like magic

Tänk vad även en liten springrunda kan göra för själen min. Jag drog på mig springkläderna, skönaste skorna (har ju några par att välja mellan) och körde bort till Svaneholms slott, där jag hört att de ska ha ett väldigt fint, men kort, motionsspår runt den lilla sjön. Visserligen en verklig minirunda på ynkans tre kilometer, men knät höll och det var det viktigaste. Jag ska nu snällt springa väldigt korta rundor tills jag får tillbaka knät i bra skick och sedan utöka lite i taget. "Lett å seje", som di säger i reklamen...

Denna lilla runda, helt utan krav på prestation, i ensamhet och utan minsta förväntningar från omgivningen på att jag skulle komma snart hem igen, räckte för att lyfta mitt humör ordentligt. För min egen, och andras, skull ska jag fortsätta med denna enkla rutin, några gånger i veckan och troligen på samma ställe. Det var så lummigt och vackert och luften var fuktig och mättad efter åskvädret och ösregnet. Ett tillfälle att minnas.

Something - George Harrison

höst

Sigrun fundilerar i Nyhavn.

Gårdagen var en dag av sol och det fick bli en tur till närmaste huvudstad. Det ska jag väl vara jävligt tacksam för, tänker jag. För nu är hösten tillbaka med regn och blåst och stugsittande med liten tjej. Vi har varit ute idag. Promenerat och åkt rutschkana och kollat på sniglar. Men trots vettiga kläder var det ingen av oss som riktigt uppskattade det hela. Nu sover hon middag och jag är negativ, tråkig och avtänd på det mesta.

Också en semester...

The Sky Is Crying - Stevie Ray Vaughan

semesterjobb

När jag började bekanta mig med min nyinskaffade chromebook fick jag en smärre chock när jag inte hittade några av alla de filer jag delat till min privata google drive från jobbditon. Först förträngde jag bara alltihop, men i förrgår kväll började jag leta på jobbkontot, som jag ännu har åtkomst till, och där lyckades jag hitta alltihop, fast bortkastat. Detta hade tydligen gjort så att allt delat också försvunnit, men hur eller hur lyckades jag faktiskt återställa allt i jobbdriven och sedan har jag lagt ner ett ganska stort arbete på att inte dela utan kopiera varje enskild fil till nyskapade i privata driven och nu har jag just lagt sista handen vid det. JOBB, alltså. Mitt på blanka semestern. Men det var det värt. Mapparna/filerna innehåller i stort sett planering och material för ett helt läsår, i samtliga mina kurser... Visst gör jag mycket nytt varje år - hur trist skulle inte jobbet bli annars? - men det som känts och funkat riktigt bra vill jag ju återanvända. Jag känner en enorm lättnad just nu. Det blir nog mycket ändå, när det nya jobbet drar igång.

Annars är semestern ganska mycket småbarnsföräldersliv, just nu, och jag har inte riktigt orken som krävs. Mamman och pappan tar ju hand om allt nattetid och annars också, om de är hemma, men i övrigt är hon min, det lilla hjärtat. Älsklig och rolig men också två fulla händer... Om kvällarna är jag helt slut och vill helst gå och lägga mig efter middagen men hur asocialt är inte det, då? Så jag stannar uppe en stund, sitter och pratar med någon av de andra i kollektivet, tar ett glas vin, kanske, och bara ÄR. Sedan kryper jag i säng i akt och mening att lyssna på ljudboken (just nu The Moth Catcher av Ann Cleeves) en god stund, men däckar efter fem minuter och sover hårt, men inte drömlöst, i min nya,sköna säng (drömmarna är ganska specifika, men... jag tror jag behåller dem för mig själv...). Upp igen före sju och så drar dagen igång, igen. Efter den här semestern behöver jag... semester. Haha!

Jag var på rymmen igår igen, förresten. Håret såg ut som ett skatbo så jag var inne i Ystad och blev klippt. På samma salong kan man få naglarna fixade och jag passade på att göra det, också. Det känns som en väldig lyx att låta någon annan lacka dem och med gellack håller det ju i veckor. Den flärden tycker jag att jag kan tillåta mig, när jag inte reser någonstans alls i sommar, utom möjligen en augustihelg till Öland och vännen Lenas stuga.

Resor... Höstlovet ska få bli en storstad. Jag har aldrig varit i Budapest, så dit reser jag om Johanna kan resa tillsammans med mig. Annars tror jag faktiskt att det blir London, igen. Dit funkar det ju lätt att åka själv. Och redan nu har jag bestämt mig för en tripp till, och på, Island nästa sommar. Och säkert något mer, som jag inte kommer på nu. Eller ens vet, kanske?

If I Needed You - The Broken Circle Breakdown Bluegrass Band

på rymmen

Jo, men det kändes nästan lite så. Att peta Sigrun i säng för att sova middag, efter en förmiddag med utelek i geggamojan, och sedan köra in till Ystad för att träffa kusinen Anna, som sedan visade sig ha fått förhinder. Utan att tveka valde jag att ändå stanna i Ystad och känna staden lite på pulsen. Förfärligt många turister, if you ask me, men jag tänker att det ändå är en trivsam, ja rentav mysig, liten stad.

Jag fick med mig en lång, snygg kofta hem efter att ha strosat runt, rekat ut en frisörsalong som såg seriös ut - utan att fördenskull ta sjukt mycket betalt för att toppa -, boka en tid och sedan fika på ett litet mysigt, hipsterbohemiskt (det kändes liksom inte riktigt övertygande) café. Det är så himla skönt att bara strosa för sig själv, ibland...

Och härhemma stretade delar av kollektivet på med målning och trädgårdsarbete, medan andra (M &  M) var på jobbet. Som tack för friheten lagade jag en grym fiskgryta till de andra (jag tog undan en del till mig, redde av med havregrädde och hade i tofu istället för fisk och det fungerade alldeles utmärkt). Nu är jag dödsens trött och jag tror att jag strax ska ropa in Sixten och sedan krypa till kojs med min ljudbok som sällskap.

Come As You Are (unplugged) - Nirvana

kaos, pt iii

Krysseboda. My happy place.

Allt har varit galet rörigt sedan förra helgen. Min flytt och få någorlunda ordning i min del av huset och samtidigt renovering av rum och få katten att känna sig som hemma och så huset fullt av folk. Förutom Matilda, Mike, Sigrun och jag är det ju Grandma Barb, Aunt Brenda och Cousin Ciaran. Flytthelgen var dessutom Mikes gamle barndomsvän från Alaska, Brian, här och nu i helgen var Jenny och Kristofer här, från Oslo, plus att Linus och Nathalie kikade förbi på fredagen och på lördagen grillade vi allihop och då var Matildas bästis Sofie här också. Enstaka vänner kikade förbi och sa hej, gick husesyn och fick sig en kaffe också, under dagen. Ja, ni fattar... Därför kändes det som en slags lättnad när jag körde upp till Byn, i söndags, för att kolla flyttstädningen och äta middag (och sova över) hos Lena och hennes man. Igår var jag in till oralkirurgiavdelningen i Kalmar för att få öppnat en spricka i tandbenet (troligen orsakad av cykelvurpa 2008...) och det var en snabb affär (dock är jag svullen och lite öm idag, men det ser ut att läka bra och stygnen ska trilla bort av sig själva) och sedan gjorde jag några hittepåärenden i Byn, långfikade (dvs drack kaffe och läste - fick ju inte äta förrän frampå kvällen) och som sista anhalt träffa mäklaren och köparna på banken och avsluta husaffären. Nu är jag fri.

Men det kändes ändå vemodigt att lämna Byn. Denna hatkärlek... jag har ändå bott där i elva år och det sätter sina spår. Ny är det dags för nya.

Och så denna "sommar". Kallt, grått och blåsigt verkar vara grundinställningen och enstaka avvikelser i form av sol känns överraskande och nästan lite... udda. Det är synd för det är så fint här runtomkring huset. Jag skulle vilja sitta ute, sola, ha det gott, läsa eller skriva, leka med Sigrun och lyssna på det hysteriska fågellivet. Allt från små, sköra sångare till kaxiga glador. En stork har jag också sett! Istället får jag dra på mig jacka när jag måste göra mig ärenden utanför huset. Trist. Som fan.

Men.... annars är det bra. Jag har stereo igen! Kan spela mina CD-skivor! Och det gör jag! Och Sixten - numera även känd som Näbbmusbane - är hemtam nu. Går ut och in och bevakar sitt nya, stora revir. Sover gott på någon soffa mellan varven. Och jag har tre veckor kvar av min semester!

Emigrantvisa - Jan Johansson

Bräkneån

kaos, pt ii

Myspaus med Kung Sixten I, av Parkgatan, aka nussenosen
 a k a Assistenten

Det har funnits stunder, den här veckan, när jag fått lust att sätta eld på kåken. Men så är det ju när en ska flytta. Man ska liksom över den där puckeln. Och nu är det klart. Återstår bara att ta ner kökslampan, köksgardinen, skruva ner gardinstångsfästena och få ner mina stora utekrukor i ett par lådor så är jag helt klar. Om nu bara de vidtalade gubbarna kommer och bär bort kylen & frysen i källarn, sängen och annat skrafs så tror jag att jag packar in småpinaler i bilen och kör ner till Börringe i eftermiddag. Erica har redan lovat vakta katt och hus isåfall. På lördag är jag, i vilket fall, tillbaka med lastbilen.

I natt drömde jag om en god vän. Mitt hemliga hopp, på något vis. Fast drömmen handlade bara om att vi plötsligt, och överraskande, var kollegor. Och det var gott nog.

Hope I Don't Fall in Love with You - Tom Waits

kaos, pt i

The Ocean at the End of the Lane...

Helgen var flyttkaos. Dock inte mitt, utan Matildas och Mikes. Men så är det ju när man flyttar. Någonstans mitt i känns det som om det är ett omöjligt projekt, och man tappar nästan sugen, men så plötsligt är sista lasset urlastat, saker och ting börjar finna sina platser och när vi satt där, i skenet av tända ljus, drack ett glas vin och samtalade medan Sigrun snusade så gott i mammans och pappans stora säng, tillfälligt placerad i vardagsrummet, så kändes allt plötsligt roligt och fint igen.

Nu till helgen är det min tur och jag har några dagar på mig att packa det sista. Hantverkaren Tino har just varit här och satt fast en täckplåt som blåst ner från taket, jag har pratat med en Göran som ska hjälpa mig forsla bort diverse junk, vännen Annhelen kommer förbi och hämtar de sista bokhyllorna och fikar, i morgon kväll, larmet ska monteras ner i morgon, min lilla bil ska packas med grejer som är bråkiga att ha i en flyttbil (exempelvis vattenpipan, lampor, småmattor, ytterligare några orkidéer, ett litet glasbord, en ihoprullad pusselmatta, ljuslyktor som står ute och sådant pyssel) och jag tror faktiskt att jag har styr på allt. Peppar, peppar...

Natten mellan lördag och söndag sov jag i mitt nya kombinerade sov- och vardagsrum och jag sov gott. Utan att vara det minsta New Age-ig så tycker jag mig ändå kunna känna om ett hus är varmt, välkomnande och vänligt - eller inte. Mitt hus här på Parkgatan har alltid varit det, och det nya stället känns likadant - bara så väldigt mycket större.

Our House - Madness

rain

Grått och vått ute. Varmt och gott inne.

Nu verkar det komma häråt, det utlovade ovädret. Det blåser rätt bra och regnet smattrar mot fönstren. Förmiddagen har ägnats åt ärenden, Erica har varit här och käkat lunch, den ytterst sociale sotaren har sotat och om en liten stund ska jag dra igång en ny röj- och packsession, igen. Och så ska jag baka focaccia och fixa ihop en matig sallad att ta med ner till Börringe, i morgon. Men först ska jag kaffa och skriva upp lite viktiga grejer i min bullet journal. Sedan jag började med den faller allt på plats, inget glöms bort och stressen minskar.

I morse fick jag mejl, från nya jobbet, med min tjänstefördelning. Jag får två kurser i religion, också! HURRA!!! Det trodde de inte gick att ordna till nästa läsår, men det gick alltså och det gläder mig. Hjärnarn började dra igång, men jag plockade ner den. Nu är det semester. Tids nog ska jag börja jobba...

Fires Burn - Sweet Wine (& Lena-Maria)

det rullar på

Lite lugnare tempo på packningen idag.

Assistenten har inte varit till någon större nytta eftersom han, trött efter att ha varit ute på tjosan hela natten, mest legat och dåsat i stora fåtöljen. Men jag har ändå fått undan en del (bland annat plockat ihop och packat det som var i prylgarderoben , fått ner det sista av mina jobbgrejer i en låda och påbörjat rensning av skafferiet) och så har jag varit och hivat lite grejer på Miljöstationen, gjort några ärenden, ringt viktiga samtal, långfikat med Lena och bakat en driva kardemumma- och kaneldoftande bullar.

Det får räcka för idag.

Dansa tokjävelns vals - Abramis Brama

boxing day

Annhelen fick inte med sig alla hyllorna idag...

Att flytta är bra fysisk träning. Annhelen, som köpt mina bokhyllor, undrade om hon kunde hämta dem idag på eftermiddagen så det var ju bara att köra igång, efter morronkaffet (som drog ut lite på tiden för är jag ledig så är jag, ju). Nu är alla böcker inte bara nerpackade utan också sorterade. I lådor märkta med BOOKS, och en bokstav som avslöjar den alfabetiska ordningen, ligger böckerna som Matilda & Mike ska ta hand om. På mina kartonger står det antingen bara BÖCKER (vilket talar om att det är böcker jag ska ha i en bokhylla) - och det står det bara på tre kartonger! - eller BÖCKER REL/HI/osv för de jag ska magasinera i något framtida vinds- eller källarförråd.

Assistenten kvalitetssäkrar.

Av bara farten har jag också plockat ner spel, pussel och mina få andra små föremål som bott i hyllor och på fönsterbrädor. CD-skivorna ligger nerknökade i två tunga kartonger (alla fick inte plats så de resterande hamnar väl i någon slags randomlåda) och DVDerna har jag avhänt mig, sånär som på enstaka juveler. Även musikDVDerna. Tittar folk ens på sådana nuförtiden? Ja, alltså... någon gör det ju uppenbarligen eftersom ett par stycken hörde av sig och den som var först fick hela kassen. Jag tänker som så att har jag inte kollat på dem de senaste fem åren lär jag inte sakna dem.

Men böckerna. Nå. Jag får framledes definiera mig som något annat än en som har en förfärlig massa böcker. Läsare kommer jag alltid att vara men jag är ganska tvärsäker på att jag inte kommer att sakna all denna barlast. Däremot har jag köpt mig en CD-spelare. Spotify i all ära, men ibland vill jag spela mina CD-skivor. Vem vet? Kanske skaffar jag mig rentav en vinylspelare, någon gång?

Nu är jag ganska slut. Det får bli tidig läggning ikväll. I morgon ska jag ta prylgarderoben, städskrubben och skafferiet. Några köksskåp också. Det blir ingen avancerad matlagning mer, för min del, i det här köket.

Lullaby - Leonard Cohen

resa i midsommartid

Sommarjenny!

Jag är hemma igen efter några dagar med Johanna, Jenny och Kristofer, i Oslo. Om vår samvaro har haft ett tema har det varit de goda, fina samtalen. Vi har hunnit stadsstrosa, hänga på balkong, takterass, i park och på mysiga uteserveringar. Det har varit en fin midsommarfest och vi har spelat mölkki. Men framför allt har det varit så många sköna samtal, både med varandra och med gästerna på midsommarfesten. Jag har ju nästan glömt hur det är att sitta ner runt ett matbord, till exempel, och ha intressanta och spännande samtal med middagsgästerna - och inte bara By- och jobbskvaller, vilket tyvärr ofta blir fallet när jag umgås med aldrig så vänskapliga arbetskamrater.

Och det har, förstås, varit kärlek och många kramar. Jag önskar jag kunde träffa mina fina norgeflickor oftare. Och Jennys sambo Kristofer, också. Grym kille!

Kalhygge - Vidunder

äventyret fortsätter

Jag är rik! På pioner.

Jag var liksom ganska slut när jag kom hem runt lunchtid. Så jag tog det lugnt. Lyssnade lite på ljudbok (fjärde och sista delen av Elena Ferrantes Neapelkvartett) och slängde i någon tvätt. Senare hällde jag upp ett glas vin och sorterade ut de böcker jag vill behålla för egen räkning. Det blev knappt en och en halv låda. Det syns inte, i bokhyllorna, att jag plockat ur något. Erica ska få ta några, om hon vill, och resten packar jag ner och låter Matilda & Mike ta hand om. Det känns befriande. Jag har inte bestämt hur jag ska göra med DVDerna. CD-skivorna behåller jag, men behöver köpa en spelare.

Jag har också, i huvudet, tänkt ut vad jag ska ta med över helgen och jag har vattnat mina växter så de inte avlider över helgen. Katt- och husvakt är kirrat. I morgon bitti ska jag packa och ta ett varv med dammsugaren. Sedan blir det Oslo, några dagar. Det ska bli fint att träffa Jenny och Johanna! Ja, Kristofer och Stitch också. Det blir restaurangbesök, parkhäng med mölkky, promenader och kanske en lat söndagseftermiddag på favoritstället Blå.

När jag kommer hem ska jag seriöst börja packa ner mitt hem.

Love Grows (Where My Rosemary Goes) - Edison Lighthouse

The Worrying Kind - The Ark

randomly

En stunds kontemplation och skrivande av Morning Pages, på altanen, startar mina dagar den här veckan. För flera år sedan skrev jag en stund varje morgon. Inte på något skrivprojekt utan bara rakt av. Tre sidor av sådant som rann ur min hjärna, genom armen och handen och ut på pappret. Länge har jag tänkt att detta var en god vana som jag borde ta upp igen eftersom det hjälpte mig att starta dagen med ett större lugn och fokus. Förra veckan började jag igen och jag tycker redan att jag tänker lite klarare, lite mer strukturerat, när jag kommer till jobbet. Eftersom skrivandet inte särskilt syftar till att starta upp just arbetsdagen utan mer dagen i allmänhet, kommer jag att fortsätta med det även när jag går på semester. Det jag skriver är inte för någon annans ögon. Jag läser det inte ens själv, utom möjligen efter en längre tids skrivande då jag kanske kan få syn på tankemönster eller flöden jag annars inte upptäcker. Jag redigerar inte och bestämmer inte i förväg vad jag ska skriva om utan liksom bara tömmer systemet på det som snurrar runt - ibland rent omedvetet. För att inte behöva gå upp ännu tidigare än jag redan gör har jag bestämt att jag, till att börja med, ska skriva tio minuter. Jag sätter klockan och så kör jag. Under veckorna framöver, när jag kommer vara ledig, tror jag att jag ska låta det bli tre sidor, istället. Det kommer att ta ungefär tjugo minuter, vilket känns lagom.

Man kan använda vilken skrivbok som helst, såklart. Ett gammalt kollegieblock fungerar säkert alldeles utmärkt, men skrivboksnörd som jag är plockade jag fram en ljuvlig en från Paperblanks, som jag haft liggande ett bra tag och tänkt ha till något Viktigt. Det känns nästan en smula högtidligt att skriva i den. Det tycker jag om.

Så här långt har veckan varit ovanligt social. Igår, efter jobbet lurade jag över Erica på kaffe och kladdkaka med vaniljglass. Det var inte så svårt, men väldigt trivsamt. Ikväll har jag varit hemma hos arbetskamraten Sanna för traditionell innan-semestern-grillning. Alltså... traditionen är att vi ses och grillar, men oftast har det varit hos mig. I år, bland flyttkartonger som börjar hopa sig, och lite allmän oreda i mitt hem kändes det gott att cykla hem till någon annan, istället. Lite småtjöt. som brukligt, och ovanligt mycket kramar. Men så är vi ju två som slutar, administratören Mie och jag. På jobbet, efter den lika traditionella smörgåstårtelunchen, bjöd jag på vegansk jordgubbstårta, beställd på eminenta Konditori Fenix. Och - väldigt överraskande! - så blev vi uppvaktade av cheferna och arbetsgivaren, både Mie och jag, med orkidéer (hurra! en växt jag kan hålla vid liv i åratal!), vackra glasskålar av eleven Ante Valliens farmor (hon heter Ulrica och är tydligen världsberömd glaskonstnär... ;)) och presentkort hos ortens guldsmed. Det senare gör mig nästan förlamad. Jag har inte köpt/fått ett hyfsat dyrt smycke på säkert 25 år (en bismarcklänk av guld på över 40 gram, som sedan stals av en missbrukande kompis till ett av barnen, för 12-13 år sedan...) och nu ska jag alltså shoppa ett (nej, inte lika dyrt som bismarcklänken... missförstå mig rätt). Jag vet inte ens vilken typ av smycke jag ska välja. Halsband? Armband? Ring? Jag kan säkert få något väldigt vackert för pengarna, givet att jag alltid bär silver - aldrig guld. Nästa vecka ska jag gå till butiken och kika lite. Ovant, men lite roligt!

Jag vet inte vad jag ska göra på jobbet i morgon, efter det att vi haft morgonmöte. Jo, jag ska blåsa ur datorn, då. Men i övrigt har jag inte en susning. Jag har totalt rensat mitt arbetsrum. Till och med gemen i skrivbordslådan ligger prydligt uppradade. Jag får väl dra runt och terrorisera de få kvarvarande kollegorna. Vid lunchtid ger jag upp och går hem och kör en tvätt. Så får det bli.

Summertime - Janis Joplin

var la jag hatten?

Swoosh, så var helgen över. Tre arbetsdagar kvar och sedan semester. Jag har varit i Bunkeflostrand en sväng, och bara myst med Sigrun och hennes föräldrar. Linus och hans tjej dök förbi på lite fika i gröngräset, igår. Idag har jag sålt mitt köksbord, med stolar, och nya ägarna har varit här och mätt för tapeter och sådant. De bad nästan lite om ursäkt för de förändringar de ska göra. Jag kunde inte bry mig mindre. Jag kan vara sentimental med saker och med människor men inte med hus. De är bara något man bor i. Visst tycker jag om mitt hem, visst vill jag ha det trivsamt och inbjudande omkring mig och visst gillar jag att fixa och dona, men... det är fortfarande bara ett skal. Wherever I lay my hat osv.

Det jag funderar på är däremot hur jag ska palla bo i storfamilj ett par månader. Det blir Matilda, Mike, Sigrun, Barbara (Mikes mamma), Brenda (Barbs syster) och Sigruns kusin Ciaran. Och sedan kommer Ciarans mamma Deb och hans bror Aidan. I mitten av september åker alla amrisarna hem, och då blir det nog lugnare. Som tur är ska jag ju ha en liten egen del av huset och jag får väl dra mig tillbaka dit. Eller ta en sväng med cykeln.

Tre dagar kvar på jobbet, alltså. Saker ska plockas ihop, elever lämnas över och lösa ändar knytas ihop. Samtal ska föras och avsked tas. Blandade känslor.

Asylum - Cressida

... lift off!

Jag har inte ens flyttat än och mitt sociala liv har redan tagit lite ny fart. Jag är inbjuden till både ett bröllop och en sommarfest, som lär bli fet!

Tyvärr måste jag tacka nej till det senare evenemanget, eftersom det infaller samma dag jag ska flytta. Men det blir raincheck på det!

Space Oddity - David Bowie

such a sweet sorrow...

EK2 & SA2 - minus fem. 

Jag är kass på avsked. Och det blev många idag. Först och främst mina mentorselever. Och så studenterna. En varm kram från skolchefen och en blinkning i hans tal. Tanken som slår mig... VAD HAR JAG GJORT???

Men... så tänker jag att det är fullt naturligt att elever ska försvinna ur ens händer, ut i livet - och jag ska gå på deras student nästa år. Så jag lugnar ner mig. Det ÄR läskigt att avsluta allt och dra vidare. Snacka om att gå utanför sina komfortzoner. Om det inte dödar mig, kommer det att stärka mig. Jag är jävligt seglivad.

Och när modet och självförtroendet sviktar ska jag läsa de fina korten eleverna skrev till mig, idag...

Just idag är jag stark - Tomas Andersson Wij & Sofia Karlsson

och ändå...

Det finns inget dåligt väder osv.

... blev det ännu en rolig och bra festival. Jag såg många bra band och jag träffade sköna, roliga och varma människor. Jag vacklar lite i min föresats att detta verkligen var min sista SRF. Men åka dit en hel vecka och köpa tredagarsband blir det inte. Dock kan jag tänka mig en, eller två, dagar - och då mest för att träffa dessa härliga vänner som så förutsättningslöst umgås, inkluderar, röjer och kramas... Och jag, och Netti, har andra planer. It's not the end.

Stekhett!

Nu. Sista arbetsveckan, med elever. Idag och i morgon kör vi muntliga delen av nationella proven, med alla elever som läst ENG06. De sista betygssamtalen. Tungt möte med BUP. Överlämningar av mentorselever till ett par kollegor som ska ta hand om dem nästa år. APT. Studentförberedelser. Student och farväl till både treor och mina mentorselever. Vattenfast mascara. Börja plocka hem alla mina egna grejer från arbetsrummet. Antagligen också den där känslan av ett oåterkalleligt beslut - och den förväntan och sorg som kommer med det.

Kanske är det på grund av jobbuppbrottet jag inte riktigt klarar att tänka mig att avbryta SRF-livet.

Det har regnat rejält nu på morgonen. Bra. Men jag hoppas vi får sol på torsdag, när treorna springer ut.

Moonhorse - Avatarium

Åkej utbud!

... and take-off

Selfie, från busstak. 2016.

Jag ska vara alldeles ärlig och uppriktig;

Jag har ingen lust att åka på rockfestival, i morgon.

Jag är trött och oengagerad och det är inte särskilt mycket intressant musik och som grädde på moset, smör på fläsket, lök på laxen... så är det ganska många av de jag brukat träffa där som inte längre åker dit. De där sköna favoritmänniskorna som uppväger det mesta.

Och några, som vill vara tongivande, gillar mig inte och jag vet faktiskt inte om jag har varken ork eller lust att veta att skitsnacksnivån når nya höjder varje gång jag passerar deras camp. Jag har verkligen ingen som helst aning om vad jag gjort för att så totalt hamna ute i den så kallade kylan hos dessa människor, som jag tidigare umgåtts med väldigt mycket och haft mycket roligt, ihop med. Det är sandlådenivå på det hela, men de är samtidigt inte så viktiga för mig att jag avser fråga dem, eller reda ut det. Det får vara som det är.

Men jag skulle hellre vara hemma. Samtidigt ska jag ju åka med Netti som är en av de klokaste och goaste människor jag vet - en närmaste vän, helt enkelt - och vi brukar ha så trivsamt ihop och jag kan ju inte banga nu. Så frisyren är ansad, alkoholen, frukostarna och snacksen inhandlade, tvätten tvättad och det jag har kvar att göra är att vattna blommorna, slänga ner klädespersedlar i en bag och sedan lasta ut hela härligheten i husvagnen, när Netti dyker upp i morgon.

Resten av dagen ska tillbringas i tystnad, med en skrivbok i knät. Jag ska fundera på vad jag egentligen ska göra av min framtid. Den som börjar i mitten av juli.

Primus kan kanske bli kul att se, ändå...

Tommy the Cat

landning...

Det känns alltid konstigt att komma hem på natten, efter en resa. Jag tappar något av tidsuppfattningen och det känns som att jag varit borta så länge. Flera veckor, trots att det i princip var exakt sju dygn. Lite svårt att varva ner också, trots att jag var så trött. Och någon sovmorgon kunde det inte bli tal om. I morgon förmiddag kommer Netti och plockar upp mig fvb Sweden Rock. Så jag ska ner till jobbet någon timme (rätta, bedöma och betygsätta efter att några elever skrivit sena omprov etc), packa upp, tvätta, fixa, handla, städa lite, rådda med nästa kattvakt, klippa mig, ta ut cash, packa om och tusen andra saker, idag. Tur att jag har skrivit en lista att pricka av.

Men först: ett par muggar kaffe och lite gos och mys med Sixten,

Everybody Needs a Friend - Wishbone Ash

planer, planer, planer

Bästa koppen.

Vilken morgon. Himlen är oändligt blå, solstrålar silar ner genom redan täta lövverk, gräsmattorna glittrar ännu av morgondagg och fåglarna kvillrar, kvittrar, tjattrar, drillar och skvallrar. Här på altanen är temperaturen sval, men det kommer att bli en varm dag. Kaffet smakar underbart och Sixten övervakar sina domäner. Jag skulle vilja sitta så här hela dagen.

Men imorgon bitti klockan fem går bussen till Kastrup, och en späckad jobbvecka väntar, så packning står på schemat. Det är roligt att resa med eleverna, inte minst som nu när mina mentorselever är med. För mig känns det som en lite extra rolig grej att göra innan vi skiljs år, ett år tidigare än planerat. Men annars hade jag faktiskt hellre varit hemma. Norra England är vackert, inte minst ute på the moors och längs kusten, och vi har ett bra program, men... även om jag absolut anser att man kan resa till samma plats mer än en gång så tycker jag att sju gånger räcker mer än väl. Själva Scarborough är ju måttligt charmigt... Bäst är det tidigt på morgonen, när havet ligger stilla, tidvattnet har dragit sig tillbaka och man kan springa på stränderna. Optimist som jag är packar jag ner en omgång springgrejer, men det är tveksamt om jag vågar riskera knät...

-------

Med Johanna i London, 2016.

Idag är för övrigt ingen vanlig dag - det är Johannas födelsedag! Idag, för 30 år sedan, var det en varm och solig majdag i Karlskrona, där hon föddes! Härliga, ljuvliga, sköna Johanna! 

GRATTIS, älskade unge!

-------

Jag pratade med Jenny igår, och vi är rörande eniga om att vi måste se mer av Island. Nästa sommar blir det mera roadtrip! I avvaktan på det tänkte jag göra ett par storstadsresor. London känns faktiskt nära till hands. Ett måste, men ett härligt sådant. Kanske höstlovet, igen? Och sedan är jag nyfiken på Berlin, Dublin, Barcelona och Lissabon. Sportlovet? Påsk? Egentligen skulle jag fira kommande jul i USA, men jag tror Matilda & Mike skjuter på det, nu när de just köpt hus och har tusen grejer att styra med, där. Så jag är stadd vid reskassa...

Jag har ju också påbörjat Projekt Utrensning. Och jag är klar med ovanvåningen. Det enda som återstår är att packa ihop mina kläder etc. Och så ska sängen köras till Miljöstationen, men det måste jag ha hjälp med. Dels att kånka, men också köra - för jag har inget drag på lillbilen. Källaren är också klar - men där hade jag ju inte mer än det jag hottade iväg igår. Resten är M&M:s prylar. Vinden har jag aldrig använt som förvaringsställe. På nedervåningen är det väl egentligen bara den s k "städskrubben" (som rymmer klart mer än enbart städgrejer...) som ska gås igenom. I köksskåpen har jag bara sådant jag faktiskt använder och behöver. Så jag ligger bra till, tidsmässigt. Därmed känner jag inte heller någon större stress inför flytten. Städningen bortlejd, dessutom! Apropå det kommer det nog hit någon, strax, och hämtar en bortskänkt bokhylla. Jag kanske borde dra på mig något annat än morronrocken?

Blue Sky - The Allman Brothers Band