starstruck

Vilken fantastisk stjärnhimmel jag såg igår kväll, när jag kom hem. Helt prosaiskt slängde jag in ryggsäcken och träningsväskan och gick för att dra ut soptunnorna till gatan och blev bara... stående. Det var en sådan kväll då det känns som att det går att nudda vid stjärnorna om en bara sträcker sig tillräckligt högt. Jag ville bara stå kvar och stå kvar, men att göra det i tunna träningstajts är inte optimalt så till slut började jag frysa ordentligt och gick in och tog den där långa, riktigt varma duschen*.

Lite pyssel, lite slösurfande och ett fint samtal med min nu 25-åriga älsklingsson (om träning, vänskap och... dresscodes) och sedan var det lagom tid att krypa ner under det ganska fluffsiga duntäcket (jag har två jag alternerar mellan och det andra är mycket fluffsigare - men också varmare...) och glida bort. Med ett leende inuti huvudet.

Jag trodde det skulle bli tokkallt nu, när det blir klarare väder, men temperaturen håller sig kring fullt rimliga 3-4 minus. Det är bra. Det funkar. Måste bara komma ihåg att beställa en pall pellets idag... Men det ska nog gå. Onsdagar är något lugnare. Långa (varannan) men lugnare. Dagens fokus får bli på arbetet och sedan en lång kvällspromenad. Inuti det där huvudet jag har tänker jag redan på helgen. Så har det blivit och jag påminner mig att det faktiskt är det normala. Hur mycket jag än gillar mitt jobb är det ändå min fria tid som är... jag. Som är... min.

You Are the Beginning - Soundtrack of Our Lives

*duschar på gymmet gör jag bara om det är lugnt och stilla. Igår var det trängsel.