 |
| Detalj av ett höstäppelträd. |
- Umm... jo... jag vet, säger jag. Och bryr mig egentligen inte särskilt mycket. De som påstår att äppelträd måste beskäras för att bära ordentligt med frukt har inte sett mina... och jag vill ju inte ens ha en massa frukt. Jag är helt jättenöjd om jag kan baka någon liten paj och kanske koka några burkar äppelchutney. Som tur är har min vän Terttu en plan - så hon får ta precis hur mycket hon vill! Och jag sa till B. att han får gärna plocka, han också. Det räcker, och blir över, till oss alla.
Sommaräpplena börjar dock falla, en masse, och jag vet inte om det är så mycket mer att göra än att göra det jag gör varje år; plocka upp dem, lägga dem i säckar och dumpa dem på ristippen. Och hoppas på att någon förbarmar sig över de som ännu sitter kvar.
Jag vaknade flera gånger i natt, till smattret av regn mot altantak och fönster, men när jag klev upp sken solen. Det gör den fortfarande och den värmer gott i en morgonluft som faktiskt har ett litet, litet nyp av höst i sig. Men än är sommaren inte slut! Än ska jag ha soliga stranddagar på Öland och ön ska jag sova utan täcke, en tid. Dessutom ska jag njuta fem semesterdagar till!
Funnes det något jag kunde göra för människor i Västmanland skulle jag göra det. Men det finns nog inget, faktiskt. Mer än tänka på dem och det är ju marginellt effektivt. Lite som Gaza-Israel. Jag kan skriva på listor och läsa artiklar, och dela (och det gör jag), men... jag kan inte åstadkomma så mycket mer - som i resten av jordens alla vidriga konflikthärdar och allt detta mänskliga lidande - och det kan vara stressande, om jag låter det vara det. Det gör jag alltså inte.
Däremot har jag drömt om läsårsstarten igen. Inget särskilt, men en del av kollegorna har uppenbarligen levt det goda livet i sommar. According to my dream, that is. ;)
 |
| Sommaräpplena faller... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar