jag går på promenaden

Med världens bästa, och troligen också bredaste, spotifylista i öronen blir ingen promenad tråkig eller kall. Jag la ihop Kryssebodarundan med Hälsans Stig och ni som gått där vet att det blir en ganska hyfsad liten runda. Ungefär åtta kilometer. Jag blev varm och go och kinderna röda i vinden. Så attans gött, ändå!

Medan jag gick där och småmös, lite i min egen bubbla av all bra musik, började jag fundera på vad en nioåring av idag lyssnar på?
(Jag vet att två söta, mig närstående, småkusiner gillar Maiden...)

För de här tre gillade jag när jag var nio (och ja, de finns alltså i min lista, de också):

Venus - Shocking Blue

Jag hittade tipset om dem i... Kamratposten, tillsammans med en liten bild som jag klippte ut och i evigheters evighet bar med mig i min dagbok.

Wight is Wight - Michel Delpeche

Första gången jag hörde den var på vår svartvita gamla teve, i den gamla hallandslängan utanför Vessigebro. Den låg över ett reportage från en festival där nakna ungdomar badade och lekte i massor av skum. Sådant gör intryck på ett ungt öga! Senare efterforskningar ger vid handen att bilderna var just från festivalen på Isle of Wight.

Here Comes the Sun - The Beatles

Abbey Road var min allra första LP. Jag fick den av min mamma. Inte kunde hon veta att den blev en av de stora inkörsportarna till ett livslångt musikbruk...

Och på den vägen är det...