vinden

Jag innehar just nu Sveriges i särklass snyggaste diskduk!

Det har verkligen blåst i natt. Rätt vad det är kommer en riktig vindil och hela huset knakar. Med lite fantasi är det bara att krypa djupare ner under täcket och vänta på att taket ska lyfta. Med lite mer sunt förnuft är det bara att krypa djupare ner under täcket och veta att huset, och taket, har hållit i 76 år och troligen kan stå i 76 år till... Sixten gillar inte blåsten, men i natt har han inte farit omkring och härjat utan istället legat på mitt täcke, tätt tryckt mot mig och helst med nosen i mitt öra.

Som väl är har ingen mer snö fallit. Gutt, som di säger på sina ställen här i Småland.

Igår eftermiddag kom jag faktiskt loss och fick lite stickat. Jag har tänkt göra det så länge, men tröskeln har varit alldeles för hög. Nu gjorde jag i alla fall klart en härligt röd och varm sjal och av bara farten stickade jag mig en svart luva också, med ett par varv instickat reflexgarn. Jag valde att sticka den på två stickor så den behöver bara sys ihop för att sedan vara klar att användas. Vem vet... kanske gör jag klart råckenrållvantarna också, av bara farten?

Medan jag stickade såg jag på teve. Spännande skidskyttestafett! Ett coolt program om grizzlybjörnar. Partiledarsamtal, med Jonas Sjöstedt. Jonas framstår, som vanligt, som klok och jordnära, men jag vet inte om jag gillar själva programformen. Lite för mycket terapisamtal över det hela. Lite udda grepp, men vad ger det egentligen?

Måndag, då. Ganska fullt i planeringen. Dock inte värre än att jag tänker gå hem vid fyra och ta mig en lång promenad. Gott så.

Thank You - Led Zeppelin