ah... mmm... somna om en stund...

The Wild Bunch - on the softer side...

Sixten var mycket upprörd i morse, när jag inte klev upp före sex, som jag brukar. Han skällde på mig (nåja... mjauade, då...), trampade omkring på mig (hur kan en lätt katt orsaka sådan smärta när han tassar på en?) och när inte det heller hjälpte la han sig med sin nos i mitt öra och spann så hela mitt huvud vibrerade. Till slut puttade jag ner honom ur sängen och då gick han sin väg. Förnärmad.

Jag fick respit till efter åtta. Det var skönt. Jag klarar mig fint med sju timmar per natt om jag får typ... tio, på helgen. Eller... jo. Här blir ju liksom ändå inga barn gjorda, så då kan en ju lika gärna sova. Typ.

Min morgon, när den slutligen oundvikligen randades, blev (är) mysig med de ingredienser som alltid utgör en god morgon här hemma. I tillägg blev det... tadaaaa... frukost! Inte enbart kaffe, alltså, utan fil, müsli och gojibär, också. Den såg ingen komma... och så blev det goda, allvarliga skratt när jag, via vännen Marie (och Facebook), fick en länk till genusfotografens Manslåren var vanare förr. Hehe! Den läsningen (och lyssningen) gjorde min morgon! Och den stämmer till vidare funderingar under dagen.

Vad sker idag, då? Faktiskt... så lite som möjligt. Givetvis någon maskin tvätt, påfyllande av pellets (det går jäääävligt mycket pellets i detta mellanläge mellan milt och riktigt kallt) och lite sömnadsarbete. Jag tänker sy in ett par jeans och göra en ändring på en topp. Sedan vet en ju aldrig vad som händer när jag väl börjar gå loss i arbetsrummet. Jag slipper i alla fall skotta snö. Det räckte att sopa av trappen igår när jag kom hem.

Knockin' on Heaven's Door - Bob Dylan (From Pat Garrett & Billy the Kid)