och småmös, lite i min egen bubbla av all bra musik, började jag fundera på vad en nioåring av idag lyssnar på?
(Jag vet att två söta, mig närstående, småkusiner gillar Maiden...)

För de här tre gillade jag när jag var nio (och ja, de finns alltså i min lista, de också):

Venus - Shocking Blue

Jag hittade tipset om dem i... Kamratposten, tillsammans med en liten bild som jag klippte ut och i evigheters evighet bar med mig i min dagbok.

Wight is Wight - Michel Delpeche

Första gången jag hörde den var på vår svartvita gamla teve, i den gamla hallandslängan utanför Vessigebro. Den låg över ett reportage från en festival där nakna ungdomar badade och lekte i massor av skum. Sådant gör intryck på ett ungt öga! Senare efterforskningar ger vid handen att bilderna var just från festivalen på Isle of Wight.

Here Comes the Sun - The Beatles

Abbey Road var min allra första LP. Jag fick den av min mamma. Inte kunde hon veta att den blev en av de stora inkörsportarna till ett livslångt musikbruk...

Och på den vägen är det...

asgardreia

Sixten I, på jaktpasset...

Det märks när två katter, av tre, får sådana där stolleryck som enbart katter får och dundrar runt i huset, ligger i bakhåll för varandra, hoppar och härjar. De är små katter men lyckas korva till mattor, riva ner saker och välta stolar. Det får självaste Odens ritt att framstå som en smula... lam. Fånga dem på bild låter sig dock inte göras.

Jag sov till nio. Jag tror inte någon bryr sig ett dugg, men jag skriver det ändå. Jag har upptäckt att en hel massa saker jag skriver om i bloggen är sådant jag plötsligt behöver gå tillbaka och kika på. Sömn kan ju bli en sådan sak?

Hypnotiserad av en skata?

Jag tänker ta en promenad idag också. Det blåser snålt och kallt och himlen är misstänkt grå. Mössan får nog letas fram. Och lovikkavantarna, som fått ligga i korgen hela "vintern". Men ut ska jag. Till skillnad från fredagsträning handlar det inte ett dugg om någon form av belöning. Det kommer att handla om andens seger över materien. Inget annat.

Men jag gör mig ingen brådska. Jag har radio att lyssna på, ljus att njuta av och kaffe som ska drickas. Sedan...

På Facebook hittar jag, hos en vän, en intressant artikel av Katarina Wennstam - Mannen och skulden. Jag rekommenderar läsning!

Stjärna som är din - Thåström

*hjärta* mannen i mitt liv *hjärta*

Före.

Idag ringde han upp mig, när jag var ute på en kvällspromenad, på eftermiddagen. Vinden var bitig och snål men när jag pratar med Linus glömmer jag sådana petitesser. Vi har så mycket att prata om; kärlek och köksredskap, jobb och bilar, framtidsplaner och födelsedagar. Jag han ända hem och ändå var vi inte klara med vårt samtal. På tisdag fyller han tjugofem, denne man. Ändå... han kommer alltid vara min Lillmys, ju.

Dagen annars, då? Jag sydde lite i förmiddags. Ett par små ändringsarbeten, bara. Sedan hängde jag kvar en stund i arbetsrummet för att se vad som skulle hända. Inget. Absolut inget. Så jag gick ner i källaren och slängde i en tvätt och sedan satte jag mig i köket en stund.

Efter.

Efter ett tag började det hända grejer och nu har jag inte bara ätit en god måltid bestående av libanesisk linssoppa med zataarbröd till, utan dessutom finns det ett par burkar/bröd till två luncher, i kylen. Samt rårakor till tre luncher (eller om det kanske blir middagar?). Ytterligare en maskin tvätt är körd och hängd och jag har, alltså, promenerat ute i snön och kylan.

En på många vis skön, och välbehövlig, lördag.

I Found A Way - First Aid Kit

ah... mmm... somna om en stund...

The Wild Bunch - on the softer side...

Sixten var mycket upprörd i morse, när jag inte klev upp före sex, som jag brukar. Han skällde på mig (nåja... mjauade, då...), trampade omkring på mig (hur kan en lätt katt orsaka sådan smärta när han tassar på en?) och när inte det heller hjälpte la han sig med sin nos i mitt öra och spann så hela mitt huvud vibrerade. Till slut puttade jag ner honom ur sängen och då gick han sin väg. Förnärmad.

Jag fick respit till efter åtta. Det var skönt. Jag klarar mig fint med sju timmar per natt om jag får typ... tio, på helgen. Eller... jo. Här blir ju liksom ändå inga barn gjorda, så då kan en ju lika gärna sova. Typ.

Min morgon, när den slutligen oundvikligen randades, blev (är) mysig med de ingredienser som alltid utgör en god morgon här hemma. I tillägg blev det... tadaaaa... frukost! Inte enbart kaffe, alltså, utan fil, müsli och gojibär, också. Den såg ingen komma... och så blev det goda, allvarliga skratt när jag, via vännen Marie (och Facebook), fick en länk till genusfotografens Manslåren var vanare förr. Hehe! Den läsningen (och lyssningen) gjorde min morgon! Och den stämmer till vidare funderingar under dagen.

Vad sker idag, då? Faktiskt... så lite som möjligt. Givetvis någon maskin tvätt, påfyllande av pellets (det går jäääävligt mycket pellets i detta mellanläge mellan milt och riktigt kallt) och lite sömnadsarbete. Jag tänker sy in ett par jeans och göra en ändring på en topp. Sedan vet en ju aldrig vad som händer när jag väl börjar gå loss i arbetsrummet. Jag slipper i alla fall skotta snö. Det räckte att sopa av trappen igår när jag kom hem.

Knockin' on Heaven's Door - Bob Dylan (From Pat Garrett & Billy the Kid)

nämen lite hardcore friday mys, kanske?

Gymmet efter jobbet. Ingen styrketräning - enbart 45 minuters träningscykel med riktigt schysst tempo. Snart är mitt knä helt tillbaka och då... Det som slår mig är den... förväntan jag känner inför passet. Jag ser fram emot det. Och jag är glad, stark och på gott humör medan jag sliter i mitt anletes svett! Jag vet inte hur det kunde bli så här, men kanske är en av förklaringarna att jag håller tillbaka lite? Inte går loss totalt, utan håller mig till mina t-dagar (tisdagar, torsdagar, träningsdagar) och en och annan fredag unnar mig enbart cykling. I övrigt är det normala promenader som gäller. Jag har ju lyckats röra på mig alla dagar, utom en, det här året (och det var i lördags när jag storstädade och grejade hela dagen inomhus, så det var ju ingen latdag, heller). Inte som ett nyårslöfte. Jag började ju innan jul och planen var att utnyttja mina lediga dagar till fysiska aktiviteter, men allt blir inte alltid som en tänker sig, ju.

Hem. Packa ur träningsväska och jobbryggsäck och tända lite ljus och äta en tallrik fil och klappa på katterna och dammsuga i badrum och kök och få på musiken och tvätta potatis och rotfrukter och hiva in i ugnen med olivolja, timjan, flingsalt och grovmalen svartpeppar och komma mig i mjuka, varma, slappa myskläder och så sjunka ner vid köksbordet en stund med några små bitar ost och ett glas rött, lyssna på ett mycket intressant program från Filosofiska rummet - om meningen med arbete - och känna hur dofterna från ugnen börjar sprida sig i huset - och under tiden faller mörkret därutanför och snön slutar göra detsamma och det är... helg. Jag har längtat efter den!

Kollegan Lorenzo lånade mig Neil Gaimans senaste The Ocean at the End of the Lane och den ska jag fortsätta läsa ikväll. I min soffa. Med kuddar, filtar, ljus, ett glas vin till och så katterna. Jag har hunnit en bit in i historien efter att ha suttit in en lektion för kollegan Ida och hon hade planerat läsning... Helt underbar lektion! Först gnölade några av eleverna... "Ska vi läsa en hel timme..?"... sedan satte vi igång och när lektionen var slut var det jag som fick påkalla deras uppmärksamhet. Läsning är magiskt. Magiskt och ljuvligt!

Kaffe och en cigarett - Olle Ljungström

finfin fredag

Hokusai

Veckorna börjar rulla på. Ännu en arbetsdito är till ända, snart, och det är sedan bara fyra kvar till sportlovet. Mycket som ska hinnas med! Men vi jobbar på och kommer att nå målen. Tillsammans.

Träningen igår. Det är galet! Jag trivs, ju! Tycker om att träna, gillar att kroppen svarar - och dessutom finns en social dimension jag uppskattar. Det är elever, kollegor, grannar, föräldrar och andra känningar. Det är också en och annan en inte känner alls, och ändå nickar vi uppmuntrande till varandra. Heja oss!

Öppet hus... blev en stillsam tillställning. Troligen helt onödigt att ha en så snart inpå att skolvalen ska vara gjorda, var väl vår sammanfattning igår kväll.

Fredag, idag. Jag har inga som helst planer och tänker inte göra mig några, heller. Jobba. Inte gå hem förrän måndagen och tisdagen är planerade . Jag skänker ofta en tacksamhetens tanke till min handledare från VFU:n på Falkenbergs gymnaseskola, Inger Corral, som bland annat lärde mig hur en kan planera sitt lärarjobb verkligt smart. Att alltid ha en viss framförhållning var något hon aldrig tummade på - och det har jag tagit med mig i mitt eget arbete. Det var Inger som introducerade mig för de fem P:na:

Proper Planning Prevents Pissy Performances

Och det gäller sannerligen inte bara läraryrket...

Det har blåst rejält i natt, men den utlovade snön har ännu inte anlänt. Det tackar jag för. Däremot hade pelletsen tagit slut och pannan stod still i morse. Elen går ju på, men det är märkligt... jag kan känna när pannan står. Det blir några tiondelars grader mindre varmt och det händer något mer med huset som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Hur eller hur brummar den fint nu, efter lite ompyssel om morgonen.

Montana - Frank Zappa